Hur gör vi då för att komma runt detta problem och
fortfarande kunna laga mat tillsammans i någorlunda harmoni? Det är förstås
något som stötts och blötts hos oss under årens lopp. Vi har kommit fram till
några saker:
1 – ingen av oss har ”rätt” – vi gör saker på olika sätt och
det finns för- och nackdelar med båda sätten. Det är inte meningsfullt att
diskutera vem som gör rätt eller fel, däremot kan ena sättet vara mer lämpat för
vissa sammanhang än andra. Ska man dra om en elkabel är det kanske värt att det
tar så lång tid som det behöver ta för att bli perfekt gjort, eftersom problem
med elen är ganska jobbigt. Ska man däremot laga mat, som man behöver göra
varje dag och där tidsaspekten ofta är viktig så kanske det är värt att offra
perfektion för tidseffektivitet. Det blir med andra ord ofta Adrian som får kompromissa
här, även om det inte alltid blir så. Vissa typer av mat, som man gör mer
sällan, är däremot mer lämpande för Adrians approach – t.ex. sushi, eller chokladpraliner. Då får man kanske se till att planera för att det ska
ta lång tid så att inte Flora står och tittar på klockan och hoppar av
otålighet i onödan.
2 – bara att man förstår hur den andra fungerar gör att det
blir lättare. Man inser att den andra inte är slarvig eller seg bara för att
irritera en, utan för att det är så den gör saker. Det hjälper en också att
försöka fokusera på det positiva i den andres sätt att vara – för allt blir ju
lättare om Adrian förmår uppskatta att Flora är effektiv och Flora uppskattar
att Adrian är noggrann. Här hjälper det förstås ännu mer om man visar
uppskattningen tydligt – och säger ”vad snabbt det gick!” (till Flora) eller ”vad bra det
blev!” (till Adrian).
3 – båda ska kompromissa åtminstone lite. Det är sällan
rimligt att det blir helt och hållet som den ene vill. Båda kan försöka gå
några steg för att mötas på mitten. Ofta upptäcker man då också att det kan
finnas fördelar med den andres sätt att göra saker. Exempelvis har Flora
försökt vara lite noggrannare i köket och släppa lite på tidsoptimeringen och
upptäcker att det faktiskt blir färre små olyckor, spill och kladd när man tar
det lite piano. Adrian å sin sida har försökt släppa på perfektionismen och har
upptäckt att det inte spelar någon större roll hur bitarna i grytan är hackade
och att det är skönt att maten blir färdig innan alla flippar ur av hunger.
Det var det vi hade att dela med oss av
parmatlagnings-visdom för idag! Ni kära bloggläsare får gärna själva komma med
egna analyser av vad som är olikheter i era parrelationer och hur ni gör för
att få bukt med dem. Finns det några ”kan inte slappna av om det inte är
någorlunda uppstädat först” vs. ”livet är för kort för att städa hela tiden”
eller några ”bacillskräck” vs ”lite skit rensar magen” par därute?
