Visar inlägg med etikett tillsatser. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tillsatser. Visa alla inlägg

fredag 24 oktober 2014

Godis i Halloweentider - är det verkligen godis? Om barn och socker...

En svart Halloweenkatt!
'Det här var ju godis!' kan folk ju säga och mena att det är gott, något lite lyxigt. Såhär i Halloweentider finns det ju väldigt mycket godis i omlopp. Men hur mycket av det är verkligen gott och lyxigt? Och hur mycket är egentligen mer skrämmande än det där utklädda spöket?

Om man slutar äta godis och läsk,vilket vi i stort sett gjorde för några år sedan, och sedan smakar igen slås man snabbt av hur väldigt sött det är, och hur lite annat det egentligen smakar. Det är främst det söta som är markant i det mesta godiset och de andra smakerna smakar ofta väldigt syntetiskt. Tyvärr är också många tillsatser, emulgeringsmedel och färg- och smakämnen som finns i godiset inte särskilt nyttiga för kroppen, många ämnen har blivit mer och  mer ifrågasatta. I och med EU-inträdet blev det tillåtet med azofärgämnen i Sverige som annars var förbjudna. Nu förekommer de i importerat godis. Kan vara värt att fundera på när godistillverkarna slåss om att sälja billigaste godiset  vad har de tummat på för att få ner priset? Här kan man läsa lite mer om vad godiset egentligen innehåller. 

Huvudproblemet med godis är dock kanske inte tillsatserna utan att det innehåller väldigt mycket socker och inga övriga näringsämnen, så om barn äter mycket godis så får de oftast i sig för lite av annat som är nyttigt. Om barnen istället tex. äter frukt får de i sig en massa viktiga näringsämnen, vitaminer och fytokemikalier samt antioxidanter tillsammans med fruktsockret. Och godis är väldigt energitätt - 100 gram karameller motsvarar energiinnehållet i ett helt kilo apelsiner, som ett barn aldrig skulle orka smälla i sig, men som skulle ha en hel del hälsofördelar som karamellerna inte har. Barn som äter mycket sötsaker vill ofta inte ha riktig mat sen eftersom de redan fått i sig en massa energi och det är väl där det främsta problemet ligger. 

Nu kanske många hajar till men vi började inte ge vår dotter lördagsgodis förrän hon var i 7-8 årsåldern och även om hon får godis vid påsk och Halloween så begränsar vi mängderna jämfört med det hon får ihop om hon går runt till en massa grannar - hon får spara resten till lördagar framöver eller ge bort. Just eftersom hon inte vant sig från tidig ålder vid stora mängder socker så uppskattar hon en mycket mindre mängd än andra barn. När hon väl fick lördagsgodis hade vi regeln att hon fick så många godisbitar som hon var gammal - dvs 8 bitar vid 8 år. Detta accepterade hon direkt eftersom regeln har en tydlig "barnlogik" och hon har ett utbud av dyrare och mer lyxiga godisar som hon varje lördag ränkar upp rätt antal ur och lägger i en skål, sedan sitter hon och äter bitarna en och en och njuter av dem länge. Hon blir uppspelt när hon fyllt år och får lägga på en extra bit osv. 

Ja, lördagsgodiset är från början ett sätt att begränsa barnens godisintag, men det har inte riktigt blivit så på senare tid - barnen får ju godis i många andra sammanhang som inte är lördagar - exempelvis på barnkalas, olika tillställningar med fiskdamm och skattjakter samt att välmenande människor lätt försöker sticker till ens barn en klubba så fort man har med dem för att hämta ett paket eller en pizza, osv. Dessutom ska de få något som belöning om de tar ett blodprov eller en spruta, är snäll hos frisören, och förstås bilgodis på långresor osv. Ja, det blir lätt mycket godis ändå. För att inte tala om andra sötsaker, saft och läsk, bullar, kakor, glass, fika, födelsedagar, julgodis, påskgodis, halloweengodis, semlor, kladdkakans dag, våffeldagen, kanelbullens dag och allt vad det är. Det räcker alldeles tillräckligt egentligen utan att dessutom få godis på lördagar också och dessutom skapas en jättepositiv lördagsassociation till godiset som känns ite problematiskt. Barn är ju särskilt betingade att gilla sött över surt/bittert för att inte riskera att bli förgiftade, och ett barn som har utvecklat en aptit för socker kommer ständigt att tjata om godis, försöka komma över godis på olika sätt och vara gnällig, ha dåligt humör och lättare ofta få utbrott och humörsvängningar om det inte får godis. Så vi tycker det finns goda skäl att försöka begränsa lite, även om vi inte vill verka superstränga (anledningen till att hon fick lördagsgodis så småningom).

Det finns godis av bättre kvalitet med mindre konstiga tillsatser som tex de ekologiska cyklarna (en blinkning till de populära bilarna) som heter "Like my bike" och även godis med mindre socker (eller med sötningsmedel som vi är lite skeptiska till men som kan vara ett bättre alternativ eventuellt). Det finns att köpa på nätet om det inte finns i en affär nära er. Vi försöker också få dottern att gilla vuxnare godis som chokladdoppade lakritskulor. Hon gillar även mörk choklad, och det får hon gärna lite äta av varje dag.

tisdag 25 mars 2014

Våffeldagen!

Var det inte en väldigt Freudiansk fel-hörning tycker ni, kära bloggläsare, när man fick Marie Bebådelsedag till våffeldagen? Få se nu... "Vår Fru-dagen... Vårrfrudagen...vårfludagen...våffludagen.... våffeldagen.... jaså är det våffeldagen idag, bäst att vi gör våfflor!" Känns inte så jättetroligt... Tydligen börjar vanligen hönsen att värpa igen såhär års efter vintern, och korna börjar ge mjölk. Förr i tiden passade man då på att bryta fastan som varat sedan semmelfrossan i februari med att göra våfflor på färska ägg och mjölk. Det var väl troligtvis den huvudsakliga anledningen bakom att man lyckades höra så fel...

Just i år var det kanske inte så mycket fasta mellan semlorna och våfflorna som det kanske borde vara med tanke på hur tidigt våffeldagen infaller, men, men, man får väl offra sig och äta ändå! Vi tycker det är mysigt att ha våfflor som eftermiddagsfika så vi väntar nog till i helgen med dem dock.

Ett litet tips för våfflandet - testa att fixa med förlängningssladd så att ni kan ha våffeljärnet på eller vid sidan om matbordet. Då kan man sitta och fika och umgås samtidigt som fixar våfflor och får mumsa färska våfflor direkt från järnet. Står man och gör våfflor först och lägger dem på hög så blir de genast soggy, och det är inte heller kul att en person ska vara våffelslav medan alla andra äter... Med  lite försiktighet går det utmärkt att ha järnet på bordet, ta bort duken först bara och ha kanske lite hushållspapper framme för att hantera eventuellt spill. Och ja - irish coffee passar utmärkt till våfflorna!

Våfflor blir jättegott med hjortronsylt och vaniljglass eller grädde till. Mums! Det finns många som utan vidare gör sin egen pannkakssmet men av någon anledning inte tror sig om att kunna svänga ihop en våffelsmet utan köper våffelmix. Det är dock i grund och botten samma sak, och det är ingen stor konst att få frasiga goda våfflor utan att behöva ta till dyra fabriksmixer fulla av underliga tillsatser, palmolja istället för riktigt smör och andra onödigheter. Så gör din egen våffelsmet i år, testa receptet nedan, eller något annat recept, det finns många varianter. I fjällen görs våfflorna ofta på grädde för att få dem extra frasiga. Är man ute och vandrar eller på skidtur kan en enda våffla göra så att man står sig i flera timmar. Är det vardag hemma utan några större strapatser kanske man vill försöka undvika såpass mastiga våfflor.

Våfflor med hjortronsylt och glass
ca 8-10 st

3,5 Mjöl (varav gärna 1 dl grahamsmjöl)
5 dl Mjölk (röd)
2 tsk bakpulver
50 g smält smör
ordentligt med smör till våffeljärnet

Vispa ihop mjölk och mjöl ordentligt (vi brukar använda vår lilla eldrivna handvisp), tillsätt bakpulver och smör. Låt smeten stå och svälla i en halvtimme. Häll i mer mjölk om den blir alldeles för tjock. I detta recept har vi inte så mycket smör i smeten utan smörjer istället våffeljärnet ordentligt med smör för att slippa fastkletade våfflor. Ät våfflorna helt nygjorda med lite varm hjortronsylt och glass!

tisdag 4 mars 2014

Skippa sockergeggan istället för mandelmassan i köpesemlorna och baka själv!

Bloggen har tagit en paus p.g.a. långdragen sjukdom men är på väg tillbaka nu, hoppas publicera en ny veckomatsedel för nästa vecka snart.


Freja får sin första semla för ett år sedan.
Idag är det ju fettisdagen och vi tycker oss märka att just semlor är det många som föredrar att köpa istället för att baka själva (till skillnad från t.ex. kanelbullar på kanelbullens dag eller lussekatter och pepparkakor kring jul), trots att det är väldigt enkelt att baka semlor och blir himla gott i jämförelse med köpesemlor. Äkta vara gjorde nyligen en sorglig kartläggning av innehållet i semlor både i butik och på konditorier och kom fram till att fyllningen ibland inte innehåller någon mandel alls, utan bara krossade aprikoskärnor som ska smaka lite som mandel. Även i dyrare lyxsemlor på konditorier har man inte bara kört med mandelmassa rakt av, utan köper ofta färdig "semmelfyllning" i plastdunk. Här beskriver de hur "semmelfyllning exklusiv" innehåller: Socker, vatten, mandel, modifierad stärkelse, potatisstärkelse, konserveringsmedel (E202), bittermandelolja. Oklart vad som är så exklusivt här alltså. 

Nej, det kanske inte är så konstigt att köpesemlor tenderar att bli besvikelser med torra bullar och smaklös fyllning. Vissa konditorier med höga ambitioner gör troligtvis fortfarande bättre semlor, men dessa kan då vara riktigt dyra alltså - i helgen såg vi relativt små semlor på ett bättre ställe för 38 kronor styck! Det är ju ganska saftiga pengar och då kanske man kan börja tänka sig att röra ihop en deg och sätta på ugnen själv och sedan få äta flera små goda och saftiga semlor till fikat? Vi brukar baka på helgen innan eller efter fettisdagen då det hinns med och känns roligare att sitta och fika, och sparar man bullarna i plastpåse håller de i några dagar så att man kan äta flera gånger, alternativt kan man frysa in dem och tina så många man vill ha och göra färsk fyllning till. Det passar bra med irish cofee alternativt varm choklad till semlor, när man ändå har hållit på och vispat grädde och så. Receptet publicerade vi förra året. Vi hoppas att fler får njuta av riktigt goda, hembakta semlor i år! Mums!

fredag 14 februari 2014

Hemgjord bar på nötter, frön och honung till vinterutflykterna

Hemgjord bar i burk med karta över pisterna i Chamonix.
Till vinterns utflykter passar det bra med en liten energibomb i form av en hemgjord 'bar' med nyttiga frön och nötter i. Visst blir det kaloririkt, men man får mycket energi av en liten bit och man bränner ju en hel del när man ränner runt ute i kylan. Liknande bars som man kan köpa i affären innehåller oftast en massa tillsatser för att försöka dra ner på de dyra ingredienserna (nötter, fröer och torkad frukt) och de bars som är bra kvalitet håller ofta ett mycket högt pris. Så passa på att göra egna bars en helg eller under sportlovet då ni kanske saknar julens bakande men inte vill frossa i mer kakor!

Receptet ger två burkar med lagom stora bars
Hemgjord vintersnack med nötter, frön och torkad frukt
Ger ca 30 bitar

2 gånger 100 g nötter eller mandlar (hasselnötter, valnötter, vad ni föredrar)
200 g torkad frukt (blanda gärna torkade aprikoser, dadlar, katrinplommon, fikon, testa Saltå kvarns!)
2 dl havregryn
2 dl solrosfrön
2 msk vaniljsocker
125 g smör
1,5 dl honung
En gratängform passar bra för smeten
1/2 dl socker
1 äggvita
2 msk rapsolja
1/2 tsk salt

Blanda smör, honung, socker och rapsolja i en kastrull och låt sjuda i 2-3 minuter under omrörning, låt svalna. Grovhacka nötter, skär torkad frukt i mindre bitar, och blanda detta med havregryn, solrosfrön, vaniljsocker och 1/2 tsk salt i en bunke. Klä en ugnsform med bakplåtspapper. Vispa ner äggvitan i smörblandningen som har svalnat, vänd sedan ner hela äggsmeten i grynblandningen och arbeta ihop. Häll smeten på bakplåtspappret och tryck ut den jämt i formen.

Grädda mitt i ugnen ca 40 minuter. Lägg på aluminiumfolie om det ser ut att bli bränt. Låt kakan svalna helt och skär i mindre portionsbitar, förvara gärna med bakplåtspapper emellan i en plåtburk.

fredag 17 januari 2014

Ekologiskt kontra gedigen konsumentinformation?

Naturskyddsföreningen hade i dagarna en uppmärksammad facebook-kampanj om att välja ekologiskt där de exemplifierade med eko-gräddfil och listade en lång rad problem med den o-ekologiska gräddfilen där man pratade om att korna matades med soja från Latinamerika som besprutats med bekämpningsmedel som är otillåtna i Sverige och att ekobonden sprider ut kornas gödsel på sin mark, osv. Genast fick man mothugg från svenska bönder som inte odlar ekologiskt men som ändå inte matar korna med soja hela tiden och det påpekades att det är lag i Sverige på att bönder måste sprida ut sin gödsel på markerna, eko-bonde eller inte. På deras hemsida för kampanjen "byt till eko" finns flera korta texter och en liten film om eko som inte riktigt håller måttet eftersom de är alldeles för kraftigt förenklade, till den grad att de blir missvisande. Detta är lite synd, eftersom i grund och botten stämmer sakerna de skriver om i hög grad och baseras på forskning. Man öppnar alltså upp sig för dräpande kritik genom att generalisera så kraftigt och uttala sig så kategoriskt, och man passar alltför perfekt in i en myt om de knäppa miljövännerna, när den enkla sanningen i lite mer nyanserad form borde räcka för att få många att välja ekologiskt. Som forskare tycker jag (Flora) att trots att jag är övertygad om att det är bäst för oss på väldigt många sätt om vi går över mer till ekologiskt, att det blir problematiskt med så onyanserade propaganda-artade kampanjer och att pressavdelningen på Naturskyddsföreningen skulle kunna tagga ner lite och ge folk lite cred för att de faktiskt kan ta till sig lite mer nyanserad information och välja ekologiskt ändå.

När vi diskuterade vidare kring detta här hemma kom vi fram till att det som kanske är mest synd är att det ryms ett väldigt stort spann inom den "konventionella" (eller o-ekologiska som de kallar det) odlingen/djurhållningen och att nyanserna inom det spannet förblir osynligt för konsumenten. Det som inte är eko/KRAV-märkt kan vara alltifrån riktigt bra produkter som är nästintill lika bra eller till och med i vissa fall bättre miljö, klimat och hälsomässigt än ekologiska produkter, till den värsta sortens superbesprutade, miljöförstörande klimatboveri.

Konsumenterna skulle behöva mycket mer information än vad man kan få genom eko-märkningen. På mat som på något sätt är "sammansatt", exempelvis bröd, ost, skinka etc. så måste man ju numera skriva ut ingredienslistan enligt noggranna föreskrifter, man ska ange köttprocent i korv, märka ut tillsatser och så vidare. Men "rena" produkter, såsom frukt, grönsaker, kött och fisk vet konsumenten fortfarande väldigt lite om. Eko-märkningar och ursprungsbeteckningar är egentligen det enda vi har att gå efter. Om man inte har råd, kan eller vill köpa en ekologisk produkt, om den är slut eller är halvrutten eller inte finns, och man fortfarande vill välja en icke-ekologisk produkt som man hoppas ska vara så miljövänlig som möjligt, ja då har man inte mycket chans att kunna göra en bedömning av vad som är bäst. Och ska man välja ekologiskt som transporterats jättelångt, eller kan en svensk gurka vara relativt obesprutad egentligen? När det publiceras listor på de mest och minst besprutade grödorna inser man hur lite koll man har som konsument egentligen, hur sjutton ska man kunna veta att vindruvor ofta är rena giftbomber men att avokado är relativt lite besprutade?

Men, tänk om konsumenterna kunde få mycket mer information även vad gällde frukt, grönt, fisk och kött? Istället för att bara få veta om tomaterna är ekologiska eller inte och om ursprungslandet är Italien eller Sverige, så kunde man få reda på hur mycket bekämpningsmedel som sprutats på dem, hur mycket konstgödsel som använts per kvadratmeter, hur långt de transporterats i kilometer och på vilket sätt, samt om de utsatts för någon slags efterbehandling eller inte.

Vilka tomater ska man välja till tomatsalladen?
Tänk tanken, att du en dag i oktober (vi kan säga att det är den 21 oktober) står i affären och är sugen på att göra tomatsallad. Du tittar på två liknande högar med tomater, men så står det på skylten bredvid följande information

Tomater, 31 kr/kg
Sort: Alba
Odlade: Grens gård, Skåne, Sverige
Bekämpningsmedel: inga
Enbart naturgödsel
Skördade: 17 oktober 
Tranport: lastbil, 627 km
Övrig behandling: ingen

Tomater, 19.90 kr/kg
Sort: Angelfire
Odlade: Monte Amiata, Piemonte, Italen
Bekämpningsmedel: Procymidon, 1 kg/ha, 4 tillfällen; Klortalonil, 2 kg/ha, 5 tillfällen; bitertanol, 2,5 kg/ha, 3 tillfällen, Cyprodinil, 0,5 kg/ha, 6 tillfällen; Pyrimetanil, 1,5 kg/ha, 4 tillfällen, Pyridaben, 1 kg/ha, 2 tillfällen.
Konstgödsel NPK, 2 kg/ha, 3 tillfällen
Skördade: 3 september 
Transport: flygtransport, 2350 km.
Övrig behandling: etylengas

Blir det inte ganska uppenbart för vem som helst vad det är man betalar för när man betalar 11,10 kr mer per kilo för den första typen av tomater när man kan läsa på en sådan skylt? Då behöver man inte ens bry sig särskilt mycket om ifall den första tomattypen är ekologiskt märkt eller inte, man kan bestämma sig för att detta duger bra för mig. Vore inte det skönt om det vore lag på att ge sådan information?

Och ja, jag inser att det är svårt att genomföra praktiskt när en uppköpare i praktiken köper från många gårdar som spridit ut många slags medel och hur ska man beräkna transport i kilometer när det är från olika platser till centrallager till enskilda butiker o.s.v. och nej, texten ovan ska inte ses som om det är ett typexempel för ekologisk eller o-ekologisk tomatodling eftersom jag bara försökte skriva ett exempel utan att vara särskilt insatt i kommersiell tomatodling, men ändå. Även ingrediensförteckningarna och kaloriberäkningarna etc. som nu är standard på vissa typer av livsmedel var säkert inte lätta att göra till en början, men man lyckades och efterhand har det blivit lätt när rutinerna satt sig. Så tänk om man skulle kunna få chans till en sådan konsumentmakt någon gång i framtiden... det vore något att skapa visioner om.

fredag 10 januari 2014

Tips på miniserie om matkvalitet kring sekelskiftet i Stockholm!

Ett litet Tv-mystips inför helgen kanske kan vara på sin plats? Vi har precis sett färdigt här hemma på de tre delarna i miniserien "Fröken Frimans Krig" på SVT play. Serien handlar om historien kring butiken "Svenska Hem", som initierades av kvinnor, ägdes kooperativt av enbart kvinnor, drevs av kvinnor och där enbart kvinnor fick handla. Butiken öppnade nära Stureplan i Stockholm 1905, och var ett initiativ mot den dåliga livsmedelshygienen och matfusket som var vida utbrett. Kvinnorna ställde höga krav på livsmedlens kvalitet och blev till en början kraftigt motarbetade av de manliga specerihandlarna i Stockholm som organiserade en bojkott mot butiken. En mycket välgjord och bra serie! För de som vill veta mera efter att ha sett den om hur det gick för butiken, vad man hade för sortiment osv. så kan man läsa kapitel 5 i Mats-Eric Nilssons "Den hemlige kocken", som heter "Kvinnligt motstånd" och som handlar just om Svenska Hem. Historien är något att inspireras av i dessa tider av matfusk och matbutiker ägda av storföretag där enskilda kunder har mycket lite insyn och inflytande..

Trevlig helg på er!



fredag 20 december 2013

Gå inte på julmarknads-bluffen – se upp för företaget ”Svenskt mathantverk”!

Det har blivit krispigt kallt i luften och frosten gnistrar på träden, vilket är ovanligt för Göteborg i början av december, men gör det extra stämningsfullt att gå runt på Lisebergs mysiga julmarknad denna decemberdag för några år sedan. När kylan börjar bita extra mycket i kinderna tar vi oss in i en av de olika bodarna som säljer olika former av julbetonade produkter, och trängs med många andra för att titta på korvar, sylt, honung, ostar, must, knäckebröd och julgodis. Egentligen tycker vi om att göra julmaten själva i så stor utsträckning som möjligt, men att göra egen salami, hemystad ost eller hemgjord must går utanför det vi har kunskaper i eller har tid med, liksom för många andra. Då tänker man att man kan passa på att stödja svenska producenter som brukar ha svårt att tävla mot den industriproducerade maten genom att köpa vissa produkter på marknad istället för på Coop. Visst, vi tycker det är tråkigt att det ofta inte är ekologisk korv eller sylt, som vi brukar köpa på Coop, men det kanske kompenseras till viss del av att det är småskaligt och närproducerat? Det är också förstås dyrare än i affären, men man tänker att man får något extra bra för pengarna, att det är svårt för små tillverkare att matcha effektiviteten hos en industriell tillverkare men att man kanske satsar mer på kvaliteten.

Därför blir vi lite förvånade när vi tittar på innehållsförteckningen till renkorven och ser att den innehåller mindre än 20% renkött och i övrigt mest fläskkött. Vi tittar även på älgkorven och vildsvinskorven och upptäcker samma sak. Dessutom finns det en hel del tillsatser i korven som vi inte hade förväntat oss av en småskalig tillverkare. Vi frågar den trevliga mannen som hurtfriskt bjuder ut varorna och är generös med smakproverna om detta faktum. Han skruvar lite besvärat på sig och mumlar något om att det behövs för smakens skull, att det smakar för starkt med enbart ren i korven. Vi funderar lite på detta, och diskuterar sinsemellan vad vi tycker om detta egentligen. Korvarna är rätt dyra, men visst vore det gott med lite renkorv på julbordet… Och enbärsmust vore väl lite festligt för dem som inte kan eller vill dricka öl? Men även på musten ser ingredienslistan lite nedslående ut. Till slut faller vi ändå för fasaden av gammaldags gemytlighet och försäljningssnacket och pungar ut med flera hundralappar för en korv och tre flaskor must. Men känslan av att något inte riktigt var som det skulle biter sig fast och släpper inte riktigt taget.

När så nyligen senaste numret av tidningen Hunger dimper ner i brevlådan och vi läser Mats-Erik Nilssons (författaren bakom Den hemlige kocken, Äkta vara, Döden i grytan och Saltad nota) reportage om företaget ”Svensk mathantverk” och hur de bluffar sig fram på allehanda marknader och får folk att punga ut med hutlösa summor för industritillverkad korv från Tyskland, faller allting på plats! Vi känner väl igen produkterna som vi flera gånger köpt på marknader, trots att vi brukar vara mycket noggranna med vad vi köper och försöker undvika tillsatser och köpa ekologiskt så långt som möjligt. Så grundlurade vi blivit! Genom skicklig marknadsföring som verkligen är långt över gränsen till vad som rimligen borde vara tillåtet lyckas företaget ge sken av att vara något slags paraplyorganisation för svenskt småskaligt mathantverk, vilket man alltså inte är. Visst tillverkas vissa av produkterna i Sverige, men det är vanlig fabrikstillverkning och inte någon småskalig gårdstillverkning eller det som vanligtvis brukar menas med begreppet mathantverk. Drygt 30 procent av varorna tillverkas dock enligt Nilsson inte ens av själva företaget utan köps in, bland annat från tyska fabriker som exportföretaget Astro som säljer över 10 000 ton korv per år till 25 olika länder, eller fabriken Edel som tillverkar karameller som i Tyskland säljs som exempelvis Glühwein Herzchen, medan Svenskt Mathantverk döpt om dem till ”Farmor Ediths glögghjärtan” för att få dem att verka lite sådär gammaldags idylliskt svenska. Farmor Edith som pryder många av deras produkter, är tydligen namnet på företagets VD:s farmor som levde på 1920-talet. Oklart hur hon har påverkat det tyska företagets industrirecept på godis, men tydligen är det faktum att VD:n hade en farmor som levde på 20-talet tillräckligt argument för att Svenskt Mathantverk i sin företagslogga skriver ”anno 1923”, trots att företaget tydligen grundades 1992. Detta enligt vad VD:n själv förklarar för Nilsson vid hans intervju!

Det som kanske är mest upprörande i sammanhanget är väl inte att ett företag försöker slå dunster i folks ögon för att kunna sälja sina varor till mångfaldigt högre pris än vad de egentligen skulle berättiga, utan att Livsmedelsverkets regler är så fullständigt uddlösa att de faktiskt tillåter detta. Det går alltså bra för Livsmedelsverket att ett företag säljer ”renkorv” som innehåller 17% renkött och 67% fläskkött, det går bra att sälja tyska fabriksprodukter under varumärket ”Svenskt Mathantverk” med svenska flaggan på burkarna. Det går bra att skriva ”vildhallonsylt” på burken med svensk flagga på trots att hallonen mestadels kommer från vanliga odlade hallon, och endast 30 % av hallonen är vilt plockade, tidvis i Bosnien. Och ta 169 kr kilot för hallonsylten när den egentligen är jämförbar med en sylt från affären som kostar 100 kr mindre kilot. Livsmedelsverket verkar minst sagt jobba för tillverkarna snarare än för konsumenterna om man ser till vad som får passera deras granskning!

Det tristaste av allt är att detta drabbar de verkliga småskaliga producenterna som försöker slå sig fram och får kämpa inte bara mot stora industriproducenter utan mot dylika blufföretag som konkurrerar ut dem på deras egen planhalva, genom att slå sig in på marknader och sälja industriprodukter under falsk flagg av småskalighet. Säkert har de råd att erbjuda marknaderna någon slags provision eftersom de gör sig en rejäl hacka på försäljningen, det skulle kunna förklara varför vi börjat se detta företags typiska trähyllor med "anno 1923" i liten plåtplakett på marknader över hela landet. Bara den skalan, att producera så att det räcker till större delen av landets marknader, och att kunna producera allt från korv och sylt till senap, must och karameller antyder ju att det handlar om storskalig produktion. 

Men innan man känner sig alltför maktlös i sammanhanget kan man inse att vi faktiskt kan göra något åt detta, vi och alla ni bloggläsare! Nu när vi fått upp ögonen för detta kommer det inte vara lika lätt att låta sig luras igen.  Det är dags att titta lite extra på vad man köper på julmarknaden, läsa på innehållsförteckningen och ställa frågor till försäljaren. Säljer ett stånd mängder av olika slags produkter kan det rimligen inte röra sig om något slags gårdsproduktion, verkar försäljarna ha väldigt dålig koll på produktionsprocessen kanske man också ska dra öronen åt sig. Ser ingredienslistan lite väl industriell ut kan man också utgå ifrån att den är det, och man ska aldrig låta sig luras av fasaden, hur skickligt den än är upprättad med utklädda försäljare, små tyghättor på syltburken, svenska flaggor och annat pynt.

Sen kan man faktiskt ställa krav på sin julmarknad, klaga om det är för stor dominans av detta företag och välja en marknad som har mer småskalig och närproducerad prägel. Att handla på Bondens Egen Marknad är än så länge en garanti för att man handlar från tillverkarna själva, och dessutom för att gården ska vara max 250 km bort från marknaden. Men småskaliga producenter ska ska inte behöva bli utkonkurrerade från större sammanhang som alla julmarknader som finns på Skansen och Liseberg, i storstädernas torg och längs småstädernas gågator, på olika slott med mera.  Om vi tillsammans jobbar medvetet för att stötta de verkliga småskaliga tillverkarna kan de kanske slå sig tillbaka på dessa tacksamma marknadsställen som de nuförtiden många gånger slutat sälja på. Det är ju deras produkter vi egentligen vill åt!

Och tack, Mats-Erik Nilsson, för att du oförtrutet jobbar med att avslöja matbluffarna i samhället! Vi behöver dig! Till er som vill läsa mer om denna och liknande granskning av matfusket, eller ge bort en sista-minuten julklapp till en matintresserad person, kan vi rekommendera en prenumeration på Hunger!

torsdag 19 september 2013

Hemgjord chilisås

Så fint det blev! Funkar som present!
Vårt rykte om att vi gillar att laga mat och odla har börjat sprida sig så till den grad att en kompis mamma skickade oss 4 st chiliplantor i somras som vi har vårdat ömt förstås. Vi skördade redan några som gröna när vi gjorde gröna plättar med mangold och chili förut, men nu har de flesta blivit mogna och röda och vi kände att det var läge att ta tillvara på chilin på något sätt, så vi bestämde oss för att testa att göra egen chilisås. Det passar förstås in på vår strävan att undvika tillsatsstinna fuskprodukter och att veta mer om vad vi stoppar i vår mat. Recept hittade vi på en blogg, Petter's blogg, där han beskriver allt från att odla chilin själv till vilken typ av flaska man ska hälla upp i. Vi gjorde en snarlik egen variant men några småsaker var annorlunda, så här följer ett något moddat recept.

OBS - ju mindre chili, desto hetare tenderar de att vara!
Små chilis är ettrigast!

OBS 2 - se till att inte ta dig i ansiktet, kring munnen, näsan och för allt i världen i ögonen när du hackat chilin! Detta gäller även om man tvättat händerna med tvål flera gånger efter att man tagit i chilin. Det kan vara lätt att glömma bort. Flora råkade gnugga sig på näsan som sedan brände rejält. Yoghurt ska ju hjälpa om det bränner på tungan, så vi testade yoghurt på näsan, och det hjälpte faktiskt! Bildbevis nedan.

Hemgjord chilisåsca en 50 cl flaska

6 st chilifrukter (är de små är de ju starkare så ta inte fler än 6 ändå!)
10 vitlöksklyftor
3 röda paprikor
1 pt passerade tomater
1 tsk salt

Hacka chili, paprika och vitlök grovt. Ta bort kärnor och ev. innerväggar på chilin (det är de som är starkast!). Koka alltihop i ca 20-30 minuter. Smaka av. Det ska vara en stark sås som ändå har en balanserad smak och inte bara är jättestark. Vill man ha starkare kan man ha i mer chili och koka 10 min till, vill man ha svagare kan man späda med lite vatten eller krossad tomat.

Adrian hackar paprika...
När man är nöjd med smaken silar man såsen genom en finmaskig sil ner i en porslinsskål (ta inte en plastbunke som kan bli missfärgad/ta smak av chilisåsen och dessutom släpper ifrån sig skadliga ämnen när den blir upphettad). Gnugga med träslev på paprika/chilibitarna i silen så att all saft kommer ut och passerar silen. Förbered flaskan genom att rengöra den väl och köra den i ugnen på 100 grader i 5 minuter. Ta ut den med grillvante, och häll med hjälp av tratt från skålen ner i en flaskan. Förslut. Det är viktigt att flaskan är ren eftersom man ofta använder chilisås en längre tid och det annars finns risk att det möglar.
...och Flora hackade chilin och råkade klia sig på näsan lite senare...
Färdigt! Lycka till!

...och kom ihåg det där med att inte klia er!!




torsdag 5 september 2013

Bondens marknad, Äkta vara, fruktförmedlingen och andra tips!

Ja, i lördags var det ju strålande sol och många matintresserade som vimlande i Botaniska trädgården framför Orangeriet när Bondens egen marknad som vi tipsat om tidigare hade sin matfestival. Vi var på plats och lyssnade med intresse på föredrag, åt gott på Triller mat och bröd som hade en uteservering och handlade på oss alla möjliga godsaker som syns på bilden. Surdegsbröd, finfina gurkor, smaksatt honung (med ingefära, anis och saffran - den blir underbar till julens efterrätter!), päron och plommonmarmelad med calvados, tre sorters ost, najadrökt lax och sk förkylningshonung med tillsatt pepparmynta, propolis mm. Dessutom fanns det möjlighet att prata surdegsbak och kolla på degar och testa att slunga honung och prata om detta med biodlarna, vilket vi tyckte var mycket roligt.

Missade ni detta men är sugna på att titta på godsaker så finns ju Bondens marknad vid centralstationen varje fredag eftermiddag under hösten. Det är lite olika handlare som står där från gång till gång, men tanken är alltid att konsumenterna ska ges en chans att köpa produkter direkt från producenterna utan mellanhänder, vilket också ger en chansen att ställa frågor om produkterna och få svar från dem som verkligen vet. Passa på att fråga om vad som passar med vad, hur sakerna framställts mm.

Visst kan det tyckas dyrt med en del av sakerna på bondens marknad, liksom ekologisk och/eller närproducerad mat i övrigt. Men vi har i alla fall inte fått uppfattningen att producenterna ser till att ta extra mycket betalt för sina produkter. Det är inte lätt att vara relativt småskalig producent som värnar om kvalitet idag när man konkurrerar med stora bolag som hänger sig åt matfusk i hög utsträckning. Så på ett sätt blir det lätt att man jämför äpplen och päron när man jämför priser på till synes liknande produkter. Det handlar också om att vi har blivit vana vid att lägga en mycket liten del av vår disponibla inkomst på mat, från ca 30% på 50-talet, till 19% 1993 och 12% idag. Varför ska maten egentligen vara så billig? Detta skriver Mats-Erik Nilsson om bland annat i denna krönika. Även i faktiska priser har en del matvaror inte blivit dyrare, exempelvis här finns en artikel om myten om den dyra maten i Sverige, med ett exempel på att charkvarorna faktiskt är billigare idag än för nästan 20 år sedan. Vi slänger också alldeles för mycket mat idag, och här finns också en chans att spara mycket pengar som man istället kan lägga på att köpa lite dyrare men mycket bättre mat.

För att komma tillbaka till upplevelserna under helgens marknad så vill vi även tipsa om att Bondens mat i Uppland producerar sin egen Matkarta som finns både som fysisk karta och på nätet, där gårdsbutiker och caféer mm finns utmärkta. Senaste projektet är att också sätta ihop olika "turer" som hugade kan åka för att exempelvis köpa julklappar av lokala producenter, titta på eko-gårdar eller hänge sig åt ostprovningar. Så småningom kommer ett förslag på tur för barnfamiljer, det ser vi fram emot!

Vi passade också i helgen på att bli medlemmar i föreningen Äkta vara, som värnar om den oförfalskade maten utan tillsatser. En av grundarna till föreningen var på plats och berättade om hur de kämpar för att väcka opinion mot att det blivit helt ok att ha långa rader av tillsatser i vanlig mat och fortfarande kalla det för t.ex. glass eller pepparkakor, trots att knappt några av de ingredienser man själv skulle haft i om man gjort det hemma finns med längre. Det kostar 100 kr att vara medlem, och man får olika förmåner, som t.ex. billigare/gratis inträde till vissa mässor mm, så man tjänar snabbt in denna summa om man är matintresserad som vi. Tjänar man inte in summan kan man glädja sig åt att ha bidragit till kampen för bättre matkvalité istället.

Äkta vara ger en nu också rabatt på en provprenumeration på den nya tidningen Hunger, som börjar komma ut i oktober: "Hunger är tidningen som tar maten på allvar. Som inte nöjer sig med smarriga recept, hårdstajlade matbilder och påklistrade leenden. Som granskar fusket i butikerna och på krogen. Som har något intressant att berätta om råvaror, rätter och matkultur. Och som kan göra oss vanliga hemmakockar mer självsäkra och kreativa vid spisen. 

Föreningen har också en smidig fruktförmedling på sin hemsida. Bakgrunden är att vi idag importerar mindre frukt än den som går till spillo genom att inte skördas i svenska trädgårdar. Även nu under högsäsong för äpplen importeras det äpplen från t.ex Argentina i stora mängder. Vi skulle alltså kunna bli självförsörjande på frukt om vi bara ansträngde oss att ta tillvara den frukt vi har. Fruktförmedlingen har en Sverigekarta med nålar där man kan plocka frukt på både offentliga platser och i privata trädgårdar. Gör en insats, spara pengar och bidra till en bättre miljö i höst genom att plocka frukt istället för att köpa!

Så småningom kommer vi ta upp mer här på bloggen om tillsatser i maten, att inte slänga mat och även lite reflektioner om barn och mat. Viljan till att skriva långa inlägg finns absolut, men inte alltid tiden!

söndag 26 maj 2013

Eget vaniljsocker

Hej hopp vad tiden går. Slutet på maj/början på juni är en sådan där hopplöst fullspäckad tid då allting sammanfaller, avslutningar, disputationer, sommarfester på jobbet mm. mm. Dessutom lägger gärna villaföreningen sin årsstämma, institutionen sin planeringsdag, mm. mm. just vid den här tiden av oklar anledning. Till detta kommer ett flertal födelsedagar, det trädgårdsarbete som hör våren till samt våra projekt för tillfället, nämligen badrumsrenovering och min körkortsutbildning. Så det blir inte mycket tid över till bloggen, eller till att laga mat heller för den delen. Det har blivit lite omelett, sallad, wraps samt grillning. Vi bakade en god morotskaka förra helgen när den nya lekplatsen vi hjälpt till att få på plats skulle invigas, men den åts upp så snabbt att vi missade att ta kort på den... Receptet kommer istället om några veckor eftersom vi kommer baka samma kaka när det är sommarfest på förskolan. 

Det enda tips som kommer för tillfället är om hemgjort vaniljsocker, vilket vi använde i morotskakan. När det blir mer tid till bloggande kommer ett inlägg om tillsatser i maten där vi motiverar varför vi försöker undvika dessa, och till produkter vi försöker undvika hör vanillinsocker. Vanillin är ett ämne som är 400 gånger starkare än äkta vanilj och utvinns ur gran för att användas i vanillinsocker och till glassar efterrätter etc. Man har här lyckats kopiera vaniljens centrala molekyl men har inte för den skull fångat samspelet av olika smakämnen som finns i äkta vaniljtstång. Om du någonsin använder äkta vaniljstång i efterrätter så kan du få äkta vaniljsocker som en ren biprodukt. Häll upp florsocker i en glasburk och när du skrapat ur vaniljstången för att ha i din efterrätt så trycker du ner stången i burken istället för att slänga den. Sätt på locket och skaka om lite. Nästa gång gör du likadant och så småningom blir det fler och fler vaniljstänger i glasburken, och du har fått ett mycket smakrikt hemgjort vaniljsocker! Använd istället för vanligt vaniljsocker i efterrätter, till hemgjord glass eller bak. Smaka dig fram vad gäller vaniljsockrets styrka. Bon apetit!


söndag 5 maj 2013

Hemgjord köttbuljong

Om man köper kött direkt från bonden så kan man ofta få med köttben som man kan koka egen köttbuljong på. Det är faktiskt inte så svårt som det låter, och buljong på 1 kg köttben räcker hemma hos oss i ett år, minst. Med tanke på vad mycket skräp färdig buljong ofta innehåller, i form av tillsatser, smakförstärkare, palmolja och annat otäckt, för att inte tala om att det är väldigt svårt att få tag på ekologisk köttbuljong, så kan det vara värt att göra egen. När det kommer till grönsaksbuljong, som vi använder oftare än köttbuljong, så köper vi faktiskt färdig istället för att göra egen, eftersom vi är förtjusta i Renée Voltaires lantbuljong, men det är förstås inte särskilt svårt att göra egen grönsaksbuljong heller. Eftersom buljongen ska stå och koka länge kan man med fördel sätta på när man ändå ska laga annan mat, och låta den puttra medan man äter middag och städar undan, för att sedan sila. 

Så, till receptet nu: 


Köttbuljong

Till ca 1 kg köttben behövs
ca 1 msk tomatpuré
1-2 morötter i slantar
2 gula lökar hackade
4 klyftor vitlök, hackad
1 purjolök i slantar
1/4 rotselleri i små kuber
1 dl hackad persilja
4 lagerblad 
6 svartpepparkorn
1/2 tsk salt
1 tsk torkad timjan

Lätt köttbenen i en långpanna, klipp ev. isär dem i mindre bitar med en köttsax och gnugga in dem med tomatpurén. Sätt in i ugnen på ca 200 grader i 30 minuter. Hacka under tiden alla grönsaker i mindre bitar och lägg i en stor kastrull, lägg även i alla kryddor i kastrullen. Lägg i köttbenen i kastrullen när de är färdiga i ugnen, häll på vatten så att det täcker allting och koka upp. Bildas det mycket skum så skumma av och låt sedan buljongen sjuda på låg värme i ungefär 2 timmar. 

Lyft ur benen och släng dem, passera resten av buljongen genom en sil och mosa grönsakerna under tiden så att de ger ifrån sig allt vatten. Eftersom allt kokat så länge så har varken grönsaker eller kryddor så mycket smak kvar i sig, så det är bara att kompostera dem. Tanken är att de har avgett sina smaker till vattnet som man sedan koncentrerar till buljong, så smaka på buljongen och känns den för svag så koka en stund till så att den reducerar ytterligare. 

Häll upp buljongen i en skål och spara i frysen, häll upp i istärningskuber som ni fryser, knäck ut dem nästa dag och häll i nya från skålen i kylen, fortsätt så tills ni har all buljong sparad i kubform i en större plastburk i frysen. Sedan när man behöver en buljong är det bara att ploppa i en kub från frysen och låta den smälta i grytan, soppan, pastasåsen, eller vad det nu är som kräver köttbuljong. Enkelt!



onsdag 1 maj 2013

Cannelloni med tomatsås

Laga-mat-med-barn-temat verkar vara populärt så vi fortsätter med ännu en rätt som barnen kan vara med och hjälpa till att laga - fyllda cannelloni. Visst är det roligare att involvera barnen om man kan istället för att ha dem tjutande kring benen i köket eller gnällande i vardagsrummet om att de har tråkigt. Dessutom tenderar de att uppskatta mat som de fått vara med och laga mer! Detta recept fanns i Coops medlemstidning i februari just som ett tips på något som barnen kan vara med och laga.
Cannelloni görs av färska pastaplattor som man kan köpa i affären (titta efter så att det inte finns en massa onödiga tillsatser!), eller göra själv om man känner för det. Man brer på och lägger på olika fyllning på plattorna och rullar ihop till en rulle, som man sedan häller tomatsås och mozzarella över och gräddar i ugnen. Det blir en härlig allt-i-ett-måltid! Man kan naturligtvis variera fyllningar i det oändliga, här ger vi några förslag. Ännu en familjefördel med denna rätt är då förstås att olika familjemedlemmar kan få olika fyllning beroende på smak!

Cannelloni med tomatsås
4 portioner

6 färska pastaplattor, 250 g

1 burk tomatsås (tex Ica
I love eco med basilika) - eller gör egen genom att koka ihop tomatkross, lite tomatpuré och kryddor, t.ex. vitlök, örtkryddor, peppar, eller varför inte lite chili för en kryddigare sås)

2 pkt mozzarella (250 g) eller ha vanlig gratängost om det känns onödigt dyrt/lyxigt med mozzarella

Fyllning: 
ca 150 g bredbar fyllning
t.ex. ricotta, färskost, tapenade eller pesto
1-2 olika ingredienser ytterligare till fyllning, t.ex
1 zucchini hyvlad med osthyvel,
250 g rökt skinka,
1 paket bladspenat/150 g tinad fryst spenat,
250 g hackad stekt svamp,
200 g smakrik hårdost i skivor,
12-18 st grillade paprikastrimlor (gör själv eller köp på burk),
1/2 burk strimlade soltorkade tomater i olja.

Bred den bredbara fyllningen på plattorna, hyvla/smula/lägg på den övriga fyllningen, se bild. Rulla ihop varje platta till en rulle och placera dem tätt i en ugnsform med skarven neråt. Häll över tomatsåsen och fördela mozzarella eller gratängost överst. Gratinera i ugnen ca 20 minuter på 200 grader, toppa gärna med basilika.
Servera gärna med en god sallad eller åtminstone riven morot eller kålsallad till.

Övrigt: Favorit med barn! Välj glutenfria pastaplattor om du är allergiker, välj pesto och grönsaker eller skinka som fyllning om du är laktosintolerant. Gratinera då med laktosfri ost, eller skippa osten helt enkelt!







tisdag 12 februari 2013

Ekologiska favoritprodukter

Tänkte tipsa om några av våra ekologiska favoritprodukter - och får gärna tips tillbaka av er bloggläsare i kommentarsfältet!

Förresten finns det här på Kravs hemsida en sammanfattning av forskning om i vilken utsträckning ekologiskt är bättre för hälsan, intressant att veta eftersom det på sistone har varit en del nyheter som ifrågasatt detta. Det har forskats ganska lite, och en hel del saker kan inte anses bevisade, men allt sammantaget finns det i alla fall tillräckligt för att övertyga oss om att det är en bra idé att satsa på ekologiskt för hälsans skull, plus då att vi tycker det är bra av en massa andra anledningar också.

Änglamark olivolja och rapsolja - god olja av bra kvalitet, till ett bra pris i snygga flaskor!

Saltå kvarn torkade aprikoser och russin - jättegoda, saftiga aprikoser och smakrika russin, utan bekämpningsmedelsrester i skalet och utan att aprikoserna svavelbehandlats för att få orange färg...

Renee Voltaires lantbuljong - buljong av hög kvalité som räcker länge. Kan tyckas dyr men om man jämför literpriset är det inte så farligt och med tanke på att andra buljonger ofta innehåller mer tillsatser än grönsaker så jämför man ju inte samma sak om man bara tittar på priset. Se här.

Änglamark lagrad ost - mycket god ost som hela familjen älskar, lite för smulig bara... (ej i bild)

Saltå kvarns mjöl (vete, graham, dinkel, råg mm.). Mjöl utan tillsatser av ekologiskt odlad spannmål som mals på stenkvarnar och bevarar därmed mycket näringsämnen.

Ica I love eco tagliatelle - god tagliatelle på durumvete som passar perfekt till lyxigare pastarätter

Urtekram kalamataoliver och Änglamark olivmix - måste kärnas ur men är jättegoda!

Ekologiskt korntunnbröd från Maud och Olof Eriksson Tunnbrödsbageri - jättegott och krispigt tunnbröd, mycket gott med osten som nämndes ovan till valfri soppa.

Änglamark mandlar - ekologiska mandlar är mycket godare än vanliga, men ganska dyra, änglamarks mandlar är prisvärda!

Arla ekologisk mild yoghurt - varsamt behandlad yoghurt som får god smak och naturlig fetthalt. Försöker generellt gynna mindre lokala producenter än jätten Arla, men denna yoghurt är faktiskt en favorit.

Green choice ekologiskt jordnötssmör - bara jordnötter och havssalt och det känns på smaken!

Saltå kvarn krossat linfrö - gott och nyttigt i frukostgröten, extra tillskott av omega-3. (ej i bild)

måndag 21 januari 2013

Barnmat, tungmetaller och tillsatser - och recept på hemlagad gröt och barnmat

I helgens DN kunde man återigen läsa om problem med färdig barnmat, denna gång tungmetaller i välling och gröt. Tidigare har det "avslöjats" att det finns onödigt mycket tillsatt socker i barnmat, föga förvånande eftersom barnen då gillar barnmaten från just en viss tillverkare, och föräldrarna fortsätter förstås köpa den, vilket sporrar barnmatstillverkarna till att konkurrera med varandra om hur mycket socker de kan tillsätta. Dessutom brukar barnmaten innehålla alldeles för lite protein och för lite nyttiga fetter ("vegetabilisk olja" är alltid mycket omega-6 i förhållande till omega-3) och även för lite grönsaker, de bulkar mest upp med billiga kolhydrater (och socker då, t.ex. maltodextrin är också socker). Titta på innehållsförteckningen och näringsinnehållet så får ni se! Så lite som 2% protein kan det stå, det är löjligt lite för barn som växer.

Vi har varit skeptiska till barnmat på burk änd från början då det känns som att det inte borde vara särskilt svårt att ge barnen lite av sin egen mat, även om man får se till att konsistensen är lämplig och måste undvika vissa saker. Har ni också funderat på hur mycket det faktiskt kostar med barnmat på burk i ett år - jämfört med den försvinnande kostnaden av att göra några satser egen barnmat enligt nedan? Det finns tusenlappar att spara... Men barnmatstillverkarna lyckas skickligt marknadsföra maten till föräldrar som att den var jättesvår att göra själv och som om det är värsta rocket science att laga välkomponerad mat som innehåller alla näringsämnen man behöver (medan barnmaten då ofta innehåller billiga bulkämnen och tillsatta syntetiska vitaminer och näringsämnen som inte är lika bra som riktiga). De vill också gärna få föräldrar att tro att man inte kan hålla tillräckligt bra hygienstandard för att göra egen barnmat. Det absurda i detta inser man snabbt om man funderar på hur länge det funnits barnmat på burk och hur länge barn funnits och ätit och vuxit upp utan att dö av matförgiftning i särskilt stor utsträckning.

Detta inlägg handlar om att göra barnmat. Vi har ju tidigare skrivit om hur man kan koka sin egen välling, som det nu känns bra att vi gjort, och vill här tipsa om några andra enkla saker man kan göra. I ett annat inlägg diskuterar vi dessutom hur man kan tänka kring mat för att försöka få till bra matvanor tidigt.

Gröt är ju väldigt lättlagat, bara att ta havregryn och vatten, blanda i en (inte för liten) skål, ställa in i micron i en minut på full effekt, röra om, kontrollera konsistensen och ev. ha i mer vatten, micra en minut till och sedan är det klart! Blanda ner frysta tinade blåbär samt gärna lite kokosolja (t.ex. Urtekram kokosolja) för en nyttig och god frukost med extra tillskott av fett som barn gärna ska ha! Detta kan barnet äta själva med sked från att de är ca 10 månader, och gröten innehåller garanterat bättre fetter och mer blåbär än någon fabrikstillverkad blåbärsgröt!

Barnmat till barn mellan 6 -10 mån kan man lätt göra och frysa in i små istärningskuber. Sedan tar ni fram och micrar en eller två kuber när de ska ha mat, tillsätter fett och serverar. Ska ni ut på utflykt kan ni med fördel ta med den frysta kuben så håller sig maten sval och tinar lagom till att den ska värmas. Vi tog fram tre olika lämpliga maträtter och lagade en rejäl portion av varje, detta räckte nästan hela perioden som hon behövde barnmat, dvs vi lagade barnmat tre gånger på 5 månader (sedan fick hon ju mycket BLW-mat (se nedan) från ca 7 månader så vi skedmatade inte henne med barnmat särskilt länge). 
De tre maträtterna vi lagade var:
- lax, broccoli, pasta, torkad dragon (detta var favoriten)
- torsk/sej, ärtor, potatis, torkad timjan
- köttfärs/linser, majs, ris, torkad oregano (ersätt köttfärsen med röda linser för vegomat)
Dessa maträtter innehåller sammanlagt mycket fisk som är nyttigt protein, omega3 som finns mycket i lax, järn som finns i köttfärs och broccoli, olika slags kolhydrater och grönsaker som är näringsrika och med milda smaker som barn tycker om. Anledningen till att vi kryddat allt med örtkryddor är för att det ska smaka lite mer och att barnet ska börja vänja sig vid milda kryddor, samt att små mängder örtkryddor är nyttigt för småbarn. Barnmaten ska kompletteras med amning eller mjölkersättning upp till minst 10 månaders ålder för att få i sig tillräckligt med kalcium och andra viktiga ämnen.

Gör så här: Ta ungefär samma proportioner av tex lax, broccoli och pasta som till en vanlig måltid. Ångkoka eller koka de olika ingredienserna till mjuk konsistens, salta inte! Lägg allt i en bunke eller kastrull, tillsätt lite av kokvattnet och mixa med stavmixer till puré med lite bitar i, beroende på barnets ålder. Tillsätt mer av kokvattnet om konsistensen är för tjock. När maten är färdig, lägg upp i istärningskuber och frys in direkt. När maten är fryst, knacka ur istärningskuberna och lägg i en burk i frysen (märk burken med frystejp för det kan vara omöjligt att gissa vilken "rätt" det är). När du ska tina så ta en kub, lägg i en porslinsskål (undvik att värma i plast även om du ska servera på plasttallrik) och värm i micron tills den blir ordentligt varm, tillsätt lite rapsolja, olivolja eller smör (variera gärna då olika typer av fett innehåller olika sorters nyttigheter) och låt det sedan svalna till lagom temperatur innan du ger barnet.

Mat till barn från ca 10 månader är ännu lättare. Nu är det inte längre nödvändigt med barnmat för de flesta, utan barnet kan äta små bitar av vanlig mat med händerna. Testa mjukkokta broccolibuketter, pastaskruvar, brödstavar med smält ost på (micra 1/2 minut), stavar av kokt morot eller potatis, kokta bönor och linser, jasminrisbollar, skivor av kokt ägg, bitar av ugnsbakad lax, samt små frikadeller och fiskbollar (dvs köttbullar eller fiskkakor som kokts istället för stekts). Barn under 1 år ska helst inte ha stekt mat eftersom deras mage och tarmar är lite känsliga i början. Däremot behöver de mer fett i maten och det är bra att t.ex. smälta lite smör eller ringla lite olja över pastan, broccolin, laxen, moroten etc. Ta dock inte för mycket då det lätt blir halt och svårt att hålla i för barnet. Ha med fördel lite grädde och smör i frikadeller och fiskbollar också. Kring 1-årsåldern blir de allt bättre på att äta med sked och får de bara öva ordentligt (trots att det blir kladd - se bild på blåbärsgrötkatastrofen här intill...) så kan de äta det mesta med sked sen, till och med soppa. Många barn ogillar att bli matade och äter mycket bättre och mer varierat om de får äta själva med händer eller sked. Och som vuxen kan man ägna sin tid åt att äta själv, eller göra något annat istället för att sitta och mata, vilket vi tyckte var värt den extra tid man fick lägga på att städa upp efter kladdet det orsakar att barnet får äta själv (men givetvis får man sätta gränser så att barnet inte kastar mat omkring sig och sådant). 

Man kan börja tidigare än 10 månader med att låta barnen äta själv med händerna, samma mat som listats här ovan. Vår dotter började redan vid 7-8 månader och tyckte mycket om det, hon blev snabbt duktig och älskade att kunna mata sig själv. Metoden kallas Baby-led weaning (BLW) och går ut på att man dukar upp mat till barnet som det får äta själv med händerna, samtidigt som man fortsätter att amma (eller ge ersättning). Barnet får då själv styra hur mycket det vill äta och hur mycket det vill amma, och tillvänjningen till mat blir på barnets egna villkor. För oss fungerade detta jättebra och vi tror det har bidragit till hennes goda aptit på olika sorters vanlig mat och grönsaker och att hon äter så bra själv utan tjafs. Tycker ert barn det är jobbigt att bli matad med sked så testa BLW!

Hoppas detta varit en hjälp till er som vill undvika fabrikstillverkad mat till era barn, och dela gärna med er i kommentarerna av egna tips!

onsdag 31 oktober 2012

Chiligryta -perfekt storkok!

Efter önskemål av en bloggläsare tillika Adrians barndomsvän kommer här recept på en Chiligryta som Adrian lagade när han var inneboende hos vännen i fråga i två månader för några år sedan. Grytan, som blev populär hos vännen går nu under namnet "Adrians gryta", men är en vanlig chili con carne som med lätthet kan omvandlas till en chili sin carne (con carne betyder med kött på spanska och sin carne betyder då utan kött).

Vi brukar göra ett riktigt storkok av denna chili som passar perfekt som matlåda och går även att frysa eftersom den är lika god uppvärmd som färsk! Underbart att ha god och nyttig mat som man kan värma en dag då det är lite ont om tid. Grytan har fler fördelar - den är billig (eftersom ingredienserna är relativt billiga och det blir jättemycket mat), nyttig eftersom den innehåller mycket grönsaker, uppvärmd tomat (lykopen) och baljväxter, ja bara nyttigheter egentligen och är lätt att göra en god vegetarisk/veganvariant på. Till på köpet är grytan, bara av farten, helt fri från laktos, gluten, ägg och tillsatser.

Imorgon påbörjar vi sista etappen i vår köksrenovering, och vi kommer inte kunna laga mat i köket på 4 dagar - därför har vi nu fixat mat som går att värma i micron. Bilder på köket kommer när det är färdigt!

Inte kan väl småbarn äta en chiligryta som ni haft cayennepeppar i, tänker ni kanske? Inga problem. Ifall grytan blivit lite för stark så rör vi ner lite matyoghurt i Frejas portion. Detta brukar funka utmärkt för oss, vi får bara se till att Freja inte märker att vi gör detta, för hon har fått för sig att hon inte gillar yoghurt. Om vi rör ut det ordentligt så att yoghurten inte syns utan grytan bara blir ljusare i färgen så äter hon dock med jättegod aptit!

Adrians chili con/sin carne
20 portioner (ungefär, vi fick 2 stora grytor)

Rapsolja
4 lök
6 klyftor vitlök
1 kg köttfärs (eller uteslut köttfärsen om du vill ha vegangryta  - svamp och bönor räcker gott och väl som proteinkälla, men då blir det färre portioner om du inte ökar resten av ingredienserna!)
2 paprikor (1 röd, 1 grön), grovhackad
1 zuccini, grovhackad
250 g skogschampinjoner, skivade
3 morötter, grovrivna
1 stor burk majs
6 burkar bönor, gärna olika typ vita, små svarta, kidneybönor
5 tetror/burkar tomatkross
4 msk tomatpuré
Svartpeppar
1 färsk chili, eller chilipulver efter smak
Cayenne ifall du vill!
Paprikapulver 2 msk
Timjan och/eller oregano, flera msk
1-2 tsk salt, efter smak samt gärna buljong, t.ex. lantbuljong eller köttbuljong
Ev. yoghurt till servering (se tips angående barn ovan)

OBS - chili är en perfekt "rest"-gryta - ha i rester av grönsaker som du har kvar i kylen och anpassa receptet efter vad du gillar. Tycker du om lök och vitlök - ha i mer! Gillar du inte för mycket bönor - ha i mindre. Det finns inga givna proportioner, det enda viktiga är att du späder med tillräckligt med tomatkross för att grytan ska bli lite lagom simmig (se bild med grytorna för ungefärlig konsistens) utan att bli för vattnig/sopplik, samt att du kryddar ordentligt vilket kan regleras genom att provsmaka och ha på mer ifall det känns för tamt. Tänk på att det är lätt att krydda mer på slutet så börja ganska försiktigt med både salt och chili/cayenne. Om det känns lite smaklöst så är det ofta salt som saknas!

Gör så här:
Fräs lök i olja i några minuter, ha i köttfärsen och se till att det blir genomstekt. Ha på vitlök, paprikapulver och chili samt skivade skogschampinjoner. När allt detta blivit brynt så tillsätt tomatkross och buljong, salt, peppar, tomatpure och koka upp samtidigt som du har i fler av grönsakerna allteftersom du hackat färdigt dem: zuccini, paprika, majs och morot. Låt grytan puttra tills grönsakerna är mjuka, tillsätt sedan bönorna och puttra 10 minuter till, smaka och tillsätt ev. mer av olika kryddor. Det är viktigt att röra om lite då och då så att det inte bränner fast i botten och så att smakerna blandas ordentligt. Tänk också på att skölja av majs och bönor i kallvatten, häller man såhär mycket bönor/majs direkt från burken ner i grytan blir det annars lätt "burksmak" på hela anrättningen. Servera gärna med råris eller gott grovt bröd och lite matyoghurt till dem som vill ha lite mildare gryta!