fredag 20 december 2013

Gå inte på julmarknads-bluffen – se upp för företaget ”Svenskt mathantverk”!

Det har blivit krispigt kallt i luften och frosten gnistrar på träden, vilket är ovanligt för Göteborg i början av december, men gör det extra stämningsfullt att gå runt på Lisebergs mysiga julmarknad denna decemberdag för några år sedan. När kylan börjar bita extra mycket i kinderna tar vi oss in i en av de olika bodarna som säljer olika former av julbetonade produkter, och trängs med många andra för att titta på korvar, sylt, honung, ostar, must, knäckebröd och julgodis. Egentligen tycker vi om att göra julmaten själva i så stor utsträckning som möjligt, men att göra egen salami, hemystad ost eller hemgjord must går utanför det vi har kunskaper i eller har tid med, liksom för många andra. Då tänker man att man kan passa på att stödja svenska producenter som brukar ha svårt att tävla mot den industriproducerade maten genom att köpa vissa produkter på marknad istället för på Coop. Visst, vi tycker det är tråkigt att det ofta inte är ekologisk korv eller sylt, som vi brukar köpa på Coop, men det kanske kompenseras till viss del av att det är småskaligt och närproducerat? Det är också förstås dyrare än i affären, men man tänker att man får något extra bra för pengarna, att det är svårt för små tillverkare att matcha effektiviteten hos en industriell tillverkare men att man kanske satsar mer på kvaliteten.

Därför blir vi lite förvånade när vi tittar på innehållsförteckningen till renkorven och ser att den innehåller mindre än 20% renkött och i övrigt mest fläskkött. Vi tittar även på älgkorven och vildsvinskorven och upptäcker samma sak. Dessutom finns det en hel del tillsatser i korven som vi inte hade förväntat oss av en småskalig tillverkare. Vi frågar den trevliga mannen som hurtfriskt bjuder ut varorna och är generös med smakproverna om detta faktum. Han skruvar lite besvärat på sig och mumlar något om att det behövs för smakens skull, att det smakar för starkt med enbart ren i korven. Vi funderar lite på detta, och diskuterar sinsemellan vad vi tycker om detta egentligen. Korvarna är rätt dyra, men visst vore det gott med lite renkorv på julbordet… Och enbärsmust vore väl lite festligt för dem som inte kan eller vill dricka öl? Men även på musten ser ingredienslistan lite nedslående ut. Till slut faller vi ändå för fasaden av gammaldags gemytlighet och försäljningssnacket och pungar ut med flera hundralappar för en korv och tre flaskor must. Men känslan av att något inte riktigt var som det skulle biter sig fast och släpper inte riktigt taget.

När så nyligen senaste numret av tidningen Hunger dimper ner i brevlådan och vi läser Mats-Erik Nilssons (författaren bakom Den hemlige kocken, Äkta vara, Döden i grytan och Saltad nota) reportage om företaget ”Svensk mathantverk” och hur de bluffar sig fram på allehanda marknader och får folk att punga ut med hutlösa summor för industritillverkad korv från Tyskland, faller allting på plats! Vi känner väl igen produkterna som vi flera gånger köpt på marknader, trots att vi brukar vara mycket noggranna med vad vi köper och försöker undvika tillsatser och köpa ekologiskt så långt som möjligt. Så grundlurade vi blivit! Genom skicklig marknadsföring som verkligen är långt över gränsen till vad som rimligen borde vara tillåtet lyckas företaget ge sken av att vara något slags paraplyorganisation för svenskt småskaligt mathantverk, vilket man alltså inte är. Visst tillverkas vissa av produkterna i Sverige, men det är vanlig fabrikstillverkning och inte någon småskalig gårdstillverkning eller det som vanligtvis brukar menas med begreppet mathantverk. Drygt 30 procent av varorna tillverkas dock enligt Nilsson inte ens av själva företaget utan köps in, bland annat från tyska fabriker som exportföretaget Astro som säljer över 10 000 ton korv per år till 25 olika länder, eller fabriken Edel som tillverkar karameller som i Tyskland säljs som exempelvis Glühwein Herzchen, medan Svenskt Mathantverk döpt om dem till ”Farmor Ediths glögghjärtan” för att få dem att verka lite sådär gammaldags idylliskt svenska. Farmor Edith som pryder många av deras produkter, är tydligen namnet på företagets VD:s farmor som levde på 1920-talet. Oklart hur hon har påverkat det tyska företagets industrirecept på godis, men tydligen är det faktum att VD:n hade en farmor som levde på 20-talet tillräckligt argument för att Svenskt Mathantverk i sin företagslogga skriver ”anno 1923”, trots att företaget tydligen grundades 1992. Detta enligt vad VD:n själv förklarar för Nilsson vid hans intervju!

Det som kanske är mest upprörande i sammanhanget är väl inte att ett företag försöker slå dunster i folks ögon för att kunna sälja sina varor till mångfaldigt högre pris än vad de egentligen skulle berättiga, utan att Livsmedelsverkets regler är så fullständigt uddlösa att de faktiskt tillåter detta. Det går alltså bra för Livsmedelsverket att ett företag säljer ”renkorv” som innehåller 17% renkött och 67% fläskkött, det går bra att sälja tyska fabriksprodukter under varumärket ”Svenskt Mathantverk” med svenska flaggan på burkarna. Det går bra att skriva ”vildhallonsylt” på burken med svensk flagga på trots att hallonen mestadels kommer från vanliga odlade hallon, och endast 30 % av hallonen är vilt plockade, tidvis i Bosnien. Och ta 169 kr kilot för hallonsylten när den egentligen är jämförbar med en sylt från affären som kostar 100 kr mindre kilot. Livsmedelsverket verkar minst sagt jobba för tillverkarna snarare än för konsumenterna om man ser till vad som får passera deras granskning!

Det tristaste av allt är att detta drabbar de verkliga småskaliga producenterna som försöker slå sig fram och får kämpa inte bara mot stora industriproducenter utan mot dylika blufföretag som konkurrerar ut dem på deras egen planhalva, genom att slå sig in på marknader och sälja industriprodukter under falsk flagg av småskalighet. Säkert har de råd att erbjuda marknaderna någon slags provision eftersom de gör sig en rejäl hacka på försäljningen, det skulle kunna förklara varför vi börjat se detta företags typiska trähyllor med "anno 1923" i liten plåtplakett på marknader över hela landet. Bara den skalan, att producera så att det räcker till större delen av landets marknader, och att kunna producera allt från korv och sylt till senap, must och karameller antyder ju att det handlar om storskalig produktion. 

Men innan man känner sig alltför maktlös i sammanhanget kan man inse att vi faktiskt kan göra något åt detta, vi och alla ni bloggläsare! Nu när vi fått upp ögonen för detta kommer det inte vara lika lätt att låta sig luras igen.  Det är dags att titta lite extra på vad man köper på julmarknaden, läsa på innehållsförteckningen och ställa frågor till försäljaren. Säljer ett stånd mängder av olika slags produkter kan det rimligen inte röra sig om något slags gårdsproduktion, verkar försäljarna ha väldigt dålig koll på produktionsprocessen kanske man också ska dra öronen åt sig. Ser ingredienslistan lite väl industriell ut kan man också utgå ifrån att den är det, och man ska aldrig låta sig luras av fasaden, hur skickligt den än är upprättad med utklädda försäljare, små tyghättor på syltburken, svenska flaggor och annat pynt.

Sen kan man faktiskt ställa krav på sin julmarknad, klaga om det är för stor dominans av detta företag och välja en marknad som har mer småskalig och närproducerad prägel. Att handla på Bondens Egen Marknad är än så länge en garanti för att man handlar från tillverkarna själva, och dessutom för att gården ska vara max 250 km bort från marknaden. Men småskaliga producenter ska ska inte behöva bli utkonkurrerade från större sammanhang som alla julmarknader som finns på Skansen och Liseberg, i storstädernas torg och längs småstädernas gågator, på olika slott med mera.  Om vi tillsammans jobbar medvetet för att stötta de verkliga småskaliga tillverkarna kan de kanske slå sig tillbaka på dessa tacksamma marknadsställen som de nuförtiden många gånger slutat sälja på. Det är ju deras produkter vi egentligen vill åt!

Och tack, Mats-Erik Nilsson, för att du oförtrutet jobbar med att avslöja matbluffarna i samhället! Vi behöver dig! Till er som vill läsa mer om denna och liknande granskning av matfusket, eller ge bort en sista-minuten julklapp till en matintresserad person, kan vi rekommendera en prenumeration på Hunger!

2 kommentarer:

  1. Tack för en bra text! Har själv köpt dessa olika korvar på liseberg och förmodligen gått på precis samma sak. Ska vara mer obsevant i framtiden! God jul!

    SvaraRadera
  2. God jul själv, Fredrik! Vi var idag på julmarknad på tema mat och dryck i Sigtuna och den var underbart fri från detta företag, det kändes som att man ansträngt sig för att se till att det stod riktiga småskaliga producenter längs gågatan. Vi köpte färsk korv med olika typer av viltkött som vi precis ätit, supergod var den och inga konstigheter alls!

    SvaraRadera