onsdag 18 juni 2014

Tankar om att bränd mat skulle orsaka cancer



Inte ett dugg farligt med aningen bränd grillmat!
Apropå att sommargrillningarna nu brakat oss med råge tänkte vi göra en liten utvikning om myten om bränd mat som orsakar cancer. Det finns många som är fullkomligt livrädda för minsta lilla bränt på den grillade maten med hänvisning till cancerogena ämnen. Denna skräck grundar sig i larmrapporter för rätt länge sedan som visade på att kraftigt förhöjt intag av de ämnen som bildas i mat när den bränns orsakade en förhöjd cancerrisk hos försöksdjur. Det är alltid lite vanskligt när sådana rön ska tolkas av media till allmänheten, då det gärna blir ett oneliner-budskap i stilen "bränd mat orsakar cancer", som sedan sätter skräck i de lättskrämda. 

Tittar man närmare på de undersökningar som gjorts kan man snabbt konstatera att det var ganska begränsade experiment, att det finns en mängd felkällor och att försöksdjuren fått riktigt ordentligt kraftigt förhöjda doser av bränd mat när cancerrisken kunde upptäckas. Omräknat till människor fick labbråttorna i sig tusen gånger högre doser än vad som skulle vara normalt för en normal person som grillar ibland att få i sig. Att exempelvis livsmedelsverket kommit fram till att de normala doser som förekommer i svensk mat är ofarliga, glöms då lätt bort, utan kunskapen att "bränd mat orsakar cancer" växer tills det blir en sanning som ingen längre vet bakgrunden till. 

Just angående faran med bränd mat har det dock framhållits ett annat faktum - människan är ju faktiskt det enda djur som under flera årmiljoner ätit mat tillagat över eld, och har därmed haft många chanser att vänja sig vid de ämnen som bildas vid tillagning, precis på samma sätt som exempelvis kor (och inte människor) kan bryta ner gräs eller att vissa djur som gärna äter skorpioner utvecklat immunitet mot skorpiongift. Därför är det med andra ord rätt svårt att dra några slutsatser som gäller för människor baserat på en studie på försöksdjur som inte tidigare ätit tillagad mat överhuvudtaget. Urmänniskan som lagade sitt kött över öppen eld kunde knappast iaktta några större försiktighetsåtgärder för att köttet aldrig skulle bli bränt, inte heller är det sannolikt att man slängde bränd mat. Kanske dog vissa av våra förfäder (förmödrar?) som flugor av cancer i och med det, men då är det inte särskilt sannolikt att de levde tillräckligt länge för att faktiskt bli några förfäder egentligen, och de gener som fördes vidare var de som stod emot dessa cancerogena ämnen.

Vi tycker alltså inte att man måste sky de lite småbrända bitarna på kött eller grönsaker, däremot smakar ingenting gott om det blivit för bränt förstås, så det kan man ju förstås försöka undvika att saker blir. I denna artikel reds begreppen ut lite närmare angående de ämnen som bildas och hur de bildas i bränd mat, samt hur man kan försöka minimera dem. 

God grillning i sommar önskar vi!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar