Visar inlägg med etikett ekologiskt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ekologiskt. Visa alla inlägg

tisdag 27 juli 2021

Om barn och mat del 2: tack för maten, på riktigt.

Blogginlägget om barn och mat del 1 har blivit riktigt populärt, liksom våra andra tidigare blogginlägg om hemgjord välling och barnmat, och nu skriver vi en uppföljnig när dottern är 10 år! Folk har undrat - hur gick det i längden med vår ambition att få henne att äta varierat, med god aptit och inte sky grönsaker eller 'vuxnare' smaker? Har vi flera tips från när hon blev äldre?

Först och främst - hon var mest glad i att äta väldigt många olika saker när hon ca 1-3 år då hon tyckte om väldigt mycket olika saker som hon i längden började rata mer och och mer när förskola och kompisar fick större inflytande och smaken förändrades. Hon har aldrig gillat starkt smakande ostar, stark chili samt större bitar svamp och har svårt för de flesta såser och sylter. Men hon äter fortfarande så gott som alla grönsaker med väldigt god aptit, inkl mer utmanande grönsaker som olika slags kålsallader, stekt mangold eller svartkål med vitlök, aubergine etc. Hon älskar kött och fettet på kött men även alla slags bönor, linser, pumpa, jordärtskocka mm äter hon glatt - ja så gott som alla recept här på bloggen - men ibland får vi lägga upp maten lite "separerat" eller så petar hon bort vissa ingredienser. Hon dricker smoothie med grönkål och bär till frukost och sedan äter hon säkert 3 stora portioner grönsaker samt 2-3 frukter varje dag och äter varierat. Hon äter också mycket bättre av skolmaten än de flesta av hennes klasskompisar. Framförallt är hon stark, spänstig, nästan aldrig sjuk, och oftast full av energi. Såklart kan detta till stor del vara ett resultat av genetik, bra sömn och andra faktorer snarare än våra ansträngningar med maten, men de har också bidragit vill vi gärna tro.

Egen pizza smakar bäst.
Har vi fått fler insikter/kan vi dela med oss av fler tips? Tja, det klassiska att involvera henne i matlagningen är förstås bra. Hon har alltid varit märkbart mer intresserad av att äta olika ingredienser när hon själv fått vara med och plocka med dem medan man förbereder maten eller åtminstone se på när man tillagar maten. Här försöker vi att ha tålamod och förklara olika moment (t.ex. nu hackar vi paprika - blir det godare med stora eller mindre bitar, vad tycker du, titta såhär smakar den innan och efter man stekt den, känner du skillnaden - den blir mjukare och lite sötare osv.). Vi har ofta små "blindtester" på olika saker och försöker prata mycket om matens konsistens, nyanserna i smaken etc. (alltså - vi är långt ifrån några änglar när det kommer till att ha tålamod med små barn så detta gör vi när vi orkar och är på humör - men det räcker långt om detta händer ibland!).

Det handlar också om att förmedla en grundläggande respekt för maten tycker vi som går långt mycket längre än ett "tack för maten" lite på slentrian till den som lagat den. Den respekten tycker vi mer och mer saknas i samhället idag, vilket bidrar till en överkonsumtion och slit- och slängbeteende som inte är hållbart. Att grundlägga andra värderingar hos våra barn är viktigt och nödvändigt eftersom de kommer att få ett stort ansvar för att ta oss ur den situation vi skapat. Det vi skrev i förra inlägget om att inte prata om mat som äckligt handlar om detta. 

Vi är även väldigt noga hos oss med att ta vara på maten och inte slänga. Råvarorna har producerats med omsorg och en hel del resurser har gått åt, de har varit i en affär och tillagats av oss - det är hemskt synd att slänga bort allt detta. En del kan tycka att vi går till överdrifter - men hos oss är det normalt att vi äter upp varandras mat om någon inte orkar, att vi säger till dottern att alltid skrapa upp all mat på sin tallrik, eller att vi lägger mat som vi inte orkat äta upp i en burk och värmer på den lite senare (här är vi lite hårda mot oss själva - har man mat över från lunchen får man äta upp den nästa gång man blir hungrig, även om man hellre hade varit sugen på en mellanmålsmacka...). Detta gäller även dottern - har hon tagit för mycket yoghurt och musli till frukost och inte orkar äta upp så hamnar skålen i kylen och så får hon det till mellis efter skolan - kanske inte lika gott då men det hjälper en att snabbt lära sig att inte ta för mycket från början. Många har en överdriven rädsla för att mat ska få bakterietillväxt - men mat som du ätit på själv och sedan äter lite senare samma dag hinner inte få en skadlig tillväxt av bakterier. Mat som stått lite längre kan man se till att koka upp ordentligt så blir den också OK. Vi har aldrig blivit magsjuka av vår egen mat. 

Ett knep som vi skrivit om mycket på bloggen är att vi lagar mycket storkok och dels fryser in, tar matlådor men också äter samma maträtt några gånger i rad (kanske 3 kväller samma vecka, och sedan inte på ett tag). Detta sparar väldigt mycket tid och gör att man orkar laga bättre mat, men det kan upplevas som enformigt kanske 3e dagen. Samtidigt är det det bästa sättet att vänja barn vid mat - de tenderar att bli mer och mer positiva till mat som de smakar flera gånger inom loppet av en kort period faktiskt. Det handlar mest om inställning och att vänja sig vid att äta såhär - vi tycker många gör livet väldigt krångligt för sig genom att tvunget äta nya maträtter varje kväll. 

Vi vill också ta vara på hur årstiderna växlar och att man äter olika saker vid olika tillfällen. För barn är det extra sällsamt att vänta på vissa maträtter eller ingredienser och upplevelsen av det man förknippar med maten blir extra stark - pepparkakorna luktar och smakar verkligen JUL om man inte äter dem slentrianmässigt resten av året, och vår dotter som fyller år i juni kanske alltid kommer att förknippa årets första jordgubbar med sin födelsedag. Hon väntar förväntansfullt när det börjar bli höst på att päronen på vårt eget träd ska börja mogna och under tiden som vi har egna päron köper vi i stort sett ingen annan frukt, utan det får bli päronfrossa i både frukostgröten och till efterrätt efter middagen. Bara att förstå att grönsakerna växer till sig under vissa delar av året, för att skördas under andra månader skapar en större förståelse för hur maten produceras och hamnar på vårt bord. Allt detta ger i längden en mer hälsosam inställning till mat där den får den respekt den förtjänar. 

Hoppas dessa tankar kan inspirera några av er som läser att testa vissa av tipsen! Allt är inte för alla såklart, och vissa saker upplevs säkert som för präktiga eller tidskrävande för många av er. Som vi skrev i det tidigare inlägget - man kan inte lägga tid på allt - vi väljer att lägga tid på mat, men kompromissar om en hel del annat som ni säkert är noga med! Att må bra och känna sig glad är det viktigaste. :)

söndag 1 februari 2015

Linas matkasse - test dag 3 + sammanvägt omdöme

Flansktek med rotfruktsbearinaise var lite för tjusigt som
vardagsrätt i vår mening...
Den tredje rätten i Linas matkasse som vi testade denna vecka (läs om dag 1 samt dag 2 i tidigare inlägg) var flankstek med rotfrukter i ugn och bearnaise-sås gjord på rotfrukter samt tomatsallad. Detta skulle ju vara en inspirationskasse med tre måltider för veckan och vi brukar knappast äta stek i ugn med sås på en vardag så vi bestämde oss för att vänta till söndagen med steken. Här tycker vi väl att det var lite överdrivet med världens stek och smörig sås i en vardagskasse, sådant här äter vi kanske vid ett festligare tillfälle, inte en vanlig helg och knappast en vardag. Vi hade långt hellre sett en god vegetarisk rätt som en tredje rätt i kassen, vi hade ju redan ätit lax och kyckling de två första dagarna. Och det känns som att folk knappast behöver inspiration till att äta kött med potatis och bea i en "inspirationskasse", även om köttet var en lite mer annorlunda styckdetalj, potatisen var uppblandad med palsternacka och morot och bean var aningen nyttigare i och med tillägget av rotfrukterna... Så här tycker vi nog att man varit lite väl publikfriande kanske snarare än att man tagit på allvar att man lanserat kassen som att den är sammansatt av en dietist och tar hänsyn till säsonger och ska inspirera en till att laga god, hälsosam och lite annorlunda mat...

Hursomhelst, maten var relativt lätt att tillaga och kvaliteten på köttet var bra, dock var dagens morötter det enda ekologiska i kassen vilket vi är mycket kritiska till, när de på hemsidan hävdar att råvarorna är "ekologiskt när det finns". Underligt att det mesta som fanns i kassen finns ekologiskt på vårt Coop men inte där Lina handlar? Varför inte bara vara tydlig med att de inte kan ha ekologiskt i kassen om de ska kunna hålla nuvarande prisnivå? Varför inte försöka lansera en dyrare kasse där man får "ekologiskt när det finns" på riktigt?

Återigen var receptet vad gällde tiden i ugn ganska skumt, precis som på fisken dag 1. Här skulle man efter att försteka flanksteken i 1-2 min per sida tillaga den längst ner i ugnen i 8-10 minuter på så mycket som 250 grader. Efter drygt 10 minuter var steken fortfarande rå och blodig i mitten och vi fick whippa fram vår stektermometer och googla på vad flankstek ska ha för innertemperatur. Sedan var steken inne på i säkert minst 10 minuter till... Vi bestämde oss för att inte koka morot och palsternacka separat till såsen utan delade den i mindre bitar och körde den i ugn tillsammans med övriga rotfrukter innan vi mixade ner dem i rotfrukts-bean, det blev faktiskt väldigt gott med morot och palsternacka i denna klassiska sås som vi annars brukar trycka är rätt tråkig och smakar väl mycket smör. Men när flanksteken slutligen var lagom stekt och maten stod på bordet var smaken mycket bra och vi kände oss manade att dricka rödvin till denna söndagsmiddag! För Frejas del var denna måltid däremot den sämsta av de tre, hon brukar inte uppskatta kött-potatis-sås-måltider alls då hon oftast ratar sås, tycker att kött är lite väl tuggigt och inte är så värst intresserad av potatis, och grönsakerna bestod återigen av rå lök och lite väl omogna tomater. Rotfrukter i ugn blir ändå godare än vanlig potatis så hon tuggade i sig rätt mycket av det till slut (särskilt moroten), hon tog också en liten bit kött och åt små körsbärstomater som vi köpt till henne, så hon lär inte vakna hungrig inatt i alla fall...

Sammanvägt (givetvis helt personligt) omdöme av Linas inspirationskasse:

Praktikaliteterna (beställning, leverans mm) fungerade utmärkt 5/5
Mängderna var aningen små för 4 fullvuxna personer 3/5
Tillagningstiderna som helhet var realistiskt angivna, även om det blir avdrag för att fisken och köttet inte blev färdiga under angiven tid. 4/5
Ingredienserna var spännande i och med den asiatiska pannkakan, annars ganska traditionella och vi tyckte det hade kunnat vara något vegetariskt i kassen och att 2 av 3 kötträtter var lite mycket. Lite väl helgbetonat med köttstek och smörsås på en vardag för vår smak. 3/5
Recepten var intressanta och välkomponerade, den vietnamesiska pannkakan var mest spännande, även kycklingwrappen var god och flankstek med rotfruktsbea var för all del en välkomponerad rätt i sin kött-potatis-sås-kategori. Förutom problemen med tillagningstid av kött och fisk var recepten enkla att följa. 5/5
Matkvalitén var helt OK, allt var fräscht även om tomaterna är väldigt omogna såhär års (och mangon fortfarande inte har mognat!) Vi tycker dock att den bästa matkvalitén är när det är ekologiskt, så eftersom det endast var en ekologisk vara i kassen trots att det lovas mer än så på hemsidan så kan detta inte bli mer än en trea, och vi har god lust att ge en två faktiskt. 3/5
Flexibiliteten hos kassen är bra, man kan byta mellan olika slags kassar beroende på om man vill ha en inspirerande eller en mer snabblagad, eller kanske en vegetarisk kasse. Dock har de bara en variant för 4 personer om man inte vill beställa deras tvåpersonerskasse. Vill man laga större portioner kanske man kan fundera på att ta två kassar istället? Med inspirationskassens 3 middagar har man då mat för större delen av veckan inklusive lite matlådor, kanske inte så dumt?! 4/5

Om man viktar alla 7 faktorerna ovan lika högt landar vi alltså på ett snittbetyg på 3,85 för Linas inspirationskasse, vilket är absolut godkänt (dock lägre än Gröna kassen som vi recenserade förut som fick 4,25 av 5). Coops matkasse testade vi för flera år sedan och var överlag ungefär lika nöjda med, även om vi då inte gav några detaljerade betyg.  Här ser ni alla tester av matkassar som vi har gjort!

Vi kan rekommendera Linas inspirationskasse till dem som inte är rädda att testa nya recept och smaker och har drygt 30 minuter att lägga på matlagning en vardag. Vi kan dock inte rekommendera om ni är 4 hungriga personer i familjen, ifall ni tycker att ekologiskt är viktigt eller ifall ni vill ha en begränsad köttkonsumtion (dessa tre recept innehöll sammanlagt 1150 g kött, vilket delat på 4 personer och 3 måltider blir kring 100 g kött per dag, vilket är dubbelt så högt som de 50 g per dag som vi satsar på).

Som vanligt tycker vi också att det är väldigt tradigt att stå och laga mat varje dag och vi fortsätter att satsa på våra storkok där vi lagar minst 8 portioner varje gång vi lagar mat och får mer ledig kvällstid de dagar vi bara värmer på färdiglagad mat. Är ni intresserade av en veckoplanering som baseras på storkok, och i genomsnitt 50 g kött per dag och kan tänka er att handla maten själva - så testa gärna vår egen veckomatsedel!

Vill du också testa Linas matkasse? Just nu har de kampanjpris, exv 299 kr för inspirationskassen eller vegetariska kassen, utan att man förbinder sig till något! Ange koden BLOGG för att få en fruktkasse med på köpet!

måndag 26 januari 2015

Test av Linas matkasse - inspirationskassen, dag 1

Linas Matkasse - grönsaker och torrvaror - moroten det enda
ekologiska i kassen! 
Vi blev för några veckor sedan kontaktade av Linas matkasse som erbjöd oss att få testa en av kassarna till prova-på-priset 299 kr, dessutom skulle vi få en fruktkasse med 4 kg frukt på köpet. Eftersom det var länge sedan vi testade en matkasse och erbjudandet var såpass bra, plus att vi hört en del gott om Linas kasse, bestämde vi oss för att testa. Vi skulle vara bortresta över helgen och komma hem på söndag kväll, och det kändes rätt lockande att bara behöva handla lite frukostgrejer på väg hem och sedan invänta leverans av middagskasse plus frukt på måndag kväll. Vill ni också prova detta erbjudande kan ni ange koden BLOGG och få en fruktkasse på köpet när ni provar till priset 299 kr.

Lina har flera olika sorters kassar, bland annat en originalkasse (5 middagar för 4 personer, 25-45 min tillagningstid), en barnkasse med mat som barnen ska gilla (3 eller 5 middagar för 4 personer, 25-35 min tillagningstid), en (lakto-ovo)vegetarisk kasse (3 middagar för 4 pers 25-45 min tillagningstid), en inspirationskasse (3 middagar för 4 pers 30-45 min tillagningstid) samt slutligen en kasse för två (4 middagar för 2 personer, 25-45 min tillagningstid). Vi tänkte att en kasse med 3 middagar kunde vara lagom eftersom vi är 2 vuxna plus en treåring i familjen och det bör bli mat över från middagarna. Vi har också som vi beskrivit förut tagit ställning för att vi vill att Freja ska lära sig äta all sorts mat tidigt, så barnkassen var inte aktuell. Vi funderade ett tag på att ta den vegetariska kassen men bestämde oss till slut för inspirationskassen som skulle vara lite mer annorlunda maträtter och även innehålla vegetariskt (vilket den dock inte visade sig göra denna vecka, mer om det nedan).
Linas matkasse - kött och mjölkprodukterna

Vi hade fått informationen om att matkassen skulle levereras mellan 17 och 19 på måndag kväll, vilket för vår del innebar att vi fick tänka oss att äta något annat på måndag eftersom vi inte kunde vara säkra på att den skulle hinna fram innan middagen den dagen. Den kom kring 17.30 redan, med en postbil och allt var prydligt nerpackat i kassar, med kylvaror för sig, grönsaker och torra ingredienser för sig. Allt fanns med och såg fräscht ut, svenskt kött och fisk från en mindre leverantör, men även om det utlovades att det skulle finnas ekologiska ingredienser i kassen blev vi besvikna över hur få de var. Enligt hemsidan så väljer Lina "råvaror med omsorg, ekologiskt när det finns och alltid svenskt kött och fågel". Men vi kan inte tänka oss att det inte "finns" ekologiska alternativ på nästan alla ingredienser i kassen, eftersom vi själva brukar köpa dessa just ekologiskt... Tänk om det kunde finnas en marknad för en Linas ekologiska kasse?! Vi hade i alla fall gärna betalat en hundralapp mer för att på riktigt få eko-råvaror i kassen när det finns möjlighet,
Innehållet i fruktkassen - mangon överst i vita skålen

Fruktkassen kom separat och innehöll fräsch frukt (dock inte ekologisk då, som är en dimension av fräsch i vår värld och som vi förstås saknade) i en lagom blandning. Här borde det verkligen finnas en marknad för en ekologisk fruktkasse kan man tänka sig?! Det var i alla fall apelsiner, clementiner, äpple, päron, kiwi och även ett granatäpple och en mango, vilket kändes som en rimlig blandning för årstiden om man bortser från mangon. Just mango, som vi älskar, vet vi av bitter erfarenhet att det är meningslöst att köpa i Sverige på vintern, så vi hyser inga förhoppningar om att den (som var hård när vi fick den) kommer att mogna. "Den här kommer inte att mogna här, bara ruttna" sa Adrian sorgset, han som ägnat mycket tid åt att testa olika sorters mango från olika länder under olika delar av året. Han har konstaterat att den enda mangon som är värd att köpas i Sverige än pakistansk mango som importeras i säsong under senare delen av sommaren och säljs främst i s.k. invandrarbutiker eller på torget (när han började bli otålig i somras och frågade i vår lokala syrianska butik efter den pakistanska mangon fnös ägaren högljutt och sa att de inte var helt mogna än och han tänkte minsann inte börja importera dem förrän de var perfekta. Lite sådan yrkesstolthet önskar vi att kedjorna kunde uppbåda när det gällde importen av mango...). Hursomhelst, vi får se om Adrians dystra profetia slår in... (uppdatering 6/2: efter en och en halv vecka i vårt soligaste fönster hade mangon mjuknat tillräckligt för att vi skulle våga öppna den. Den hade då inte ruttnat men var rätt hård i köttet och smakade syrligt. Mango ska vara mjukt som smör och sött utan någon direkt syra när den är ordentligt mogen, så denna passade bara som mango i salsa eller liknande egentligen...)
Så här ser pak choi ut!

Nu på tisdag var det så dags att laga den första rätten, vilket var ett slags spännande vietnamesista fyllda pannkakor (Báhn xèo) med ris och soyasås till. Pannkakorna gräddades på en smet av rismjöl, kokosmjölk och curry och fylldes med lax som man grillade i ugn, hackad rödlök, färsk koriander och strimlad pak choi - en spännande ny grönsak som var väldigt kul att få testa. Det var flera olika moment att göra, röra ihop smet och dipsås, grilla laxen, koka ris och strimla de olika grönsakerna, men det tog inte längre än utlovat (ca 40 minuter för en person). En sak var lite underligt i receptet - det stod exempelvis att man skulle grilla laxen på 150 grader i ugnen i 15-17 minuter, men detta räckte inte på långa vägar för att göra den genomstekt utan vi fick höja till 180 grader i ytterligare 10 minuter. Det kändes som en väldigt låg temperatur att grilla lax på från början så vi undrar om det var ett fel i receptet. I övrigt var receptet bra och lätt att följa.
Spännande vietnamesisk pannkaka med lax och koriander

Pannkakssmeten var väldigt exakt uträknad, man fick exakt 1 pannkaka var och råkade man göra en lite för tjock pannkaka först så blev det nästan inte över till en hel sista pannkaka, vilket kändes lite väl snålt. Annars blev man absolut mätt på maten, men vi gissar att det var det som också var syftet med att lägga till jasminris till rätten, vilket annat kändes lite underligt eftersom den fyllda pannkakan i sig var som er "wrap". Hade man haft hungriga tonårsbarn hade det dock kunnat vara lite snopet med mängden mat....

Maten var annars jättegod, pak choi var krispigt och gott, och smakkombinationen av pannkakan, laxen, pak choien, rödlöken och koriandern, tillsammans med dipsåsen var kanon! Freja (3,5 år) som verkligen inte brukar vara kinkig med maten gillar dock inte rå lök och koriander så vi tyckte det blev lite lite grönsaker till henne, men det löste vi genom att ge henne lite majs också. Hon tyckte om pannkakan, riset, laxen och pak choi, och åt allt var för sig som hon brukar, även om hon rullade in bitar av laxen i pannkakan ibland. Så tummen upp från henne också för smaken!

Imorgon blir det test av clubwrap med kyckling!

fredag 24 oktober 2014

Godis i Halloweentider - är det verkligen godis? Om barn och socker...

En svart Halloweenkatt!
'Det här var ju godis!' kan folk ju säga och mena att det är gott, något lite lyxigt. Såhär i Halloweentider finns det ju väldigt mycket godis i omlopp. Men hur mycket av det är verkligen gott och lyxigt? Och hur mycket är egentligen mer skrämmande än det där utklädda spöket?

Om man slutar äta godis och läsk,vilket vi i stort sett gjorde för några år sedan, och sedan smakar igen slås man snabbt av hur väldigt sött det är, och hur lite annat det egentligen smakar. Det är främst det söta som är markant i det mesta godiset och de andra smakerna smakar ofta väldigt syntetiskt. Tyvärr är också många tillsatser, emulgeringsmedel och färg- och smakämnen som finns i godiset inte särskilt nyttiga för kroppen, många ämnen har blivit mer och  mer ifrågasatta. I och med EU-inträdet blev det tillåtet med azofärgämnen i Sverige som annars var förbjudna. Nu förekommer de i importerat godis. Kan vara värt att fundera på när godistillverkarna slåss om att sälja billigaste godiset  vad har de tummat på för att få ner priset? Här kan man läsa lite mer om vad godiset egentligen innehåller. 

Huvudproblemet med godis är dock kanske inte tillsatserna utan att det innehåller väldigt mycket socker och inga övriga näringsämnen, så om barn äter mycket godis så får de oftast i sig för lite av annat som är nyttigt. Om barnen istället tex. äter frukt får de i sig en massa viktiga näringsämnen, vitaminer och fytokemikalier samt antioxidanter tillsammans med fruktsockret. Och godis är väldigt energitätt - 100 gram karameller motsvarar energiinnehållet i ett helt kilo apelsiner, som ett barn aldrig skulle orka smälla i sig, men som skulle ha en hel del hälsofördelar som karamellerna inte har. Barn som äter mycket sötsaker vill ofta inte ha riktig mat sen eftersom de redan fått i sig en massa energi och det är väl där det främsta problemet ligger. 

Nu kanske många hajar till men vi började inte ge vår dotter lördagsgodis förrän hon var i 7-8 årsåldern och även om hon får godis vid påsk och Halloween så begränsar vi mängderna jämfört med det hon får ihop om hon går runt till en massa grannar - hon får spara resten till lördagar framöver eller ge bort. Just eftersom hon inte vant sig från tidig ålder vid stora mängder socker så uppskattar hon en mycket mindre mängd än andra barn. När hon väl fick lördagsgodis hade vi regeln att hon fick så många godisbitar som hon var gammal - dvs 8 bitar vid 8 år. Detta accepterade hon direkt eftersom regeln har en tydlig "barnlogik" och hon har ett utbud av dyrare och mer lyxiga godisar som hon varje lördag ränkar upp rätt antal ur och lägger i en skål, sedan sitter hon och äter bitarna en och en och njuter av dem länge. Hon blir uppspelt när hon fyllt år och får lägga på en extra bit osv. 

Ja, lördagsgodiset är från början ett sätt att begränsa barnens godisintag, men det har inte riktigt blivit så på senare tid - barnen får ju godis i många andra sammanhang som inte är lördagar - exempelvis på barnkalas, olika tillställningar med fiskdamm och skattjakter samt att välmenande människor lätt försöker sticker till ens barn en klubba så fort man har med dem för att hämta ett paket eller en pizza, osv. Dessutom ska de få något som belöning om de tar ett blodprov eller en spruta, är snäll hos frisören, och förstås bilgodis på långresor osv. Ja, det blir lätt mycket godis ändå. För att inte tala om andra sötsaker, saft och läsk, bullar, kakor, glass, fika, födelsedagar, julgodis, påskgodis, halloweengodis, semlor, kladdkakans dag, våffeldagen, kanelbullens dag och allt vad det är. Det räcker alldeles tillräckligt egentligen utan att dessutom få godis på lördagar också och dessutom skapas en jättepositiv lördagsassociation till godiset som känns ite problematiskt. Barn är ju särskilt betingade att gilla sött över surt/bittert för att inte riskera att bli förgiftade, och ett barn som har utvecklat en aptit för socker kommer ständigt att tjata om godis, försöka komma över godis på olika sätt och vara gnällig, ha dåligt humör och lättare ofta få utbrott och humörsvängningar om det inte får godis. Så vi tycker det finns goda skäl att försöka begränsa lite, även om vi inte vill verka superstränga (anledningen till att hon fick lördagsgodis så småningom).

Det finns godis av bättre kvalitet med mindre konstiga tillsatser som tex de ekologiska cyklarna (en blinkning till de populära bilarna) som heter "Like my bike" och även godis med mindre socker (eller med sötningsmedel som vi är lite skeptiska till men som kan vara ett bättre alternativ eventuellt). Det finns att köpa på nätet om det inte finns i en affär nära er. Vi försöker också få dottern att gilla vuxnare godis som chokladdoppade lakritskulor. Hon gillar även mörk choklad, och det får hon gärna lite äta av varje dag.

fredag 29 augusti 2014

Fina matpresenter!

Nu är bloggen tillbaka efter en rejäl sommarpaus! Vi har haft så mycket att göra i sommar med olika byggprojekt, semester och sedan fest för 20 av Floras arbetskamrater att bloggen helt enkelt inte hunnits med. Dessutom har vi inte lagat särskilt mycket "ny" mat, utan mest gamla favoriter som redan finns på bloggen. Nu brakar dock hösten igång och nästa vecka på tisdag utlovas den första veckomatsedeln för hösten!

Fina matlagningenspresenter!
Här intill ser ni bild på presenten som Flora fick av sina arbetskamrater, en blogginspirerad matpresent med spännande, ekologiska specialingredienser till framtida matlagning. Vi tycker det är jättekul att få matlagningsingredienser i present - det är ett hett tips nästa gång ni behöver en bra present till någon ni vet är intresserad av matlagning! Från vänster på bilden ser ni Himalayasalt, risnudlar, carnaroliris (italienarnas favorit-risottoris) från Kung Markatta, Mangovinäger, Spaghetti gjort på svarta bönor, och ekologisk alkoholfri ingefärsöl, i främre raden finns även lite torkad mango och två sorters mörk choklad. Allt inhandlat på Tant Grön i Hågaby i Uppsala. Ska bli spännande att testa alla roliga saker, och ni kommer få recensioner här på bloggen!

Mangovinägern har redan testats, tillsammans med lite linfröolja, salt och peppar blev det en utmärkt god dressing till en räksallad vi åt häromdagen. Risottoriset blev också testat igår då vi gjorde risotto efter att ha plockat flera fina Karljohan-svampar i skogen här intill, det blev mycket gott (mer om det receptet snart!)

Välkommen till en blogghöst i aningen lugnare tempo...

Flora och Adrian

torsdag 15 maj 2014

Grillad zucchini i olivolja - supergott och enkelt

Maillardreaktionen gör att det blir gyllenbrunt - och jättegott!
Det är något särskilt med grönsaker marinerade i olivolja och sedan stekta i ugn eller grillade på grillen, det drar en bris av medelhavet genom rummet när man äter dem. De blir fantastiskt goda, särskilt precis när de är varna från ugnen/grillen, vilket kallas maillardreaktion - i denna artikel finns en lång förklaring om de kemiska processer som ligger bakom. Det viktigaste budskapet är att det är gott, men också att det är mest gott direkt, när det fortfarande är varmt och inte efter 5 minuter. Så vänta inte med att äta! Malliardreaktionen har ofta pekats ut för att orsaka cancer, men det finns tveksamheter i de studierna som jag redogör för här och livsmedelsverket rekommenderar idag att man ska steka mat gyllenbrun men se upp med att bränna den.

Vi köper ibland ett kilo zucchini i affären och gör två långpanneplåtar med zucchinirundlar i olja som man sedan kan ha som tillbehör till kött eller kycklingrätter, i en pasta eller en god sallad. De passar till allt! Låter man de gå tills att de blir krispiga och sedan rinna av på galler så blir de grönsakschips till fredagsmyset! Varje gång vi gör detta säger vi att vi borde göra det oftare, eftersom det är himla enkelt och sagolikt gott. Här finns lite mer inspiration till grönsakschips.

Vi bruka slå till i affären när vi ser ekologiska zucchinis som börjar se lite ledsna ut, då frågar vi om vi kan få köpa ett kilo till halva priset, och får alltid svaret att det går bra. De vill ju bli av med grönsaker som de annars måste slänga snart. Dessa små godingar går utmärkt att fortfarande göra zucchiniskivor av, man kan skära bort de bitar som börjar se dåliga ut, men oftast ser det värre ut än det faktiskt är när man går igenom dem. Man får ju en klump i halsen när man tänker på att dessa fina ekologiskt odlade grönsaker som så enkelt kan bli en fantastisk delikatess ska slängas! Så känn er glada att ni gör en gärning för miljön och klimatet om ni gör så, och dessutom är olivolja nyttigt att konsumera även i rätt stora mängder, så ha inte dåligt samvete där! Olivolja ska man inte steka i om man vill steka mat väldigt hårt, eftersom oljor generellt inte ska hettas upp ovanför "rykpunkten" (då de börjar ryka). Olivolja börjar ryka vid 190 grader, medan rapsolja tål över 230 grader, vilket innebär att rapsolja är lämpligare vid exempelvis fritering eller wokning. För grillade grönsaker i ugn passar dock olivolja utmärkt!

Grillad zucchini -- mums!!
Ugnsrostad zucchini i olivolja
6 portioner

1 kg zucchini, gärna eko
olivolja
peppar ur kvarn
örtsalt och/eller havssalt

Skölj zucchini, skär bort dåliga bitar med potatiskalare. Skär i 1/2 cm-tjocka rundlar. Häll olivolja på en långpanna, pensla med pensel så att pannan täcks. Lägg zucchinirundlarna på långpannan och pensla med mer olja ovanpå. Peppra och salta med örtsalt och/eller havssalt. Ställ in i ugnen, gärna med grillfunktion, på ca 150 grader och passa dem så att de är gyllenbruna (kolla efter 10 minuter, men det är olika från ugn till ugn). Har ni köpt 1 kg zucchini kan ni under tiden förbereda plåt nr 2 och ställa in den efteråt.

Ät nu direkt medan de fortfarande är varma! De ni sparar ska värmas ordentligt, gärna ugn eller micro med grillfunktion så att den goda smaken återuppstår. Vill man ha de som chips kan man låta de rinna av och salta lite extra. Lagra dem inte ovanpå varandra, då förloras krispigheten!

torsdag 13 mars 2014

Hemgjord kefir

Kefiren ska stå framme i ett dygn med tyg istället för lock
I somras när vi fick besök av en annan familj över dagen hade de med sig kefirgryn som gå-borts-present! Jättespännande tyckte vi förstås, och de små grynen vi fick för ett halvår sedan har nu vuxit till sig och är 3 ggr så stora. Här syns de små coolingarna på fotot bredvid.

Har man kefirgryn är det enkelt att göra egen kefir:
Kefigrynen har vuxit till trippel storlek på ett halvår!
Lägg grynen i en ren glasburk, häll på mjölk så att det täcker grynen. Lägg inte på burkens lock, utan ta en ren bit tyg och fäst över burken med ett gummiband (se bilden), detta för att grynen måste få luft. Låt burken stå framme i rumstemperatur i ca ett dygn (gör inget om man glömmer framme burken lite längre). Ställ den sedan i kylskåp så att den håller sig sval och fräsch (fortfarande med tyg istället för lock).

När man vill äta kefir ska man ta en plastsil (viktigt att inte använda metall!) och hälla mjölken som nu blivit tjockare genom silen ner i ett glas eller en skål så att kefirgrynen fångas upp i silen. Ta en spatel i trä eller plast (ej metall återigen) och dra fram och tillbaka i silens botten kring kefirgrynen så att all kefir rinner igenom silen och ner i glaset/skålen. När kefirgrynen är ensamma kvar i silen kan man skölja av den i ljummet vatten så att inte för mycket gammal mjölk sitter kvar på dem. Lägg dem sedan i en ny ren glasburk och häll genast på mjölk så att den täcker grynen, upprepa proceduren med att lägga tyg över burken, låta den stå framme i 1 dygn och sedan ställa den i kylskåp.

Kefiren är god med tinade bär från frysen!
Den färdiga kefiren står sig lätt i kylskåp i 1-2 veckor, den blir allt tjockare och lite syrligare i konsistensen, men den blir inte dålig. Grynen ska alltid förvaras i mjölk med andra ord. Ska man resa bort i några veckor kan man skölja kefiren innan man åker, hälla på färsk mjölk och ställa in den i kylen direkt. När man kommit hem kan man hälla bort mjölken, skölja kefirgrynen och hälla på färsk mjölk för att börja göra kefir igen. På den här bloggen om kefir står det hur man kan göra för att bevara kefigrynen om man ska resa bort i flera månader, samt en massa andra roliga tips på annat man kan göra med kefir - bland annat egen crème fraiche.

Servera kefiren i en skål med bär eller müsli precis som yoghurt, eller gör en smoothie på den. Den smakar lite syrligt och liksom "porlande" och aningen jästaktigt och man kan ha lite svårt för smaken eller konsistensen. Det är dock väldigt nyttigt, innehåller många goda lactobaciller och anses bidra till sund tarmflora och hälsa. Man kan kamouflera smaken väl med exempelvis blåbär eller sylt och smaken växer också på en efter ett tag. Här hemma är särskilt Adrian förtjust i kefiren och brukar ha den extra som kvällsmål efter träning.

fredag 17 januari 2014

Ekologiskt kontra gedigen konsumentinformation?

Naturskyddsföreningen hade i dagarna en uppmärksammad facebook-kampanj om att välja ekologiskt där de exemplifierade med eko-gräddfil och listade en lång rad problem med den o-ekologiska gräddfilen där man pratade om att korna matades med soja från Latinamerika som besprutats med bekämpningsmedel som är otillåtna i Sverige och att ekobonden sprider ut kornas gödsel på sin mark, osv. Genast fick man mothugg från svenska bönder som inte odlar ekologiskt men som ändå inte matar korna med soja hela tiden och det påpekades att det är lag i Sverige på att bönder måste sprida ut sin gödsel på markerna, eko-bonde eller inte. På deras hemsida för kampanjen "byt till eko" finns flera korta texter och en liten film om eko som inte riktigt håller måttet eftersom de är alldeles för kraftigt förenklade, till den grad att de blir missvisande. Detta är lite synd, eftersom i grund och botten stämmer sakerna de skriver om i hög grad och baseras på forskning. Man öppnar alltså upp sig för dräpande kritik genom att generalisera så kraftigt och uttala sig så kategoriskt, och man passar alltför perfekt in i en myt om de knäppa miljövännerna, när den enkla sanningen i lite mer nyanserad form borde räcka för att få många att välja ekologiskt. Som forskare tycker jag (Flora) att trots att jag är övertygad om att det är bäst för oss på väldigt många sätt om vi går över mer till ekologiskt, att det blir problematiskt med så onyanserade propaganda-artade kampanjer och att pressavdelningen på Naturskyddsföreningen skulle kunna tagga ner lite och ge folk lite cred för att de faktiskt kan ta till sig lite mer nyanserad information och välja ekologiskt ändå.

När vi diskuterade vidare kring detta här hemma kom vi fram till att det som kanske är mest synd är att det ryms ett väldigt stort spann inom den "konventionella" (eller o-ekologiska som de kallar det) odlingen/djurhållningen och att nyanserna inom det spannet förblir osynligt för konsumenten. Det som inte är eko/KRAV-märkt kan vara alltifrån riktigt bra produkter som är nästintill lika bra eller till och med i vissa fall bättre miljö, klimat och hälsomässigt än ekologiska produkter, till den värsta sortens superbesprutade, miljöförstörande klimatboveri.

Konsumenterna skulle behöva mycket mer information än vad man kan få genom eko-märkningen. På mat som på något sätt är "sammansatt", exempelvis bröd, ost, skinka etc. så måste man ju numera skriva ut ingredienslistan enligt noggranna föreskrifter, man ska ange köttprocent i korv, märka ut tillsatser och så vidare. Men "rena" produkter, såsom frukt, grönsaker, kött och fisk vet konsumenten fortfarande väldigt lite om. Eko-märkningar och ursprungsbeteckningar är egentligen det enda vi har att gå efter. Om man inte har råd, kan eller vill köpa en ekologisk produkt, om den är slut eller är halvrutten eller inte finns, och man fortfarande vill välja en icke-ekologisk produkt som man hoppas ska vara så miljövänlig som möjligt, ja då har man inte mycket chans att kunna göra en bedömning av vad som är bäst. Och ska man välja ekologiskt som transporterats jättelångt, eller kan en svensk gurka vara relativt obesprutad egentligen? När det publiceras listor på de mest och minst besprutade grödorna inser man hur lite koll man har som konsument egentligen, hur sjutton ska man kunna veta att vindruvor ofta är rena giftbomber men att avokado är relativt lite besprutade?

Men, tänk om konsumenterna kunde få mycket mer information även vad gällde frukt, grönt, fisk och kött? Istället för att bara få veta om tomaterna är ekologiska eller inte och om ursprungslandet är Italien eller Sverige, så kunde man få reda på hur mycket bekämpningsmedel som sprutats på dem, hur mycket konstgödsel som använts per kvadratmeter, hur långt de transporterats i kilometer och på vilket sätt, samt om de utsatts för någon slags efterbehandling eller inte.

Vilka tomater ska man välja till tomatsalladen?
Tänk tanken, att du en dag i oktober (vi kan säga att det är den 21 oktober) står i affären och är sugen på att göra tomatsallad. Du tittar på två liknande högar med tomater, men så står det på skylten bredvid följande information

Tomater, 31 kr/kg
Sort: Alba
Odlade: Grens gård, Skåne, Sverige
Bekämpningsmedel: inga
Enbart naturgödsel
Skördade: 17 oktober 
Tranport: lastbil, 627 km
Övrig behandling: ingen

Tomater, 19.90 kr/kg
Sort: Angelfire
Odlade: Monte Amiata, Piemonte, Italen
Bekämpningsmedel: Procymidon, 1 kg/ha, 4 tillfällen; Klortalonil, 2 kg/ha, 5 tillfällen; bitertanol, 2,5 kg/ha, 3 tillfällen, Cyprodinil, 0,5 kg/ha, 6 tillfällen; Pyrimetanil, 1,5 kg/ha, 4 tillfällen, Pyridaben, 1 kg/ha, 2 tillfällen.
Konstgödsel NPK, 2 kg/ha, 3 tillfällen
Skördade: 3 september 
Transport: flygtransport, 2350 km.
Övrig behandling: etylengas

Blir det inte ganska uppenbart för vem som helst vad det är man betalar för när man betalar 11,10 kr mer per kilo för den första typen av tomater när man kan läsa på en sådan skylt? Då behöver man inte ens bry sig särskilt mycket om ifall den första tomattypen är ekologiskt märkt eller inte, man kan bestämma sig för att detta duger bra för mig. Vore inte det skönt om det vore lag på att ge sådan information?

Och ja, jag inser att det är svårt att genomföra praktiskt när en uppköpare i praktiken köper från många gårdar som spridit ut många slags medel och hur ska man beräkna transport i kilometer när det är från olika platser till centrallager till enskilda butiker o.s.v. och nej, texten ovan ska inte ses som om det är ett typexempel för ekologisk eller o-ekologisk tomatodling eftersom jag bara försökte skriva ett exempel utan att vara särskilt insatt i kommersiell tomatodling, men ändå. Även ingrediensförteckningarna och kaloriberäkningarna etc. som nu är standard på vissa typer av livsmedel var säkert inte lätta att göra till en början, men man lyckades och efterhand har det blivit lätt när rutinerna satt sig. Så tänk om man skulle kunna få chans till en sådan konsumentmakt någon gång i framtiden... det vore något att skapa visioner om.

onsdag 8 januari 2014

PiMs veckomatsedel - introduktion och förklaringar

Nu lanserar vi PiMs veckomatsedel!

Detta inlägg förklarar allt om hur matsedeln fungerar och kommer alltid länkas tillbaka till så att vi slipper upprepa informationen här varje vecka. Vill du komma direkt till veckomatsedlarna så klicka här eller på etiketten PiMs veckomatsedel, men de kommer då i omvänd ordning (dvs sista veckan på året först). Vill du se veckomatsedel för vecka 3 exempelvis kan du söka i google på "parimatlagning veckomatsedel vecka 3". 

Just nu finns veckomatsedlar för följande veckor: vinter: v.3 till v.13, vår v.16 till v.24 samt höst v37 till v.41 + vecka 45. Målet är att ha matsedlar som täcker v. 3-24 samt 37-48, eftersom sommarmånaderna samt december inte lämpar sig för veckomatsedlar lika bra. 


Varför veckomatsedel?

Vi har ju testat matkassar vid flera tillfällen och tyckt att det inte varit något för oss, av flera anledningar. Dels är det ju ganska dyrt, dels vill vi gärna välja våra varor själva eftersom vi helst vill köpa ekologiskt, tillsatsfritt, rättvisemärkt osv. samt att vi vill kunna välja fina grönsaker och mogen frukt. Vi tycker ju inte egentligen att det är så farligt att åka och handla, särskilt som vi bara gör det en gång i veckan och försöker handla efter att vi hämtat på förskolan en onsdag eller torsdag eftermiddag då det är rätt lite folk i affären. Det är främst inspirationen som kan tryta ibland, och att man inte hinner tänka ut vilka rätter som passar bra ihop och är i säsong, så att det inte blir samma tillbehör o.s.v. Det som också är ett problem är att matkassarna oftast är anpassade för att man ska laga en ny rätt varje kväll, medan vi gillar att göra flera portioner av en rätt när man väl står och lagar, och äta den 2-3 gånger under veckan så att man slipper stå och laga mat varje vardagkväll.

Sist men inte minst har vi inte hittat en kasse som innehåller "lagom" mycket kött. Vi är väl "veggivorer" eller "flexitarianer", dvs. personer som gärna och ofta vill äta olika sorters grönsaker, men som också äter kött ibland. Vi vill ha en köttkonsumtion som vi anser är på en hållbar nivå, vilket är max 18 kg kött/person/år, dvs. max 50 gram per dag i genomsnitt. Konventionella matkassar tenderar att ha väldigt köttstinna rätter i våran smak, och när vi testade den alternativa "gröna kassen" hade veganmat med ganska mycket "köttersättningsprodukter" som inte heller föll oss i smaken. Vill vi äta kött vill vi ha riktigt kött, ekologiskt eller småskaligt producerat, annars äter vi gärna bönor, linser, svamp, ägg, nötter, frön, ost och mjölkprodukter för att få i oss protein istället för diverse köttersättning.

Därav kom idén att göra en veckomatsedel. Det finns ju redan många recept på bloggen som är etiketterade efter säsong, vegetariskt, fisk osv. och det borde inte vara så svårt att se till att kombinera ihop tre recept varje vecka som är i säsong och som passar att tillaga samtidigt, gärna medelst storkok. Så vi gör detta mycket för vår egen skull, för att ha fräscha veckomatsedlar som man sedan enkelt kan följa, men ni bloggläsare är mycket välkomna med på resan och vi tar tacksamt emot alla kommentarer på rätterna och kombinationerna!

Veckomatsedeln kommer att publiceras i tre omgångar under året, först ut är 10 veckors "vintermatsedel" under januari-mars, sedan efter ett kortare uppehåll kommer 8 veckors "vårmatsedel" april - juni, varefter det blir sommaruppehåll (under sommaren lagar man lätt sallader, mackor, grillning och andra trevliga enkla måltider utan att behöva tänka på matlådor och vardagsbestyr). Under hösten kommer sedan en ca 10 veckors "höstmatsedel" att läggas upp under september-oktober. Vi tycker 10 veckors matsedel per säsong räcker gott och väl för att man inte ska hinna tröttna på någon maträtt och sedan är det bara att repetera igen innan man ger sig in på julmatlagningen.

Vi satsar på att veckomatsedeln varje vecka ska uppfylla följande kriterier:

  • Tre maträtter som blir goda som storkok som kan ätas flera måltider under veckan och passar bra som lunchlådor.
  • De flesta råvaror ska vara säsongsanpassade (så gott det går). Läs mer om fördelarna med det här. Läs också gärna om klimatsmart mat här.
  • Varje vecka ska man få en vegetarisk rätt, en kötträtt och en fiskrätt, men man får ofta tips på hur man kan byta ut köttet i kötträtten mot vegetabiliskt protein om man vill.
  • Om man slår ut köttet på samtliga måltider ska det vara max 50 gram kött per dag. Vi använder mest lamm och nötkött, men ibland även fläskkött och kyckling. Vi rekommenderar att det är svenskproducerat kött, och gärna småskaligt och/eller KRAV-märkt när det kommer till kyckling och fläsk då konventionell produktion av dessa djur är problematisk på många sätt. Veckomatsedlarna anpassas så att olika delar av djuret används, därför kan man med fördel köpa hel kyckling, lammlåda eller liknande. Undantaget är fläskkött som vi använder ganska lite av och mest i form av bacon eller korv. Eftersom veckomatsedeln fokuserar på vardagsmat har vi oftast undvikit att använda "lyxiga" styckningsdetaljer som oxfilé eller entrecôte, dessa bitar kan man spara till festligare tillfällen. Läs mer om filosfin bakom köttätandet här och tankar kring vilket kött man ska välja här.
  • Rätterna ska vara sammanställda så att man får en variation av olika sorters tillbehör (som ris, potatis, pasta, bulgur, mathavre mm.)
  • På matsedeln finns alltid en soppa varje vecka, den passar ofta bra som lunchlåda.
  • Rätterna ska innehålla en variation av nyttiga ingredienser, många grönsaker och gärna många supermatsingredienser (såsom gröna bladgrönsaker, upphettad tomat, lax, broccoli, baljväxter.
  • Rätterna baseras på mat som lagas med mycket få processade ingredienser och i princip inga halvfabrikat, för att undvika onödiga tillsatser.
  • Vi strävar efter att det ska finnas energivinster med att laga alla maträtter tillsammans, som att laga flera ugnsrätter när ugnen ändå är på eller att man återanvänder ingredienser som blir över från en rätt i en annan.
  • Vi erbjuder också viss allergianpassning. Många av rätterna passar bra för laktos /mjölkproteinallergiker eller glutenallergiker eller kan kan enkelt anpassas för detta, och vi ger alltid allergi-information i veckomatsedeln.
Naturligtvis är det omöjligt att alltid uppfylla alla dessa kriterier ovan, men vi ska göra vårt bästa!


Om portioner och veckoplanering

Matsedeln bygger alltså på att man lagar tre maträtter under ett eller två tillfällen under en vecka (vi gillar att laga under helgen för hela veckan) som man sedan omväxlande äter av och varierar så att man inte blir så trött på maträtterna. Man får anpassa sig till sin familj och situationen under veckan som råder, tyckte barnen om soppan kanske man kan ta något annat till matlåda och äta soppa en extra middagsmåltid, tyckte någon inte om en rätt kan denne få något annat till lunchlåda, och framåt slutet av veckan kanske det finns lite kvar av varje rätt, då kanske man får soppa till förrätt och en mindre portion huvudrätt, eller olika familjemedlemmar kan äta olika mat. Man kan också frysa in om man blivit trött på någon rätt. På fredag kan man bryta av genom att svänga ihop en god pasta (gärna med pesto), göra lite plockmat eller ta en hämtpizza (se länken för hur man gör det bästa av hämtpizzan för att få en god, nyttig, relativt billig vegetarisk måltid) och dricker lite vin till. 

Vi försöker också i samband med recepten att ge lite tips på hur man kan effektivisera matlagningen med rätterna, och läs gärna mer om effektivitet i vardagsmatlagningen generellt i detta inlägg. Läs även gärna tipsen här om hur man värmer färdiglagad mat eller lunchlåda så att det blir gott!


I matsedeln pratas det om portioner och detta är alltså en ordentlig vuxenportion det handlar om, två barn som inte är hungriga tonåringar kan vanligtvis dela på en vuxenportion. En lunchportion kan vara något mindre för den som inte äter stor lunch. Ni får räkna om efter er egen familj, men är man 2 vuxna och 2 yngre barn kan man räkna 3 portioner/middag. Eftersom vi alltid skriver att ena rätten blir 6 portioner, andra 8 portioner osv. så är det enkelt att räkna på det själv och anpassa planeringen av veckan till just sin familj, vare sig man är ett litet eller stort hushåll. Ett ensamhushåll eller en vuxen + ett barn-hushåll borde nog inte laga fullt så stora portioner som anges för att inte behöva äta samma maträtt alltför många gånger (vissa maträtter går dock jättebra att frysa förstås!) 

Det var allt om matsedeln, lycka till med matlagningen och som sagt, vi vill gärna ha kommentarer, men vi har hört att kommentarsfältet krånglar ganska mycket. Ni kan även skicka feedback via feedbackformuläret på hemsidan. 

onsdag 1 januari 2014

Vit chokladmousse med saffran

Saffransmousse dekorerad med saffranshonung
och silverkulor
Till nyårsmiddagen serverade vi detta år en enkel saffransmousse som vi hittat receptet till i tidningen Hus och Hem och pyntat ull lite mer själva. Vi tycker om att servera lättare efterrätter i våra snygga cocktailglas från Orrefors, så denna mousse kändes given när den skulle serveras i cocktailglas med kanelkant.
Gott nytt år!!

Vit chokladmousse med saffran
4 portioner (drygt)

2 dl vispgrädde
1 kuvert saffran
150 g vit choklad
1 ägg
1 dl kvarg (t.ex. kesella)
kanel att garnera glaskanten med + lite citron
Färska/tinade bär, skorpsmulor, saffranshonung, silverkulor, citronmeliss/mynta eller liknande till garnering.
Serverad i glas Street martini, Orrefors.

Mortla saffran med en liten nypa socker, häll ner i grädden innan den vispas. Smält vit choklad försiktigt så att det inte blir för varmt. Vispa upp ägget i en annan bunke och tillsätt chokladen till det uppvispade ägget under omrörning. Rör ner kvarg och till sist grädden i äggsmeten.

Ta fram coktailglas eller andra snygga serveringsglas. Häll upp kanel på en platt tallrik. Dra med en halv citron över kanten på ett glas, vänd direkt upp och ner på glaset och dutta det försiktigt i kanelen så att kanten täcks. Gör likadant med de andra glasen och häll upp chokladmoussen i glasen. Ställ i kylen i minst en timme. Det går bra att förbereda på morgonen och servera efter middagen.och dekorerat med små silverkulor för att få nyårsstämning. Det finns även vita chokladstjärnor som passar fint. Annars kan man ta exempelvis mandelskorpsmulor eller nötkross samt hjortron och citronmeliss till jul och nyår, passionsfrukt och maräng till påsk, färska jordgubbar och mynta på sommaren. Givetvis kan man smaksätta med annat än saffran om man vill, testa att röra ner lite kakao i moussen, eller varför inte någon slags sprit eller rålakritspulver!

fredag 20 december 2013

Gå inte på julmarknads-bluffen – se upp för företaget ”Svenskt mathantverk”!

Det har blivit krispigt kallt i luften och frosten gnistrar på träden, vilket är ovanligt för Göteborg i början av december, men gör det extra stämningsfullt att gå runt på Lisebergs mysiga julmarknad denna decemberdag för några år sedan. När kylan börjar bita extra mycket i kinderna tar vi oss in i en av de olika bodarna som säljer olika former av julbetonade produkter, och trängs med många andra för att titta på korvar, sylt, honung, ostar, must, knäckebröd och julgodis. Egentligen tycker vi om att göra julmaten själva i så stor utsträckning som möjligt, men att göra egen salami, hemystad ost eller hemgjord must går utanför det vi har kunskaper i eller har tid med, liksom för många andra. Då tänker man att man kan passa på att stödja svenska producenter som brukar ha svårt att tävla mot den industriproducerade maten genom att köpa vissa produkter på marknad istället för på Coop. Visst, vi tycker det är tråkigt att det ofta inte är ekologisk korv eller sylt, som vi brukar köpa på Coop, men det kanske kompenseras till viss del av att det är småskaligt och närproducerat? Det är också förstås dyrare än i affären, men man tänker att man får något extra bra för pengarna, att det är svårt för små tillverkare att matcha effektiviteten hos en industriell tillverkare men att man kanske satsar mer på kvaliteten.

Därför blir vi lite förvånade när vi tittar på innehållsförteckningen till renkorven och ser att den innehåller mindre än 20% renkött och i övrigt mest fläskkött. Vi tittar även på älgkorven och vildsvinskorven och upptäcker samma sak. Dessutom finns det en hel del tillsatser i korven som vi inte hade förväntat oss av en småskalig tillverkare. Vi frågar den trevliga mannen som hurtfriskt bjuder ut varorna och är generös med smakproverna om detta faktum. Han skruvar lite besvärat på sig och mumlar något om att det behövs för smakens skull, att det smakar för starkt med enbart ren i korven. Vi funderar lite på detta, och diskuterar sinsemellan vad vi tycker om detta egentligen. Korvarna är rätt dyra, men visst vore det gott med lite renkorv på julbordet… Och enbärsmust vore väl lite festligt för dem som inte kan eller vill dricka öl? Men även på musten ser ingredienslistan lite nedslående ut. Till slut faller vi ändå för fasaden av gammaldags gemytlighet och försäljningssnacket och pungar ut med flera hundralappar för en korv och tre flaskor must. Men känslan av att något inte riktigt var som det skulle biter sig fast och släpper inte riktigt taget.

När så nyligen senaste numret av tidningen Hunger dimper ner i brevlådan och vi läser Mats-Erik Nilssons (författaren bakom Den hemlige kocken, Äkta vara, Döden i grytan och Saltad nota) reportage om företaget ”Svensk mathantverk” och hur de bluffar sig fram på allehanda marknader och får folk att punga ut med hutlösa summor för industritillverkad korv från Tyskland, faller allting på plats! Vi känner väl igen produkterna som vi flera gånger köpt på marknader, trots att vi brukar vara mycket noggranna med vad vi köper och försöker undvika tillsatser och köpa ekologiskt så långt som möjligt. Så grundlurade vi blivit! Genom skicklig marknadsföring som verkligen är långt över gränsen till vad som rimligen borde vara tillåtet lyckas företaget ge sken av att vara något slags paraplyorganisation för svenskt småskaligt mathantverk, vilket man alltså inte är. Visst tillverkas vissa av produkterna i Sverige, men det är vanlig fabrikstillverkning och inte någon småskalig gårdstillverkning eller det som vanligtvis brukar menas med begreppet mathantverk. Drygt 30 procent av varorna tillverkas dock enligt Nilsson inte ens av själva företaget utan köps in, bland annat från tyska fabriker som exportföretaget Astro som säljer över 10 000 ton korv per år till 25 olika länder, eller fabriken Edel som tillverkar karameller som i Tyskland säljs som exempelvis Glühwein Herzchen, medan Svenskt Mathantverk döpt om dem till ”Farmor Ediths glögghjärtan” för att få dem att verka lite sådär gammaldags idylliskt svenska. Farmor Edith som pryder många av deras produkter, är tydligen namnet på företagets VD:s farmor som levde på 1920-talet. Oklart hur hon har påverkat det tyska företagets industrirecept på godis, men tydligen är det faktum att VD:n hade en farmor som levde på 20-talet tillräckligt argument för att Svenskt Mathantverk i sin företagslogga skriver ”anno 1923”, trots att företaget tydligen grundades 1992. Detta enligt vad VD:n själv förklarar för Nilsson vid hans intervju!

Det som kanske är mest upprörande i sammanhanget är väl inte att ett företag försöker slå dunster i folks ögon för att kunna sälja sina varor till mångfaldigt högre pris än vad de egentligen skulle berättiga, utan att Livsmedelsverkets regler är så fullständigt uddlösa att de faktiskt tillåter detta. Det går alltså bra för Livsmedelsverket att ett företag säljer ”renkorv” som innehåller 17% renkött och 67% fläskkött, det går bra att sälja tyska fabriksprodukter under varumärket ”Svenskt Mathantverk” med svenska flaggan på burkarna. Det går bra att skriva ”vildhallonsylt” på burken med svensk flagga på trots att hallonen mestadels kommer från vanliga odlade hallon, och endast 30 % av hallonen är vilt plockade, tidvis i Bosnien. Och ta 169 kr kilot för hallonsylten när den egentligen är jämförbar med en sylt från affären som kostar 100 kr mindre kilot. Livsmedelsverket verkar minst sagt jobba för tillverkarna snarare än för konsumenterna om man ser till vad som får passera deras granskning!

Det tristaste av allt är att detta drabbar de verkliga småskaliga producenterna som försöker slå sig fram och får kämpa inte bara mot stora industriproducenter utan mot dylika blufföretag som konkurrerar ut dem på deras egen planhalva, genom att slå sig in på marknader och sälja industriprodukter under falsk flagg av småskalighet. Säkert har de råd att erbjuda marknaderna någon slags provision eftersom de gör sig en rejäl hacka på försäljningen, det skulle kunna förklara varför vi börjat se detta företags typiska trähyllor med "anno 1923" i liten plåtplakett på marknader över hela landet. Bara den skalan, att producera så att det räcker till större delen av landets marknader, och att kunna producera allt från korv och sylt till senap, must och karameller antyder ju att det handlar om storskalig produktion. 

Men innan man känner sig alltför maktlös i sammanhanget kan man inse att vi faktiskt kan göra något åt detta, vi och alla ni bloggläsare! Nu när vi fått upp ögonen för detta kommer det inte vara lika lätt att låta sig luras igen.  Det är dags att titta lite extra på vad man köper på julmarknaden, läsa på innehållsförteckningen och ställa frågor till försäljaren. Säljer ett stånd mängder av olika slags produkter kan det rimligen inte röra sig om något slags gårdsproduktion, verkar försäljarna ha väldigt dålig koll på produktionsprocessen kanske man också ska dra öronen åt sig. Ser ingredienslistan lite väl industriell ut kan man också utgå ifrån att den är det, och man ska aldrig låta sig luras av fasaden, hur skickligt den än är upprättad med utklädda försäljare, små tyghättor på syltburken, svenska flaggor och annat pynt.

Sen kan man faktiskt ställa krav på sin julmarknad, klaga om det är för stor dominans av detta företag och välja en marknad som har mer småskalig och närproducerad prägel. Att handla på Bondens Egen Marknad är än så länge en garanti för att man handlar från tillverkarna själva, och dessutom för att gården ska vara max 250 km bort från marknaden. Men småskaliga producenter ska ska inte behöva bli utkonkurrerade från större sammanhang som alla julmarknader som finns på Skansen och Liseberg, i storstädernas torg och längs småstädernas gågator, på olika slott med mera.  Om vi tillsammans jobbar medvetet för att stötta de verkliga småskaliga tillverkarna kan de kanske slå sig tillbaka på dessa tacksamma marknadsställen som de nuförtiden många gånger slutat sälja på. Det är ju deras produkter vi egentligen vill åt!

Och tack, Mats-Erik Nilsson, för att du oförtrutet jobbar med att avslöja matbluffarna i samhället! Vi behöver dig! Till er som vill läsa mer om denna och liknande granskning av matfusket, eller ge bort en sista-minuten julklapp till en matintresserad person, kan vi rekommendera en prenumeration på Hunger!

fredag 22 november 2013

Äppeldjem

Detta recept på äppeldjem med citronskal, kanelstång, och nejlika har Floras mamma fått från en väninna, och det blir kanongott. Alla ni som har fallfrukt, eller som kan få tillgång till äpple från någon som har lite för mycket, passa på att koka en sats, det är hur gott som helst i gröt, yoghurt eller på skorpor, mycket mer smakrikt och hållbart än traditionellt äppelmos (och sötare förstås, så ät ändå med måtta). Nyligen fick vi ca 10 kg äpplen och gjorde två stora kastruller med djemen, det är svårt att få för mycket eftersom det också är perfekt som present. 


Äppeldjem

2 kg äpple
1 citron (ekologisk)
2 dl vatten
2 små kanelstänger
4 nejlikor
6 dl fruktsocker

Skala bort skadat skal eller skadade delar på äpplena, övrigt skal kan man lämna, det blir ändå gott och nyttigare. Kärna ur med urkärnare, dela på mitten och hacka i småbitar med en alligator, alternativt grovriv med matberedare eller på rivjärn. Lägg i en rejäl kastrull tillsammans med kanelstång, nejlikor och vatten. 

Tvätta citronen, skala den och skär citronskalet i smala strimlor, lägg ner i kastrullen, pressa även ur saften i kastrullen. Koka upp och koka under lock i 10 minuter. Rör ner sockret och låt koka 15-20 min till. Koka utan lock tills massan blir trögflytande, lägg sedan på lock tills det är färdigt. Smaka av.

måndag 28 oktober 2013

Påverka utbudet i din butik!

Våra ekologiska favoritprodukter, mer om dem här.
Tycker ni som vi att det är tråkigt att matbutikerna inte tar in så många sorters ekologiska varor, inte skyltar ordentligt med dem och inte satsar mer på närproducerat och på produkter utan tillsatser som håller hög kvalitet? Känns det dock som en för stor grej för att man som enskild ska kunna göra något åt? Gör som vi och skicka ett mail till er lokala butik, eller lägg en lapp i deras tycka-till låda! Det är faktiskt inte omöjligt att påverka sin lokala butik, deras kundkrets är ändå begränsad och viktig för dem. Om inte annat tvingar du dem att läsa och svara (därför bättre med mail, och smart att ställa frågor i mailet så att de tvingas svara) och det innebär att det blir någon slags diskussion på butiken om frågan. Det är också bra att vara trevlig och även ge beröm för det ni uppskattar hos butiken, så att inte brevet blir för gnälligt utan ger ett intryck av att vara från kunder som i grund och botten vill handla hos dem.

Såhär skrev vi till vårt lokala Coop:

Hej Coop Märsta,
Som nyinflyttade till Märsta vill vi uttrycka vår uppskattning för Coop, som är den enda butiken i närområdet som har ett bra ekologiskt sortiment. Vi uppskattar verkligen att det finns ekologiska alternativ av nästan allting, att det finns Bosarpkyckling och Änglamarks mjölk. Mer av sådant!

Vi saknar dock att kunna köpa ekologisk lax, ekologiskt osaltat smör (varför skulle man inte vilja ha ekologiskt smör när man bakar, eller till bebisar som inte ska ha salt smör?) och ekologisk fullkornspasta. Ofta finns produkter som är nyttigare inte som ekologiska (t.ex. ryggbacon, fullkornspasta etc.) och ofta tvingas man välja utländska varor om man vill ha ekologiskt (t.ex. honung), vilket också är tråkigt. Vi vill också gärna se mer av mindre producenter och närproducerat. Har ni några planer på att ta in mer av detta?

Slutligen skulle det vara roligt om det fanns lite mer säsongsgrönsaker och ni kanske hade en särskild hylla med grönsaker i säsong. Det är så tråkigt att aldrig kunna köpa sockerärtor eller haricots verts eftersom de alltid kommer från Kenya, även när de är i säsong här hemma i Sverige! För oss så spelar det ingen roll om det är billigt, saker som flugit onödigt långt går bort helt enkelt, hur gärna man än skulle vilja äta det. Det är därför också bra om det står klart och tydligt på all frukt och grönt var de kommer från. Tidigare när ni hade vanliga prislappar i butiken kunde man lätt hitta de ekologiska alternativen i och med att prislappen var grön. Nu när ni bytt till digitala prislappar är det svårare att direkt hitta ekologiska varor. Det vore därför bra om ni märkte ut dem på hyllkanten på något sätt, eller om ni kanske även samlade exempelvis alla ekologiska kylvaror i en kyldisk. Vore det möjligt för er att göra?

Hälsningar,
era trogna kunder
Flora och Adrian

onsdag 9 oktober 2013

Pasta med hemgjord pesto - en riktig favoriträtt!

En av de godaste maträtterna vi vet här hemma är pasta med hemgjord pesto. Det är så sagolikt gott, och faktiskt inte så svårt att göra om man har en bättre matberedare, mixer eller liknande (vi använder en gammal Tv-shop pryl som många köpte men få använde som vi faktiskt tycker är bra - "magic bullet", men en matberedare fungerar säkert också bra). Traditionellt så ska man förstås mortla ihop peston för att verkligen få fram smakerna, men det kan ju vara ganska jobbigt och det kanske är det som gör att många drar sig för att göra hemgjord pesto. Kan man tänka sig att satsa på mixern så går det dock på ett kick. Hemligheten är att mixa olika ingredienser i olika omgångar och sedan bara röra ihop dem. Vi mixar först pinjenötterna till ett fint pulver, häller upp en skål, mixar parmesanen på samma sätt till pulver, häller upp även den i skålen, och mixar till sist basilika, soltorkade tomater, salt, peppar och olivolja till en grön smet. Sedan rör vi ihop allting, snabbt och enkelt. Den färdiga peston står sig i kylskåp i flera dagar om det krävs. Allra godast är det att koka pasta färskt och servera den rykande varm med pesto i. Men -vad ni än gör- blanda inte ner peston i pastan i kastrullen. Det blir ett enormt svinn på pesto som fastnar i kastrullen och med tanke på hur god den är och att pinjenötter faktiskt inte är gratis är det ju lite synd!! Lägg upp pastan i pastatallrikar och blanda ner peston direkt i tallriken istället.
Mixade pinjenötter
Mixad parmesan t.v., magic bullet i mitten, mixade pinjenötter t.h.

Riktig hemgjord pesto på goda ingredienser som färsk basilika, god parmesan och pinjenötter blir så gott att man bör äta det som italienarna - med pasta som en fullgod rätt i sig själv som inte behöver fler tillbehör. Vi brukar bara garnera pastan med lite körsbärstomathalvor och peston smakar ju så gott att man inte vill dölja smaken med andra tillbehör. Dessutom utgör pasta med pesto en näringsmässigt utmärkt måltid, med kolhydrater från pastan, protein från ost och nötter, nyttiga enzymer och vitaminer från den soltorkade tomaten där smakerna och näringsämnena koncentrerats och den bladgröna basilikan som är nyttig på samma sätt som spenat och andra gröna bladgrönsaker. Till detta nyttigt fett från nötterna och och olivolja. Pesto är riktig supermat och innehåller 4 superingredienser!

Pesto har sitt ursprung i Ligurien, i området nära Genua, där den traditionellt serveras med hemsnurrad trofie-pasta, en sorts pasta som består av små tight skruvade bitar för att så mycket som möjligt av såsen ska fasta på pastan när man äter. Denna sort kan vara svår att få tag på i Sverige annat än i specialbutiker, men Kungsörnen har faktiskt en variant som liknar den väldigt mycket och är god som heter Gemelli, dock är den inte ekologisk tyvärr. Farfalle-pasta som är skruvad kan vara ett lämpligt substitut, det finns ju ekologiskt också.

Att göra hemgjord pesto är ju relativt dyrt med tanke på de dyrbara ingredienserna, som parmesan och pinjenötter, särskilt om man vill köpa ekologiska ingredienser (pris per portion ca 30-40 kr med eko-ingredienser). Ett sätt att få ner priset är att använda cashewnötter eller mandlar istället för pinjenötter, det blir faktiskt också gott. Annars kan man tänka på pestopasta som en lyxigare maträtt, och folk generellt brukar ju inte ha problem med att punga ut med pengar för oxfilén, så varför inte punga ut för en jättegod vegetarisk pesto?

Det faktum att det är mycket billigare att köpa färdig pesto på burk ger ju en fingervisning om att det knappast är samma sak man köper, titta bara på innehållsförteckningen så får ni se. En äkta pesto ska inte innehålla annat än basilika, olivolja, parmesan, pinjenötter, vitlök och kryddor, möjligen soltorkade tomater då. Så fort de börjar mixtra med andra typer av ostar, vegetabiliska fetter och liknande kan man vara säker på att de försöker få ner priset. Ingen burkpesto kan komma i närheten av riktig pesto i smaken, och har ni aldrig smakat hemgjord pesto så kanske ni inte har förstått hur gott det kan vara helt enkelt. Roligt nog kom Icakurirens test av burkpesto 2011 fram till att man måste göra peston själv eftersom ingen burkpesto smakade tillräckligt gott, även om vissa smakade värre än andra. Vi köper ibland pesto på burk om man ska ha den som fyllning i cannelloni exempelvis eller på lax i ugn eller liknande, men ska man ha pesto som ända tillbehör till pasta så tycker vi man unna sig att göra den själv. Receptet vi använder kommer från kokboken Kärlek, oliver och timjan, proportionerna är jättebra, och vi har lagt till instruktioner om hur man gör den i mixer.

Pasta med hemgjord pesto
4 portioner

ca 1 kruka färsk basilika (en rejäl bunt alltså)
75 g parmesan eller pecorino
75 g pinjenötter (kan ersättas med cashewnötter eller mandel, naturella)
3-4 vitlöksklyftor (ta mindre om ni är känsliga för vitlök)
1 dl olivolja
100 g soltorkade tomater i olja
svartpeppar ur kvarn, vrid några varv
salt, några nypor.

Mixa först pinjenötter i en matberedare, häll upp i en skål. Mixa sedan parmesan, häll upp i samma eller en till skål. Använd gärna hörselskydd när ni mixar, parmesan kan vara ganska hårt och låta högt när man mixar. Lägg sköljda basilikablad i mixern, pressa i vitlöken, häll över olivoljan, lägg ner soltorkade tomater och veva över peppar och salt. Mixa till en grön massa. Rör ihop alla ingredienserna i en skål, smaka av med salt och peppar och ev. mer olivolja om det inte är tillräckligt geggig. Färdigt!

För att få en riktigt god pasta med pesto: försäkra er om att peston kommer att bli klar i tid innan ni börjar fundera på att koka pastan. Se till att familjemedlemmarna som ska äta av måltiden är hemma och redo att sätta sig till bords inom 10 minuter. Sedan kan ni börja koka pastan, enligt våra instruktioner för hur man kokar en perfekt pasta. Duka fram tallrikar, vin, glas mm. Skär upp körsbärstomater i halvor. När pastan nästan är redo att hällas av, sleva ut lite av det kokheta pastavattnet i pastatallrikarna så att de blir varma (ok lite överkurs kanske, men det är gott med varm pasta och att värma tallrikarna hjälper faktiskt att hålla den varm!). Häll av pastan enligt instruktionerna, tillbaka i kastrullen med lite olja, häll bort vattnet från pastatallrikarna och lägg sedan upp pastan i de varma tallrikarna. Klicka över rejält med pesto i varje tallrik och rör runt så att den fördelar sig lite slarvigt i pastan. Garnera med tomathalvor. Servera rykande varm!

Övrigt: vegetariskt, veganskt, barnvänligt som tusan, eventuellt kanske laktosintoleranta tål parmesan, hör efter.

lördag 28 september 2013

Miljövänliga veckan v 40 - utmana dig själv!

Naturskyddsföreningen har länge drivit kampanjen miljövänliga veckan varje år, som alltid är vecka 40. I år infaller det 28 sept-8 oktober och fokuset är på att handla ekologiskt. De uppmanar människor att byta ut ett par varor som de kanske inte brukar köpa ekologiskt till ekologiska varianter. Dessa är mejeriprodukter, bananer, vindruvor och russin, kaffe och potatis. Vi tänkte föreslå fler sätt att utmana sig själv under veckan! Testa ett eller alla fem av våra utmaningar här nedan!

1. Köp mer ekologiskt än du brukar! Testa att köpa alla grönsaker och all frukt ekologiskt i en vecka, eller om du redan köper det mesta ekologiskt så prioritera att försöka hitta även den där produkten du inte brukar köpa som eko i en ekovariant, eller testa att tänka om ifall du inte hittar en vara som ekologik och köp något annat istället. En annan kul grej att testa är att köpa exempelvis ekocitron medan du fortfarande har icke-ekologisk citron kvar hemma och göra ett smaktest - hur smakar de, kan man känna någon skillnad?

2. Testa ekologiskt kött (om du äter kött) och inte redan brukar köpa det. Har du tänkt testa Bosarpkyckling - gör det denna vecka! Vi har många goda recept och tips på hur man gör med Bosarparen. Eller testa att beställa en köttlåda från en lokal ekogård.

3. Ät vegetariskt dubbelt så ofta denna vecka mot vad ni brukar. Eller späd ut köttet med grönsaker mer än ni brukar. Är ni vegetarianer, testa att undvika sojaprodukter i en vecka. Poängen är att alla ska utmana sig själva där man befinner sig just nu. Passa på att testa nya recept, här finns alla vegetariska recept och recept som enkelt kan göras vegetariska på den här bloggen, och här finns recept med mycket grönsaker i. Amy's blogg är också mycket inspirerande vad gäller vegetariskt.

4. Försök att jobba mot en "nollvision" vad gäller att slänga mat under veckan. Detta är kanske den enskilt viktigaste saken man kan göra för att spara på resurserna. Jobba på flera fronter - köp inte mer mat än ni säkert kommer äta upp (det är sällan man har för lite mat hemma, eller hur?), lägg inte upp för mycket på tallriken (det är inte svårt att ta om!), lägg undan rester i en burk och ät lite senare till mellanmål, och frys in överbliven mat - ägg kan man tina och göra äggröra på sen, kött och potatis kan bli pyttipanna, ris och grönsaker kan bli stekt ris, brödkanter kan bli goda krutonger osv. Här finns fler tips på vad man kan göra.

5. På helgen kan man passa på att göra en aktivitet med mat- och miljötema. Titta på en matkarta, besök en bondgård, marknad eller skördefestival, plocka svamp och tillaga den, eller varför inte leta på fruktförmedlingen efter någon i närheten som har frukt som ni kan plocka och ta tillvara. Passa på att prata med ev. barn om maten, var den kommer ifrån och varför man måste värna om resurserna. Ta lite till till att läsa på själv om något ni undrat över tidigare. Läs t.ex. på naturskyddsföreningens hemsida, eller spana in boktipsen och länktipsen i spalten till vänster på denna sida.

 Lycka till med utmaningen! Berätta gärna hur det går!