Gå inte på julmarknads-bluffen – se upp för företaget ”Svenskt mathantverk”!

Det har blivit krispigt kallt i luften och frosten gnistrar på träden, vilket är ovanligt för Göteborg i början av december, men gör det extra stämningsfullt att gå runt på Lisebergs mysiga julmarknad denna decemberdag för några år sedan. När kylan börjar bita extra mycket i kinderna tar vi oss in i en av de olika bodarna som säljer olika former av julbetonade produkter, och trängs med många andra för att titta på korvar, sylt, honung, ostar, must, knäckebröd och julgodis. Egentligen tycker vi om att göra julmaten själva i så stor utsträckning som möjligt, men att göra egen salami, hemystad ost eller hemgjord must går utanför det vi har kunskaper i eller har tid med, liksom för många andra. Då tänker man att man kan passa på att stödja svenska producenter som brukar ha svårt att tävla mot den industriproducerade maten genom att köpa vissa produkter på marknad istället för på Coop. Visst, vi tycker det är tråkigt att det ofta inte är ekologisk korv eller sylt, som vi brukar köpa på Coop, men det kanske kompenseras till viss del av att det är småskaligt och närproducerat? Det är också förstås dyrare än i affären, men man tänker att man får något extra bra för pengarna, att det är svårt för små tillverkare att matcha effektiviteten hos en industriell tillverkare men att man kanske satsar mer på kvaliteten.

Därför blir vi lite förvånade när vi tittar på innehållsförteckningen till renkorven och ser att den innehåller mindre än 20% renkött och i övrigt mest fläskkött. Vi tittar även på älgkorven och vildsvinskorven och upptäcker samma sak. Dessutom finns det en hel del tillsatser i korven som vi inte hade förväntat oss av en småskalig tillverkare. Vi frågar den trevliga mannen som hurtfriskt bjuder ut varorna och är generös med smakproverna om detta faktum. Han skruvar lite besvärat på sig och mumlar något om att det behövs för smakens skull, att det smakar för starkt med enbart ren i korven. Vi funderar lite på detta, och diskuterar sinsemellan vad vi tycker om detta egentligen. Korvarna är rätt dyra, men visst vore det gott med lite renkorv på julbordet… Och enbärsmust vore väl lite festligt för dem som inte kan eller vill dricka öl? Men även på musten ser ingredienslistan lite nedslående ut. Till slut faller vi ändå för fasaden av gammaldags gemytlighet och försäljningssnacket och pungar ut med flera hundralappar för en korv och tre flaskor must. Men känslan av att något inte riktigt var som det skulle biter sig fast och släpper inte riktigt taget.

När så nyligen senaste numret av tidningen Hunger dimper ner i brevlådan och vi läser Mats-Erik Nilssons (författaren bakom Den hemlige kocken, Äkta vara, Döden i grytan och Saltad nota) reportage om företaget ”Svensk mathantverk” och hur de bluffar sig fram på allehanda marknader och får folk att punga ut med hutlösa summor för industritillverkad korv från Tyskland, faller allting på plats! Vi känner väl igen produkterna som vi flera gånger köpt på marknader, trots att vi brukar vara mycket noggranna med vad vi köper och försöker undvika tillsatser och köpa ekologiskt så långt som möjligt. Så grundlurade vi blivit! Genom skicklig marknadsföring som verkligen är långt över gränsen till vad som rimligen borde vara tillåtet lyckas företaget ge sken av att vara något slags paraplyorganisation för svenskt småskaligt mathantverk, vilket man alltså inte är. Visst tillverkas vissa av produkterna i Sverige, men det är vanlig fabrikstillverkning och inte någon småskalig gårdstillverkning eller det som vanligtvis brukar menas med begreppet mathantverk. Drygt 30 procent av varorna tillverkas dock enligt Nilsson inte ens av själva företaget utan köps in, bland annat från tyska fabriker som exportföretaget Astro som säljer över 10 000 ton korv per år till 25 olika länder, eller fabriken Edel som tillverkar karameller som i Tyskland säljs som exempelvis Glühwein Herzchen, medan Svenskt Mathantverk döpt om dem till ”Farmor Ediths glögghjärtan” för att få dem att verka lite sådär gammaldags idylliskt svenska. Farmor Edith som pryder många av deras produkter, är tydligen namnet på företagets VD:s farmor som levde på 1920-talet. Oklart hur hon har påverkat det tyska företagets industrirecept på godis, men tydligen är det faktum att VD:n hade en farmor som levde på 20-talet tillräckligt argument för att Svenskt Mathantverk i sin företagslogga skriver ”anno 1923”, trots att företaget tydligen grundades 1992. Detta enligt vad VD:n själv förklarar för Nilsson vid hans intervju!

Det som kanske är mest upprörande i sammanhanget är väl inte att ett företag försöker slå dunster i folks ögon för att kunna sälja sina varor till mångfaldigt högre pris än vad de egentligen skulle berättiga, utan att Livsmedelsverkets regler är så fullständigt uddlösa att de faktiskt tillåter detta. Det går alltså bra för Livsmedelsverket att ett företag säljer ”renkorv” som innehåller 17% renkött och 67% fläskkött, det går bra att sälja tyska fabriksprodukter under varumärket ”Svenskt Mathantverk” med svenska flaggan på burkarna. Det går bra att skriva ”vildhallonsylt” på burken med svensk flagga på trots att hallonen mestadels kommer från vanliga odlade hallon, och endast 30 % av hallonen är vilt plockade, tidvis i Bosnien. Och ta 169 kr kilot för hallonsylten när den egentligen är jämförbar med en sylt från affären som kostar 100 kr mindre kilot. Livsmedelsverket verkar minst sagt jobba för tillverkarna snarare än för konsumenterna om man ser till vad som får passera deras granskning!

Det tristaste av allt är att detta drabbar de verkliga småskaliga producenterna som försöker slå sig fram och får kämpa inte bara mot stora industriproducenter utan mot dylika blufföretag som konkurrerar ut dem på deras egen planhalva, genom att slå sig in på marknader och sälja industriprodukter under falsk flagg av småskalighet. Säkert har de råd att erbjuda marknaderna någon slags provision eftersom de gör sig en rejäl hacka på försäljningen, det skulle kunna förklara varför vi börjat se detta företags typiska trähyllor med "anno 1923" i liten plåtplakett på marknader över hela landet. Bara den skalan, att producera så att det räcker till större delen av landets marknader, och att kunna producera allt från korv och sylt till senap, must och karameller antyder ju att det handlar om storskalig produktion. 

Men innan man känner sig alltför maktlös i sammanhanget kan man inse att vi faktiskt kan göra något åt detta, vi och alla ni bloggläsare! Nu när vi fått upp ögonen för detta kommer det inte vara lika lätt att låta sig luras igen.  Det är dags att titta lite extra på vad man köper på julmarknaden, läsa på innehållsförteckningen och ställa frågor till försäljaren. Säljer ett stånd mängder av olika slags produkter kan det rimligen inte röra sig om något slags gårdsproduktion, verkar försäljarna ha väldigt dålig koll på produktionsprocessen kanske man också ska dra öronen åt sig. Ser ingredienslistan lite väl industriell ut kan man också utgå ifrån att den är det, och man ska aldrig låta sig luras av fasaden, hur skickligt den än är upprättad med utklädda försäljare, små tyghättor på syltburken, svenska flaggor och annat pynt.

Sen kan man faktiskt ställa krav på sin julmarknad, klaga om det är för stor dominans av detta företag och välja en marknad som har mer småskalig och närproducerad prägel. Att handla på Bondens Egen Marknad är än så länge en garanti för att man handlar från tillverkarna själva, och dessutom för att gården ska vara max 250 km bort från marknaden. Men småskaliga producenter ska ska inte behöva bli utkonkurrerade från större sammanhang som alla julmarknader som finns på Skansen och Liseberg, i storstädernas torg och längs småstädernas gågator, på olika slott med mera.  Om vi tillsammans jobbar medvetet för att stötta de verkliga småskaliga tillverkarna kan de kanske slå sig tillbaka på dessa tacksamma marknadsställen som de nuförtiden många gånger slutat sälja på. Det är ju deras produkter vi egentligen vill åt!

Och tack, Mats-Erik Nilsson, för att du oförtrutet jobbar med att avslöja matbluffarna i samhället! Vi behöver dig! Till er som vill läsa mer om denna och liknande granskning av matfusket, eller ge bort en sista-minuten julklapp till en matintresserad person, kan vi rekommendera en prenumeration på Hunger!

Julmat - bara favoriterna från julbordet eller en lyxig middag med vilt?

Jullunchen uppdukad julafton 2013.

Så var det dags att planera för julmaten och det märks på era sökningar, kära bloggläsare, att ni söker julmatsinspiration. Tänkte dela med oss av hur vi tänker kring julmaten i år. Vi har sedan 2010 alltid haft julfirandet hos oss och vår släkt består enbart av våra båda föräldrapar samt oss två vuxna och ett barn. Vi har över åren haft lite olika upplägg men tänkte i år satsa på lite mindre julmat och mer finmat! Tänkte satsa på bara de saker vi uppskattar mest av julmaten och undvika allt som bara är med "bara för att". 

Ostbrickan den 23:e är en kär tradition.

Ingen orkar inte äta för många olika sorters kakor på julafton.
Mormors fruktkaka, hembakta pepparkakor och mandelskorpor
räcker bra i år, tillsammans med choklad.

Vad gäller avvägningen mellan att göra själv och att köpa färdigt eller delegera har vi med åren också kommit fram till vad som fungerar och inte. I början tyckte vi det var jättekul att laga mat och experimentera, gjorde egna chokladpraliner med proffs-formar specialbeställda från Belgien, och gjorde eget hemgjort nästan allting. Såg vi ett recept på vitlökssill som innehöll 1/2 dl majonnäs, jag då började vi med att göra majonnäsen själva och sedan göra sillen. Sådär höll vi på ända tills vi julen efter att dottern föddes då vi insåg att det var en ohållbar ambitionsnivå med en 6 månaders bebis - insikten kom två dagar innan jul då en av oss stressat försökte underhålla bebisen som satt i sin babysitter med att vispa på den egna majonnäsen samtidigt som den andra  försökte fixa med den hemgjorda gravlaxen. Dottern var inte imponerad, och våra föräldrar hade ändå bara ögon för henne när de väl dök upp på julafton ... de lyssnade knappt på oss när vi presenterade julbordet som var hemlagat in i minsta detalj vilket ju kändes lite överflödigt.... Samtidigt tycker vi inte om färdiglagade köttbullar och risgrynsgröt. En kompromiss har blivit att föräldrarna får bidra mer till julmaten samt att vi dragit ner på antalet rätter och verkligen tar favoriterna. 

Reninnanlår med potatisgratäng, chokladsås, rödkålssallad och
ångkokt brysselkål till julaftonsmiddag. 

Hjortronparfait med varm hjortronsylt och mandelskorpa till
efterrätt på julaftonsmiddagen. 

I år kände vi dock att vi inte var så sugna på julmat i några större mängder utan snarare på en riktig finmddag. Ibland känns köttbullar och prinskorv som rätt tråkig mat till årets stora middagsbjudning... I år kände vi oss sugna på viltkött som renfilé eller reninnanlår med chokladsås, potatisgratäng och brysselkål, alternativt tillbehören potatiskaka, portvinssås och svartrot, eller varför inte trattkantarellsås. 

Och ursäkta alla som älskar ris-a-la Malta men vi tycker den är lite överskattad - det är ju bara gammal risgrynsgröt med grädde och burkfrukt, en resträtt som egentligen passar bättre efter jul? På julafton kan man ju lyxa med läckerheter som denna saffransmousse (eller denna panna cotta där man också kan tillsätta saffran och garnera med tinade sockrade hjortron istället för hallon), en hjortronparfait, en semifreddo med dadlar och torkade fikon, eller superenkelt tillredda glöggkokta päron med nougatgrädde? Alla dessa efterrätter är också väldigt juliga, och mycket mer spännande än godis och pepparkakor som brukar vara populära bland julbordets efterrätter...

Det vi kom fram till att vi verkligen gillade var främst förrätterna - sill, gravad lax, paté och rökta korvar, samt en god griljerad skinka, julbröd, stark senap, julöl och snaps. Och till det gärna sallader med inslag av rödkål och grönkål, eller kanske en gratäng med bara grönsaker istället för Jansson, som denna italienska auberginegratäng. Av huvudrätterna var det främst de hemlagade köttbullarna som var mest omtyckta, men köttbullar är ju inte heller särskilt festligt egentligen, så vi tänkte ta dem på ett större julbord på annandagen. Såhär blev årets julmatsplanering: 

Julbordet 2014

Den 23e när farmor och farfar kommer upp äter vi rödbetssoppa med hemgjorda piroger till middag, följt av ostbricka på kvällen.

Salladerna brukar bli mäkta populära!

På julafton har vi minijulbord till lunch: två sorters hemgjord sill, egen gravlax med sås, paté, inlagd gurka, korv (från marknad), avokado, paprika, griljerad skinka, rödkålssallad med apelsin och grönkålssallad med valnötter och ädelost och hårt bröd samt Saltå kvarns goda vörtbröd.  Vi serverar ingen potatis till julbordet, det räcker med bröd eftersom det finns så mycket annat att äta och flera sallader.

Fikat vid 15-tiden är med glögg, pepparkakor, biscottis, fruktkaka och praliner. Till presentöppningen skålar vi i champagne och innan middagen tar en del av oss en fördrink som heter cinnamon kiss med något litet tilltugg till fördrinken istället för förrätt. 

Middagen är på reninnanlår, potatis- och getostkaka, ångkokt brysselkål och trattkantarellsås. Till efterrätt äter vi hjortronparfait.

På juldagen upprepar vi lunchen med enbart farmor och farfar och äter middag tillsammans hos mormor och morfar.

På annandagen äter vi upp resterna av rödbetssoppan och pirogerna från den 23:e till lunch och äter julbordet igen till middag, med tillägg av farmors köttbullar (som hon steker hemma och fryser in innan hon kommer), stekt färsk viltkorv (från Sigtunaföretaget Viltbilen som har gratis hemkörning inom 10 mil från Sigtuna och säljer riktig viltkorv utan en massa fläskkött inblandat), och en potatisgratäng.

Sill, gravlax, paté, skinka, 2 sorters sallad, inlagda gurkor,
köttbullar och viltkorv samt olika sorts bröd utgjorde julbordet.

Den 27e äter vi vid behov upp resterna av julbordet till lunch och resterna av reninnanlåret med potatisgratäng tillsammans med farmor och farfar innan de åker hem den 28e och vi gör pyttipanna på de rester som blivit över!

OBS! Väljer ni att köpa vissa saker på marknad och tänker att ni ska gynna småproducenter från närområdet som gör kvalitetsprodukter, läs då först detta inlägg och se upp för företaget "svenskt mathantverk"!

Farmors köttbullar och stekt korv från Viltbilen. 

Funderar ni över hur mycket man ska köpa av olika ingredienser och hur man ska beräkna att folk äter på julbordet kanske Coops portionsguide för julbordet kan hjälpa. Generellt tycker vi att man ska försöka lugna sig, det blir nästan alltid så att man köper för mycket av allting, och sen ställer man fram för mycket också som står och blir sunkigt. Man kan faktiskt skära upp lite mer gravlax eller skinka om den tar slut. Och tar en rätt slut på julbordet så finns det alltid något annat man kan äta av, eller hur? Det är ingen som kommer gå hungrig. Någonstans har vi ett ansvar att försöka slänga så lite som möjligt när det kommer till mat, och spara på jordens ändliga resurser. Särskilt julmat som ofta är ganska dyrbart producerat mat som fisk och kött, förädlat till olika korvar, patéer, eller med inläggningar och griljeringar, eller exotiska kryddor, ostar, torkade frukter och liknande. Försök att ha en nollvision på slängd mat i jul! Med lite planering borde det gå, och till det hör att inte lägga upp för mycket åt gången på sin tallrik, och särskilt inte till barn som väldigt plötsligt kan bli mätta. Det är sällan särskilt jobbigt att ta mer mat!

Planera gärna även för att göra åt resterna efter julen! 

Efter juldagarna brukar man ha rätt mycket rester kvar, som förstås kan ätas som plockmat i mellandagarna, men man kan också frysa in mer än man tror också. Inkludera gärna planering för att göra åt rester i er julmatsplanering och försök att ha en nollvision på slängd mat! Grädde, äggvita och äggula kan frysa i små burkar och sedan hällas i en sås eller göras omelett på. Mjuka kakor av olika slag kan med fördel skivas och frysas (liksom bullar förstås) för att senare tinas en och en på svag värme i micron. Pepparkakor och andra hårda kakor bör förvaras i glasburk eller plåtburk för att inte bli mjuka och kan då hålla i många veckor efter jul. Ost som blir över kan man riva och frysa in och ha som gratängost senare, ädelost kan man göra ädelostsås till pasta på i mellandagarna. Överbliven marmelad eller sylt från ostbrickan kan man röra ner i såsen nästa gång man gör svampsås, brunsås eller någon annan sås som är lite mustig. Tärna frukt som håller på och bli gammal till en fruktsallad som man kan komplettera med torkad frukt och överblivna nötter, alternativt mixa frukt, juice, överbliven mjölk och liknande till en smoothie. Allting som känns som att det kanske är på gränsen att bli lite gammalt kan man med fördel koka eller steka på så brukar det inte vara några problem. Gör en omelett eller en pastasås på lite rester. Julskinka, korvar, köttbullar, kokt potatis, paprikaringar och brysselkål som blir över kan man med fördel tärna och spara i en burk i kylen. I mellandagarna kan man sedan steka på allting ordentligt till en pyttipanna och servera med stekt ägg, inlagd gurka och rödbetor. Ett klassiskt sätt att göra åt julmatsresterna! I detta inlägg skriver vi fler idéer om vad man kan göra av rester och länkar till en sida om hållbarhet på olika slags mat. Under etiketten rester samlar vi idéer på hur man kan göra åt rester!

God jul på er allihop nu!

Julmatsplanering - julmat planering - planera julmaten

Italiensk auberginegratäng till ett grönare julbord

Funderar ni på hur man ska få till lite mer grönsaker och vegetariska rätter på julbordet? Tänkte bidra med recept på en kanongod italiensk auberginegratäng! Flora är inte särskilt förtjust i burkfisk, vilket gör att vi försökt hitta alternativ till Janssons frestelse på julbordet. Eftersom vi älskar italiensk mat hittade vi för några år sedan detta recept på nätet på en auberginegratäng som blir kanongod och jättelyxig som alternativ, eller komplettering, till Jansson.  Den går enkelt att förbereda och funkar även bra att göra glutenfri, se tips längst ner. Se även detta inlägg för fler gröna inslag till julbordet!

Tyvärr har vi inga bilder på denna rätt än eftersom det var några år sedan vi gjorde den sist, men vi uppdaterar med bild så snart vi lagat den!

Auberginegratäng till julbordet

6-8 pers bufféportion

Tomatsås (eller köp färdig tomatsås av bra kvalité t.ex. Ica I love Eco tomatsås med basilika eller Saltå Kvarn napoletana tomatsås)

2 st gul lök, finhackad
3 st vitlöksklyftor, tunt skivade
2 tsk torkad oregano
2 burkar krossat tomat av hög kvalitet
(eller 1.5 kg tomater, skållade och skalade, grovt hackade)
2 tsk havssalt
2 tsk svartpeppar
2 tsk vinäger
1 st kruka basilika, grovt hackad

Aubergine”plattor”
3 st aubergines, stora, skivade
1 tsk salt
Olivolja

ca 300 g parmesanost

Topping
0.5 st limpa grekiskt lantbröd eller annat vitt bröd (inte purfärskt) rivet till smulor
300 g mozzarella, hackad
1 st kruka färsk oregano, grovt hackad
1 msk olivolja

Börja med att skiva auberginen i ca 1 centimetertjocka skivor eller något tunnare. Strö på lite salt och låt dem stå i 10-15 minuter. Gör under tiden tomatsås enligt nedan eller förbered toppingen till gratängen.

Om ni gör tomatkrossen själv: skär ett kryss på varje tomat. Lägg dem i kokande vatten till skinnet börjar lossna. Lägg då över dem i en skål med kallt vatten. Låt dem ligga i ett par minuter tills de har svalnat. Ta upp dem och dra av skalet. Hacka tomaterna grovt. 

Gör tomatsåsen: Fräs lök, vitlök och torkad oregano i en kastrull i ca 10 minuter till löken är mjuk. Tillsätt de hackade tomaterna (eller tomatkrossen) och låt sjuda under lock i ca 15 minuter. Smaka av tomatsåsen med salt, svartpeppar, vinäger och färsk basilika.

Sätt ugnen på hög effekt, 250 grader. Badda bort vätskan från aubergineskivorna med hushållspapper och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper som ni penslat med lite olivolja. Grilla aubergineskivorna i ugnen i ca 5 minuter tills de har en gyllenbrun färg, ta ut ur ugnen och dra ner temperaturen till 190 grader. 

Ta en fin ugnsfast form och häll ett lager tomatsås i botten. Riv över ett tunt lager parmesan och lägg på ett lager grillade aubergineskivor. Upprepa detta till ingredienserna är slut /formen är full. Häll då på toppingen, se nedan.

Gör toppingen genom att lägga brödsmulorna, mozzarellan och den färska oreganon i en bunke, ringla över olivolja och blanda runt. Bred ut toppingen över gratängen och grädda i ugnen i 30 minuter tills det bubblar ordentligt och gratängen har en fin gyllenbrun färg. Kontrollera att auberginen är mjuk. 

Det går bra att förbereda gratängen 1-2 dagar innan och förvara i kyl med folie ovanpå. Värm i ugnen eller micro med grilleffekt.

Övrigt: Vegetarisk. Passar bra att göra glutenfri eftersom man använder aubergine istället för pasta, skippa bara brödbitarna i toppingen och ta lite extra ost istället, eller använd glutenfritt bröd. Vegetariskt julbord, grönt julbord.

Saffransbulle + kanelbulle = sant!

Till adventsfikat förut blev vi inspirerade att brodera ut vanliga saffransbullar, som kan bli lite tråkiga, till snäckor med fyllning i kanelbulle-stil. Vi använde mycket jäst och saffran för att få till riktigt fina bullar och hade allt gott vi älskar i fyllningen, såsom nötter, russin, mandelmassa, kanel och honung. Det blev gott, föga förvånande... Här kommer receptet! Notera att jästiden är rätt rejäl, man får börja göra degen innan lunch om man ska fika kl 15! 

Saffrans-kanelbulle

ca 12 st stora

Saffranskanelbulle, mandelbiscotti och mjuk pepparkaka
med rårörda lingon. 

50 g jäst till söt deg

2 dl mjölk, rumsvarmt

1 g saffran (2 pkt)

0,5 tsk salt

3/4 dl strösocker

1 ägg

50 smör, smält 

8 dl vetemjöl

Fyllning 

75 g smör

2 d riven mandelmassa

1 dl russin

100 g grovhackade nötter, t.ex. pecannötter, valnötter eller mandlar (kan uteslutas)

1 msk kanel

flytande honung

Värm kylskåpskall mjölk eller använd rumsvarm mjölk, häll en skvätt i en bunke och smula ner jästen. Mortla saffran med lite av sockret och tillsätt i degspadet, tillsätt sedan resten av sockret och mjölken, samt saltet och ägget, rör om. Tillsätt mjölet en deciliter åt gången medan ni rör om, sila gärna genom en sil för att slippa klumpar i början. Degen ska bli blank och smidig och släppa från kanten. Häll lite mjöl överst på degen och låt den svälla i sin bunke med torr bakduk över. Ställ gärna varmt, nära spisen, ett element, en kamin eller i tvättstugan när torktumlaren är igång. Låt jäsa i ca 1,5 timmar eller tills den blivit dubbelt så stor. 

När degen börjar bli färdigjäst - förbered fyllningen genom att riva mandelmassa, grovhacka nötter och smälta smör. Kavla ut degen på mjölat bakbord till en ruta, ca 50x25 cm. Pensla med smält smör över degen, strössla över generöst med kanel, fördela mandelmassa, russin och nötter över degen och ringla slutligen flytande honung över. Tänk på att man rullar längs långsidan och att det därför är viktigast att ingredienserna blir jämt fördelade på längden. Rulla ihop som när man gör kanelbulle, längs långsidan, och skär ca 30 cm tjocka skivor. Lägg bullarna på bakplåtspapper eller i bullformar och låt jäsa igen, ca 45 minuter. Pensla med ägg, och strö över lite råsocker, pärlsocker, hackad mandel eller vad ni föredrar.

Grädda mitt i ugnen på 200 grader ca 15 minuter tills de fått fin färg. Ät samma dag, eller frys in och värm när den ska ätas på låg effekt en kort stund i micron med bullen inslagen i hushållspapper. 

Tom Kha Gai - kycklingsoppa med kokosmjölk

Tom Kha Gai, en mild soppa med mycket smak.

En klassisk thailändsk kycklingsoppa med massor av goda grönsaker och kryddor i. Denna går utmärkt att göra på kycklingskrov som blir över när man styckar en hel Bosarpkyckling och gör andra rätter av filéerna, låren och vingarna. Vi kokade kycklingskrovet separat enligt receptet och plockade sedan loss köttet medan resten av soppingredienserna kokade ihop. Man kan också koka kycklingskrovet, låta det svalna och plocka loss köttet samt sila buljongen och spara båda i kylen. Sedan har man det jobbigaste med soppan gjort och behöver bara koka grönsaker i kokosmjölk och tillsätta kyckling och buljong den dagen man vill äta. Vill ni inte göra såhär så kan man steka ca 200 g kycklingkött i bitar i grytan innan man häller på kokosmjölk och tar kycklingbuljong.


Tom Kha Gai - Thailändsk kycklingsoppa 
4 personer

Kyckling och buljongkok 1 kycklingskrov från Bosarpkyckling
vatten
10 vitpepparkorn
2 tsk salt
2 msk riven ingefära
1 röd chili
1 morot
1 broccolistjälk (från broccoli om ni ska ha det i soppan nedan eller från frysen ifall ni fryst in stjälken tidigare då ni använt bara buketter, kan uteslutas också)

Lägg kycklingen i en stor kastrull, häll på vatten så att det täcker, lägg i vitpepparkorn och salt och koka upp medan ni hackar morot och broccolistjälk i mindre bitar och strimlar chili samt strimlar/river ingefära. Lägg ner morot, broccoli, chili och ingefära i kastrullen allteftersom ni hackat färdigt. Koka upp och låt koka under lock på svag värme i cirka 50 minuter. Plocka upp kycklingen ur vattnet och låt svalna. Sätt dig bekvämt på en stol, ring en kompis med handsfree, lyssna på en ljudbok eller prata med någon "live" medan du plockar loss köttet (det är lite pilligt och det blir drygt att stå vid diskbänken och fixa med det). Buljongen som kycklingen kokat i ska användas till soppan i steget nedan. Låt vattnet koka lite till medan du plockar kycklingen så att det reducerar lite och sila sedan buljongen. Detta moment med att koka kycklingen kan man göra helt separat från att koka själva soppan. Om man vill kan man spara det kokta kycklingköttet i en burk i kylen och buljongen i en annan burk, då går det snabbt och lätt att laga soppan senare. Blir det buljong över, så frys in den för att ha som buljong till en soppa vid ett senare tillfälle!

Soppan

2-3 burkar kokosmjölk
5 dl kycklingbuljong från koket ovan (eller annan buljong)
6 st torkade kaffir-limeblad (eller 1-2 tsk krossade)
1 st citrongräs 
1 squash/zucchini alternativt broccoli
2 morötter 
1 röd chilifrukt
2 msk riven färsk ingefära 
1 tsk salt
1 lime
1/2 tsk fisksås
1 msk buljongpulver (gärna Renée Voltaire chili- och citrongräsbuljong)
kycklingköttet från den kokta kycklingen ovan, alt. 200 g kycklingkött
koriander (färskt) till servering

Fräs först kycklingkött i en wok/kastrull i lite olja ifall ni inte har kokat kyckling enl. ovan. Koka upp kokosmjölk, limeblad och hackat citrongräs i en stor kastrull eller en wok. Hacka morötter i slantar, squash i bitar (ev. broccolibuketter tillsätts senare) i mindre bitar, finhacka chili och riv ingefära. Tillsätt allt detta till soppan allt eftersom. Låt sjuda tills grönsakerna mjuknat lite. Tillsätt limesaft och fisksås (obs den luktar inte gott, ta inte för mycket!). Tillsätt kycklingbuljong och låt även den koka upp. Bukettera broccoli och tillsätt nu kycklingköttet samt broccolibuketterna och koka i några få minuter. Smaka nu av och späd eventuellt med limesaft, fisksås, krydda med chilipulver om det är för svagt. Hur ser soppan ut, är det lagom med vätska i relation till ingredienser? Här kan man komplettera med ytterligare en burk kokosmjölk eller med buljong om man vill ha mer soppigt. Toppa med färsk koriander vid servering.

Övrigt: gluten och laktosfri, barnvänlig om man tar det lite lugnt med chilin.

Mjuk pepparkaka med rårörda lingon

Saffranssnäcka, mjuk pepparkaka och mandelbiscotti 

Här kommer ett smarrigt recept på en enkel och snabblagad mjuk pepparkaka som vi bakade till andra advent. Perfekt som kaka att ta med t.ex. till jobbet eller knytisen eftersom den bara blir saftigare till nästa dag, och går utmärkt att frysa också.

Mjuk pepparkaka

Pepparkakan serverades med smarriga  saffranssnäckor och favoriten mandelbiscotti. Till detta hade vi dessutom bakat vanliga pepparkakor (ej i bild) samt hade lite dadlar, nötter och mandariner, vilket blev ett riktigt lyxigt uppbullat adventsfika. 


Mjuk pepparkaka med rårörda lingon
Ca 10-12 bitar

3 ägg
2,5 dl råsocker
1 tsk vaniljsocker
50 g smör
2-3 msk pepparkakskryddor
(eller 1,5 tsk nejlika, 1,5 tsk kanel, 1,5 tsk kardemumma och 1,5 tsk ingefära)
1 dl yoghurt eller filmjölk
3,5 dl vetemjöl
1 krm salt
2 tsk bakpulver
1 dl rårörda lingon
smör och kokos till formen

Smörj en fin form, exempelvis en hjärtformad form, en sockerkaksform eller en brödform, och häll i lite kokos istället för ströbröd. Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Smält smör och rör ner pepparkakskryddor i smöret, blanda med äggsmeten och tillsätt yoghurt. Blanda mjöl, salt vaniljsocker och bakpulver, vänd ner detta i smeten försiktigt. Tillsätt sist de rårörda lingonen. Häll upp smeten i formen och grädda i 30 minuter på 200 grader (175 varmluft), kontrollera att den inte är geggig inuti, grädda annars 5 min till..

Strössla gärna över lite mer kokos vid servering eller servera med grädde ihoprörd med grekisk yoghurt och rårörda lingon.

Julklappstips - tankar kring klappar och tips om att göra själv eller ge bort ätbara klappar!

Få saker med julen är så laddat som julklappar, och många har starka åsikter om julklappsgivandet. Vi tycker det lätt tenderar att gå överstyr åt båda hållen. Dels finns det familjer där julklappsgivandet tycks ha tagit över fullständigt och blivit själva meningen med julen, med berg av julklappar som många förblir oanvända samtidigt som givarna ibland till och med skuldsatt sig för att ha råd. Som motpol mot denna konsumtionshysteri (och kanske många gånger som ett resultat av en motreaktion mot detta) så finns det många som fnyser åt att ge julklappar överhuvudtaget och tycker att det är meningslöst, stressande, jobbigt att tänka ut vad man ska ge varandra, och att "folk har ju redan allt".

Båda sidorna kan vara lite tradiga att lyssna på. De som fastnat i konsumtionshets fast de själva tycker att det är jobbigt borde kunna ta tag i och göra något åt sin situation genom att protestera mot familjetraditioner av överdrivet mycket julklappar och själva fokusera på att göra egna julklappar eller köpa billigare julklappar på Blocket. De enda som verkligen med trovärdighet kan klaga på julklappshets är de som på riktigt har svårt att ha råd med julklappar alls, eller de som ingår i en familjekonstellation där alla andra har betydligt mer pengar än man själv eller är väldigt oflexibla och svåra att resonera med. Det är dock inte alltid sådana personer man hör klaga över detta.

Den andra sidan, som helst vill avskaffa julklapparna helt, kan ofta framstå som att de inte orkar ta sig tid att fundera lite extra över vad som skulle kunna glädja personer i deras närhet. Samma personer som stönar över att behöva fundera ut en julklapp till sina nära och kära kan med lätthet ägna timtal åt att kolla upp senaste prylarna till sig själv inom området man är intresserad av, må det vara teknik, sport, kläder eller matlagning. Häromdagen kunde man läsa precis en sådan kolumn i Metro, där skribenten deklarerade att i år kunde minsann hennes släktingar gott få köpa sina egna klappar, det hade de ju råd med. Detta med att folk redan har allt klingar ofta lite tomt, eftersom presenter inte primärt måste handla om att man prompt ska få något som man verkligen behöver och inte skulle kunna köpa själv. Det kan också handla om att visa lite omtanke, och det finns nog väldigt få personer som har så mycket att en burk hembakta kakor, en flaska ekologiskt vin eller lite fair trade choklad är fullständigt överflödigt. Att inte få en julklapp med motiveringen "du har ju redan allt" kan nog många gånger tolkas som "jag orkar inte fundera ut något åt dig" (dock finns det säkert många som ärligt menar att de inte vill ha några presenter, och det ska man också respektera förstås). Visst finns det säkert familjer där alla är helt överens och där det fungerar bra att antingen köpa massvis med julklappar åt varandra eller inte ge varandra julklappar alls, och så länge alla känner sig nöjda så är det ju det som spelar roll (så ta nu inte åt er om det är så i er familj!). Men i många fall kanske en medelväg vore något att satsa på för dem som inte känner att de hittar rätt än? Någon eller några enkla, trevliga, genomtänkta julklappar som visar att man tänkt lite extra på varandra, som förgyller julfirandet och får lagom med uppmärksamhet?

Många försöker dra ner på julklapparna genom att bara ge dem till barnen i familjen, men det kan också bli lite konstigt tycker vi. Att barnen också får se att andra personer ger och får presenter och att de själva i möjligaste mån får göra något själva och ge bort kan vara en viktig del av upplevelsen. Annars blir det lätt att barnens fokus blir uteslutande på att själv få klappar, när både givandet och tagandet är det roliga med presenter och de berövas faktiskt halva upplevelsen och glädjen av att få ge bort något och se mottagaren öppna paketet och bli glad åt det man tillverkat åt dem. Barn generellt får ju väldigt sällan uppleva att ge något utan de tar hela tiden emot och det kan vara väldigt stort att själv få vara den som ger någon gång. Det kan vara något man ritat, bakat eller pysslat ihop, kanske tillsammans med föräldrarna om man är liten.

Hos oss ger vi varandra relativt mycket julklappar i familjen, men försöker hålla givandet på en rimlig nivå och tänka ut saker som de andra verkligen kommer uppskatta och ha nytta av, annars känns det som ett onödigt slöseri med både pengar och världens resurser. Det blir ofta något ätbart, en bok eller en aktivitet, teater eller kultur. I de fall det blir någon form av pryl så försöker vi försäkra oss om att den behövs och kommer komma till nytta. Det finns massor av bra böcker, roliga aktiviteter och saker som man kan få biljetter till. Medlemsskap i SNF, STF, Friluftsfrämjandet eller någon annan bra förening med aktiviteter är en annan rolig idé. Matlagningskurser både hos Medborgarskolan eller Restaurangakademien har förekommit under granen hos oss och alltid blivit mycket uppskattade.

Att göra julklapparna själv är ju mest personligt och roligast om man har tid och möjlighet. Eftersom december snabbt tenderar att fyllas upp kan det vara bra att redan under november, då man ofta har en del inomhustid att slå ihjäl p.g.a. regn och mörker, tänker på julklappar och passar på att baka eller göra något som man senare kan ge bort. Exempelvis myntasocker, rosmarinolja, chilisås, sweet chilisås, inlagda päron eller äppeldjem passar bra att göra tidigt och ge bort till jul. Eller så kan man göra julgodis, baka mandelbiscotti eller fina pepparkakor som man dekorerar själv. Hemgjorda kroppsskrubber eller inpackningar, tvålar och liknande med naturliga ingredienser kan också vara roliga presenter att julpyssla med.

Jul är väl också ett perfekt tillfälle att slå till och köpa en god ekologisk och närodlad eller fair trade ingrediens eller godsak som man med glädje kan ge bort och kanske hjälpa till att få upp någons ögon för eko eller bidra till lokala småbönder alternativt bättre villkor för fattiga bönder eller plantagearbetare världen över. Det gäller förstås att välja något som man tror den andra kommer uppskatta och faktiskt äta upp, men det finns ju väldigt mycket att välja mellan, från lokala ostar, korvar, kallpressad rapsolja och ekologisk honung till fair trade choklad, lakrits, te och kaffe. Passa också på att upptäcka ekologiska viner, som innehåller mycket färre tillsatser än vanliga viner.

Glad jul allihop, vare sig ni väljer att ge många, några eller inga julklappar!

Mannagrynspudding med saffran och varma hjortron

En matigare och lite nyttigare variant på adventsfika är denna supergoda mannagrynspudding med saffran som vi hittade recept på i en Ica Buffétidning för flera år sedan och som sedan blivit en återkommande favorit. Vi gjorde den i helgen till första advent och det passar bra att dricka kaffe eller cappuccino, te eller glögg till. Det som gör att vi tycker den är lite nyttigare än vanligt kak- och bullfika är att den innehåller relativt lite socker och smör (som är ganska näringsfattiga kaloribomber) jämfört med vanliga kakor och att den dessutom innehåller flera ingredienser som bidrar med näringsämnen som är bra för kroppen, som mannagryn, kokos, keso, mjölk ägg och mandelmassa.

Puddingen tillsammans med hjortron och honungsnötter är matig, det räcker som fika och behöver inte kompletteras med fler kakor eller sötsaker, vilket gör att det är ett ganska smidigt fika att röra ihop frampå eftermiddagen. Förberedelsen tar inte lång tid alls, och sedan kan den stå i ugnen medan man tar en pulkatur i snön eller en promenad innan man kommer in till nybakat fika.

Mannagrynspudding med saffran och varma hjortron
8 portioner

Mannagrynspudding i hjärtformad ugnsfast skål från LeCreuset

2 dl mannagryn/
eller dinkelmannagryn
2 dl råsocker
1,5 dl kokos
1 dl dinkelmjöl
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
2 paket saffran
1 dl keso
50 g mandelmassa
3 dl mjölk
50 g smör
2 ägg

Mortla saffran med en nypa råsocker för att få fram smaken. Blanda alla torra ingredienser i en bunke (de som står först ovan fram till och med saffran). Tillsätt sedan keso, grovriven mandelmassa, smält smör, ägg och mjölk och rör ihop till en smet. Häll smeten i en smord form, gärna bröad med mannagryn istället för ströbröd. Vi brukar också göra puddingen i små portionsformar ibland, som här på bilden. Gör inte för stora portioner då puddingen är ganska mastig.

Grädda mitt i ugnen på 175 grader i ca 40 minuter, kontrollera att kakan inte är kladdig inuti. Servera ljummen. Som tillbehör fungerar det jättebra med varma hjortron (värm i kastrull eller micro med lite råsocker) och kanske honung eller honungsnötter och eventuellt grädde.

Hoppas ni får en härlig andra advent!

Våra favoritrecept - ny etikett guidar!

Hurra, bloggen firar 20 000 sidvisningar! Jättekul att så många är intresserade av våra recept och det vi annars har att säga om ditten och datten, och tack till er som skriver kommentarer och feedback!

Vi firar denna händelse med att introducera en ny etikett, "favorit". Med det markerar vi bara våra absoluta favoritrecept, som återkommer gång på gång här hemma och som alltid blir maximalt uppskattade. Vi har gått igenom hela bloggen och markerat favoriterna, så klicka på etiketten för att få upp våra mest utprovade och rekommenderade recept!

Tyvärr fungerar sökfunktionen inte alls bra på bloggen och det är svårt för oss att göra något åt. Etiketterna fungerar däremot bättre, så använd gärna dem!

Barn och mat - aptit, grönsaker och inställning till maten i åldern 1-ca 3 år

Första gången äta med pinnar. Det blir tummen upp för
haricots verts med chili, sötsur fisk och jasminris, tummen
ner denna gång för mangold med bacon och stekt ris med räkor.

 I detta blogginlägg diskuterar vi ett ämne som många oroar sig över/klagar på - barns matvanor... Många oroar sig för att barnen inte äter ordentligt, och/eller att de äter väldigt ensidigt och framförallt att de inte äter grönsaker - och vi har lite tankar kring hur mycket man bör oroa sig över det. Vi tänkte även dela med oss av lite tips och idéer om hur vi har gjort, eftersom detta är något som vi ägnat en hel del tankemöda och energi åt att  fundera och läsa på kring. 

När vi som haft ett stort matintresse och älskat att ägna en massa tid åt att laga mat tillsammans skulle få barn fick vi höra många uppgivna kommentarer av stilen: "jaja, det där matintresset kan ni ju lägga på hyllan nu när ni får barn, ni kommer inte hinna laga avancerad mat och det blir till slut köttbullar var och varannan dag eftersom det är det enda barnen äter..." Detta kändes lite som en utmaning nästan och vi har varit överens om att det är något vi tänker satsa på som föräldrar - att få dottern intresserad av mat och matlagning, smaker, grönsaker och en varierad kost (och ja, det innebar naturligtvis att vi inte kunde satsa på en rad andra saker, se nedan). 

Hittils har vi lyckats bra med det tycker vi själva, hon är nu 2,5 år har ätit med god aptit, en mycket varierad kost med många olika sorters ingredienser och grönsaker och vi behöver anpassa oss väldigt lite till henne när vi lagar mat. Se även ett inlägg vi skrev när hon var i 10-årsåldern som ett slags "utvärdering" av hur vi lyckats i längden (spoiler: vi behövde anpassa oss mer när hon blev äldre men hon åt fortfarande mycket mer varierat än de flesta andra barn)

Det är dock viktigt att inse att alla barn är olika och att en del har lättare att ta till sig nya smaker än andra som är mer skeptiska i grunden. Troligen har vi haft tur med hennes tolerans för nya smaker samt att vi som är matintresserade får ett likadant barn. Barn har en naturlig inbyggd rädsla för vissa smaker och för ny mat, detta är för att de inte ska bli förgiftade av att stoppa vad som helst i munnen. Hos en del barn är denna rädlsa starkare än hos andra. Så testa gärna olika tips här nedan - men stressa inte upp er för mycket om ert barn fortfarande är skeptisk till många olika maträtter! Då är det nog bara att gilla läget!

I detta inlägg skriver vi om att grundlägga matvanor från 1-årsåldern och hur man kan tänka där. Dessutom har vi sedan tidigare skrivit om välling och barnmat för barn under 1 år samt om metoden baby-led weaning som fungerar från 7-8 månader och uppåt. Vi har också länkat till etiketten barn då vi tyckt att vissa rätter brukar vara populära hos barn eller där de lättare kan vara med och laga maten.

Vi tror att det som varit vår främsta "hemlighet" är att vi prioriterat just denna fråga. Livet med barn karaktäriseras av brist på tid och ork, därför orkar man inte prioritera allt och ta alla strider. Det man brinner för och väljer att kämpa med brukar man få igenom - tycker exempelvis vissa föräldrar att det är jätteviktigt att barnen är ute mycket så ser de till att få tid för friluftsliv, kanske på bekostnad av att laga mat från grunden hela tiden. Vi har istället fokuserat på matlagning från grunden och gemensamma måltider som får ta lång tid, på bekostnad av annat. T.ex. har vi ofta fått prioritera bort att rita eller bygga med lego med henne till förmån för matlagningen (för att inte tala om att vi endast har ett barn som gör att vi har mer tid och färre viljor och smaker att tillgodose). Visst har vi ofta känt oss som dåliga föräldrar för att vi prioriterar bort andra saker! Därför tycker vi att den första frågan ni ärligt ska försöka ställa er innan ni ens funderar på att ta strid för maten är: Är jag/vi tillräckligt intresserade av matfrågan för att orka fokusera på och prioritera att lägga energi på matvanorna hemma? Eller känns det mest som att vi "borde" detta? Vad kan vi tänka oss att prioritera bort? Det går inte att satsa på allt, så enkelt är det!

Nu till tipsen! Ett första tips är att ha en realistisk förväntning på hur mycket barnen äter, redan här kan många problem undvikas. Många upplever att problemen med dålig aptit börjar kring 1-års åldern. Föräldrarna är vana vid att babyn har haft god aptit innan, men sedan börjar 1-åringen rata mat och äta mindre, och föräldrarna får panik och börjar truga. Faktum är dock att barn kring 1-års åldern genomgår en ganska dramatisk minskning i sin aptit, vilket är helt naturligt. 

För det första så fokuserar barnet under första levnadsåret på att växa väldigt mycket - under den tiden tredubblar babyn sin vikt, och skulle den fortsätta med det efter 1-års åldern skulle man få en tvååring som väger över 30 kilo. Mellan 1 och 2 år ökar barnet dock relativt lite i vikt och utvecklingen fokuserar på andra saker - exempelvis att utveckla hjärnan och motoriken, och för detta är det jätteviktigt att barnen får i sig mat av hög kvalité snarare än att de får i sig mycket mat/många kalorier. Bättre ibland med en mindre portion lax, broccoli, ärtor och potatis än att de "äter ordentligt" men bara vitt bröd med smör eller pasta med ketchup. Därför kan det vara bra att fokusera på bra mat just i den åldern!

För det andra har man mellan 6 och 12 månader övergått stegvis från amning/flaskmatning till mer och mer fast föda, vilket ger illusionen av att barnets aptit ökar i rasande takt, när det egentligen handlar om att andelen fast föda ökar samtidigt som barnet förstås äter mer eftersom det blir större. För det tredje - när barnet börjat bemästra ätandet och utvecklar mer självständighet i 1-års åldern börjar det också inse att det själv kan välja att äta eller inte äta, och därmed kontrollera någonting konkret i sin omgivning i en period när det känner att det inte kan kontrollera mycket annat omkring det. Detta kan ge en lust att experimentera med egen vilja och att äta eller inte äta olika sorters mat, "för att jag kan". 

Det blir lite olyckligt om dessa tre faktorer samspelar redan i 1-års åldern till att skapa en jobbig situation kring maten där barnet känner sig pressat att tycka om vissa saker eller att äta och föräldrarnas tjat ger dålig stämning kring maten. Försök därför att ha en mer avslappnad attityd till maten och tänk på att barns kroppar ger dem impulser att äta på samma sätt som er egen kropp. Det är ovanligt att barn på riktigt blir undernärda av att äta för lite - däremot blir de ofta felnärda av att få för mycket chips, läsk, sötsaker, vitt bröd och annan näringsfattig föda och för lite protein av bra kvalité samt grönsaker och frukt. 

Det är dock klart - vi vill gärna att barnen ska äta när vi har varm mat förberedd och inte att deras kropp signalerar hunger en timme senare, vilket förstås är en viktig anledning till trugandet. Något som de flesta egentligen tycker är självklart men som faktiskt är lätt att glömma bort är att se till att inte ge barnet snacks eller juice innan måltiderna för att aptiten ska vara på topp när ni har förberett mat. Två timmar innan en måltid ska barn helst bara dricka vatten (detta är också viktigt för tänderna förstås). Det blir exempelvis följande måltidsrytm för en 1-åring:  frukost kl 7, mellanmål kl 9.30, lunch kl 12, mellanmål kl 15.30, middag kl 18 och välling kl 19.30. Ingenting däremellan! Detta blir ibland svårt eftersom barnen kan börja tjata om hunger/mat ca 1/2 timme innan maten. Att planera så att maten inte blir försenad i onödan är då viktigt, samt att ha lite is i magen när tjatet sätter in. När gnället börjar "jag är hungrig!" kan man svara t.ex. "Vad bra! Vi ska ju äta snart! Vill du hjälpa till?" (Är det ofta mycket tjat innan tex just lunchen så bör man förstås fundera på ifall frukosten/mellanmålet borde bli större). Det kan också vara smart att ställa fram lite grönsaker i ett sådant läge när tjatet börjar, tex tomater, morotsstavar mm. som plcok-förrätt. 

Att ha relativt regelbundna måltider gör också mycket för aptiten då kroppen snabbt lär sig att förvänta sig mat vid dessa tidpunkter. Mellanmålen kan hållas relativt små, men ska inte enbart bestå av frukt eller kex som ger blodsockret en skjuts utan att ge magen så mycket att smälta, det bäddar för hungerattacker och tjut innan nästa måltid. En mindre macka med matigt pålägg som ost och skinka, jordnötssmör, avokado eller leverpastej, en liten skål med yoghurt och müsli eller keso med skinkbitar i funkar bra. Är man på språng kan det duga med en banan eller en näve blandade nötter (om de är tillräckligt stora för att äta nötter). Läs mer om förslag på lämpliga mellanmål i detta inlägg. Saft, läsk, kakor och godis ska man undvika i möjligaste mån till vardags tycker vi, annars riskerar gnäll och matproblem att komma som ett brev på posten när blodsockret sjunker igen. Dessutom är det viktigt att små barn får i sig många olika näringsämnen, bra fetter och bra protein så egentligen har vi inte "råd" att slösa bort kalorier på näringsfattiga men mättande sockerbomber som sedan förtar aptiten när nyttig, näringsrik mat serveras.

En till sak som vi upptäckt är att det finns mycket uppfattningar i samhället om vad barn tycker om och inte tycker om för mat och att många föräldrar tror från början att barnen inte kommer att tycka om exempelvis spenat, broccoli, oliver, mörk choklad eller starkare kryddor och därför aldrig ens testar. Vårt tips är att vara fördomsfri och låta barnen testa det mesta. Vi har också märkt att många snabbt bestämmer sig för att barnet tycker om x och y och tycker inte om z och sedan följer detta utan att testa igen. Barn behöver dock tid på sig att vänja sig vid och acceptera en ingrediens, och försök har visat att om man serverar samma sak (tex ärtor) några gånger så vänjer sig barnet vid att se ärtorna och att andra personer äter dem och börjar kanske äta själv när man serverar dem för 5:e gången. Har man då tjatat och trugat om ärtorna en massa redan kanske intresset för dem har minskat radikalt. 

Barn börjar ju också utveckla egen vilja och egen identitet och det blir lätt en vad man tycker om passar bra som något att hänga upp identiteten på: 'pasta är min favoriträtt, jag gillar inte broccoli'. Men, det är viktigt att inse och förmedla att smaken utvecklas hela tiden, även hos vuxna, och om man inte låst sig fast vid vad man gillar och inte gillar utan är öppen för att testa kan det ofta hända att man plötsligt börjar tycka om något man inte tyckte om innan. Detta är viktigt att påpeka för barnen. Säg t.ex: "jaha, tyckte du inte om det nu, det kanske du börjar göra när du blir äldre". Bara att prata i termer av "tycker du inte om det än" antyder att detta inte är hugget i sten. Vi upplever att många föräldrar nästan förekommer barnen, exempelvis om de är bortbjudna och det serveras spenat genom att säga "Kalle gillar inte spenat" innan han ens har testat. Detta är säkert för att det känns dumt om barnet inte äter något som lagts upp på tallriken , men när nu spenaten redan är tillagad, varför inte säga "senaste gången Kalle testade spenat verkade han inte tycka om det, men nu har du ju blivit lite större så nu kanske du tycker om det, vill du testa?", eller bara inte säga något och se om inte Kalle kanske testar självmant?

Ett tips om man vill att barnet i alla fall ska smaka på något som det inte vill äta är att inte vara så "på" och så angelägen utan försöka väcka barnets nyfikenhet. Man kan börja med att själv ta för sig av något och prata om den maten och hur den smakar, för att sedan försiktigt sträcka fram matbiten, inte för nära, och säga "lukta!". Barnet kan då själv sträcka fram näsan och lukta. Sedan kan man ta bort maten och lukta själv, prata lite om hur den luktar och vad det är och äta av det. När man tar bort maten tar man också bort pressen att smaka och det får ofta effekten att barnets nyfikenhet kan växa. Då kan man hålla fram maten igen och säga "vill du smaka lite, lite?" och visa själv hur man tar lite, lite på tungan. Detta tycker ofta barn känns ofarligt. Låt barnet igen själv sträcka sig mot skeden/matbiten. Prata igen om hur det smakar. Säger nu barnet att det inte tycker om det, så kan man säga "Ok, då behöver du inte äta, kanske tycker du om det nästa gång" och äta upp maten med god aptit själv, inte försöka truga mer. Kanske ger det inte resultat denna måltid, men nästa gång kanske barnet smakar självmant och äter. Ett tips vi fått från en bok om detta som vi tycker fungerar väldigt bra är att prata mycket om maten medan man äter, om dess färg, form, konsistens o.s.v. Man kan prata om olika grönsaker exempelvis, vilka som är mjuka och vilka som är krispiga och knastrar när man äter. Det både känns bättre och fungerar bättre än att truga och lirka (en för pappa... här kommer bilen brum brum etc.) eller muta (ät lite till så får du mer efterrätt sedan...).

Sist men inte minst har vi en viktig princip hos oss - det är inte OK att prata om mat som äcklig. Detta kanske känns som att försöka kämpa emot samhället i stort där detta tenderar att vara fullständigt accepterat, men vi tror det är jätteviktigt för att visa på matens värde och det har fungerat här hemma hittills, trots att andra barn på förskolan pratar om äcklig mat. Maten hemma är lagad med omsorg och kärlek, oftast tycker man det är gott, ibland tycker man inte om vissa ingredienser eller maträtter. Maten ÄR inte god eller inte god, utan olika människor TYCKER den är mer eller mindre god, vilket faktiskt är en viktig skillnad. När barn säger "broccoli är äckligt" menar de ju egentligen "jag tycker broccoli är äckligt" - någon annan kommer dock tycka tvärtom! 

Vi tycker inte heller det är rimligt att använda ordet äckligt om mat - avloppsvatten är äckligt och bajs luktar äckligt. Viss mat kan ha blivit dålig ibland, men då kan man prata om den som att den har blivit dålig och oätlig. Det är helt enkelt otrevligt att säga att mat som någon lagt ner tid och energi på att laga är äcklig och andra personer som tycker att maten är god ska inte behöva höra att den 'är' äcklig. Så här hemma är vi noga med att säga "jag tyckte inte om xx" och då kan en någon t.ex. svara "nehej, ok, jag tyckte den var god, men om du inte tyckte det så kan du väl peta bort det" och så behöver det inte bli någon större sak av det. Ibland kanske maten inte blev helt bra, ett nytt recept kanske inte blev så lyckat eller så blev pastan överkokt, eller potatisen bränd, men då kan man ta upp just detta och fokusera på att identifiera problemet istället för att bara konstatera att det inte är gott ("den här broccolin kokade nog lite länge, den ät lite mjuk att tugga på och det är godare om den är lite mer tuggig eller hur...")  - det förhindrar kanske att barnen konstaterar  "jag gillar inte broccoli" istället för att "denna gång blev inte broccolin så god som den kan vara".

Ska man erbjuda något annat om barnen inte tycker om maten? Vi försöker att inte studsa upp direkt och duka fram något annat. Ibland börjar dottern äta efter ett tag ändå fast hon klagat på något eller varit skeptisk i början, det har hänt att hon äter upp allt trots allt, och kanske går det att äta något av det som finns på bordet (man kan ju planera så att man kombinerar någon favoritingrediens med andra mer oprövade). Vi kan ta fram något enstaka komplement om det är rimligt att hon inte gillar det som erbjuds (tex om det är för starkt). Är det mat som hon ätit flera gånger förut och borde tycka om så erbjuder vi inget annat om hon plötsligt inte vill ha. Blir det en måltid som barnet knappt äter något är det bra att ändå försöka vänta till nästa måltid så att det inte blir så att det åker fram mackor direkt efter middagen om barnet inte ville ha middag, det blir lätt en ond cirkel. Är ni oroliga för att barnet ska bli på dåligt humör p.g.a. hunger eller vakna på natten kan ni kompensera lite i smyg genom att flytta fram nästa måltid lite, ge ett matigare mellanmål, eller ge lite mer välling än vanligt på kvällen om middagen blev skral. 

Vad serverar man lämpligast till småbarn över 1 år då? Ja, de flesta recept som finns på denna blogg har vi serverat till vår dotter när hon var liten. Anpassningen har oftast handlat om hur vi lägger upp maten, särskilt vissa rätter som är "sammanblandade" kan få separeras lite så att hon får koll på ingredienserna. Som en wok med kokosmjölk exempelvis, då lägger vi upp riset på ena sidan av tallriken och sedan ser vi till att det går att se vilka grönsaker som simmar runt i såsen, så att hon känner igen morotsbitar, broccoli och laxbitar exempelvis (då äter hon ofta tex först alla morotsbitar, sedan alla laxbitar, osv). Hon har liksom många barn svårt för grönsaker som är för sönderkokta i konsistensen utan föredrar när de är råa eller åtminstone krispiga, men det passar ju bra med att det är godare och nyttigare att inte överkoka grönsaker. Mer "ihopkokta" rätter som lasagne eller köttfärsås funkar bra, så det är något med halvt igännkännbara grönsaker som är lite "sladdriga" som inte funkar. Det ska vara antingen eller - mat som har bitar som går att identifiera tydligt och äta separat, eller mat som kan klassas som "sås". Detta har säkert något att göra med ett psykologiskt behov av att kunna klassifiera saker i tydliga kategorier för att känna att man har koll på omvärlden.

Detta blev ett riktigt långt inlägg, grattis till er som orkade igenom hela! Dela gärna med er av egna tips eller tankar i kommentarerna, och utkik efter nästa inlägg på detta tema om ni tyckte detta var intressant! Kom ihåg att kika på inlägget från när dottern blivit 10 år om ni är nyfikna på hur det gick!

Mandelbiscotti - superrecept! Spröda och supergoda.

Den perfekta mandelbiscottin! Detta är ett av våra riktiga favoritrecept som vi ofta har bakat, men också konstaterat att man måste vara noga med vissa moment för att de ska bli perfekta. Tricket är både smeten som innehåller precis lagom mängd av olika ingredienser och tiderna på olika temperaturer i ugnen, samt att man skär upp dem så fort de tas ut ur ugnen. De blir då spröda utan att vara för smuliga och smakrika utan att vara för söta. Vi fick receptet när vi gick en italiensk matlagningskurs för några år sedan, kursledaren hävdade att hon ägnat mycket experimenterande åt att få till det perfekta receptet, och vi tror henne verkligen! De är jättegoda på kakfatet under julens fikan, bara till kaffet en lite lyxig vanlig dag, och en mycket uppskattad present.  Vi gör alltid dubbel sats av kakorna eftersom man enkelt får in två plåtar i ugnen och de går åt fortare än man tror. En dubbel sats räcker till ca 4 stora glasburkar (se bilden längst ner) fyllda med biscotti.

Viktigt att skära upp dem direkt så de kan torka!

Mandelbiscotti
4 plåtar, stor sats

3 dl mandel
200 g rumsvarmt smör.
2 dl råsocker
1 dl strösocker
4 ägg
7 dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
4 tsk vanlijsocker (gör gärna eget)

Ta fram smöret så att det blir rumsvarmt.Grovhacka mandlarna (de behöver inte skållas innan). Blanda smör, råsocker och strösocker. Vispa ner äggen ett och ett. Blanda först mjöl, bakpulver och vaniljsocker. Vänd försiktigt ner detta i äggsmeten och rör till smeten är slät och jämn. Rör ner mandlarna i smeten.

Perfekt till kaffet!

Sätt nu ugnen på 200 grader. Lägg bakplåtspapper på två plåtar. Mjöla bordet, ta 1/4 av smeten och rulla med mjölade händer ut degen till en längd, den är lite kladdig men det går om man arbetar snabbt med mjöliga händer. Flytta över längden till plåten och platta ut den lite med handen så att den är en fyrkant med ca 1 cm hög kant, lika lång som plåten på längden. Gör likadant tills du har 4 längder, två på varje plåt.

Ställ in båda plåtarna i den 200 grader varma ugnen, sätt timer på 12 minuter. Håll koll! När 12 minuter har gått, byt plats på plåtarna så att den som var högst uppe är längst ner, och vänd gärna på dem så att den sidan som varit utåt kommer inåt, så gräddas de som jämnast. Sänk nu temperaturen till 175 grader och ställ klockan på 12 minuter till. Kontrollera nu att de är helt genombakade och torra i mitten. Låt de annars vara inne 3-5 minuter till, passa noga. När de är torra, ta ut dem och lägg plåten på ett underlägg eller en icke värmekänslig yta. Skär direkt med vass kniv längderna i sneda bitar medan de ligger kvar på plåten. Sära på alla biscottis så att det blir lite mellanrum mellan dem och de kommer åt att torka inuti. OBS missa inte att direkt skära upp, annars torkar de snabbt när de kommer ut ur ugnen och går sönder i smulor när man försöker skära upp dem senare.

Perfekt att ge bort i julklapp, när man är bortbjuden -
eller till pedagogerna på förskolan som ska få denna!

Om ni vill laga något i ungnen (tex en gratäng till middagen eller något) kan ni göra det nu, låt då biscottin ligga kvar på plåten och torka tills den andra maten är färdig. Gå annars vidare till sista steget. Sänk ugnstemperaturen till 100 grader. Ställ in de uppskurna kakorna i ugnen att torka i ytterligare ca 12-15 minuter till. Ta ut och låt dem svalna helt innan ni lägger dem i plåtburkar eller glasburkar.

Kakorna är supergoda till kaffet, eller som tillbehör till en mer avancerad efterrätt som inlagd frukt med glass eller liknande.

Högberga gård - recension

Mysigt och jättesköna sängar.

Förra helgen var vi på en liten lyxig weekend på Högberga gård på Lidingö i Stockholm, som vi här tänkte recensera, med fokus på maten förstås. Adrians födelsedagspresent till Flora var denna minisemester (farmor och farfar var barnvakt). Romantikpaketet var beställt, vilket innebar afternoon tea, champagne och choklad på rummet, 5-rätters middag, frukost och tillgång till spaavdelningen med bubbelpool och bastu. Det hela var mycket trevligt och bra på alla sätt, bästa stället vi varit på hittills, rekommenderas varmt!

Högberga gård ligger högt på en klippa ovanför Stokholms inlopp, vilket ger både vacker utsikt från gårdens trädgårdar och också en vacker miljö att gå promenad i före eller efter hotellvistelsen. Vi hade tur med vädret och gick en riktig långpromenad i solen längs stranden, vilket var härligt.

Rummen var fräscha och kändes nyrenoverade och mysigt möblerade, lagom stora och med jättesköna sängar. Spaavdelningen med utsikt över Stockholms inlopp var häftig, med en bubbelpool och bastu som ockuperades endast av några få andra gäster och en kallbadtunna utomhus att doppa sig i (brrr, men häftigt!). Man fick till och med köpa öl/cider och ta med sig i bubbelpoolen, vilket kändes ovanligt generöst, så det kunde vi förstås inte låta bli att göra.

Röd ros, chokladtryfflar och champagne på rummet! 

Det blev dock lite väl mycket dryck i slutändan då vi dessutom fick champagne på rummet (äkta champagne var det, och fina chokladtryfflar, inte illa!) och fördrink samt vinpaket till 5-rättersmiddagen (det kostade extra dock). I efterhand kunde vi konstatera att vinpaketet var överflödigt, hade gott räckt med 2-3 glas vin till middagen (särskilt som de inte serverade 5 olika viner, utan fyllde på 2 ggr av samma (förvisso jättegoda) rödvin till de två köttfätterna samt osten, vilket vi tyckte var lite konstigt).

Utöver detta med vinpaketet hade vi verkligen inget att anmärka på. Maten var utsökt god, från den lilla havskräftraviolin man fick till förrätt till den hemystade blåmögelosten och chokladterrinen till efterrätt. Mellanrätten på sotad bifftartar med kantareller var den godaste av alla rätter, men huvudrättens rådjur med svartrot och kastanjer gick inte heller av för hackor. Svartrot blev vi faktiskt inspirerade att testa att tillaga här hemma, så det kommer nog på bloggen i december! Det var jättegott, kändes som vinterns sparris!

Utöver att vi var lite på lyset så sov vi mycket gott i de sköna sängarna, och njöt lite extra av att Freja inte kunde väcka oss. Morgonen var också en alltigenom positiv upplevelse med god frukost och generös utcheckningstid kl 12. Frukosten var precis så som vi tycker hotellfrukost ska vara - man hade skippat överdådigheten med massvis med olika maträtter och satsat på färre saker av riktigt hög kvalite. Helt färskpressad apelsinjuice, hembakat surdegsbröd och kvalitetspålägg exempelvis. Mums!

En till sak som förhöjde upplevelsen lite extra var faktiskt att det var väldigt trevlig personal, och då tänker vi särskilt på en mycket trevlig man som jobbade vid afternoon tea och vid frukosten (kanske ett slags hovmästare, oklart vilken roll han hade exakt) och som berättade mycket entusiastiskt om gårdens historia och olika kuriosa om personen som byggt gården och hans öde. En genuint trevlig person som man spontant började prata med och som man märkte brann för stället och dess historia.

Så slutbedömningen är mycket positiv för Högberga gård, det ligger dessutom nära och bra till för många och var riktigt prisvärt i relation till andra liknande upplevelser. Vi kan rekommendera!