Barn och mat - aptit, grönsaker och inställning till maten i åldern 1-ca 3 år

Första gången äta med pinnar. Det blir tummen upp för
haricots verts med chili, sötsur fisk och jasminris, tummen
ner denna gång för mangold med bacon och stekt ris med räkor.

 I detta blogginlägg diskuterar vi ett ämne som många oroar sig över/klagar på - barns matvanor... Många oroar sig för att barnen inte äter ordentligt, och/eller att de äter väldigt ensidigt och framförallt att de inte äter grönsaker - och vi har lite tankar kring hur mycket man bör oroa sig över det. Vi tänkte även dela med oss av lite tips och idéer om hur vi har gjort, eftersom detta är något som vi ägnat en hel del tankemöda och energi åt att  fundera och läsa på kring. 

När vi som haft ett stort matintresse och älskat att ägna en massa tid åt att laga mat tillsammans skulle få barn fick vi höra många uppgivna kommentarer av stilen: "jaja, det där matintresset kan ni ju lägga på hyllan nu när ni får barn, ni kommer inte hinna laga avancerad mat och det blir till slut köttbullar var och varannan dag eftersom det är det enda barnen äter..." Detta kändes lite som en utmaning nästan och vi har varit överens om att det är något vi tänker satsa på som föräldrar - att få dottern intresserad av mat och matlagning, smaker, grönsaker och en varierad kost (och ja, det innebar naturligtvis att vi inte kunde satsa på en rad andra saker, se nedan). 

Hittils har vi lyckats bra med det tycker vi själva, hon är nu 2,5 år har ätit med god aptit, en mycket varierad kost med många olika sorters ingredienser och grönsaker och vi behöver anpassa oss väldigt lite till henne när vi lagar mat. Se även ett inlägg vi skrev när hon var i 10-årsåldern som ett slags "utvärdering" av hur vi lyckats i längden (spoiler: vi behövde anpassa oss mer när hon blev äldre men hon åt fortfarande mycket mer varierat än de flesta andra barn)

Det är dock viktigt att inse att alla barn är olika och att en del har lättare att ta till sig nya smaker än andra som är mer skeptiska i grunden. Troligen har vi haft tur med hennes tolerans för nya smaker samt att vi som är matintresserade får ett likadant barn. Barn har en naturlig inbyggd rädsla för vissa smaker och för ny mat, detta är för att de inte ska bli förgiftade av att stoppa vad som helst i munnen. Hos en del barn är denna rädlsa starkare än hos andra. Så testa gärna olika tips här nedan - men stressa inte upp er för mycket om ert barn fortfarande är skeptisk till många olika maträtter! Då är det nog bara att gilla läget!

I detta inlägg skriver vi om att grundlägga matvanor från 1-årsåldern och hur man kan tänka där. Dessutom har vi sedan tidigare skrivit om välling och barnmat för barn under 1 år samt om metoden baby-led weaning som fungerar från 7-8 månader och uppåt. Vi har också länkat till etiketten barn då vi tyckt att vissa rätter brukar vara populära hos barn eller där de lättare kan vara med och laga maten.

Vi tror att det som varit vår främsta "hemlighet" är att vi prioriterat just denna fråga. Livet med barn karaktäriseras av brist på tid och ork, därför orkar man inte prioritera allt och ta alla strider. Det man brinner för och väljer att kämpa med brukar man få igenom - tycker exempelvis vissa föräldrar att det är jätteviktigt att barnen är ute mycket så ser de till att få tid för friluftsliv, kanske på bekostnad av att laga mat från grunden hela tiden. Vi har istället fokuserat på matlagning från grunden och gemensamma måltider som får ta lång tid, på bekostnad av annat. T.ex. har vi ofta fått prioritera bort att rita eller bygga med lego med henne till förmån för matlagningen (för att inte tala om att vi endast har ett barn som gör att vi har mer tid och färre viljor och smaker att tillgodose). Visst har vi ofta känt oss som dåliga föräldrar för att vi prioriterar bort andra saker! Därför tycker vi att den första frågan ni ärligt ska försöka ställa er innan ni ens funderar på att ta strid för maten är: Är jag/vi tillräckligt intresserade av matfrågan för att orka fokusera på och prioritera att lägga energi på matvanorna hemma? Eller känns det mest som att vi "borde" detta? Vad kan vi tänka oss att prioritera bort? Det går inte att satsa på allt, så enkelt är det!

Nu till tipsen! Ett första tips är att ha en realistisk förväntning på hur mycket barnen äter, redan här kan många problem undvikas. Många upplever att problemen med dålig aptit börjar kring 1-års åldern. Föräldrarna är vana vid att babyn har haft god aptit innan, men sedan börjar 1-åringen rata mat och äta mindre, och föräldrarna får panik och börjar truga. Faktum är dock att barn kring 1-års åldern genomgår en ganska dramatisk minskning i sin aptit, vilket är helt naturligt. 

För det första så fokuserar barnet under första levnadsåret på att växa väldigt mycket - under den tiden tredubblar babyn sin vikt, och skulle den fortsätta med det efter 1-års åldern skulle man få en tvååring som väger över 30 kilo. Mellan 1 och 2 år ökar barnet dock relativt lite i vikt och utvecklingen fokuserar på andra saker - exempelvis att utveckla hjärnan och motoriken, och för detta är det jätteviktigt att barnen får i sig mat av hög kvalité snarare än att de får i sig mycket mat/många kalorier. Bättre ibland med en mindre portion lax, broccoli, ärtor och potatis än att de "äter ordentligt" men bara vitt bröd med smör eller pasta med ketchup. Därför kan det vara bra att fokusera på bra mat just i den åldern!

För det andra har man mellan 6 och 12 månader övergått stegvis från amning/flaskmatning till mer och mer fast föda, vilket ger illusionen av att barnets aptit ökar i rasande takt, när det egentligen handlar om att andelen fast föda ökar samtidigt som barnet förstås äter mer eftersom det blir större. För det tredje - när barnet börjat bemästra ätandet och utvecklar mer självständighet i 1-års åldern börjar det också inse att det själv kan välja att äta eller inte äta, och därmed kontrollera någonting konkret i sin omgivning i en period när det känner att det inte kan kontrollera mycket annat omkring det. Detta kan ge en lust att experimentera med egen vilja och att äta eller inte äta olika sorters mat, "för att jag kan". 

Det blir lite olyckligt om dessa tre faktorer samspelar redan i 1-års åldern till att skapa en jobbig situation kring maten där barnet känner sig pressat att tycka om vissa saker eller att äta och föräldrarnas tjat ger dålig stämning kring maten. Försök därför att ha en mer avslappnad attityd till maten och tänk på att barns kroppar ger dem impulser att äta på samma sätt som er egen kropp. Det är ovanligt att barn på riktigt blir undernärda av att äta för lite - däremot blir de ofta felnärda av att få för mycket chips, läsk, sötsaker, vitt bröd och annan näringsfattig föda och för lite protein av bra kvalité samt grönsaker och frukt. 

Det är dock klart - vi vill gärna att barnen ska äta när vi har varm mat förberedd och inte att deras kropp signalerar hunger en timme senare, vilket förstås är en viktig anledning till trugandet. Något som de flesta egentligen tycker är självklart men som faktiskt är lätt att glömma bort är att se till att inte ge barnet snacks eller juice innan måltiderna för att aptiten ska vara på topp när ni har förberett mat. Två timmar innan en måltid ska barn helst bara dricka vatten (detta är också viktigt för tänderna förstås). Det blir exempelvis följande måltidsrytm för en 1-åring:  frukost kl 7, mellanmål kl 9.30, lunch kl 12, mellanmål kl 15.30, middag kl 18 och välling kl 19.30. Ingenting däremellan! Detta blir ibland svårt eftersom barnen kan börja tjata om hunger/mat ca 1/2 timme innan maten. Att planera så att maten inte blir försenad i onödan är då viktigt, samt att ha lite is i magen när tjatet sätter in. När gnället börjar "jag är hungrig!" kan man svara t.ex. "Vad bra! Vi ska ju äta snart! Vill du hjälpa till?" (Är det ofta mycket tjat innan tex just lunchen så bör man förstås fundera på ifall frukosten/mellanmålet borde bli större). Det kan också vara smart att ställa fram lite grönsaker i ett sådant läge när tjatet börjar, tex tomater, morotsstavar mm. som plcok-förrätt. 

Att ha relativt regelbundna måltider gör också mycket för aptiten då kroppen snabbt lär sig att förvänta sig mat vid dessa tidpunkter. Mellanmålen kan hållas relativt små, men ska inte enbart bestå av frukt eller kex som ger blodsockret en skjuts utan att ge magen så mycket att smälta, det bäddar för hungerattacker och tjut innan nästa måltid. En mindre macka med matigt pålägg som ost och skinka, jordnötssmör, avokado eller leverpastej, en liten skål med yoghurt och müsli eller keso med skinkbitar i funkar bra. Är man på språng kan det duga med en banan eller en näve blandade nötter (om de är tillräckligt stora för att äta nötter). Läs mer om förslag på lämpliga mellanmål i detta inlägg. Saft, läsk, kakor och godis ska man undvika i möjligaste mån till vardags tycker vi, annars riskerar gnäll och matproblem att komma som ett brev på posten när blodsockret sjunker igen. Dessutom är det viktigt att små barn får i sig många olika näringsämnen, bra fetter och bra protein så egentligen har vi inte "råd" att slösa bort kalorier på näringsfattiga men mättande sockerbomber som sedan förtar aptiten när nyttig, näringsrik mat serveras.

En till sak som vi upptäckt är att det finns mycket uppfattningar i samhället om vad barn tycker om och inte tycker om för mat och att många föräldrar tror från början att barnen inte kommer att tycka om exempelvis spenat, broccoli, oliver, mörk choklad eller starkare kryddor och därför aldrig ens testar. Vårt tips är att vara fördomsfri och låta barnen testa det mesta. Vi har också märkt att många snabbt bestämmer sig för att barnet tycker om x och y och tycker inte om z och sedan följer detta utan att testa igen. Barn behöver dock tid på sig att vänja sig vid och acceptera en ingrediens, och försök har visat att om man serverar samma sak (tex ärtor) några gånger så vänjer sig barnet vid att se ärtorna och att andra personer äter dem och börjar kanske äta själv när man serverar dem för 5:e gången. Har man då tjatat och trugat om ärtorna en massa redan kanske intresset för dem har minskat radikalt. 

Barn börjar ju också utveckla egen vilja och egen identitet och det blir lätt en vad man tycker om passar bra som något att hänga upp identiteten på: 'pasta är min favoriträtt, jag gillar inte broccoli'. Men, det är viktigt att inse och förmedla att smaken utvecklas hela tiden, även hos vuxna, och om man inte låst sig fast vid vad man gillar och inte gillar utan är öppen för att testa kan det ofta hända att man plötsligt börjar tycka om något man inte tyckte om innan. Detta är viktigt att påpeka för barnen. Säg t.ex: "jaha, tyckte du inte om det nu, det kanske du börjar göra när du blir äldre". Bara att prata i termer av "tycker du inte om det än" antyder att detta inte är hugget i sten. Vi upplever att många föräldrar nästan förekommer barnen, exempelvis om de är bortbjudna och det serveras spenat genom att säga "Kalle gillar inte spenat" innan han ens har testat. Detta är säkert för att det känns dumt om barnet inte äter något som lagts upp på tallriken , men när nu spenaten redan är tillagad, varför inte säga "senaste gången Kalle testade spenat verkade han inte tycka om det, men nu har du ju blivit lite större så nu kanske du tycker om det, vill du testa?", eller bara inte säga något och se om inte Kalle kanske testar självmant?

Ett tips om man vill att barnet i alla fall ska smaka på något som det inte vill äta är att inte vara så "på" och så angelägen utan försöka väcka barnets nyfikenhet. Man kan börja med att själv ta för sig av något och prata om den maten och hur den smakar, för att sedan försiktigt sträcka fram matbiten, inte för nära, och säga "lukta!". Barnet kan då själv sträcka fram näsan och lukta. Sedan kan man ta bort maten och lukta själv, prata lite om hur den luktar och vad det är och äta av det. När man tar bort maten tar man också bort pressen att smaka och det får ofta effekten att barnets nyfikenhet kan växa. Då kan man hålla fram maten igen och säga "vill du smaka lite, lite?" och visa själv hur man tar lite, lite på tungan. Detta tycker ofta barn känns ofarligt. Låt barnet igen själv sträcka sig mot skeden/matbiten. Prata igen om hur det smakar. Säger nu barnet att det inte tycker om det, så kan man säga "Ok, då behöver du inte äta, kanske tycker du om det nästa gång" och äta upp maten med god aptit själv, inte försöka truga mer. Kanske ger det inte resultat denna måltid, men nästa gång kanske barnet smakar självmant och äter. Ett tips vi fått från en bok om detta som vi tycker fungerar väldigt bra är att prata mycket om maten medan man äter, om dess färg, form, konsistens o.s.v. Man kan prata om olika grönsaker exempelvis, vilka som är mjuka och vilka som är krispiga och knastrar när man äter. Det både känns bättre och fungerar bättre än att truga och lirka (en för pappa... här kommer bilen brum brum etc.) eller muta (ät lite till så får du mer efterrätt sedan...).

Sist men inte minst har vi en viktig princip hos oss - det är inte OK att prata om mat som äcklig. Detta kanske känns som att försöka kämpa emot samhället i stort där detta tenderar att vara fullständigt accepterat, men vi tror det är jätteviktigt för att visa på matens värde och det har fungerat här hemma hittills, trots att andra barn på förskolan pratar om äcklig mat. Maten hemma är lagad med omsorg och kärlek, oftast tycker man det är gott, ibland tycker man inte om vissa ingredienser eller maträtter. Maten ÄR inte god eller inte god, utan olika människor TYCKER den är mer eller mindre god, vilket faktiskt är en viktig skillnad. När barn säger "broccoli är äckligt" menar de ju egentligen "jag tycker broccoli är äckligt" - någon annan kommer dock tycka tvärtom! 

Vi tycker inte heller det är rimligt att använda ordet äckligt om mat - avloppsvatten är äckligt och bajs luktar äckligt. Viss mat kan ha blivit dålig ibland, men då kan man prata om den som att den har blivit dålig och oätlig. Det är helt enkelt otrevligt att säga att mat som någon lagt ner tid och energi på att laga är äcklig och andra personer som tycker att maten är god ska inte behöva höra att den 'är' äcklig. Så här hemma är vi noga med att säga "jag tyckte inte om xx" och då kan en någon t.ex. svara "nehej, ok, jag tyckte den var god, men om du inte tyckte det så kan du väl peta bort det" och så behöver det inte bli någon större sak av det. Ibland kanske maten inte blev helt bra, ett nytt recept kanske inte blev så lyckat eller så blev pastan överkokt, eller potatisen bränd, men då kan man ta upp just detta och fokusera på att identifiera problemet istället för att bara konstatera att det inte är gott ("den här broccolin kokade nog lite länge, den ät lite mjuk att tugga på och det är godare om den är lite mer tuggig eller hur...")  - det förhindrar kanske att barnen konstaterar  "jag gillar inte broccoli" istället för att "denna gång blev inte broccolin så god som den kan vara".

Ska man erbjuda något annat om barnen inte tycker om maten? Vi försöker att inte studsa upp direkt och duka fram något annat. Ibland börjar dottern äta efter ett tag ändå fast hon klagat på något eller varit skeptisk i början, det har hänt att hon äter upp allt trots allt, och kanske går det att äta något av det som finns på bordet (man kan ju planera så att man kombinerar någon favoritingrediens med andra mer oprövade). Vi kan ta fram något enstaka komplement om det är rimligt att hon inte gillar det som erbjuds (tex om det är för starkt). Är det mat som hon ätit flera gånger förut och borde tycka om så erbjuder vi inget annat om hon plötsligt inte vill ha. Blir det en måltid som barnet knappt äter något är det bra att ändå försöka vänta till nästa måltid så att det inte blir så att det åker fram mackor direkt efter middagen om barnet inte ville ha middag, det blir lätt en ond cirkel. Är ni oroliga för att barnet ska bli på dåligt humör p.g.a. hunger eller vakna på natten kan ni kompensera lite i smyg genom att flytta fram nästa måltid lite, ge ett matigare mellanmål, eller ge lite mer välling än vanligt på kvällen om middagen blev skral. 

Vad serverar man lämpligast till småbarn över 1 år då? Ja, de flesta recept som finns på denna blogg har vi serverat till vår dotter när hon var liten. Anpassningen har oftast handlat om hur vi lägger upp maten, särskilt vissa rätter som är "sammanblandade" kan få separeras lite så att hon får koll på ingredienserna. Som en wok med kokosmjölk exempelvis, då lägger vi upp riset på ena sidan av tallriken och sedan ser vi till att det går att se vilka grönsaker som simmar runt i såsen, så att hon känner igen morotsbitar, broccoli och laxbitar exempelvis (då äter hon ofta tex först alla morotsbitar, sedan alla laxbitar, osv). Hon har liksom många barn svårt för grönsaker som är för sönderkokta i konsistensen utan föredrar när de är råa eller åtminstone krispiga, men det passar ju bra med att det är godare och nyttigare att inte överkoka grönsaker. Mer "ihopkokta" rätter som lasagne eller köttfärsås funkar bra, så det är något med halvt igännkännbara grönsaker som är lite "sladdriga" som inte funkar. Det ska vara antingen eller - mat som har bitar som går att identifiera tydligt och äta separat, eller mat som kan klassas som "sås". Detta har säkert något att göra med ett psykologiskt behov av att kunna klassifiera saker i tydliga kategorier för att känna att man har koll på omvärlden.

Detta blev ett riktigt långt inlägg, grattis till er som orkade igenom hela! Dela gärna med er av egna tips eller tankar i kommentarerna, och utkik efter nästa inlägg på detta tema om ni tyckte detta var intressant! Kom ihåg att kika på inlägget från när dottern blivit 10 år om ni är nyfikna på hur det gick!

Högberga gård - recension

Mysigt och jättesköna sängar.

Förra helgen var vi på en liten lyxig weekend på Högberga gård på Lidingö i Stockholm, som vi här tänkte recensera, med fokus på maten förstås. Adrians födelsedagspresent till Flora var denna minisemester (farmor och farfar var barnvakt). Romantikpaketet var beställt, vilket innebar afternoon tea, champagne och choklad på rummet, 5-rätters middag, frukost och tillgång till spaavdelningen med bubbelpool och bastu. Det hela var mycket trevligt och bra på alla sätt, bästa stället vi varit på hittills, rekommenderas varmt!

Högberga gård ligger högt på en klippa ovanför Stokholms inlopp, vilket ger både vacker utsikt från gårdens trädgårdar och också en vacker miljö att gå promenad i före eller efter hotellvistelsen. Vi hade tur med vädret och gick en riktig långpromenad i solen längs stranden, vilket var härligt.

Rummen var fräscha och kändes nyrenoverade och mysigt möblerade, lagom stora och med jättesköna sängar. Spaavdelningen med utsikt över Stockholms inlopp var häftig, med en bubbelpool och bastu som ockuperades endast av några få andra gäster och en kallbadtunna utomhus att doppa sig i (brrr, men häftigt!). Man fick till och med köpa öl/cider och ta med sig i bubbelpoolen, vilket kändes ovanligt generöst, så det kunde vi förstås inte låta bli att göra.

Röd ros, chokladtryfflar och champagne på rummet! 

Det blev dock lite väl mycket dryck i slutändan då vi dessutom fick champagne på rummet (äkta champagne var det, och fina chokladtryfflar, inte illa!) och fördrink samt vinpaket till 5-rättersmiddagen (det kostade extra dock). I efterhand kunde vi konstatera att vinpaketet var överflödigt, hade gott räckt med 2-3 glas vin till middagen (särskilt som de inte serverade 5 olika viner, utan fyllde på 2 ggr av samma (förvisso jättegoda) rödvin till de två köttfätterna samt osten, vilket vi tyckte var lite konstigt).

Utöver detta med vinpaketet hade vi verkligen inget att anmärka på. Maten var utsökt god, från den lilla havskräftraviolin man fick till förrätt till den hemystade blåmögelosten och chokladterrinen till efterrätt. Mellanrätten på sotad bifftartar med kantareller var den godaste av alla rätter, men huvudrättens rådjur med svartrot och kastanjer gick inte heller av för hackor. Svartrot blev vi faktiskt inspirerade att testa att tillaga här hemma, så det kommer nog på bloggen i december! Det var jättegott, kändes som vinterns sparris!

Utöver att vi var lite på lyset så sov vi mycket gott i de sköna sängarna, och njöt lite extra av att Freja inte kunde väcka oss. Morgonen var också en alltigenom positiv upplevelse med god frukost och generös utcheckningstid kl 12. Frukosten var precis så som vi tycker hotellfrukost ska vara - man hade skippat överdådigheten med massvis med olika maträtter och satsat på färre saker av riktigt hög kvalite. Helt färskpressad apelsinjuice, hembakat surdegsbröd och kvalitetspålägg exempelvis. Mums!

En till sak som förhöjde upplevelsen lite extra var faktiskt att det var väldigt trevlig personal, och då tänker vi särskilt på en mycket trevlig man som jobbade vid afternoon tea och vid frukosten (kanske ett slags hovmästare, oklart vilken roll han hade exakt) och som berättade mycket entusiastiskt om gårdens historia och olika kuriosa om personen som byggt gården och hans öde. En genuint trevlig person som man spontant började prata med och som man märkte brann för stället och dess historia.

Så slutbedömningen är mycket positiv för Högberga gård, det ligger dessutom nära och bra till för många och var riktigt prisvärt i relation till andra liknande upplevelser. Vi kan rekommendera!

Vardagsmaten - tips och tricks

Nu när mörkret verkligen sänkt sig över vardagen och man är extra trött på kvällarna får man lätt en känsla av hopplöshet när man tänker på hur man ska hinna laga god och nyttig mat varje kväll när man har jobb, fritidsaktiviteter m.m. som pågår, samtidigt som det kanske även behöver lagas lunchlådor. Vi har båda skaffat träningskort nyligen och vill gärna utnyttja dessa - därför har vi fokuserat på att effektivisera matlagningen här hemma så gott det går, utan att kompromissa för mycket med kvaliteten. Här har vi samlat 5 tips som kan ge hjälp på traven i vardagstöcknet. Dela gärna med er av egna tips och idéer!

1. Veckohandla
Om ni inte redan gör det, så testa, det sparar jättemycket tid! Vi brukar planera maten på ett ungefär för en vecka framåt, utgå ifrån vad vi har hemma som behöver ätas upp, vad vi nyligen ätit och vad vi känner för och bestämma oss för 3-4 rätter som ska lagas. Vi försöker också sträva efter en bra blandning mellan vegetariskt, fisk och kötträtter samt att en variation av tillbehör med ris, pasta, rotfrukter, nudlar, gryner eller bröd. Ingredienserna skrivs upp på en gemensam handla-lista i Evernote som vi båda kommer åt från mobilerna. Detta är hur smidigt som helst, den ena kan skriva upp någonting som nyss tagit slut på den gemensamma handlalistan och den av oss som handlar har alltid tillgång till den uppdaterade inköpslistan. Sedan försöker vi passa på att handla med Freja strax efter att en av oss hämtat henne från förskolan någon gång under veckan (onsdag eller torsdag oftast) så att man slipper vara i affären i "rusningstid". Hon sitter i kundvagnen och får frukt i affären och är nöjd och glad, man sparar tid på att det är ganska lite folk i affären och slipper handla under helgen. OBS - vill ni testa detta så kolla in PiMs veckomatsedel - varje vecka publicerar vi tips på tre goda rätter som passar bra att laga tillsammans!

2. Storkoka

Vi har alltmer börjat fokusera på rejäla storkok när veckorna är som hetsigast, och inte bara en middag i taget, utan 2-3 rätter. De senaste veckorna har vi avsatt lördag kväll till matlagningskväll. Efter att ha gjort något kul med Freja på eftermiddagen och ätit middag tillsammans så lägger vi henne, sätter på musik i köket och sätter igång med flera maträtter samtidigt. Det blir en hel del synergieffekter när en av oss kan hacka lök och grönsaker till flera rätter samtidigt, utan att behöva röra i någon gryta eller så under tiden, medan den andra rör om, kryddar, passar grytor, öppnar burkar och sköljer grönsaker. Visst, man kan känna sig lite trött i början av matlagningsorgien, men sedan brukar man komma igång. Det är skönt att varva ner efter veckan på fredag kväll och vila inför nästa vecka på söndag, därför kör vi oftast lördag kväll för storkoket. Under veckan har man mindre ork för att ställa sig framför spisen på kvällen.

Ofta brukar vi koka något i tryckkokare, exempelvis en rejäl gryta, samtidigt som vi gör en soppa som vi vuxna kan ha som matlåda under veckan och kanske en gratäng, paj, wok, pastasås eller lasagne. Både grytor och gratänger vinner i princip på att stå någon eller några dagar, och det är  få av maträtterna som blir tråkigare av att värmas upp. I alla fall inte så tråkiga att det skulle kompensera för de enorma tidsvinster man gör på att slippa laga mat varje dag. De flesta dagarna under resten av veckan kan vi då komma hem, värma på färdiga rätter som väntar i kylen, möjligen koka pasta eller hacka ihop lite sallad till, och äta! Lyxigt värre. Visst, det kan bli lite enformigt att äta 3-4 maträtter under större delen av veckan, men man hinner bara äta samma maträtt ca 3 gånger, sedan kan man byta och behöver inte laga den rätten igen på flera veckor. Det som blir över när man känner för att laga ny mat kan man alltid frysa in som portionsrätter och så kan man variera med lite upptinad mat ibland också. Låter det bra så börja gärna botanisera efter recept under etiketterna storkok, soppa, gryta eller wok, eller som sagt se PiMs veckomatsedel för tips på lämpliga storkok)

3. Matlådor 
Matlådor kan vara jobbigt att få ihop när man har svårt att hinna laga middagsmat, men som tur är så passar ovanstående princip om storkok bra för att producera matlådor. Samma mat som blir god att värma upp till kvällsmat tenderar att fungera bra som matlådemat. Ofta brukar vi som sagt försöka göra en soppa som kan bli lunchlåda under större delen av veckan, alternativt en gryta eller maträtt som vi vet att Freja kanske inte gillar men som vi gärna vill äta. Krisar det kan man kombinera flera olika restslattar till en matlåda, tina något ur frysen som man sparat en tidigare vecka eller göra en matig macka till lunch. Ibland är det förstås också kul att gå och äta lunch med kollegorna, så det kan man ju passa på att göra om man inte lyckats få ihop till matlåda. Tidigare har vi skrivit några tips om hur man kan tänka kring matlådor för att hålla dem så fräscha som möjligt.

4. Hantering av rester. 
I vardagen kan det lätt bli mycket rester över som är svåra att göra åt eftersom man inte har tid att ställa sig och laga något på resterna innan de blir dåliga och måste slängas. Här har vi tidigare samlat tips på hur man kan hantera rester, och hur man kan frysa in slattar av det som oftast blir över - potatis, ris och bröd och spara ihop till "resträtter", exempelvis lasagne, pyttipanna eller stekt ris, eller till goda krutonger. Försök jobba med en nollvision på slängd mat, för miljöns, plånbokens, tidsvinstens och samvetets skull!

5. Hämtmat
Om planeringen havererar och man inte har mat hemma och inte hinner handla, då ligger förstås hämtmaten nära till hands. Vi brukade äta sushi sådana gånger när vi bodde i Stockholm, här ute finns det dock inget bättre sushiställe så istället brukar vi beställa pizza från vår lokala pizzeria och kolgrill. De har en pizza med grillade grönsaker på som känns som ett kap. Det tar ju rätt mycket tid att själv grilla grönsaker, men det blir himla gott. Deras grillade grönsaker är jättegoda och vi brukar välja bort både smaklösa urkärnade oliver och burk-kronärtskockan på pizzan till förmån för extra mycket grillade grönsaker. Sedan lägger vi på egna kalamataoliver och strimlad soltorkad tomat i olja, som båda två är lätt att ha hemma i skafferiet. Medan man väntar på pizzan kan man enkelt köpa hem ruccola och tomat, sedan har vi alltid parmesan och fetaost hemma, båda står ju sig i kylen länge. Vips kan man värma på en pizza med grönsaker, servera med hyvlad parmesan och ruccola samt göra en tomatsallad med fetaost till. Det är jättegott och mättande! Med extra topping, parmesan och ruccola som tillbehör och tomatsallad (samt gärna ett glas rött vin!) till blir pizzan så mättande att det faktiskt brukar räcka med att beställa en enda pizza till hela familjen (2 vuxna och en 2,5-åring). Gör som italienarna - ät långsamt och njut av smakerna och upptäck att du blir mätt på mindre än en halv pizza. På så sätt blir inte hämtmat-kvällarna särskilt dyra eller onyttiga!

Paj i långpanna med olika fyllningar - här svamp och renskav!

Såhär när det börjar bli kallt kan det kännas lite torftigt med sallad till lunch eller lunchlåda, man vill gärna ha något varmt. Då kan det vara smidigt att göra en rejäl paj som funkar både till lunch på helgen och sedan blir smidiga lunchlådor under veckan. Paj blir ju bara godare om den står i kylen några dagar, och är inte knepigt att värma i micron. Här är ett recept på paj i långpanna som var med i en Ica Buffétidning 2009 som vi fastnat för. Det fungerar också för bufféer, som picknick eller plockmat eftersom det blir rejält med paj. Man får också relativt lite av det mindre nyttiga pajskalet kontra den goda fyllningen om man gör paj i långpanna...

Testa gärna andra fyllningar, exempelvis rödlök, lammfärs, rosmarin, vitlök och chèvre, eller testa päron, valnötter och ädelost för en vegetarisk variant. Det finns fler förslag på vegetariska och köttiga fyllningar, samt ett pajskal med mindre smör i, i det här receptet, fast här får ni dubbla fyllningen förstås. Behöver ni inspiration till vad man kan ha i sidosalladen? Titta här.

Paj med renskav och svamp

Paj med svamp och renskav serverad med sallad.

ca 10 portioner (lunchportioner med sallad)

Pajdeg
250 g smör
6 dl mjöl (ca hälften vetemjöl och hälften grahamsmjöl, eller annan blandning som ni föredrar)
5 msk vatten

Äggstanning
5 ägg
5 dl mjölk
1/2 tsk salt
peppar ca 2 krm

Rejält med paj när man gör i långpanna!

Fyllning:
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
500 g svamp
1 gul paprika
500 g renskav
1 st chili eller sambal oelek
3 dl västerbottenost
1 tsk salt
1 krm peppar ur kvarn
2 tsk smulad/repad timjan

Blanda ihop smör med mjöl och finfördela till en grynig massa, tillsätt vatten och arbeta snabbt ihop till en deg. Tryck ut degen i en långpanna och nagga den med gaffel, ställt kallt i 15-30 minuter (eller över natten!).

Hacka lök, paprika och svamp samt chili till fyllningen. Stek svampen utan smör eller olja tills den vattnat ur sig, stek sedan i smör och krydda med salt och peppar ur kvarn. Lägg i lök, paprika och renskav lite i taget, samt pressa i vitlök och vänd ner hackad chili. Rör om hela tiden, häll i mer olja i pannan om det krävs. Låt fyllningen svalna. Riv ca 3 dl västerbottenost. Blanda ihop äggstanningen genom att vispa ägg, mjölk, salt och peppar.

Sätt ugnen på 200 grader och förgrädda pajskalet ca 10 min mitt i ugnen. Fördela den stekta renskavsblandningen i pajskalet, häll på äggstanningen och strö över västerbottenosten. Grädda i 25 minuter i ugnen. Servera med sallad.

Övrigt: kanske lite stark i smaken för vissa barn och innehåller flera allergener - mjölk, mjöl och ägg.

Farfars frukostkakor - baka med barn till Fars dag

Fars dag inföll i år lägligt samtidigt som farmor och farfar är på besök i en vecka och vi passade på att fira lite extra. Farfar är nu pensionär, men han har alltid arbetat med händerna och under tiden han arbetade tidigt morgonskift lade han sig till med (o)vanan att äta kakor och kaffe till frukost, något han fortsatt med ända sedan dess (men det är förstås svårt att moralisera över när på dygnet man intar sina kalorier!). Frukost består alltså idag av först kakor och kaffe och sedan gröt. Vi kom därför på idén att  Freja skulle få vara med och baka en burk med "farfars frukostkakor" som han kunde äta av varje morgon.

Efter lite letande på nätet hittade vi ett recept på småkakor som uppfyllde kravet på att en 2,5-åring skulle kunna vara med och baka (dessa ska tas ut med formar, precis som pepparkakor, penslas med ägg och pudras med kanel och socker, alla dessa moment kunde Freja faktiskt hjälpa till med). De var smidiga eftersom vi kunde göra degen dagen innan, ha den i kylskåp och sedan baka ut kakorna när det var dags. Kanel är dessutom Frejas favoritkrydda (eftersom vi har det i hennes välling som hon älskar) så det passade därför extra bra. 

Kakorna blev fina och spröda. Småkakor är ju inte jättespännande i smaken men man kan alltid testa variationer genom att pudra med råsocker, krydda med kardemumma eller ingefära etc. om man vill. Farfar uppskattade förstås kakorna mycket!

Farfars frukostkakor eller Fars dags-kakor
ca 50

3 1/2 dl vetemjöl 
1 dl potatismjöl
1/2 dl socker
1 äggula
200 g smör (Ok med salt smör)
1 msk kallt vatten

Garnering:
1 ägg
florsocker eller råsocker
kanel

Börja med att blanda mjöl, potatismjöl och socker i en bunke. Tillsätt därefter äggulan, rumsvarmt smör i skivor och vatten. Arbeta ihop degen snabbt. Låt degen vila i plastpåse i kylskåp i ca 30 min (eller över natten om man vill). Ta ut degen ca 1/2 timme innan ni ska använda den ifall den varit i kylskåp länge. 

Kavla/tryck ut degen på mjölat bort tills den är ca 3 mm tunn och ta ut kakor med hjälp av formar eller mått, pepparkaksformar går bra. Lägg kakorna på plåt med bakplåtspapper och pensla kakorna med uppvispat ägg. Strö därefter ett tunt lager kanel och socker på dem. Grädda mitt i ugnen i ca 9-10 min på 200 grader. Låt dem svalna och pudra gärna med lite florsocker vid servering. 

Övrigt: Innehåller ägg, gluten och laktos. 

Davosgröt: Havre + yoghurt = enkel och nyttig frukost

Birchermüsli, overnight oats eller davosgröt, denna anrättning finns i flera olika versioner och vi har verkligen fastnat för detta sätt att enkelt se till att man får i sig god och nyttig frukost. Frukosten är viktig i vår familj, nästan varje vardag ser vi till att äta frukost tillsammans, men tiden att förbereda frukost brukar förstås vara ganska knapp. Man drar sig därför för att ta fram många olika burkar och paket för att blanda ihop olika frön, bär och andra nyttigheter. Här löser man det genom att förbereda dagen innan och på morgonen går det supersnabbt att duka upp den lyxiga frukosten. Tack, Amy's blogg för tipset!

Enligt boken supermat är både havre och yoghurt superingredienser som har många olika hälsofrämjande egenskaper. Man rekommenderas dessutom att äta linfrön (krossade helst, men här använder vi hela som också är bra för kroppen på andra sätt), nötter och frön varje dag, liksom att ofta äta blåbär. Allt detta har du bockat av på en frukost med davosgröt! Istället för att koka gröten häller man bara över yoghurt och låter det stå i kylen över natten, det blir kanongott. Vi brukar hälla upp det i en enlitersburk som det varit turkisk yoghurt i, men man kan förstås använda en snyggare skål och sedan servera i den, eller en smidig bunke med lock. Vi brukar också hälla frysta blåbär och hallon i en burk eller skål kvällen innan och ställa in i kylen, då tinar de långsamt och är bara att ta fram på morgonen. Om man vill förbereda extra mycket kan man duka fram tallrikar och skedar, samt ställa honung och en burk med kokosflingor på bordet. På morgonen kan det knappast bli enklare - fram med skålen med gröt och skålen med bär ur kylen direkt på frukostbordet, fram med juice och göra kaffe, sätta sig till bords och inta lyxfrukosten!

Davosgröt med blåbär och hallon
ca 4 portioner


3 dl havregryn/ fiberhavregryn
6 dl yoghurt, vi brukar blanda ekologisk mild yoghurt och lättyoghurt
2 krm äkta vaniljpulver, (inte vaniljsocker)
ca 1 krm kanel (tack tipsaren i kommentarerna! Detta kan ersätta vaniljen också.
3 tsk honung
3 tsk hela linfrön
5 tsk pumpakärnor

Tillbehör:
Blåbär och hallon, eller andra frukter/bär 
Kokosflingor eller kokos"chips" dvs kokosflagor
Flytande honung

Gör så här: Rör ihop havregryn, yoghurt, vaniljpulver, honung, linfrön och pumpakärnor (samt andra nötter, frön eller smaksättningar som du föredrar, exempelvis solrosfrön, valnötter, kanel eller något annat gott!) i en skål/burk. Det vi angett är inga absoluta mått, rör ihop så att det blir en ganska löst grötig konsistens. Prova er fram. Täck med plastfolie/lock. Låt stå i kylen och svälla över natten. Nästa morgon är det bara att ta fram, garnera med frukt/bär, servera med extra honung och kokosflingor för den som vill, och njuta av den goda kalla gröten. Mums!

Storkoka chili - mycket mat, nyttigt, gott och lätt att variera!

En alternativ servering av grytan: som soppa med tortillas och
kokta morötter.

Såhär på höstkanten när det är mörkt och man inte har så mycket ork att stå vid spisen hela tiden samtidigt som man gärna vill äta bra mat så att man får lite energi kan vi passa på att lyfta upp vår favorit-chiligryta igen. Lägger man någon timme på att laga den tillsammans en kväll så får man mångfaldigt tillbaka, man kan lätt göra ca 20 portioner och grytan håller sig i kylskåp i minst 5 dagar, passar utmärkt både att frysa in och ha som matlåda. Den är dessutom supernyttig med en färgexplosion av grönsaker i, rikligt med nyttig upphettad tomat och nyttiga baljväxter och går att göra både vegetarisk och veganvariant på.

Variera grytan genom att servera som gryta med råris eller matvete till, eller tillsätt lite vatten vid uppvärmningen och servera som mustig soppgryta med bröd, tortillachips eller quesadillas till.

Quesadilla på fullkornstortilla (finns ekologisk)

Såhär gör ni en quesadilla:
Lägg en tortilla i en torr het stekpanna, lägg ostskivor och ev. en bit skinka ovanpå, krydda med torkade örtkryddor och örtsalt, avsluta med en ostskiva till om du haft skinka i för att klistra ihop det och lägg en till tortilla överst. Tryck ihop med stekspade, vänta en liten stund och vänd med stekspaden för att grädda på andra sidan. När den fått fin färg och osten är smält är den färdig. Dela med vass kniv på skärbräda i mindre bitar, alternativt klipp helt enkelt med kökssaxen!

Vår dotter på 2,5 år äter lätt en halv quesadillas själv, som vuxen kanske man vill ha en hel nästan. Hon älskar dessutom denna gryta, trots att vi gör den relativt stark med chili. Tummen upp av hela familjen helt enkelt!

En pumpa blir lykta, soppa och rostade kärnor!

Adrian går loss på pumpan efter googlad förebild

 

Ikväll har vi firat lite Halloween här hemma med fokus på pumpa. Freja var med i affären redan förra helgen när den skulle väljas ut (ännu roligare hade det förstås varit att få odla den själv eller köpa direkt av en bonde) och idag gjorde vi åt hela pumpan till soppa, rostade kärnor och pumpalykta. Det blev ett riktigt kul familjeprojekt.

Vi började med att skära av hatten på pumpan och gröpa ur innanmätet, det var inte helt lätt eftersom det är ganska hårt. Vi lade det direkt på en oljad långpanna och Freja fick hjälpa till att plocka bort alla kärnor till en särskild skål (hon blir snart 2,5 år och vi försöker hitta på saker hon kan hjälpa till med som hon klarar av). Pumpabitarna rostade vi sedan i 200 grader så länge vi hann i ugnen, de var inne säkert 50 minuter, vi rörde om då och då. 

Sedan rostade vi de avsköljda kärnorna i torr het stekpanna med örtsalt och peppar ur kvarn, gott som snacks medan alla väntade på soppan med kurrande magar. Pumpakärnor tillhör våra allra mest nyttiga nötter och fröer, tillsammans med valnötter, mandlar och solrosfrön, mer om det här). Freja fick hjälpa till att skala vitlöksklyftor (hon är riktigt bra på det!), vi satte på resten av soppan (se recept nedan) och medan den puttrade på vidtog pumpalykte-makeriet. 

 Bildgooglar man på pumpkin carving så får man upp helt fantastiska kreationer som folk har skapat. Adrian valde en lagom svår variant och skred till verket, det fina resultatet ser ni på bilden intill! Vi satte 4-5 värmeljus inuti och det lyser upp så fint i natten och visar grannbarnen att det är OK att knacka på (vi har förstås godisskålen fylld till dem).

När så lyktan var färdig var det dags att mixa ner den ugnsrostade pumpan och göra klart soppan. Receptet är sammansatt av flera olika recept vi hittat på nätet, och blev gott! Många tipsar om vilka slags pumpor som blir godast till soppa men vi ville ha effekten av att göra soppa på lykt-pumpan så det fick bli en stor vanlig orange pumpa. Vi ville också ha en ganska matig soppa som funkar till lunch även imorgon och gillade idén med kokosmjölk och kikärtor i soppan och mycket olika goda kryddor. 

Pumpasoppa med rostade pumpakärnor
ca 6 portioner

1  medelstor pumpa
rapsolja
2 gula lökar
3 vitlöksklyftor
1/2 chili eller chiliflakes
1 burk kokosmjölk
1 tetra krossade tomater
grönsaksbuljong till 1 liter
ca1 l vatten
1 tsk mald ingefära, eller en bit hackad färsk
3-4 limeblad
1 burk kikärtor
2 msk råsocker
1 citron, ekologisk
gärna koriander till garnering

Skär av ett lock på pumpan, gröp ur innanmätet och lägg i en långpanna med rapsolja. Plocka bort alla kärnor, skölj dem i durkslag och låt dem torka. Ringla över mer olja över pumpabitarna i långpannan, salta och peppra och ställ in i ugnen på 200 grader. 

Rosta de torra kärnorna i torr het stekpanna med örtsalt och peppar ur kvarn, tills de fått lite färg. Ät som snacks och spara till garnering av soppan.

Freja har kattöron på sig medan vi äter. På lördag
ska hon klä ut sig första gången, det blir svart katt! 

Hacka under tiden löken, värm rapsolja i en stor gryta och fräs lök och pressad vitlök samt hackad chili eller chiliflakes i några minuter. Tillsätt kokosmjölk, krossade tomater, grönsaksbuljong, vatten, ingefära, råsocker samt limeblad. Låt småputtra i ca 20 minuter, häll under tiden i sköljda kokta kikärtor (eller sköljda kikärtor från burk som redan är kokta). Rör under tiden om i långpannan då och då så att pumpan inte bränner fast. Ta fram pumpaköttet och kontrollera att det blivit genomvarmt. Det får gärna ha stått i ugnen i mer än 30 minuter uppåt en timme. Tillsätt detta i soppan, plocka upp limebladen och riv ner hälften av citronskalet samt juicen från nästan en hel citron.  Spara lite citron för att smaka av. 

Mixa soppan slät med en stavmixer och smaka av med mer salt, peppar, eventuellt chili eller citron. Späd med mer vatten om soppan är för tjock. Lägg upp i skålar och dekorera gärna med rivet citronskal, chiliflakes, koriander eller de rostade pumpakärnor. Man kan servera med en klick yoghurt eller creme fraiche om man vill till, och bröd ifall man vill ha en matigare rätt. 

Övrigt: Vegetariskt och veganvänligt i och med kokosmjölken, laktosfritt och glutenfritt (kontrollera buljong). Barnvänligt men var eventuellt lite försiktig med chilin! 

Slutskörda i örtagården - frys in, torka, gör olja, koka såser...

Nu i helgen slutskördade vi slutligen alla örtkryddor inför vintern, något vi hållit på med kontinuerligt under hösten. Nu fick köksträdgården och rabatterna också ett skyddande täcke av löv, som vi krattat ihop, fördelat med gräsklipparen och skyfflat ner i rabatterna.

De odlingar vi haft i år här vid husväggen och det vi gjort av dem är:

Körsbärstomater - som vi ätit färska eftersom de blir så himla goda och sedan gjort marmelad på de sista gröna tomaterna.

Chili - som vi haft i maten som både grön och röd chili och gjort chilisås samt sweet chilisås på. Nu torkar vi de sista chilisarna till chiliflakes.

Ruccola - har vi ätit färsk kontinuerligt - t.ex. till pizza.

Mynta, oregano, timjan och lavendel torkar i solen.

Skördad timjan, grön chili och lavendel i skålen

Rosmarin - använt som kryddning till lamm eller i paj, torkat samt gjort rosmarinolja på (se bild - det är olivolja med rosmarinkvistar i)

Timjan - använt färsk till det mesta samt torkat till vintern

Mynta - använt färsk, gjort myntasocker, torkat, gjort såser och drinkar på - se här.

Gräslök - använt till färskpotatis och att blanda med keso, eller till exempelvis örtagårdstabbouleh.

Oregano - använt som krydda och torkat.

Lavendel - torkat och ska göra lavendelpåsar för att hänga exempelvis i vid smutstvättkorgen eller inne på toaletten, eller använda i hemgjord kroppsskrubb eller liknande.

Citrongräs - haft i wok.

Vi tar tacksamt emot tips av bloggläsarna på andra saker att göra med örtkryddor, tomater och chili, samt tips på vilka sorter som blir bra att odla, etc. Det är härligt med hemodlat!

Påverka utbudet i din butik!

Våra ekologiska favoritprodukter, mer om dem här.

Tycker ni som vi att det är tråkigt att matbutikerna inte tar in så många sorters ekologiska varor, inte skyltar ordentligt med dem och inte satsar mer på närproducerat och på produkter utan tillsatser som håller hög kvalitet? Känns det dock som en för stor grej för att man som enskild ska kunna göra något åt? Gör som vi och skicka ett mail till er lokala butik, eller lägg en lapp i deras tycka-till låda! Det är faktiskt inte omöjligt att påverka sin lokala butik, deras kundkrets är ändå begränsad och viktig för dem. Om inte annat tvingar du dem att läsa och svara (därför bättre med mail, och smart att ställa frågor i mailet så att de tvingas svara) och det innebär att det blir någon slags diskussion på butiken om frågan. Det är också bra att vara trevlig och även ge beröm för det ni uppskattar hos butiken, så att inte brevet blir för gnälligt utan ger ett intryck av att vara från kunder som i grund och botten vill handla hos dem.

Såhär skrev vi till vårt lokala Coop:

Hej Coop Märsta,

Som nyinflyttade till Märsta vill vi uttrycka vår uppskattning för Coop, som är den enda butiken i närområdet som har ett bra ekologiskt sortiment. Vi uppskattar verkligen att det finns ekologiska alternativ av nästan allting, att det finns Bosarpkyckling och Änglamarks mjölk. Mer av sådant!

Vi saknar dock att kunna köpa ekologisk lax, ekologiskt osaltat smör (varför skulle man inte vilja ha ekologiskt smör när man bakar, eller till bebisar som inte ska ha salt smör?) och ekologisk fullkornspasta. Ofta finns produkter som är nyttigare inte som ekologiska (t.ex. ryggbacon, fullkornspasta etc.) och ofta tvingas man välja utländska varor om man vill ha ekologiskt (t.ex. honung), vilket också är tråkigt. Vi vill också gärna se mer av mindre producenter och närproducerat. Har ni några planer på att ta in mer av detta?

Slutligen skulle det vara roligt om det fanns lite mer säsongsgrönsaker och ni kanske hade en särskild hylla med grönsaker i säsong. Det är så tråkigt att aldrig kunna köpa sockerärtor eller haricots verts eftersom de alltid kommer från Kenya, även när de är i säsong här hemma i Sverige! För oss så spelar det ingen roll om det är billigt, saker som flugit onödigt långt går bort helt enkelt, hur gärna man än skulle vilja äta det. Det är därför också bra om det står klart och tydligt på all frukt och grönt var de kommer från. Tidigare när ni hade vanliga prislappar i butiken kunde man lätt hitta de ekologiska alternativen i och med att prislappen var grön. Nu när ni bytt till digitala prislappar är det svårare att direkt hitta ekologiska varor. Det vore därför bra om ni märkte ut dem på hyllkanten på något sätt, eller om ni kanske även samlade exempelvis alla ekologiska kylvaror i en kyldisk. Vore det möjligt för er att göra?

Hälsningar,
era trogna kunder

Flora och Adrian

Hemgjord sweet chilisås - enkelt och mycket gott!

Som vi skrivit om tidigare har vi skördat mycket chili detta år, efter att ha fått flera plantor i present. Vi gjorde chilisås av 6 st chilisar, och nyligen bestämde vi oss också för att testa att göra egen sweet chilisås. Surfade runt lite och hittade ett bra recept på Ica.se där det var föredömligt få ingredienser. Vi köpte 3 kg honung från en som har egna bin på Floras jobb tidigare i höst, så vi hade utan problem huvudingredienserna till sweet chili hemma redan! Det blev inte en hel halvlitersflaska av detta recept, utan snarare ca 0,375 l, men det räcker nog ett tag eftersom det blev ganska starkt (vilket förstås beror helt på hur stark chili man har i). Såsen skiktar sig också med chilin överst, men det är ju bara att skaka om innan man häller. Hellre det än att den är en köpesås som hålls homogen med hjälp av olika onödiga tillsatser. 

Det blev mycket godare än köpt sweet chilisås, eller helt annorlunda - sötare i och med den goda honungssmaken och starkare, köpt sweet chilisås är mildare och mer "bulk" än smak i jämförelse. Den passar till mycket, använd gärna till olika asiatiska rätter, testa Thai-soppa, biffwok eller asiatisk fiskgryta exempelvis! Också perfekt för barnfamiljen där föräldrarna vill kunna "krydda på" rätten i efterhand.

Sweet chilisås

0,375 l

6 chilifrukter

6 vitlöksklyftor

1/2 burk (ca 350 g) honung

4 msk vitvinsvinäger

Finhacka chili, pressa vitlök ner i en kastrull, värm detta tillsammans med honungen försiktigt, rör om. Slå på vinägern, rör om och låt svalna. Värm under tiden en väl rengjord flaska på 100 grader i ugnen i några minuter. Häll i såsen i flaskan med hjälp av tratt. Förslut ordentligt. Öppnad flaska bör förvaras i kyl och konsumera gärna inom några månader (men känn efter själv när du tror den börjar bli dålig, det märks ju).

Övrigt: vegetariskt och fritt från gluten, mjölk och ägg.

Pasta med hemgjord pesto - en riktig favoriträtt!

En av de godaste maträtterna vi vet här hemma är pasta med hemgjord pesto. Det är så sagolikt gott, och faktiskt inte så svårt att göra om man har en bättre matberedare, mixer eller liknande (vi använder en gammal Tv-shop pryl som många köpte men få använde som vi faktiskt tycker är bra - "magic bullet", men en matberedare fungerar säkert också bra). Traditionellt så ska man förstås mortla ihop peston för att verkligen få fram smakerna, men det kan ju vara ganska jobbigt och det kanske är det som gör att många drar sig för att göra hemgjord pesto. Kan man tänka sig att satsa på mixern så går det dock på ett kick. Hemligheten är att mixa olika ingredienser i olika omgångar och sedan bara röra ihop dem. Vi mixar först pinjenötterna till ett fint pulver, häller upp en skål, mixar parmesanen på samma sätt till pulver, häller upp även den i skålen, och mixar till sist basilika, soltorkade tomater, salt, peppar och olivolja till en grön smet. Sedan rör vi ihop allting, snabbt och enkelt. Den färdiga peston står sig i kylskåp i flera dagar om det krävs. Allra godast är det att koka pasta färskt och servera den rykande varm med pesto i. Men -vad ni än gör- blanda inte ner peston i pastan i kastrullen. Det blir ett enormt svinn på pesto som fastnar i kastrullen och med tanke på hur god den är och att pinjenötter faktiskt inte är gratis är det ju lite synd!! Lägg upp pastan i pastatallrikar och blanda ner peston direkt i tallriken istället.

Mixade pinjenötter

Mixad parmesan t.v., magic bullet i mitten, mixade pinjenötter t.h.

Riktig hemgjord pesto på goda ingredienser som färsk basilika, god parmesan och pinjenötter blir så gott att man bör äta det som italienarna - med pasta som en fullgod rätt i sig själv som inte behöver fler tillbehör. Vi brukar bara garnera pastan med lite körsbärstomathalvor och peston smakar ju så gott att man inte vill dölja smaken med andra tillbehör. Dessutom utgör pasta med pesto en näringsmässigt utmärkt måltid, med kolhydrater från pastan, protein från ost och nötter, nyttiga enzymer och vitaminer från den soltorkade tomaten där smakerna och näringsämnena koncentrerats och den bladgröna basilikan som är nyttig på samma sätt som spenat och andra gröna bladgrönsaker. Till detta nyttigt fett från nötterna och och olivolja. Pesto är riktig supermat och innehåller 4 superingredienser!

Pesto har sitt ursprung i Ligurien, i området nära Genua, där den traditionellt serveras med hemsnurrad trofie-pasta, en sorts pasta som består av små tight skruvade bitar för att så mycket som möjligt av såsen ska fasta på pastan när man äter. Denna sort kan vara svår att få tag på i Sverige annat än i specialbutiker, men Kungsörnen har faktiskt en variant som liknar den väldigt mycket och är god som heter Gemelli, dock är den inte ekologisk tyvärr. Farfalle-pasta som är skruvad kan vara ett lämpligt substitut, det finns ju ekologiskt också.

Att göra hemgjord pesto är ju relativt dyrt med tanke på de dyrbara ingredienserna, som parmesan och pinjenötter, särskilt om man vill köpa ekologiska ingredienser (pris per portion ca 30-40 kr med eko-ingredienser). Ett sätt att få ner priset är att använda cashewnötter eller mandlar istället för pinjenötter, det blir faktiskt också gott. Annars kan man tänka på pestopasta som en lyxigare maträtt, och folk generellt brukar ju inte ha problem med att punga ut med pengar för oxfilén, så varför inte punga ut för en jättegod vegetarisk pesto?

Det faktum att det är mycket billigare att köpa färdig pesto på burk ger ju en fingervisning om att det knappast är samma sak man köper, titta bara på innehållsförteckningen så får ni se. En äkta pesto ska inte innehålla annat än basilika, olivolja, parmesan, pinjenötter, vitlök och kryddor, möjligen soltorkade tomater då. Så fort de börjar mixtra med andra typer av ostar, vegetabiliska fetter och liknande kan man vara säker på att de försöker få ner priset. Ingen burkpesto kan komma i närheten av riktig pesto i smaken, och har ni aldrig smakat hemgjord pesto så kanske ni inte har förstått hur gott det kan vara helt enkelt. Roligt nog kom Icakurirens test av burkpesto 2011 fram till att man måste göra peston själv eftersom ingen burkpesto smakade tillräckligt gott, även om vissa smakade värre än andra. Vi köper ibland pesto på burk om man ska ha den som fyllning i cannelloni exempelvis eller på lax i ugn eller liknande, men ska man ha pesto som ända tillbehör till pasta så tycker vi man unna sig att göra den själv. Receptet vi använder kommer från kokboken Kärlek, oliver och timjan, proportionerna är jättebra, och vi har lagt till instruktioner om hur man gör den i mixer.

Pasta med hemgjord pesto
4 portioner

ca 1 kruka färsk basilika (en rejäl bunt alltså)
75 g parmesan eller pecorino
75 g pinjenötter (kan ersättas med cashewnötter eller mandel, naturella)
3-4 vitlöksklyftor (ta mindre om ni är känsliga för vitlök)
1 dl olivolja
100 g soltorkade tomater i olja
svartpeppar ur kvarn, vrid några varv
salt, några nypor.

Mixa först pinjenötter i en matberedare, häll upp i en skål. Mixa sedan parmesan, häll upp i samma eller en till skål. Använd gärna hörselskydd när ni mixar, parmesan kan vara ganska hårt och låta högt när man mixar. Lägg sköljda basilikablad i mixern, pressa i vitlöken, häll över olivoljan, lägg ner soltorkade tomater och veva över peppar och salt. Mixa till en grön massa. Rör ihop alla ingredienserna i en skål, smaka av med salt och peppar och ev. mer olivolja om det inte är tillräckligt geggig. Färdigt!

För att få en riktigt god pasta med pesto: försäkra er om att peston kommer att bli klar i tid innan ni börjar fundera på att koka pastan. Se till att familjemedlemmarna som ska äta av måltiden är hemma och redo att sätta sig till bords inom 10 minuter. Sedan kan ni börja koka pastan, enligt våra instruktioner för hur man kokar en perfekt pasta. Duka fram tallrikar, vin, glas mm. Skär upp körsbärstomater i halvor. När pastan nästan är redo att hällas av, sleva ut lite av det kokheta pastavattnet i pastatallrikarna så att de blir varma (ok lite överkurs kanske, men det är gott med varm pasta och att värma tallrikarna hjälper faktiskt att hålla den varm!). Häll av pastan enligt instruktionerna, tillbaka i kastrullen med lite olja, häll bort vattnet från pastatallrikarna och lägg sedan upp pastan i de varma tallrikarna. Klicka över rejält med pesto i varje tallrik och rör runt så att den fördelar sig lite slarvigt i pastan. Garnera med tomathalvor. Servera rykande varm!

Övrigt: vegetariskt, veganskt, barnvänligt som tusan, eventuellt kanske laktosintoleranta tål parmesan, hör efter.

Miljövänliga veckan v 40 - utmana dig själv!

Naturskyddsföreningen har länge drivit kampanjen miljövänliga veckan varje år, som alltid är vecka 40. I år infaller det 28 sept-8 oktober och fokuset är på att handla ekologiskt. De uppmanar människor att byta ut ett par varor som de kanske inte brukar köpa ekologiskt till ekologiska varianter. Dessa är mejeriprodukter, bananer, vindruvor och russin, kaffe och potatis. Vi tänkte föreslå fler sätt att utmana sig själv under veckan! Testa ett eller alla fem av våra utmaningar här nedan!

1. Köp mer ekologiskt än du brukar! Testa att köpa alla grönsaker och all frukt ekologiskt i en vecka, eller om du redan köper det mesta ekologiskt så prioritera att försöka hitta även den där produkten du inte brukar köpa som eko i en ekovariant, eller testa att tänka om ifall du inte hittar en vara som ekologik och köp något annat istället. En annan kul grej att testa är att köpa exempelvis ekocitron medan du fortfarande har icke-ekologisk citron kvar hemma och göra ett smaktest - hur smakar de, kan man känna någon skillnad?

2. Testa ekologiskt kött (om du äter kött) och inte redan brukar köpa det. Har du tänkt testa Bosarpkyckling - gör det denna vecka! Vi har många goda recept och tips på hur man gör med Bosarparen. Eller testa att beställa en köttlåda från en lokal ekogård.

3. Ät vegetariskt dubbelt så ofta denna vecka mot vad ni brukar. Eller späd ut köttet med grönsaker mer än ni brukar. Är ni vegetarianer, testa att undvika sojaprodukter i en vecka. Poängen är att alla ska utmana sig själva där man befinner sig just nu. Passa på att testa nya recept, här finns alla vegetariska recept och recept som enkelt kan göras vegetariska på den här bloggen, och här finns recept med mycket grönsaker i. Amy's blogg är också mycket inspirerande vad gäller vegetariskt.

4. Försök att jobba mot en "nollvision" vad gäller att slänga mat under veckan. Detta är kanske den enskilt viktigaste saken man kan göra för att spara på resurserna. Jobba på flera fronter - köp inte mer mat än ni säkert kommer äta upp (det är sällan man har för lite mat hemma, eller hur?), lägg inte upp för mycket på tallriken (det är inte svårt att ta om!), lägg undan rester i en burk och ät lite senare till mellanmål, och frys in överbliven mat - ägg kan man tina och göra äggröra på sen, kött och potatis kan bli pyttipanna, ris och grönsaker kan bli stekt ris, brödkanter kan bli goda krutonger osv. Här finns fler tips på vad man kan göra.

5. På helgen kan man passa på att göra en aktivitet med mat- och miljötema. Titta på en matkarta, besök en bondgård, marknad eller skördefestival, plocka svamp och tillaga den, eller varför inte leta på fruktförmedlingen efter någon i närheten som har frukt som ni kan plocka och ta tillvara. Passa på att prata med ev. barn om maten, var den kommer ifrån och varför man måste värna om resurserna. Ta lite till till att läsa på själv om något ni undrat över tidigare. Läs t.ex. på naturskyddsföreningens hemsida, eller spana in boktipsen och länktipsen i spalten till vänster på denna sida.

 Lycka till med utmaningen! Berätta gärna hur det går!

Miljonprogrammens mat - och 4 kg ekologisk rättvisemärkt choklad

Förra lördagen var det skördefest med fokus på ekologiskt och rättvisemärkt alldeles i närheten av där vi bor, nämligen i Vattentornsparken i Valsta. Vi bor ju i ett villaområde, men Märstas eget miljonprogramsområde Valsta ligger ett stenkast bort, och dess rykte är ungefär lika dåligt som andra invandrartäta förortsområden med höghus. Ryktena tenderar dock vara bra mycket värre än den verkliga brottsstatistiken, och forskning visar att folk som bor i dessa områden oftast trivs och känner sig trygga där de bor. Kenny Jansson har skrivit en avhandling där han intervjuat folk i bland annat Rinkeby, som vittnat om att det finns en samhörighetskänsla mellan grannar och att folk ställer upp och hjälper varandra mer än i vanliga bostadsområden. Svenskar som flyttat ner från Norrland liknar det vid stämningen på landet. Flora känner igen det från sitt arbete i Afrika, där fattiga människor i både kåkstäder och på landsbygden som lever utan statliga skyddsnät förlitar sig på sina sociala nätverk för hjälp när det krisar.

Vi har hursomhelst aldrig känt oss otrygga när vi rört oss i Valsta. Det påminner faktiskt lite om stämningen i Kapstaden, där man har en salig blandning av folk från olika länder och kulturer, och marknaderna i Valsta brukar ståta med alltifrån tomatplantor på våren, som någon tycks ha drivit upp på höghusbalkongen, till olika slags hantverk från Latinamerika blandat med gamla svenska damers broderier och pärldekorationer. En salig blandning, och som extra krydda finns alltid entreprenörer som ställer upp grillbord och grillar olika godsaker för att servera med pitabröd, eller serverar chilenska piroger eller baklava. Korv med bröd och våfflor finns förstås också, något för alla.

Vi åt lunch på piroger och avslutade med våffla (till det facila priset 10 kr / våffla, inte de 40 kr vi varit med om att betala i Sälen efter en ländgskidtur!) och under tiden hittade vi Coops stånd där de gjorde reklam för rättvisemärkt. Till vår glädje sålde de vår favoritchoklad, änglamarks mörka 70%-iga choklad, ekologisk och rättvisemärkt, 2 st för 25 kr, dvs 125 kr per kg. Denna choklad är jättegod att äta bara sådär, Adrian har alltid några kakor liggandes på jobbet och tar två rutor efter lunch, men också perfekt att baka chokladtårta eller göra tryfflar på, eller varför inte ha i hemgjord glass (det blir underbart gott!). Till detta pris är ju chokladen till och med billigare än vanlig bakchoklad av lite bättre kvalitet (och då menar vi inte "block" som inte ens får heta choklad!). Vi köpte 1 kg. Sedan funderade vi lite, tittade på utgångsdatum. De håller 1 år. Hur mycket använder vi på ett år? Vi gick tillbaka och köpte mer. Det slutade med att vi kom hem med 4 kg änglamarkschoklad, och då har vi redan ett antal chokladkakor i skafferiet. :) Lite galet kanske, men vi kommer nog inte ångra oss.

Nästa gång ni vill testa något nytt, letar efter spännande ingredienser, mogen frukt eller nötter av hög kvalité, bege er till närmaste miljonprogram på en en liten utflykt. Ni kommer säkerligen hitta butiker med bra utbud och spännande varor. Stora kedjor kommer undan med att sälja sina kunder småhärskna nötter och omogen frukt för att många svenskar faktiskt inte vet bättre. Svenskar i allmänhet tror ofta att valnötter exempelvis ska smaka lite småkonstigt, när nästan alla valnötter som säljs i butik här faktiskt oftast är härskna. Flora, som ätit fina valnötter från Ungern hela sitt liv, spottar direkt ut en härsken valnöt och tittar förbryllat på när andra fortsätter att äta och mumlar något om att de inte är så förtjusta i valnötter egentligen. Samma sak med mango, som är Adrians stora favoritfrukt. Efter att ha ätit ca 10 mango per dag medan vi bodde i Malawi (det är inte en överdrift, dock är de vanligtvis lite mindre där) har Adrian fått en väl utvecklad känsla för hor en god solmogen mango ska smaka. Tyvärr är det nästan omöjligt att få tag på här i Sverige, undantaget är på torghandel eller i vissa butiker drivna av just invandrare, där man kan få tag på sensationellt god pakistansk mango under sommarsäsongen. Vi menar alltså att invandrare generellt vet bättre än svenskar hur frukt och nötter ska smaka - de söker sig till butikerna som saluför mat som de är vana vid från sina länder, och de tolererar inte dålig kvalitet i samma utsträckning, för att generalisera lite. De ställer kanske krav på sina butiker, det är ofta lättare att göra i mindre butiker eftersom man inte tvingas prata med en dussinanställd i en anonym storhandel, utan kan lätt få tag på butikens ägare eller åtminstone någon som har en nära relation till ägaren. Tyvärr är det fortfarande sällan dessa butiker har eko- eller rättvisemärkt fokus, då detta inte tenderar att vara kundernas första prioritet och då det är en alldeles för liten nisch för en redan nischad butik. Men om fler medvetna konsumenter söker sig till dessa butiker och tar sig tid att prata med innehavarna och framföra önskemål, kanske det blir ändring på det? Låt oss testa!