Ostbricka med tillbehör!

Ostbricka den 23:e är ett favoritinslag i julmaten!
Här uppdukad på soffbordet. Träbricka med blommor
under hårdosten från Malin Westberg. Collection, hon har
nyligen öppnat butik ute på SLU i Ultuna, Uppsala. 

Visste ni att man traditionellt äter mögelost kring jul eftersom osten som med fördel görs på sensommarens mjölk som är extra fet och smakrik eftersom korna har betat gräs hela sommaren lagom har hunnit mogna till jul? Vi har ju kommit ganska långt från sådant säsongstänk nuförtiden när nästan alla typer av matvaror finns tillgängliga året runt, men kanske ändå att småskaliga producenters ost är som godast kring jul, och att det finns en anledning till att affärerna tar in burkar med brittisk Stiltonost till jul? Vi brukar i alla fall njuta lite extra av ostar kring jul och nyår, och serverar då gärna tillsammans med olika roliga tillbehör.

Camembert, Roquefort, Pepparchèvre och getcamembert
med valnötter och torkade tomater. Ostkupa från Sagaform.

Här har vi några förhoppningsvis inspirerande bilder på ostar med tillbehör. Detta år fick Flora ost och kex som julklapp på jobbet, så en Roquefort och en Camembert var redan givna från början. Till detta sällade sig den obligatoriska Stiltonosten, som är en storfavorit här hemma. Vi har sparat alla gamla Stiltonkrukor under åren och serverar som ni ser nu marmelader i krukorna - smidigt då man kan skeda över lite marmelad i dessa krukor och slipper ha hela marmeladburken ståendes framme. Detta år behövde vi inte köpa någon marmelad, utan tog vår egen äppeldjem samt den gröna tomatmarmeladen vi gjort i höstas, som båda passade jättebra till mögelostarna, samt den päronmarmelad med Calvados som Flora också fått i julklapp.

Stilton och marmelad i gamla Stiltonkrukor. Torkade dadlar och
fikon i skål från Iittala. Vit kruka med örtkryddad färskost, liten
hemdrejad skål med torkade tomater.

Vi kompletterade dessa ostar när vi var på julmarknad i Sigtuna med tre ostar från Lillängens gårdsmejeri i Sunne. Visserligen inte närproducerat för oss direkt, men vi blev väldigt tagna av de goda ostarna vi smakade på marknaden. Örtkryddad färskost, pepparchèvre och getcamembert var de tre ostarna vi tyckte var absolut godast. Dessutom hade Flora fått en liten italiensk minisalami i julklapp, och vi kompletterade med ungersk paprikasalami och ungerska färska valnötter, direktimporterade av Floras föräldrar.

Saffranshonung, marmelad i Stiltonkruka och i bakgrunden
minisalami, ungersk korv och färska päron.

Andra roliga tillbehör var de torkade tomaterna Floras föräldrar haft med hem från Kina samt den poppande chokladen som knastrade i munnen som kom tillsammans med Roqueforten i julpaketet. Torkade fikon och dadlar passar fint till, liksom supergod saffranshonung från Trogsta som vi köpt tidigare på Bondens matfestival i höstas. Honungen smakar verkligen riktigt mycket av saffran och känns enormt lyxig, här har man inte snålat på ingredienserna eller tagit till några tillsatser för att bättre på smakerna, rekommenderas varmt! Någon färsk frukt är alltid gott till, och vi hade här slagit till på päron. Vindruvor har många på ostbrickan, men tyvärr är de väldigt ofta extremt besprutade, som det står om i denna artikel i DN. Då kanske päronen är att föredra ändå!

Portvin passar bra till ostbrickan. I bakgrunden korg med kex,
pepparkakor och Wilmas sticks.

Slutligen - kexen. Egentligen ska man äta neutrala kex till ostarna för att låta ostarnas och tillbehörens smaker komma fram ordentligt och undvika översaltade kex. Detta korntunnbröd tycker vi passar bra till ostar, men är också svaga för Vilmas salt sticks svart och vit. Många kex består tyvärr av härdat vegetabiliskt fett och/eller palmolja, vilket man bör undvika både för miljöns och hälsans skull. Kanske kan man kosta på sig bättre kex när man nu lägger ner pengar på ostbricka? Har man bakat pepparkakor får man inte glömma att lägga med några, de är jättegoda med Stilton och andra kraftiga mögelostar tillsammans med saffranshonung eller marmelad.

Till ostbricka passar portvin sällsynt gott, särskilt till de kraftfullare mögelostarna, men vissa sötare julöl eller julcider kan också passa bra till.

Om jag fick välja en enda matkategori som skulle förvandlas till genomnyttig istället för relativt onyttig skulle det vara ost i olika former, brukar Flora säga här hemma. Men håller man sig till äta ostbricka under dess "säsong" kring jul kan man äta med bättre samvete! Bon apétit!

Gå inte på julmarknads-bluffen – se upp för företaget ”Svenskt mathantverk”!

Det har blivit krispigt kallt i luften och frosten gnistrar på träden, vilket är ovanligt för Göteborg i början av december, men gör det extra stämningsfullt att gå runt på Lisebergs mysiga julmarknad denna decemberdag för några år sedan. När kylan börjar bita extra mycket i kinderna tar vi oss in i en av de olika bodarna som säljer olika former av julbetonade produkter, och trängs med många andra för att titta på korvar, sylt, honung, ostar, must, knäckebröd och julgodis. Egentligen tycker vi om att göra julmaten själva i så stor utsträckning som möjligt, men att göra egen salami, hemystad ost eller hemgjord must går utanför det vi har kunskaper i eller har tid med, liksom för många andra. Då tänker man att man kan passa på att stödja svenska producenter som brukar ha svårt att tävla mot den industriproducerade maten genom att köpa vissa produkter på marknad istället för på Coop. Visst, vi tycker det är tråkigt att det ofta inte är ekologisk korv eller sylt, som vi brukar köpa på Coop, men det kanske kompenseras till viss del av att det är småskaligt och närproducerat? Det är också förstås dyrare än i affären, men man tänker att man får något extra bra för pengarna, att det är svårt för små tillverkare att matcha effektiviteten hos en industriell tillverkare men att man kanske satsar mer på kvaliteten.

Därför blir vi lite förvånade när vi tittar på innehållsförteckningen till renkorven och ser att den innehåller mindre än 20% renkött och i övrigt mest fläskkött. Vi tittar även på älgkorven och vildsvinskorven och upptäcker samma sak. Dessutom finns det en hel del tillsatser i korven som vi inte hade förväntat oss av en småskalig tillverkare. Vi frågar den trevliga mannen som hurtfriskt bjuder ut varorna och är generös med smakproverna om detta faktum. Han skruvar lite besvärat på sig och mumlar något om att det behövs för smakens skull, att det smakar för starkt med enbart ren i korven. Vi funderar lite på detta, och diskuterar sinsemellan vad vi tycker om detta egentligen. Korvarna är rätt dyra, men visst vore det gott med lite renkorv på julbordet… Och enbärsmust vore väl lite festligt för dem som inte kan eller vill dricka öl? Men även på musten ser ingredienslistan lite nedslående ut. Till slut faller vi ändå för fasaden av gammaldags gemytlighet och försäljningssnacket och pungar ut med flera hundralappar för en korv och tre flaskor must. Men känslan av att något inte riktigt var som det skulle biter sig fast och släpper inte riktigt taget.

När så nyligen senaste numret av tidningen Hunger dimper ner i brevlådan och vi läser Mats-Erik Nilssons (författaren bakom Den hemlige kocken, Äkta vara, Döden i grytan och Saltad nota) reportage om företaget ”Svensk mathantverk” och hur de bluffar sig fram på allehanda marknader och får folk att punga ut med hutlösa summor för industritillverkad korv från Tyskland, faller allting på plats! Vi känner väl igen produkterna som vi flera gånger köpt på marknader, trots att vi brukar vara mycket noggranna med vad vi köper och försöker undvika tillsatser och köpa ekologiskt så långt som möjligt. Så grundlurade vi blivit! Genom skicklig marknadsföring som verkligen är långt över gränsen till vad som rimligen borde vara tillåtet lyckas företaget ge sken av att vara något slags paraplyorganisation för svenskt småskaligt mathantverk, vilket man alltså inte är. Visst tillverkas vissa av produkterna i Sverige, men det är vanlig fabrikstillverkning och inte någon småskalig gårdstillverkning eller det som vanligtvis brukar menas med begreppet mathantverk. Drygt 30 procent av varorna tillverkas dock enligt Nilsson inte ens av själva företaget utan köps in, bland annat från tyska fabriker som exportföretaget Astro som säljer över 10 000 ton korv per år till 25 olika länder, eller fabriken Edel som tillverkar karameller som i Tyskland säljs som exempelvis Glühwein Herzchen, medan Svenskt Mathantverk döpt om dem till ”Farmor Ediths glögghjärtan” för att få dem att verka lite sådär gammaldags idylliskt svenska. Farmor Edith som pryder många av deras produkter, är tydligen namnet på företagets VD:s farmor som levde på 1920-talet. Oklart hur hon har påverkat det tyska företagets industrirecept på godis, men tydligen är det faktum att VD:n hade en farmor som levde på 20-talet tillräckligt argument för att Svenskt Mathantverk i sin företagslogga skriver ”anno 1923”, trots att företaget tydligen grundades 1992. Detta enligt vad VD:n själv förklarar för Nilsson vid hans intervju!

Det som kanske är mest upprörande i sammanhanget är väl inte att ett företag försöker slå dunster i folks ögon för att kunna sälja sina varor till mångfaldigt högre pris än vad de egentligen skulle berättiga, utan att Livsmedelsverkets regler är så fullständigt uddlösa att de faktiskt tillåter detta. Det går alltså bra för Livsmedelsverket att ett företag säljer ”renkorv” som innehåller 17% renkött och 67% fläskkött, det går bra att sälja tyska fabriksprodukter under varumärket ”Svenskt Mathantverk” med svenska flaggan på burkarna. Det går bra att skriva ”vildhallonsylt” på burken med svensk flagga på trots att hallonen mestadels kommer från vanliga odlade hallon, och endast 30 % av hallonen är vilt plockade, tidvis i Bosnien. Och ta 169 kr kilot för hallonsylten när den egentligen är jämförbar med en sylt från affären som kostar 100 kr mindre kilot. Livsmedelsverket verkar minst sagt jobba för tillverkarna snarare än för konsumenterna om man ser till vad som får passera deras granskning!

Det tristaste av allt är att detta drabbar de verkliga småskaliga producenterna som försöker slå sig fram och får kämpa inte bara mot stora industriproducenter utan mot dylika blufföretag som konkurrerar ut dem på deras egen planhalva, genom att slå sig in på marknader och sälja industriprodukter under falsk flagg av småskalighet. Säkert har de råd att erbjuda marknaderna någon slags provision eftersom de gör sig en rejäl hacka på försäljningen, det skulle kunna förklara varför vi börjat se detta företags typiska trähyllor med "anno 1923" i liten plåtplakett på marknader över hela landet. Bara den skalan, att producera så att det räcker till större delen av landets marknader, och att kunna producera allt från korv och sylt till senap, must och karameller antyder ju att det handlar om storskalig produktion. 

Men innan man känner sig alltför maktlös i sammanhanget kan man inse att vi faktiskt kan göra något åt detta, vi och alla ni bloggläsare! Nu när vi fått upp ögonen för detta kommer det inte vara lika lätt att låta sig luras igen.  Det är dags att titta lite extra på vad man köper på julmarknaden, läsa på innehållsförteckningen och ställa frågor till försäljaren. Säljer ett stånd mängder av olika slags produkter kan det rimligen inte röra sig om något slags gårdsproduktion, verkar försäljarna ha väldigt dålig koll på produktionsprocessen kanske man också ska dra öronen åt sig. Ser ingredienslistan lite väl industriell ut kan man också utgå ifrån att den är det, och man ska aldrig låta sig luras av fasaden, hur skickligt den än är upprättad med utklädda försäljare, små tyghättor på syltburken, svenska flaggor och annat pynt.

Sen kan man faktiskt ställa krav på sin julmarknad, klaga om det är för stor dominans av detta företag och välja en marknad som har mer småskalig och närproducerad prägel. Att handla på Bondens Egen Marknad är än så länge en garanti för att man handlar från tillverkarna själva, och dessutom för att gården ska vara max 250 km bort från marknaden. Men småskaliga producenter ska ska inte behöva bli utkonkurrerade från större sammanhang som alla julmarknader som finns på Skansen och Liseberg, i storstädernas torg och längs småstädernas gågator, på olika slott med mera.  Om vi tillsammans jobbar medvetet för att stötta de verkliga småskaliga tillverkarna kan de kanske slå sig tillbaka på dessa tacksamma marknadsställen som de nuförtiden många gånger slutat sälja på. Det är ju deras produkter vi egentligen vill åt!

Och tack, Mats-Erik Nilsson, för att du oförtrutet jobbar med att avslöja matbluffarna i samhället! Vi behöver dig! Till er som vill läsa mer om denna och liknande granskning av matfusket, eller ge bort en sista-minuten julklapp till en matintresserad person, kan vi rekommendera en prenumeration på Hunger!

Julmat - bara favoriterna från julbordet eller en lyxig middag med vilt?

Jullunchen uppdukad julafton 2013.

Så var det dags att planera för julmaten och det märks på era sökningar, kära bloggläsare, att ni söker julmatsinspiration. Tänkte dela med oss av hur vi tänker kring julmaten i år. Vi har sedan 2010 alltid haft julfirandet hos oss och vår släkt består enbart av våra båda föräldrapar samt oss två vuxna och ett barn. Vi har över åren haft lite olika upplägg men tänkte i år satsa på lite mindre julmat och mer finmat! Tänkte satsa på bara de saker vi uppskattar mest av julmaten och undvika allt som bara är med "bara för att". 

Ostbrickan den 23:e är en kär tradition.

Ingen orkar inte äta för många olika sorters kakor på julafton.
Mormors fruktkaka, hembakta pepparkakor och mandelskorpor
räcker bra i år, tillsammans med choklad.

Vad gäller avvägningen mellan att göra själv och att köpa färdigt eller delegera har vi med åren också kommit fram till vad som fungerar och inte. I början tyckte vi det var jättekul att laga mat och experimentera, gjorde egna chokladpraliner med proffs-formar specialbeställda från Belgien, och gjorde eget hemgjort nästan allting. Såg vi ett recept på vitlökssill som innehöll 1/2 dl majonnäs, jag då började vi med att göra majonnäsen själva och sedan göra sillen. Sådär höll vi på ända tills vi julen efter att dottern föddes då vi insåg att det var en ohållbar ambitionsnivå med en 6 månaders bebis - insikten kom två dagar innan jul då en av oss stressat försökte underhålla bebisen som satt i sin babysitter med att vispa på den egna majonnäsen samtidigt som den andra  försökte fixa med den hemgjorda gravlaxen. Dottern var inte imponerad, och våra föräldrar hade ändå bara ögon för henne när de väl dök upp på julafton ... de lyssnade knappt på oss när vi presenterade julbordet som var hemlagat in i minsta detalj vilket ju kändes lite överflödigt.... Samtidigt tycker vi inte om färdiglagade köttbullar och risgrynsgröt. En kompromiss har blivit att föräldrarna får bidra mer till julmaten samt att vi dragit ner på antalet rätter och verkligen tar favoriterna. 

Reninnanlår med potatisgratäng, chokladsås, rödkålssallad och
ångkokt brysselkål till julaftonsmiddag. 

Hjortronparfait med varm hjortronsylt och mandelskorpa till
efterrätt på julaftonsmiddagen. 

I år kände vi dock att vi inte var så sugna på julmat i några större mängder utan snarare på en riktig finmddag. Ibland känns köttbullar och prinskorv som rätt tråkig mat till årets stora middagsbjudning... I år kände vi oss sugna på viltkött som renfilé eller reninnanlår med chokladsås, potatisgratäng och brysselkål, alternativt tillbehören potatiskaka, portvinssås och svartrot, eller varför inte trattkantarellsås. 

Och ursäkta alla som älskar ris-a-la Malta men vi tycker den är lite överskattad - det är ju bara gammal risgrynsgröt med grädde och burkfrukt, en resträtt som egentligen passar bättre efter jul? På julafton kan man ju lyxa med läckerheter som denna saffransmousse (eller denna panna cotta där man också kan tillsätta saffran och garnera med tinade sockrade hjortron istället för hallon), en hjortronparfait, en semifreddo med dadlar och torkade fikon, eller superenkelt tillredda glöggkokta päron med nougatgrädde? Alla dessa efterrätter är också väldigt juliga, och mycket mer spännande än godis och pepparkakor som brukar vara populära bland julbordets efterrätter...

Det vi kom fram till att vi verkligen gillade var främst förrätterna - sill, gravad lax, paté och rökta korvar, samt en god griljerad skinka, julbröd, stark senap, julöl och snaps. Och till det gärna sallader med inslag av rödkål och grönkål, eller kanske en gratäng med bara grönsaker istället för Jansson, som denna italienska auberginegratäng. Av huvudrätterna var det främst de hemlagade köttbullarna som var mest omtyckta, men köttbullar är ju inte heller särskilt festligt egentligen, så vi tänkte ta dem på ett större julbord på annandagen. Såhär blev årets julmatsplanering: 

Julbordet 2014

Den 23e när farmor och farfar kommer upp äter vi rödbetssoppa med hemgjorda piroger till middag, följt av ostbricka på kvällen.

Salladerna brukar bli mäkta populära!

På julafton har vi minijulbord till lunch: två sorters hemgjord sill, egen gravlax med sås, paté, inlagd gurka, korv (från marknad), avokado, paprika, griljerad skinka, rödkålssallad med apelsin och grönkålssallad med valnötter och ädelost och hårt bröd samt Saltå kvarns goda vörtbröd.  Vi serverar ingen potatis till julbordet, det räcker med bröd eftersom det finns så mycket annat att äta och flera sallader.

Fikat vid 15-tiden är med glögg, pepparkakor, biscottis, fruktkaka och praliner. Till presentöppningen skålar vi i champagne och innan middagen tar en del av oss en fördrink som heter cinnamon kiss med något litet tilltugg till fördrinken istället för förrätt. 

Middagen är på reninnanlår, potatis- och getostkaka, ångkokt brysselkål och trattkantarellsås. Till efterrätt äter vi hjortronparfait.

På juldagen upprepar vi lunchen med enbart farmor och farfar och äter middag tillsammans hos mormor och morfar.

På annandagen äter vi upp resterna av rödbetssoppan och pirogerna från den 23:e till lunch och äter julbordet igen till middag, med tillägg av farmors köttbullar (som hon steker hemma och fryser in innan hon kommer), stekt färsk viltkorv (från Sigtunaföretaget Viltbilen som har gratis hemkörning inom 10 mil från Sigtuna och säljer riktig viltkorv utan en massa fläskkött inblandat), och en potatisgratäng.

Sill, gravlax, paté, skinka, 2 sorters sallad, inlagda gurkor,
köttbullar och viltkorv samt olika sorts bröd utgjorde julbordet.

Den 27e äter vi vid behov upp resterna av julbordet till lunch och resterna av reninnanlåret med potatisgratäng tillsammans med farmor och farfar innan de åker hem den 28e och vi gör pyttipanna på de rester som blivit över!

OBS! Väljer ni att köpa vissa saker på marknad och tänker att ni ska gynna småproducenter från närområdet som gör kvalitetsprodukter, läs då först detta inlägg och se upp för företaget "svenskt mathantverk"!

Farmors köttbullar och stekt korv från Viltbilen. 

Funderar ni över hur mycket man ska köpa av olika ingredienser och hur man ska beräkna att folk äter på julbordet kanske Coops portionsguide för julbordet kan hjälpa. Generellt tycker vi att man ska försöka lugna sig, det blir nästan alltid så att man köper för mycket av allting, och sen ställer man fram för mycket också som står och blir sunkigt. Man kan faktiskt skära upp lite mer gravlax eller skinka om den tar slut. Och tar en rätt slut på julbordet så finns det alltid något annat man kan äta av, eller hur? Det är ingen som kommer gå hungrig. Någonstans har vi ett ansvar att försöka slänga så lite som möjligt när det kommer till mat, och spara på jordens ändliga resurser. Särskilt julmat som ofta är ganska dyrbart producerat mat som fisk och kött, förädlat till olika korvar, patéer, eller med inläggningar och griljeringar, eller exotiska kryddor, ostar, torkade frukter och liknande. Försök att ha en nollvision på slängd mat i jul! Med lite planering borde det gå, och till det hör att inte lägga upp för mycket åt gången på sin tallrik, och särskilt inte till barn som väldigt plötsligt kan bli mätta. Det är sällan särskilt jobbigt att ta mer mat!

Planera gärna även för att göra åt resterna efter julen! 

Efter juldagarna brukar man ha rätt mycket rester kvar, som förstås kan ätas som plockmat i mellandagarna, men man kan också frysa in mer än man tror också. Inkludera gärna planering för att göra åt rester i er julmatsplanering och försök att ha en nollvision på slängd mat! Grädde, äggvita och äggula kan frysa i små burkar och sedan hällas i en sås eller göras omelett på. Mjuka kakor av olika slag kan med fördel skivas och frysas (liksom bullar förstås) för att senare tinas en och en på svag värme i micron. Pepparkakor och andra hårda kakor bör förvaras i glasburk eller plåtburk för att inte bli mjuka och kan då hålla i många veckor efter jul. Ost som blir över kan man riva och frysa in och ha som gratängost senare, ädelost kan man göra ädelostsås till pasta på i mellandagarna. Överbliven marmelad eller sylt från ostbrickan kan man röra ner i såsen nästa gång man gör svampsås, brunsås eller någon annan sås som är lite mustig. Tärna frukt som håller på och bli gammal till en fruktsallad som man kan komplettera med torkad frukt och överblivna nötter, alternativt mixa frukt, juice, överbliven mjölk och liknande till en smoothie. Allting som känns som att det kanske är på gränsen att bli lite gammalt kan man med fördel koka eller steka på så brukar det inte vara några problem. Gör en omelett eller en pastasås på lite rester. Julskinka, korvar, köttbullar, kokt potatis, paprikaringar och brysselkål som blir över kan man med fördel tärna och spara i en burk i kylen. I mellandagarna kan man sedan steka på allting ordentligt till en pyttipanna och servera med stekt ägg, inlagd gurka och rödbetor. Ett klassiskt sätt att göra åt julmatsresterna! I detta inlägg skriver vi fler idéer om vad man kan göra av rester och länkar till en sida om hållbarhet på olika slags mat. Under etiketten rester samlar vi idéer på hur man kan göra åt rester!

God jul på er allihop nu!

Julmatsplanering - julmat planering - planera julmaten

Barn och mat - aptit, grönsaker och inställning till maten i åldern 1-ca 3 år

Första gången äta med pinnar. Det blir tummen upp för
haricots verts med chili, sötsur fisk och jasminris, tummen
ner denna gång för mangold med bacon och stekt ris med räkor.

 I detta blogginlägg diskuterar vi ett ämne som många oroar sig över/klagar på - barns matvanor... Många oroar sig för att barnen inte äter ordentligt, och/eller att de äter väldigt ensidigt och framförallt att de inte äter grönsaker - och vi har lite tankar kring hur mycket man bör oroa sig över det. Vi tänkte även dela med oss av lite tips och idéer om hur vi har gjort, eftersom detta är något som vi ägnat en hel del tankemöda och energi åt att  fundera och läsa på kring. 

När vi som haft ett stort matintresse och älskat att ägna en massa tid åt att laga mat tillsammans skulle få barn fick vi höra många uppgivna kommentarer av stilen: "jaja, det där matintresset kan ni ju lägga på hyllan nu när ni får barn, ni kommer inte hinna laga avancerad mat och det blir till slut köttbullar var och varannan dag eftersom det är det enda barnen äter..." Detta kändes lite som en utmaning nästan och vi har varit överens om att det är något vi tänker satsa på som föräldrar - att få dottern intresserad av mat och matlagning, smaker, grönsaker och en varierad kost (och ja, det innebar naturligtvis att vi inte kunde satsa på en rad andra saker, se nedan). 

Hittils har vi lyckats bra med det tycker vi själva, hon är nu 2,5 år har ätit med god aptit, en mycket varierad kost med många olika sorters ingredienser och grönsaker och vi behöver anpassa oss väldigt lite till henne när vi lagar mat. Se även ett inlägg vi skrev när hon var i 10-årsåldern som ett slags "utvärdering" av hur vi lyckats i längden (spoiler: vi behövde anpassa oss mer när hon blev äldre men hon åt fortfarande mycket mer varierat än de flesta andra barn)

Det är dock viktigt att inse att alla barn är olika och att en del har lättare att ta till sig nya smaker än andra som är mer skeptiska i grunden. Troligen har vi haft tur med hennes tolerans för nya smaker samt att vi som är matintresserade får ett likadant barn. Barn har en naturlig inbyggd rädsla för vissa smaker och för ny mat, detta är för att de inte ska bli förgiftade av att stoppa vad som helst i munnen. Hos en del barn är denna rädlsa starkare än hos andra. Så testa gärna olika tips här nedan - men stressa inte upp er för mycket om ert barn fortfarande är skeptisk till många olika maträtter! Då är det nog bara att gilla läget!

I detta inlägg skriver vi om att grundlägga matvanor från 1-årsåldern och hur man kan tänka där. Dessutom har vi sedan tidigare skrivit om välling och barnmat för barn under 1 år samt om metoden baby-led weaning som fungerar från 7-8 månader och uppåt. Vi har också länkat till etiketten barn då vi tyckt att vissa rätter brukar vara populära hos barn eller där de lättare kan vara med och laga maten.

Vi tror att det som varit vår främsta "hemlighet" är att vi prioriterat just denna fråga. Livet med barn karaktäriseras av brist på tid och ork, därför orkar man inte prioritera allt och ta alla strider. Det man brinner för och väljer att kämpa med brukar man få igenom - tycker exempelvis vissa föräldrar att det är jätteviktigt att barnen är ute mycket så ser de till att få tid för friluftsliv, kanske på bekostnad av att laga mat från grunden hela tiden. Vi har istället fokuserat på matlagning från grunden och gemensamma måltider som får ta lång tid, på bekostnad av annat. T.ex. har vi ofta fått prioritera bort att rita eller bygga med lego med henne till förmån för matlagningen (för att inte tala om att vi endast har ett barn som gör att vi har mer tid och färre viljor och smaker att tillgodose). Visst har vi ofta känt oss som dåliga föräldrar för att vi prioriterar bort andra saker! Därför tycker vi att den första frågan ni ärligt ska försöka ställa er innan ni ens funderar på att ta strid för maten är: Är jag/vi tillräckligt intresserade av matfrågan för att orka fokusera på och prioritera att lägga energi på matvanorna hemma? Eller känns det mest som att vi "borde" detta? Vad kan vi tänka oss att prioritera bort? Det går inte att satsa på allt, så enkelt är det!

Nu till tipsen! Ett första tips är att ha en realistisk förväntning på hur mycket barnen äter, redan här kan många problem undvikas. Många upplever att problemen med dålig aptit börjar kring 1-års åldern. Föräldrarna är vana vid att babyn har haft god aptit innan, men sedan börjar 1-åringen rata mat och äta mindre, och föräldrarna får panik och börjar truga. Faktum är dock att barn kring 1-års åldern genomgår en ganska dramatisk minskning i sin aptit, vilket är helt naturligt. 

För det första så fokuserar barnet under första levnadsåret på att växa väldigt mycket - under den tiden tredubblar babyn sin vikt, och skulle den fortsätta med det efter 1-års åldern skulle man få en tvååring som väger över 30 kilo. Mellan 1 och 2 år ökar barnet dock relativt lite i vikt och utvecklingen fokuserar på andra saker - exempelvis att utveckla hjärnan och motoriken, och för detta är det jätteviktigt att barnen får i sig mat av hög kvalité snarare än att de får i sig mycket mat/många kalorier. Bättre ibland med en mindre portion lax, broccoli, ärtor och potatis än att de "äter ordentligt" men bara vitt bröd med smör eller pasta med ketchup. Därför kan det vara bra att fokusera på bra mat just i den åldern!

För det andra har man mellan 6 och 12 månader övergått stegvis från amning/flaskmatning till mer och mer fast föda, vilket ger illusionen av att barnets aptit ökar i rasande takt, när det egentligen handlar om att andelen fast föda ökar samtidigt som barnet förstås äter mer eftersom det blir större. För det tredje - när barnet börjat bemästra ätandet och utvecklar mer självständighet i 1-års åldern börjar det också inse att det själv kan välja att äta eller inte äta, och därmed kontrollera någonting konkret i sin omgivning i en period när det känner att det inte kan kontrollera mycket annat omkring det. Detta kan ge en lust att experimentera med egen vilja och att äta eller inte äta olika sorters mat, "för att jag kan". 

Det blir lite olyckligt om dessa tre faktorer samspelar redan i 1-års åldern till att skapa en jobbig situation kring maten där barnet känner sig pressat att tycka om vissa saker eller att äta och föräldrarnas tjat ger dålig stämning kring maten. Försök därför att ha en mer avslappnad attityd till maten och tänk på att barns kroppar ger dem impulser att äta på samma sätt som er egen kropp. Det är ovanligt att barn på riktigt blir undernärda av att äta för lite - däremot blir de ofta felnärda av att få för mycket chips, läsk, sötsaker, vitt bröd och annan näringsfattig föda och för lite protein av bra kvalité samt grönsaker och frukt. 

Det är dock klart - vi vill gärna att barnen ska äta när vi har varm mat förberedd och inte att deras kropp signalerar hunger en timme senare, vilket förstås är en viktig anledning till trugandet. Något som de flesta egentligen tycker är självklart men som faktiskt är lätt att glömma bort är att se till att inte ge barnet snacks eller juice innan måltiderna för att aptiten ska vara på topp när ni har förberett mat. Två timmar innan en måltid ska barn helst bara dricka vatten (detta är också viktigt för tänderna förstås). Det blir exempelvis följande måltidsrytm för en 1-åring:  frukost kl 7, mellanmål kl 9.30, lunch kl 12, mellanmål kl 15.30, middag kl 18 och välling kl 19.30. Ingenting däremellan! Detta blir ibland svårt eftersom barnen kan börja tjata om hunger/mat ca 1/2 timme innan maten. Att planera så att maten inte blir försenad i onödan är då viktigt, samt att ha lite is i magen när tjatet sätter in. När gnället börjar "jag är hungrig!" kan man svara t.ex. "Vad bra! Vi ska ju äta snart! Vill du hjälpa till?" (Är det ofta mycket tjat innan tex just lunchen så bör man förstås fundera på ifall frukosten/mellanmålet borde bli större). Det kan också vara smart att ställa fram lite grönsaker i ett sådant läge när tjatet börjar, tex tomater, morotsstavar mm. som plcok-förrätt. 

Att ha relativt regelbundna måltider gör också mycket för aptiten då kroppen snabbt lär sig att förvänta sig mat vid dessa tidpunkter. Mellanmålen kan hållas relativt små, men ska inte enbart bestå av frukt eller kex som ger blodsockret en skjuts utan att ge magen så mycket att smälta, det bäddar för hungerattacker och tjut innan nästa måltid. En mindre macka med matigt pålägg som ost och skinka, jordnötssmör, avokado eller leverpastej, en liten skål med yoghurt och müsli eller keso med skinkbitar i funkar bra. Är man på språng kan det duga med en banan eller en näve blandade nötter (om de är tillräckligt stora för att äta nötter). Läs mer om förslag på lämpliga mellanmål i detta inlägg. Saft, läsk, kakor och godis ska man undvika i möjligaste mån till vardags tycker vi, annars riskerar gnäll och matproblem att komma som ett brev på posten när blodsockret sjunker igen. Dessutom är det viktigt att små barn får i sig många olika näringsämnen, bra fetter och bra protein så egentligen har vi inte "råd" att slösa bort kalorier på näringsfattiga men mättande sockerbomber som sedan förtar aptiten när nyttig, näringsrik mat serveras.

En till sak som vi upptäckt är att det finns mycket uppfattningar i samhället om vad barn tycker om och inte tycker om för mat och att många föräldrar tror från början att barnen inte kommer att tycka om exempelvis spenat, broccoli, oliver, mörk choklad eller starkare kryddor och därför aldrig ens testar. Vårt tips är att vara fördomsfri och låta barnen testa det mesta. Vi har också märkt att många snabbt bestämmer sig för att barnet tycker om x och y och tycker inte om z och sedan följer detta utan att testa igen. Barn behöver dock tid på sig att vänja sig vid och acceptera en ingrediens, och försök har visat att om man serverar samma sak (tex ärtor) några gånger så vänjer sig barnet vid att se ärtorna och att andra personer äter dem och börjar kanske äta själv när man serverar dem för 5:e gången. Har man då tjatat och trugat om ärtorna en massa redan kanske intresset för dem har minskat radikalt. 

Barn börjar ju också utveckla egen vilja och egen identitet och det blir lätt en vad man tycker om passar bra som något att hänga upp identiteten på: 'pasta är min favoriträtt, jag gillar inte broccoli'. Men, det är viktigt att inse och förmedla att smaken utvecklas hela tiden, även hos vuxna, och om man inte låst sig fast vid vad man gillar och inte gillar utan är öppen för att testa kan det ofta hända att man plötsligt börjar tycka om något man inte tyckte om innan. Detta är viktigt att påpeka för barnen. Säg t.ex: "jaha, tyckte du inte om det nu, det kanske du börjar göra när du blir äldre". Bara att prata i termer av "tycker du inte om det än" antyder att detta inte är hugget i sten. Vi upplever att många föräldrar nästan förekommer barnen, exempelvis om de är bortbjudna och det serveras spenat genom att säga "Kalle gillar inte spenat" innan han ens har testat. Detta är säkert för att det känns dumt om barnet inte äter något som lagts upp på tallriken , men när nu spenaten redan är tillagad, varför inte säga "senaste gången Kalle testade spenat verkade han inte tycka om det, men nu har du ju blivit lite större så nu kanske du tycker om det, vill du testa?", eller bara inte säga något och se om inte Kalle kanske testar självmant?

Ett tips om man vill att barnet i alla fall ska smaka på något som det inte vill äta är att inte vara så "på" och så angelägen utan försöka väcka barnets nyfikenhet. Man kan börja med att själv ta för sig av något och prata om den maten och hur den smakar, för att sedan försiktigt sträcka fram matbiten, inte för nära, och säga "lukta!". Barnet kan då själv sträcka fram näsan och lukta. Sedan kan man ta bort maten och lukta själv, prata lite om hur den luktar och vad det är och äta av det. När man tar bort maten tar man också bort pressen att smaka och det får ofta effekten att barnets nyfikenhet kan växa. Då kan man hålla fram maten igen och säga "vill du smaka lite, lite?" och visa själv hur man tar lite, lite på tungan. Detta tycker ofta barn känns ofarligt. Låt barnet igen själv sträcka sig mot skeden/matbiten. Prata igen om hur det smakar. Säger nu barnet att det inte tycker om det, så kan man säga "Ok, då behöver du inte äta, kanske tycker du om det nästa gång" och äta upp maten med god aptit själv, inte försöka truga mer. Kanske ger det inte resultat denna måltid, men nästa gång kanske barnet smakar självmant och äter. Ett tips vi fått från en bok om detta som vi tycker fungerar väldigt bra är att prata mycket om maten medan man äter, om dess färg, form, konsistens o.s.v. Man kan prata om olika grönsaker exempelvis, vilka som är mjuka och vilka som är krispiga och knastrar när man äter. Det både känns bättre och fungerar bättre än att truga och lirka (en för pappa... här kommer bilen brum brum etc.) eller muta (ät lite till så får du mer efterrätt sedan...).

Sist men inte minst har vi en viktig princip hos oss - det är inte OK att prata om mat som äcklig. Detta kanske känns som att försöka kämpa emot samhället i stort där detta tenderar att vara fullständigt accepterat, men vi tror det är jätteviktigt för att visa på matens värde och det har fungerat här hemma hittills, trots att andra barn på förskolan pratar om äcklig mat. Maten hemma är lagad med omsorg och kärlek, oftast tycker man det är gott, ibland tycker man inte om vissa ingredienser eller maträtter. Maten ÄR inte god eller inte god, utan olika människor TYCKER den är mer eller mindre god, vilket faktiskt är en viktig skillnad. När barn säger "broccoli är äckligt" menar de ju egentligen "jag tycker broccoli är äckligt" - någon annan kommer dock tycka tvärtom! 

Vi tycker inte heller det är rimligt att använda ordet äckligt om mat - avloppsvatten är äckligt och bajs luktar äckligt. Viss mat kan ha blivit dålig ibland, men då kan man prata om den som att den har blivit dålig och oätlig. Det är helt enkelt otrevligt att säga att mat som någon lagt ner tid och energi på att laga är äcklig och andra personer som tycker att maten är god ska inte behöva höra att den 'är' äcklig. Så här hemma är vi noga med att säga "jag tyckte inte om xx" och då kan en någon t.ex. svara "nehej, ok, jag tyckte den var god, men om du inte tyckte det så kan du väl peta bort det" och så behöver det inte bli någon större sak av det. Ibland kanske maten inte blev helt bra, ett nytt recept kanske inte blev så lyckat eller så blev pastan överkokt, eller potatisen bränd, men då kan man ta upp just detta och fokusera på att identifiera problemet istället för att bara konstatera att det inte är gott ("den här broccolin kokade nog lite länge, den ät lite mjuk att tugga på och det är godare om den är lite mer tuggig eller hur...")  - det förhindrar kanske att barnen konstaterar  "jag gillar inte broccoli" istället för att "denna gång blev inte broccolin så god som den kan vara".

Ska man erbjuda något annat om barnen inte tycker om maten? Vi försöker att inte studsa upp direkt och duka fram något annat. Ibland börjar dottern äta efter ett tag ändå fast hon klagat på något eller varit skeptisk i början, det har hänt att hon äter upp allt trots allt, och kanske går det att äta något av det som finns på bordet (man kan ju planera så att man kombinerar någon favoritingrediens med andra mer oprövade). Vi kan ta fram något enstaka komplement om det är rimligt att hon inte gillar det som erbjuds (tex om det är för starkt). Är det mat som hon ätit flera gånger förut och borde tycka om så erbjuder vi inget annat om hon plötsligt inte vill ha. Blir det en måltid som barnet knappt äter något är det bra att ändå försöka vänta till nästa måltid så att det inte blir så att det åker fram mackor direkt efter middagen om barnet inte ville ha middag, det blir lätt en ond cirkel. Är ni oroliga för att barnet ska bli på dåligt humör p.g.a. hunger eller vakna på natten kan ni kompensera lite i smyg genom att flytta fram nästa måltid lite, ge ett matigare mellanmål, eller ge lite mer välling än vanligt på kvällen om middagen blev skral. 

Vad serverar man lämpligast till småbarn över 1 år då? Ja, de flesta recept som finns på denna blogg har vi serverat till vår dotter när hon var liten. Anpassningen har oftast handlat om hur vi lägger upp maten, särskilt vissa rätter som är "sammanblandade" kan få separeras lite så att hon får koll på ingredienserna. Som en wok med kokosmjölk exempelvis, då lägger vi upp riset på ena sidan av tallriken och sedan ser vi till att det går att se vilka grönsaker som simmar runt i såsen, så att hon känner igen morotsbitar, broccoli och laxbitar exempelvis (då äter hon ofta tex först alla morotsbitar, sedan alla laxbitar, osv). Hon har liksom många barn svårt för grönsaker som är för sönderkokta i konsistensen utan föredrar när de är råa eller åtminstone krispiga, men det passar ju bra med att det är godare och nyttigare att inte överkoka grönsaker. Mer "ihopkokta" rätter som lasagne eller köttfärsås funkar bra, så det är något med halvt igännkännbara grönsaker som är lite "sladdriga" som inte funkar. Det ska vara antingen eller - mat som har bitar som går att identifiera tydligt och äta separat, eller mat som kan klassas som "sås". Detta har säkert något att göra med ett psykologiskt behov av att kunna klassifiera saker i tydliga kategorier för att känna att man har koll på omvärlden.

Detta blev ett riktigt långt inlägg, grattis till er som orkade igenom hela! Dela gärna med er av egna tips eller tankar i kommentarerna, och utkik efter nästa inlägg på detta tema om ni tyckte detta var intressant! Kom ihåg att kika på inlägget från när dottern blivit 10 år om ni är nyfikna på hur det gick!

Vardagsmaten - tips och tricks

Nu när mörkret verkligen sänkt sig över vardagen och man är extra trött på kvällarna får man lätt en känsla av hopplöshet när man tänker på hur man ska hinna laga god och nyttig mat varje kväll när man har jobb, fritidsaktiviteter m.m. som pågår, samtidigt som det kanske även behöver lagas lunchlådor. Vi har båda skaffat träningskort nyligen och vill gärna utnyttja dessa - därför har vi fokuserat på att effektivisera matlagningen här hemma så gott det går, utan att kompromissa för mycket med kvaliteten. Här har vi samlat 5 tips som kan ge hjälp på traven i vardagstöcknet. Dela gärna med er av egna tips och idéer!

1. Veckohandla
Om ni inte redan gör det, så testa, det sparar jättemycket tid! Vi brukar planera maten på ett ungefär för en vecka framåt, utgå ifrån vad vi har hemma som behöver ätas upp, vad vi nyligen ätit och vad vi känner för och bestämma oss för 3-4 rätter som ska lagas. Vi försöker också sträva efter en bra blandning mellan vegetariskt, fisk och kötträtter samt att en variation av tillbehör med ris, pasta, rotfrukter, nudlar, gryner eller bröd. Ingredienserna skrivs upp på en gemensam handla-lista i Evernote som vi båda kommer åt från mobilerna. Detta är hur smidigt som helst, den ena kan skriva upp någonting som nyss tagit slut på den gemensamma handlalistan och den av oss som handlar har alltid tillgång till den uppdaterade inköpslistan. Sedan försöker vi passa på att handla med Freja strax efter att en av oss hämtat henne från förskolan någon gång under veckan (onsdag eller torsdag oftast) så att man slipper vara i affären i "rusningstid". Hon sitter i kundvagnen och får frukt i affären och är nöjd och glad, man sparar tid på att det är ganska lite folk i affären och slipper handla under helgen. OBS - vill ni testa detta så kolla in PiMs veckomatsedel - varje vecka publicerar vi tips på tre goda rätter som passar bra att laga tillsammans!

2. Storkoka

Vi har alltmer börjat fokusera på rejäla storkok när veckorna är som hetsigast, och inte bara en middag i taget, utan 2-3 rätter. De senaste veckorna har vi avsatt lördag kväll till matlagningskväll. Efter att ha gjort något kul med Freja på eftermiddagen och ätit middag tillsammans så lägger vi henne, sätter på musik i köket och sätter igång med flera maträtter samtidigt. Det blir en hel del synergieffekter när en av oss kan hacka lök och grönsaker till flera rätter samtidigt, utan att behöva röra i någon gryta eller så under tiden, medan den andra rör om, kryddar, passar grytor, öppnar burkar och sköljer grönsaker. Visst, man kan känna sig lite trött i början av matlagningsorgien, men sedan brukar man komma igång. Det är skönt att varva ner efter veckan på fredag kväll och vila inför nästa vecka på söndag, därför kör vi oftast lördag kväll för storkoket. Under veckan har man mindre ork för att ställa sig framför spisen på kvällen.

Ofta brukar vi koka något i tryckkokare, exempelvis en rejäl gryta, samtidigt som vi gör en soppa som vi vuxna kan ha som matlåda under veckan och kanske en gratäng, paj, wok, pastasås eller lasagne. Både grytor och gratänger vinner i princip på att stå någon eller några dagar, och det är  få av maträtterna som blir tråkigare av att värmas upp. I alla fall inte så tråkiga att det skulle kompensera för de enorma tidsvinster man gör på att slippa laga mat varje dag. De flesta dagarna under resten av veckan kan vi då komma hem, värma på färdiga rätter som väntar i kylen, möjligen koka pasta eller hacka ihop lite sallad till, och äta! Lyxigt värre. Visst, det kan bli lite enformigt att äta 3-4 maträtter under större delen av veckan, men man hinner bara äta samma maträtt ca 3 gånger, sedan kan man byta och behöver inte laga den rätten igen på flera veckor. Det som blir över när man känner för att laga ny mat kan man alltid frysa in som portionsrätter och så kan man variera med lite upptinad mat ibland också. Låter det bra så börja gärna botanisera efter recept under etiketterna storkok, soppa, gryta eller wok, eller som sagt se PiMs veckomatsedel för tips på lämpliga storkok)

3. Matlådor 
Matlådor kan vara jobbigt att få ihop när man har svårt att hinna laga middagsmat, men som tur är så passar ovanstående princip om storkok bra för att producera matlådor. Samma mat som blir god att värma upp till kvällsmat tenderar att fungera bra som matlådemat. Ofta brukar vi som sagt försöka göra en soppa som kan bli lunchlåda under större delen av veckan, alternativt en gryta eller maträtt som vi vet att Freja kanske inte gillar men som vi gärna vill äta. Krisar det kan man kombinera flera olika restslattar till en matlåda, tina något ur frysen som man sparat en tidigare vecka eller göra en matig macka till lunch. Ibland är det förstås också kul att gå och äta lunch med kollegorna, så det kan man ju passa på att göra om man inte lyckats få ihop till matlåda. Tidigare har vi skrivit några tips om hur man kan tänka kring matlådor för att hålla dem så fräscha som möjligt.

4. Hantering av rester. 
I vardagen kan det lätt bli mycket rester över som är svåra att göra åt eftersom man inte har tid att ställa sig och laga något på resterna innan de blir dåliga och måste slängas. Här har vi tidigare samlat tips på hur man kan hantera rester, och hur man kan frysa in slattar av det som oftast blir över - potatis, ris och bröd och spara ihop till "resträtter", exempelvis lasagne, pyttipanna eller stekt ris, eller till goda krutonger. Försök jobba med en nollvision på slängd mat, för miljöns, plånbokens, tidsvinstens och samvetets skull!

5. Hämtmat
Om planeringen havererar och man inte har mat hemma och inte hinner handla, då ligger förstås hämtmaten nära till hands. Vi brukade äta sushi sådana gånger när vi bodde i Stockholm, här ute finns det dock inget bättre sushiställe så istället brukar vi beställa pizza från vår lokala pizzeria och kolgrill. De har en pizza med grillade grönsaker på som känns som ett kap. Det tar ju rätt mycket tid att själv grilla grönsaker, men det blir himla gott. Deras grillade grönsaker är jättegoda och vi brukar välja bort både smaklösa urkärnade oliver och burk-kronärtskockan på pizzan till förmån för extra mycket grillade grönsaker. Sedan lägger vi på egna kalamataoliver och strimlad soltorkad tomat i olja, som båda två är lätt att ha hemma i skafferiet. Medan man väntar på pizzan kan man enkelt köpa hem ruccola och tomat, sedan har vi alltid parmesan och fetaost hemma, båda står ju sig i kylen länge. Vips kan man värma på en pizza med grönsaker, servera med hyvlad parmesan och ruccola samt göra en tomatsallad med fetaost till. Det är jättegott och mättande! Med extra topping, parmesan och ruccola som tillbehör och tomatsallad (samt gärna ett glas rött vin!) till blir pizzan så mättande att det faktiskt brukar räcka med att beställa en enda pizza till hela familjen (2 vuxna och en 2,5-åring). Gör som italienarna - ät långsamt och njut av smakerna och upptäck att du blir mätt på mindre än en halv pizza. På så sätt blir inte hämtmat-kvällarna särskilt dyra eller onyttiga!

Storkoka chili - mycket mat, nyttigt, gott och lätt att variera!

En alternativ servering av grytan: som soppa med tortillas och
kokta morötter.

Såhär på höstkanten när det är mörkt och man inte har så mycket ork att stå vid spisen hela tiden samtidigt som man gärna vill äta bra mat så att man får lite energi kan vi passa på att lyfta upp vår favorit-chiligryta igen. Lägger man någon timme på att laga den tillsammans en kväll så får man mångfaldigt tillbaka, man kan lätt göra ca 20 portioner och grytan håller sig i kylskåp i minst 5 dagar, passar utmärkt både att frysa in och ha som matlåda. Den är dessutom supernyttig med en färgexplosion av grönsaker i, rikligt med nyttig upphettad tomat och nyttiga baljväxter och går att göra både vegetarisk och veganvariant på.

Variera grytan genom att servera som gryta med råris eller matvete till, eller tillsätt lite vatten vid uppvärmningen och servera som mustig soppgryta med bröd, tortillachips eller quesadillas till.

Quesadilla på fullkornstortilla (finns ekologisk)

Såhär gör ni en quesadilla:
Lägg en tortilla i en torr het stekpanna, lägg ostskivor och ev. en bit skinka ovanpå, krydda med torkade örtkryddor och örtsalt, avsluta med en ostskiva till om du haft skinka i för att klistra ihop det och lägg en till tortilla överst. Tryck ihop med stekspade, vänta en liten stund och vänd med stekspaden för att grädda på andra sidan. När den fått fin färg och osten är smält är den färdig. Dela med vass kniv på skärbräda i mindre bitar, alternativt klipp helt enkelt med kökssaxen!

Vår dotter på 2,5 år äter lätt en halv quesadillas själv, som vuxen kanske man vill ha en hel nästan. Hon älskar dessutom denna gryta, trots att vi gör den relativt stark med chili. Tummen upp av hela familjen helt enkelt!

Slutskörda i örtagården - frys in, torka, gör olja, koka såser...

Nu i helgen slutskördade vi slutligen alla örtkryddor inför vintern, något vi hållit på med kontinuerligt under hösten. Nu fick köksträdgården och rabatterna också ett skyddande täcke av löv, som vi krattat ihop, fördelat med gräsklipparen och skyfflat ner i rabatterna.

De odlingar vi haft i år här vid husväggen och det vi gjort av dem är:

Körsbärstomater - som vi ätit färska eftersom de blir så himla goda och sedan gjort marmelad på de sista gröna tomaterna.

Chili - som vi haft i maten som både grön och röd chili och gjort chilisås samt sweet chilisås på. Nu torkar vi de sista chilisarna till chiliflakes.

Ruccola - har vi ätit färsk kontinuerligt - t.ex. till pizza.

Mynta, oregano, timjan och lavendel torkar i solen.

Skördad timjan, grön chili och lavendel i skålen

Rosmarin - använt som kryddning till lamm eller i paj, torkat samt gjort rosmarinolja på (se bild - det är olivolja med rosmarinkvistar i)

Timjan - använt färsk till det mesta samt torkat till vintern

Mynta - använt färsk, gjort myntasocker, torkat, gjort såser och drinkar på - se här.

Gräslök - använt till färskpotatis och att blanda med keso, eller till exempelvis örtagårdstabbouleh.

Oregano - använt som krydda och torkat.

Lavendel - torkat och ska göra lavendelpåsar för att hänga exempelvis i vid smutstvättkorgen eller inne på toaletten, eller använda i hemgjord kroppsskrubb eller liknande.

Citrongräs - haft i wok.

Vi tar tacksamt emot tips av bloggläsarna på andra saker att göra med örtkryddor, tomater och chili, samt tips på vilka sorter som blir bra att odla, etc. Det är härligt med hemodlat!

Hemgjord sweet chilisås - enkelt och mycket gott!

Som vi skrivit om tidigare har vi skördat mycket chili detta år, efter att ha fått flera plantor i present. Vi gjorde chilisås av 6 st chilisar, och nyligen bestämde vi oss också för att testa att göra egen sweet chilisås. Surfade runt lite och hittade ett bra recept på Ica.se där det var föredömligt få ingredienser. Vi köpte 3 kg honung från en som har egna bin på Floras jobb tidigare i höst, så vi hade utan problem huvudingredienserna till sweet chili hemma redan! Det blev inte en hel halvlitersflaska av detta recept, utan snarare ca 0,375 l, men det räcker nog ett tag eftersom det blev ganska starkt (vilket förstås beror helt på hur stark chili man har i). Såsen skiktar sig också med chilin överst, men det är ju bara att skaka om innan man häller. Hellre det än att den är en köpesås som hålls homogen med hjälp av olika onödiga tillsatser. 

Det blev mycket godare än köpt sweet chilisås, eller helt annorlunda - sötare i och med den goda honungssmaken och starkare, köpt sweet chilisås är mildare och mer "bulk" än smak i jämförelse. Den passar till mycket, använd gärna till olika asiatiska rätter, testa Thai-soppa, biffwok eller asiatisk fiskgryta exempelvis! Också perfekt för barnfamiljen där föräldrarna vill kunna "krydda på" rätten i efterhand.

Sweet chilisås

0,375 l

6 chilifrukter

6 vitlöksklyftor

1/2 burk (ca 350 g) honung

4 msk vitvinsvinäger

Finhacka chili, pressa vitlök ner i en kastrull, värm detta tillsammans med honungen försiktigt, rör om. Slå på vinägern, rör om och låt svalna. Värm under tiden en väl rengjord flaska på 100 grader i ugnen i några minuter. Häll i såsen i flaskan med hjälp av tratt. Förslut ordentligt. Öppnad flaska bör förvaras i kyl och konsumera gärna inom några månader (men känn efter själv när du tror den börjar bli dålig, det märks ju).

Övrigt: vegetariskt och fritt från gluten, mjölk och ägg.

Kanelbullens dag 4 oktober

Hembakta kanelbullar, kökshanduk från Hemtex

Vi har haft lite för mycket att göra senaste veckan för att orka blogga, även om vi förstås inte slutat laga mat, så det kommer recept lite senare...

Tänkte istället påminna om att imorgon 4e oktober är kanelbullens dag och länka till förra årets beskrivning av dagens historia och bullbak samt receptlänk, som ni hittar här. Obs! Även för laktos, mjölk och glutenallergiker!

Miljövänliga veckan v 40 - utmana dig själv!

Naturskyddsföreningen har länge drivit kampanjen miljövänliga veckan varje år, som alltid är vecka 40. I år infaller det 28 sept-8 oktober och fokuset är på att handla ekologiskt. De uppmanar människor att byta ut ett par varor som de kanske inte brukar köpa ekologiskt till ekologiska varianter. Dessa är mejeriprodukter, bananer, vindruvor och russin, kaffe och potatis. Vi tänkte föreslå fler sätt att utmana sig själv under veckan! Testa ett eller alla fem av våra utmaningar här nedan!

1. Köp mer ekologiskt än du brukar! Testa att köpa alla grönsaker och all frukt ekologiskt i en vecka, eller om du redan köper det mesta ekologiskt så prioritera att försöka hitta även den där produkten du inte brukar köpa som eko i en ekovariant, eller testa att tänka om ifall du inte hittar en vara som ekologik och köp något annat istället. En annan kul grej att testa är att köpa exempelvis ekocitron medan du fortfarande har icke-ekologisk citron kvar hemma och göra ett smaktest - hur smakar de, kan man känna någon skillnad?

2. Testa ekologiskt kött (om du äter kött) och inte redan brukar köpa det. Har du tänkt testa Bosarpkyckling - gör det denna vecka! Vi har många goda recept och tips på hur man gör med Bosarparen. Eller testa att beställa en köttlåda från en lokal ekogård.

3. Ät vegetariskt dubbelt så ofta denna vecka mot vad ni brukar. Eller späd ut köttet med grönsaker mer än ni brukar. Är ni vegetarianer, testa att undvika sojaprodukter i en vecka. Poängen är att alla ska utmana sig själva där man befinner sig just nu. Passa på att testa nya recept, här finns alla vegetariska recept och recept som enkelt kan göras vegetariska på den här bloggen, och här finns recept med mycket grönsaker i. Amy's blogg är också mycket inspirerande vad gäller vegetariskt.

4. Försök att jobba mot en "nollvision" vad gäller att slänga mat under veckan. Detta är kanske den enskilt viktigaste saken man kan göra för att spara på resurserna. Jobba på flera fronter - köp inte mer mat än ni säkert kommer äta upp (det är sällan man har för lite mat hemma, eller hur?), lägg inte upp för mycket på tallriken (det är inte svårt att ta om!), lägg undan rester i en burk och ät lite senare till mellanmål, och frys in överbliven mat - ägg kan man tina och göra äggröra på sen, kött och potatis kan bli pyttipanna, ris och grönsaker kan bli stekt ris, brödkanter kan bli goda krutonger osv. Här finns fler tips på vad man kan göra.

5. På helgen kan man passa på att göra en aktivitet med mat- och miljötema. Titta på en matkarta, besök en bondgård, marknad eller skördefestival, plocka svamp och tillaga den, eller varför inte leta på fruktförmedlingen efter någon i närheten som har frukt som ni kan plocka och ta tillvara. Passa på att prata med ev. barn om maten, var den kommer ifrån och varför man måste värna om resurserna. Ta lite till till att läsa på själv om något ni undrat över tidigare. Läs t.ex. på naturskyddsföreningens hemsida, eller spana in boktipsen och länktipsen i spalten till vänster på denna sida.

 Lycka till med utmaningen! Berätta gärna hur det går!

Stycka hel Bosarpkyckling - gör kycklingnudelsoppa på skrovet

Som vi skrev i ett tidigare inlägg köpte vi hel Bosarpkyckling för några veckor sedan. Det är inte alls svårt att stycka kycklingen, bara man har en vass kniv, eller ännu hellre köttsax. Hemligheten är egentligen att våga gå in med händerna och bryta lite vid lederna så att bitarna kommer loss, vilket är mycket lättare än att försöka skära igenom brosket. Den som är osäker kan titta på en youtubevideo, t.ex. denna med Melker Andersson. 

Eftersom kycklingen från Bosarp är så rejäl blir det ordentligt med kött kvar på skrovet, d.v.v.s ryggpartiet och det som blir kvar när man tagit bort låren, vingarna och bröstfiléerna. Detta kan man lämpligen koka soppa på, t.ex. denna goda kycklingnudelsoppa. Det är ett problem att många idag istället för att köpa hel kyckling som förr i tiden har börjat köpa enbart filéer och lårbitar av kyckling, vilket innebär att skrovet blir över och ofta måste slängas. Vi försöker tänkta att det bästa både för miljön och plånboken är att köpa hela kycklingen och göra åt alltihop, göra soppa på skrovet och exempelvis wok, kycklingpasta eller kyckling cordon bleu på filéerna och kyckling i ugn med grönsaker eller baconlindad kyckling på lår- och vingbitarna. Man kan se det som att man har "rätt" att äta en filérätt om man har gjort åt resten av kycklingen, och att man får se till att äta soppa och lårbitar innan man får nästa filé. Det blir en smidig veckoplanering om man får ut 3 maträtter av 2 kycklingar, men ännu hellre kanske man ska frysa in vissa bitar, laga något vegetariskt för att blanda upp kycklingrätterna med grönsaker och sedan tina upp och laga mer kycklingrätter några veckor senare. 

Vi gjorde en stor sats soppa i en rejäl kastrull, eftersom vi även vid ett tidigare tillfälle fått kycklingskrov över som vi fryst in och nu tinat. Såhär när vardagen slår till gillar vi att koka en rejäl soppa under helgen och sedan ha mat till lunchlådor och kvällsmåltider hemma. Soppan har gott om färsk kryddning och blir riktigt smakrik, men har man inte färsk ingefära eller chili och koriander hemma så kan man skippa dessa ingredienser. Man tager vad man haver och tycker om, så receptet är inte hugget i sten.

Kyckling-nudelsoppa 

ca 8 portioner

2 st kycklingskrov av Bosarpkyckling

minst 3-4 grönsaker, exempelvis:

3 mellanstora gula lökar

4 st vitlöksklyftor

250 skogsschampinjoner

1 röd paprika

3 morötter

1/2 zucchini

1/2 purjolök

ca 3 cm bit ingefära

1 st röd chili

2,5-3 liter vatten

grönsaks eller kycklingbuljong

2 tsk salt

2 krm peppar

äggnudlar (gärna fullkorn)

salladslök och färsk koriander till garnering

Hacka lök, vitlök, och grönsaker grovt. Ta gärna alla grönsaker på listan, eller egna favoriter, men minst 3-4 olika grönsaker ska det vara. Stek alla grönsaker i rapsolja i botten av en stor kastrull. Skala ingfära med potatisskalare och skär strimlor av den med skalaren, alternativt skär med kniv om ni föredrar det. Hacka chili fint. Tillsätt ingefära och chili i grytan. Ta bort skinnet på kycklingen (annars släpper det ifrån sig väldigt mycket fett till soppan). Lägg ner de två skroven hela i grytan. Häll på så mycket vatten att det täcker kycklingen men att det forfarande finns plats för soppan att koka i grytan utan att bubbla över. Tillsätt buljong, salt och peppar. Koka upp och låt puttra i minst 20 minuter. Koka under tiden nudlarna enligt anvisning i en mindre kastrull bredvid, se till att de inte blir överkokta utan häll av vattnet och skölj nudlarna snabbt i kallt vatten när de är färdiga. Strimla garneringen, om ni har sådan och ska äta soppa direkt, d.v.s. salladslök och koriander.

När soppan är klar ska man smaka av och ev. krydda med mer salt om det inte smakar så mycket. Lättast att äta blir det om man nu plockar upp skroven med en gaffel, låter dem svalna något, tvättar händerna noga och sätter sig och plockar loss köttet från kycklingen. Det bör vara lätt att få bort köttet, men aningen pilligt. Sedan tillsätter man köttet i den fortfarande kokheta soppan. Ska man äta direkt kan man först ta en matskål och lägga ner en lagom mängd nudlar i för att sedan sleva upp soppa och se till att man får både kött, grönsaker och buljong i tallriken. Garnera med koriander och salladslök. Har man lagat mat i förväg kan man kyla soppan nu, hälla av och kyla nudlarna i en separat burk och vänta med att strimla garneringen tills man ska äta. Då värmer man upp en eller flera portioner av soppan i en kastrull (här kan man underlätta för sig genom att blanda ner nudlarna medan man värmer) och garnerar.

Hemligheten är alltså att koka nudlarna separat och att blanda ner dem först när man ska äta soppan. Sparar man soppa och värmer upp med nudlar i suger nudlarna åt sig vatten från soppan och blir överkokta och sladdriga.

Övrigt: Glutenfri rätt (kolla buljongen dock!), laktosfritt, byt ut nudlarna mot äggfria om man vill göra utan ägg. Brukar bli uppskattad av barn. Se upp med folk som är överkänsliga för chili.

Bondens marknad, Äkta vara, fruktförmedlingen och andra tips!

Ja, i lördags var det ju strålande sol och många matintresserade som vimlande i Botaniska trädgården framför Orangeriet när Bondens egen marknad som vi tipsat om tidigare hade sin matfestival. Vi var på plats och lyssnade med intresse på föredrag, åt gott på Triller mat och bröd som hade en uteservering och handlade på oss alla möjliga godsaker som syns på bilden. Surdegsbröd, finfina gurkor, smaksatt honung (med ingefära, anis och saffran - den blir underbar till julens efterrätter!), päron och plommonmarmelad med calvados, tre sorters ost, najadrökt lax och sk förkylningshonung med tillsatt pepparmynta, propolis mm. Dessutom fanns det möjlighet att prata surdegsbak och kolla på degar och testa att slunga honung och prata om detta med biodlarna, vilket vi tyckte var mycket roligt.

Missade ni detta men är sugna på att titta på godsaker så finns ju Bondens marknad vid centralstationen varje fredag eftermiddag under hösten. Det är lite olika handlare som står där från gång till gång, men tanken är alltid att konsumenterna ska ges en chans att köpa produkter direkt från producenterna utan mellanhänder, vilket också ger en chansen att ställa frågor om produkterna och få svar från dem som verkligen vet. Passa på att fråga om vad som passar med vad, hur sakerna framställts mm.

Visst kan det tyckas dyrt med en del av sakerna på bondens marknad, liksom ekologisk och/eller närproducerad mat i övrigt. Men vi har i alla fall inte fått uppfattningen att producenterna ser till att ta extra mycket betalt för sina produkter. Det är inte lätt att vara relativt småskalig producent som värnar om kvalitet idag när man konkurrerar med stora bolag som hänger sig åt matfusk i hög utsträckning. Så på ett sätt blir det lätt att man jämför äpplen och päron när man jämför priser på till synes liknande produkter. Det handlar också om att vi har blivit vana vid att lägga en mycket liten del av vår disponibla inkomst på mat, från ca 30% på 50-talet, till 19% 1993 och 12% idag. Varför ska maten egentligen vara så billig? Detta skriver Mats-Erik Nilsson om bland annat i denna krönika. Även i faktiska priser har en del matvaror inte blivit dyrare, exempelvis här finns en artikel om myten om den dyra maten i Sverige, med ett exempel på att charkvarorna faktiskt är billigare idag än för nästan 20 år sedan. Vi slänger också alldeles för mycket mat idag, och här finns också en chans att spara mycket pengar som man istället kan lägga på att köpa lite dyrare men mycket bättre mat.

För att komma tillbaka till upplevelserna under helgens marknad så vill vi även tipsa om att Bondens mat i Uppland producerar sin egen Matkarta som finns både som fysisk karta och på nätet, där gårdsbutiker och caféer mm finns utmärkta. Senaste projektet är att också sätta ihop olika "turer" som hugade kan åka för att exempelvis köpa julklappar av lokala producenter, titta på eko-gårdar eller hänge sig åt ostprovningar. Så småningom kommer ett förslag på tur för barnfamiljer, det ser vi fram emot!

Vi passade också i helgen på att bli medlemmar i föreningen Äkta vara, som värnar om den oförfalskade maten utan tillsatser. En av grundarna till föreningen var på plats och berättade om hur de kämpar för att väcka opinion mot att det blivit helt ok att ha långa rader av tillsatser i vanlig mat och fortfarande kalla det för t.ex. glass eller pepparkakor, trots att knappt några av de ingredienser man själv skulle haft i om man gjort det hemma finns med längre. Det kostar 100 kr att vara medlem, och man får olika förmåner, som t.ex. billigare/gratis inträde till vissa mässor mm, så man tjänar snabbt in denna summa om man är matintresserad som vi. Tjänar man inte in summan kan man glädja sig åt att ha bidragit till kampen för bättre matkvalité istället.

Äkta vara ger en nu också rabatt på en provprenumeration på den nya tidningen Hunger, som börjar komma ut i oktober: "Hunger är tidningen som tar maten på allvar. Som inte nöjer sig med smarriga recept, hårdstajlade matbilder och påklistrade leenden. Som granskar fusket i butikerna och på krogen. Som har något intressant att berätta om råvaror, rätter och matkultur. Och som kan göra oss vanliga hemmakockar mer självsäkra och kreativa vid spisen. 

Föreningen har också en smidig fruktförmedling på sin hemsida. Bakgrunden är att vi idag importerar mindre frukt än den som går till spillo genom att inte skördas i svenska trädgårdar. Även nu under högsäsong för äpplen importeras det äpplen från t.ex Argentina i stora mängder. Vi skulle alltså kunna bli självförsörjande på frukt om vi bara ansträngde oss att ta tillvara den frukt vi har. Fruktförmedlingen har en Sverigekarta med nålar där man kan plocka frukt på både offentliga platser och i privata trädgårdar. Gör en insats, spara pengar och bidra till en bättre miljö i höst genom att plocka frukt istället för att köpa!

Så småningom kommer vi ta upp mer här på bloggen om tillsatser i maten, att inte slänga mat och även lite reflektioner om barn och mat. Viljan till att skriva långa inlägg finns absolut, men inte alltid tiden!