Visar inlägg med etikett tillsammans. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tillsammans. Visa alla inlägg

tisdag 27 juli 2021

Om barn och mat del 2: tack för maten, på riktigt.

Blogginlägget om barn och mat del 1 har blivit riktigt populärt, liksom våra andra tidigare blogginlägg om hemgjord välling och barnmat, och nu skriver vi en uppföljnig när dottern är 10 år! Folk har undrat - hur gick det i längden med vår ambition att få henne att äta varierat, med god aptit och inte sky grönsaker eller 'vuxnare' smaker? Har vi flera tips från när hon blev äldre?

Först och främst - hon var mest glad i att äta väldigt många olika saker när hon ca 1-3 år då hon tyckte om väldigt mycket olika saker som hon i längden började rata mer och och mer när förskola och kompisar fick större inflytande och smaken förändrades. Hon har aldrig gillat starkt smakande ostar, stark chili samt större bitar svamp och har svårt för de flesta såser och sylter. Men hon äter fortfarande så gott som alla grönsaker med väldigt god aptit, inkl mer utmanande grönsaker som olika slags kålsallader, stekt mangold eller svartkål med vitlök, aubergine etc. Hon älskar kött och fettet på kött men även alla slags bönor, linser, pumpa, jordärtskocka mm äter hon glatt - ja så gott som alla recept här på bloggen - men ibland får vi lägga upp maten lite "separerat" eller så petar hon bort vissa ingredienser. Hon dricker smoothie med grönkål och bär till frukost och sedan äter hon säkert 3 stora portioner grönsaker samt 2-3 frukter varje dag och äter varierat. Hon äter också mycket bättre av skolmaten än de flesta av hennes klasskompisar. Framförallt är hon stark, spänstig, nästan aldrig sjuk, och oftast full av energi. Såklart kan detta till stor del vara ett resultat av genetik, bra sömn och andra faktorer snarare än våra ansträngningar med maten, men de har också bidragit vill vi gärna tro.

Egen pizza smakar bäst.
Har vi fått fler insikter/kan vi dela med oss av fler tips? Tja, det klassiska att involvera henne i matlagningen är förstås bra. Hon har alltid varit märkbart mer intresserad av att äta olika ingredienser när hon själv fått vara med och plocka med dem medan man förbereder maten eller åtminstone se på när man tillagar maten. Här försöker vi att ha tålamod och förklara olika moment (t.ex. nu hackar vi paprika - blir det godare med stora eller mindre bitar, vad tycker du, titta såhär smakar den innan och efter man stekt den, känner du skillnaden - den blir mjukare och lite sötare osv.). Vi har ofta små "blindtester" på olika saker och försöker prata mycket om matens konsistens, nyanserna i smaken etc. (alltså - vi är långt ifrån några änglar när det kommer till att ha tålamod med små barn så detta gör vi när vi orkar och är på humör - men det räcker långt om detta händer ibland!).

Det handlar också om att förmedla en grundläggande respekt för maten tycker vi som går långt mycket längre än ett "tack för maten" lite på slentrian till den som lagat den. Den respekten tycker vi mer och mer saknas i samhället idag, vilket bidrar till en överkonsumtion och slit- och slängbeteende som inte är hållbart. Att grundlägga andra värderingar hos våra barn är viktigt och nödvändigt eftersom de kommer att få ett stort ansvar för att ta oss ur den situation vi skapat. Det vi skrev i förra inlägget om att inte prata om mat som äckligt handlar om detta. 

Vi är även väldigt noga hos oss med att ta vara på maten och inte slänga. Råvarorna har producerats med omsorg och en hel del resurser har gått åt, de har varit i en affär och tillagats av oss - det är hemskt synd att slänga bort allt detta. En del kan tycka att vi går till överdrifter - men hos oss är det normalt att vi äter upp varandras mat om någon inte orkar, att vi säger till dottern att alltid skrapa upp all mat på sin tallrik, eller att vi lägger mat som vi inte orkat äta upp i en burk och värmer på den lite senare (här är vi lite hårda mot oss själva - har man mat över från lunchen får man äta upp den nästa gång man blir hungrig, även om man hellre hade varit sugen på en mellanmålsmacka...). Detta gäller även dottern - har hon tagit för mycket yoghurt och musli till frukost och inte orkar äta upp så hamnar skålen i kylen och så får hon det till mellis efter skolan - kanske inte lika gott då men det hjälper en att snabbt lära sig att inte ta för mycket från början. Många har en överdriven rädsla för att mat ska få bakterietillväxt - men mat som du ätit på själv och sedan äter lite senare samma dag hinner inte få en skadlig tillväxt av bakterier. Mat som stått lite längre kan man se till att koka upp ordentligt så blir den också OK. Vi har aldrig blivit magsjuka av vår egen mat. 

Ett knep som vi skrivit om mycket på bloggen är att vi lagar mycket storkok och dels fryser in, tar matlådor men också äter samma maträtt några gånger i rad (kanske 3 kväller samma vecka, och sedan inte på ett tag). Detta sparar väldigt mycket tid och gör att man orkar laga bättre mat, men det kan upplevas som enformigt kanske 3e dagen. Samtidigt är det det bästa sättet att vänja barn vid mat - de tenderar att bli mer och mer positiva till mat som de smakar flera gånger inom loppet av en kort period faktiskt. Det handlar mest om inställning och att vänja sig vid att äta såhär - vi tycker många gör livet väldigt krångligt för sig genom att tvunget äta nya maträtter varje kväll. 

Vi vill också ta vara på hur årstiderna växlar och att man äter olika saker vid olika tillfällen. För barn är det extra sällsamt att vänta på vissa maträtter eller ingredienser och upplevelsen av det man förknippar med maten blir extra stark - pepparkakorna luktar och smakar verkligen JUL om man inte äter dem slentrianmässigt resten av året, och vår dotter som fyller år i juni kanske alltid kommer att förknippa årets första jordgubbar med sin födelsedag. Hon väntar förväntansfullt när det börjar bli höst på att päronen på vårt eget träd ska börja mogna och under tiden som vi har egna päron köper vi i stort sett ingen annan frukt, utan det får bli päronfrossa i både frukostgröten och till efterrätt efter middagen. Bara att förstå att grönsakerna växer till sig under vissa delar av året, för att skördas under andra månader skapar en större förståelse för hur maten produceras och hamnar på vårt bord. Allt detta ger i längden en mer hälsosam inställning till mat där den får den respekt den förtjänar. 

Hoppas dessa tankar kan inspirera några av er som läser att testa vissa av tipsen! Allt är inte för alla såklart, och vissa saker upplevs säkert som för präktiga eller tidskrävande för många av er. Som vi skrev i det tidigare inlägget - man kan inte lägga tid på allt - vi väljer att lägga tid på mat, men kompromissar om en hel del annat som ni säkert är noga med! Att må bra och känna sig glad är det viktigaste. :)

fredag 2 maj 2014

Parmesan- och örtpanerad rödspätta med chilimajonnäs

Stekt rödspätta med klyftpotatis, kall sås och ärtor
När man har färsk rödspätta, vilket vi hade fått tag på häromdagen, blir man ju sugen på att panera och steka, och vi hittade därför på (inspirerade av diverse recept) en egen panering med örter och parmesan som blev jättegod. Serverad med klyftpotatis och en kall sås (exempelvis chilimajonnäs) samt ärtor eller haricots verts från frysen blev det så gott att vi öppnade en flaska vitt till. Det var faktiskt inte särskilt jobbigt att panera, Freja hjälpte gärna till och eftersom vi var två så gick det som ett löpande band rätt ner i pannan. Vi dubblade detta recept och stekte två middagars fisk på en kväll och nästa dag stekte vi på dem igen i en stekpanna med lite extra smör. Det blev som färskstekt!

OBS att WWFs rekommendationer för rödspätta är lite tvetydiga, det beror på vart den fiskats och med vilken fångstmetod, så fråga gärna och var lite besvärliga när ni köper.

Parmesan- och örtpanerad rödspätta med chilimajonnäs
4 portioner

Frasig parmesan- och örtkryddning gjorde det lilla extra!
4 stora rödspättafiléer (eller flera små)
vetemjöl
1-2 ägg
ströbröd
parmesan
färska örter, exv. timjan, oregano, basilka

4 msk majonnäs
1 dl sweet chilisås, gärna hemgjord
ev. extra chilipulver eller salt

potatis till 4 personer
ärtor/haricots verts

Skrubba potatisen och klyfta den, lägg i en ugnsform, ringla över rapsolja, vrid ordentligt med peppar och salt över, gärna lite örtsalt också. Rör om och sätt in i 200 grader varm ugn i minst 20 minuter, tills de blir rejält krispiga. Tina under tiden ärtor eller haricots verts, koka de senare i någon minut i kokande vatten eller ångkoka. Rör ihop chilimajonnäsen genom att skeda upp majonnäs i en liten skål och röra ner sweet chilisås i. Proportionerna beror helt på vilken chilisås ni har och hur starkt ni tycker om, så smaka av och tillsätt eventuellt mer sås, extra chilipulver, salt eller mer majonnäs. 

Torka av fiskfiléerna med hushållspapper så att de inte är för fuktiga (detta är viktigt, annars fäster inte paneringen bra!). Salta gärna med lite örtsalt, vrid över en aning citron (men inte så att det blir för fuktigt, gnid in i filén). Häll upp mjöl, ägg (lättvispat med en gaffel) och ströbröd på tre separata tallrikar med lite högre kant. Riv ner parmesan i ströbrödet så att det utgör ca 1/3 av paneringen. Finhacka färska örter och vänd ner i ströbrödet (de ska inte heller vara för fuktiga). Tänk på att det går ganska snabbt att lägga upp mer mjöl, ägg och ströbröd så det är onödigt att hälla upp för mycket, det som blir över är svårt att ta tillvara på. Ta lika delar smör och rapsolja i stekpannan. 

Förbered allting innan ni börjar steka fisken, se till att potatisen i princip är klar och att bordet är dukat. Fisken ska serveras färsk från pannan! Är ni många i familjen är det en fördel att använda flera stekpannor och i detta moment är det inte dumt att vara minst två personer som hjälps åt! 

Vänd fiskfilén först i mjöl (lyft med en gaffel och se till att mjölet täcker alla delar, pudra bort överflödet). Vänd sedan den i ägget och se till att ägg täcker båda sidorna på fisken, lägg över fisken i ströbrödet och vänd försiktigt runt så att det täcker båda sidor. Hetta upp stekpannan till relativt hög värme (4-5 på 6-gradig skala) när det finns två panerade fiskar att börja steka och stek först på ena sidan i några minuter tills paneringen är gyllenbrun och frasig, vänd sedan och stek i några minuter på andra sidan. Stapla inte fiskarna ovanpå varandra när de är färdigstekta då det gör paneringen mindre frasig. Se istället till att kunna servera den i princip direkt på tallrik. 

Allergier: Panera med glutenfria produkter för glutenfri variant, kolla upp hur man gör det. Parmesan innehåller mjölk, uteslut det vid allergi. Kontrollera köpt majonnäs så att det inte innehåller oväntade tillsatser, eller gör egen på ägg och olja. 

torsdag 24 april 2014

Grahamsskorpor med färska örter


Närbild på de goda blivande skorporna!
När Flora var hemma med en (inte alltför) sjuk Freja för några veckor sedan bakade vi tillsammans dessa fina grahamsskorpor med färska örter som är goda att äta med ost eller marmelad, eller varför inte äppeldjem. Perfekt som ett trevligt mellanmål med en kopp te eller varm choklad. Vi gjorde dubbel sats och åt upp en del varma små brödbullar med smör direkt när de kom ut ur ugnen, innan de skulle torka till skorpor. Freja klarade utan problem att forma de små bullarna (men de buffades till lite i smyg av Flora när de låg på plåten då de blev aningen platta...). Skorporna är smidiga att göra om man har mycket färska örter hemma och blir perfekt som present tillsammans med en burk marmelad! 

Bullarna svalnar på galler innan de delas
Grahamsskorpor med örter
ca 50 st

100 g smör
0,5 dl rapsolja
2 tsk salt
7 dl vetemjöl
7 dl grahamsmjöl
1 msk honung
5 dl mjölk
3 msk färska örter, exempelvis salvia eller timjan

Smält smöret och tillsätt mjölk och olja, värm degvätskan till cirka 37 grader eller 40 grader om ni använder torrjäst. Smula vanlig jäst i en bunke och tillsätt degvätskan, rör tills den löst sig, alternativt tillsätt torrjästen till grahamsmjölet istället. Tillsätt salt, honung och hackade örter. Rör ner grahamsmjölet och tillsätt sedan vetemjölet i omgångar. Arbeta ihop degen tills den är smidig. Låt den jäsa på en varm plats under en handduk i 30–40 min.
Freja knådar som ett proffs.

Häll upp den jästa degen på mjölat bakbord och knåda tills den känns smidig. Dela degen i 4 rullar. Dela varje rulle i 5-6 bullar, beroende på hur stora skorpor ni vill ha. Lägg bullarna på en plåt med bakplåtspapper och låt jäsa under handduk i cirka 15 min (troligtvis behövs det två plåtar, vi lät dem vara inne samtidigt men bytte vilken som var underst efter halva tiden). Grädda bullarna i varm ugn, 250 grader, i ca 10 min.

Ta ut och låt bullarna svalna en aning, dela dem sedan försiktigt på hälften. Här kan man norpa några stycket och äta som färska småbullar med smör och ost om man inte kan vänta på skorporna!

Lägg tillbaka halvorna på plåten med snittytan upp, och låt dem få lite färg under 2–3 min i ugnen, fortfarande 250 grader. Vi åt upp ca 5 bullar direkt och då fick vi plats med alla skorpor på en plåt. Man kan ställa dem tätt ihop vid det här laget då de är gräddade redan. Sänk sedan värmen till 100 grader och låt skorporna torka i ugnen i 1,5–2 timmar, kontrollera att de känns torra i mitten. 

Låt de svalna helt och förvara i en ren glas- eller plåtburk. 

söndag 30 mars 2014

Lagrad potatis - ungersk potatisgratäng med ägg och korv

Rakott krumpli med enkel sallad till
Här följer ännu ett hederligt ungerskt recept som Floras mamma hjälpte till att göra tillsammans med Freja häromdagen. "Rakott krumpli" som det heter på ungerska kan översättas med "lagrad potatis" och görs med färdigkokt potatis, färdigkokta ägg och ungersk kryddig korv (exempelvis paprikasalami) som ger smak och karaktär åt rätten. Det blir på ett sätt som en potatisgratäng, men man äter den oftast som en maträtt i sig, utan fler tillbehör eftersom den förutom potatis innehåller ägg och korv. Det enda man måste tillägga är ju grönsaker, och då passar olika slags sallader, inlagda eller syrade grönsaker bra. Blir det så lite mat över att det inte funkar som en hel maträtt till nästa middag kan man förstås steka på en kryddig korv och äta rätten som potatisgratäng med korv och grönsaker till. Det är vanligt i ungersk matlagning att man använder gräddfil till allt möjligt där man i Sverige skulle haft grädde eller matlagningsgrädde, vilket ger rätten lite syrligare smak. Paprikapulver (som inte är starkt om man inte väljer stark paprika uttryckligen) är ju ett måste i ungersk matlagning också...

Freja jobbar mycket fokuserat med potatis/äggdelaren
Rätten är lite av en "resträtt" som kan vara smidig om man har mycket kokt potatis och kokta ägg över efter en buffé, påsklunch eller kanske midsommar. Den var perfekt att göra med en treåring eftersom Freja gladeligen åtog sig uppgiften att dela kokta potatisar och kokta ägg med äggskivaren (som är lite av ett måste-köksredskap om man vill ge sig på maträtten) och var mycket stolt när hon lyckades. Maträtten funkar bra att laga en vardag om man har förberett tidigare med att koka potatis och koka ägg.

Här vill vi också tipsa om äggkokaren vi tidigare förespråkat, som passar för en liten familj med max 3 äggätare, Krups Ovomat trio. Kokar man ägg hyfsat ofta så går det åt mycket mindre energi med en äggkokare som bara kokar upp exakt så mycket vatten som behövs för att koka ägget till perfekt konsistens. Vill man som här ha fler än 3 ägg kan man ju koka i två omgångar. Det är smidigt att koka äggen samtidigt som man fixar annan mat en tidigare dag och bara ha de färdigkokta äggen i kylskåpet tills man ska fixa denna rätt.


Ungersk lagrad potatis med korv
Titta - kokt potatis blev skivad i delaren!

Ca 4-5 portioner

Kokt potatis, ca 10 st 
Kokta ägg, 6 st
Ungersk eller spansk kryddig korv, minst 100 g
Gräddfil 3 dl
1 ägg (ej kokt)
salt och pappar
Andra kryddor (paprika, oregano, chilipulver eller vad man föredrar)

Stek skivor av korven i en stekpanna, häll fettet från korven i en ungsäker form och varva skivad potatis, skivat ägg och korvbitar i lager ovanpå varandra, salta lite då och då. Blanda ihop gräddfil med lite kryddor, korvfett och ett (okokt) ägg och häll lite av blandningen på varje lager med ägg och korv. Avsluta med ett lager av kokt potatis och häll över resten av gräddfilsblandningen. Man kan strö över ost, men det är inte nödvändigt. Gratinera i ugnen på ca 200 grader i 20-25 minuter.

Övrigt: rätten är glutenfri (kontrollera korven). 

tisdag 25 mars 2014

Våffeldagen!

Var det inte en väldigt Freudiansk fel-hörning tycker ni, kära bloggläsare, när man fick Marie Bebådelsedag till våffeldagen? Få se nu... "Vår Fru-dagen... Vårrfrudagen...vårfludagen...våffludagen.... våffeldagen.... jaså är det våffeldagen idag, bäst att vi gör våfflor!" Känns inte så jättetroligt... Tydligen börjar vanligen hönsen att värpa igen såhär års efter vintern, och korna börjar ge mjölk. Förr i tiden passade man då på att bryta fastan som varat sedan semmelfrossan i februari med att göra våfflor på färska ägg och mjölk. Det var väl troligtvis den huvudsakliga anledningen bakom att man lyckades höra så fel...

Just i år var det kanske inte så mycket fasta mellan semlorna och våfflorna som det kanske borde vara med tanke på hur tidigt våffeldagen infaller, men, men, man får väl offra sig och äta ändå! Vi tycker det är mysigt att ha våfflor som eftermiddagsfika så vi väntar nog till i helgen med dem dock.

Ett litet tips för våfflandet - testa att fixa med förlängningssladd så att ni kan ha våffeljärnet på eller vid sidan om matbordet. Då kan man sitta och fika och umgås samtidigt som fixar våfflor och får mumsa färska våfflor direkt från järnet. Står man och gör våfflor först och lägger dem på hög så blir de genast soggy, och det är inte heller kul att en person ska vara våffelslav medan alla andra äter... Med  lite försiktighet går det utmärkt att ha järnet på bordet, ta bort duken först bara och ha kanske lite hushållspapper framme för att hantera eventuellt spill. Och ja - irish coffee passar utmärkt till våfflorna!

Våfflor blir jättegott med hjortronsylt och vaniljglass eller grädde till. Mums! Det finns många som utan vidare gör sin egen pannkakssmet men av någon anledning inte tror sig om att kunna svänga ihop en våffelsmet utan köper våffelmix. Det är dock i grund och botten samma sak, och det är ingen stor konst att få frasiga goda våfflor utan att behöva ta till dyra fabriksmixer fulla av underliga tillsatser, palmolja istället för riktigt smör och andra onödigheter. Så gör din egen våffelsmet i år, testa receptet nedan, eller något annat recept, det finns många varianter. I fjällen görs våfflorna ofta på grädde för att få dem extra frasiga. Är man ute och vandrar eller på skidtur kan en enda våffla göra så att man står sig i flera timmar. Är det vardag hemma utan några större strapatser kanske man vill försöka undvika såpass mastiga våfflor.

Våfflor med hjortronsylt och glass
ca 8-10 st

3,5 Mjöl (varav gärna 1 dl grahamsmjöl)
5 dl Mjölk (röd)
2 tsk bakpulver
50 g smält smör
ordentligt med smör till våffeljärnet

Vispa ihop mjölk och mjöl ordentligt (vi brukar använda vår lilla eldrivna handvisp), tillsätt bakpulver och smör. Låt smeten stå och svälla i en halvtimme. Häll i mer mjölk om den blir alldeles för tjock. I detta recept har vi inte så mycket smör i smeten utan smörjer istället våffeljärnet ordentligt med smör för att slippa fastkletade våfflor. Ät våfflorna helt nygjorda med lite varm hjortronsylt och glass!

torsdag 16 januari 2014

Baka med småbarn - små utflyktsscones (ungerska pogácsa)

Barn älskar ju ofta att baka, vilket inte minst vi börjar märka med lilla Freja som nu är drygt 2,5 år. Det har blivit ett stående inslag bland aktiviteterna, men nu efter jul kanske man inte hela tiden vill baka olika sötsaker.

Då kan det vara läge att dessa ungerska små pogácsa (kallade "pogi") som är som små salta mini-scones med keso eller potatis i. De är godast helt färska men fungerar också bra de närmaste dagarna som mellanmål på vinterutflykten, eller istället för macka till en värmande soppa. Receptet kommer från Frejas mormor, som brukar baka dessa med Freja när hon är där och hälsar på. Det är kul för barn att vara med och ta ut de små kakorna med mått och sedan kan de vara med och pensla varje pogi.

Nygräddade små pogi!
Pogácsa (pogi) med keso 

250 gr keso (bearbetad gärna lite med mixerstav tills den blir slät)
250 gr smör
250 gr mjöl
1 tsk salt

Ovanpå:
ägg, kummin och ost

Arbeta ihop mjöl och smör med fingertopparna. Tillsätt keso och salt och bearbeta degen tills den är jämn och går att kavla ut. Om man vill göra på traditionellt ungerskt vis kan man kavla ut, vika ihop och låta vila 15 minuter, upprepa detta och låta vila 15 minuter igen och sedan börja med att ta ut rundlar med form. Det blir gott ändå, även om man skippar detta moment!

Kavla ut degen till en rektangel, ca 1,5-2 cm tjock. Ta ut små runda former eller använd någon annan form, exempelvis en liten pepparkaksform. Pensla med uppvispat ägg och strö över lite ost (och gärna lite hel kummin).

Grädda i 175 grader i ca 30 minuter.
Mormor och Freja bakar pogi, penslar dem noga!


Pogácsa med potatis

250 gr kokt potatis (pressad)
250 gr smör
250 gr mjöl
1 ägg
1 tsk salt

Ovanpå: ägg, ost och kummin

Arbeta ihop den kallnade och pressade potatisen med mjöl, smör, ägg och salt tills det blir en deg som kan kavlas ut. Kavla ut den till en rektangel ca 1.5-2 cm tjock, vik den och kavla ut igen (två gånger efter varandra, utan att vila emellan) och vik den igen, låt den vila den på en kall plats 3-4 timmar.

Kavla ut degen till en rektangel, ca 1,5-2 cm tjock. Ta ut små runda former eller använd någon annan form, exempelvis en liten pepparkaksform. Pensla med uppvispat ägg och strö över lite ost (och gärna lite hel kummin).

Grädda i 175 grader i ca 30 minuter.

torsdag 19 december 2013

Julmat - bara favoriterna från julbordet eller en lyxig middag med vilt?

Jullunchen uppdukad julafton 2013.
Så var det dags att planera för julmaten och det märks på era sökningar, kära bloggläsare, att ni söker julmatsinspiration. Tänkte dela med oss av hur vi tänker kring julmaten i år. Vi har sedan 2010 alltid haft julfirandet hos oss och vår släkt består enbart av våra båda föräldrapar samt oss två vuxna och ett barn. Vi har över åren haft lite olika upplägg men tänkte i år satsa på lite mindre julmat och mer finmat! Tänkte satsa på bara de saker vi uppskattar mest av julmaten och undvika allt som bara är med "bara för att". 
Ostbrickan den 23:e är en kär tradition.

Ingen orkar inte äta för många olika sorters kakor på julafton.
Mormors fruktkaka, hembakta pepparkakor och mandelskorpor
räcker bra i år, tillsammans med choklad.
Vad gäller avvägningen mellan att göra själv och att köpa färdigt eller delegera har vi med åren också kommit fram till vad som fungerar och inte. I början tyckte vi det var jättekul att laga mat och experimentera, gjorde egna chokladpraliner med proffs-formar specialbeställda från Belgien, och gjorde eget hemgjort nästan allting. Såg vi ett recept på vitlökssill som innehöll 1/2 dl majonnäs, jag då började vi med att göra majonnäsen själva och sedan göra sillen. Sådär höll vi på ända tills vi julen efter att dottern föddes då vi insåg att det var en ohållbar ambitionsnivå med en 6 månaders bebis - insikten kom två dagar innan jul då en av oss stressat försökte underhålla bebisen som satt i sin babysitter med att vispa på den egna majonnäsen samtidigt som den andra  försökte fixa med den hemgjorda gravlaxen. Dottern var inte imponerad, och våra föräldrar hade ändå bara ögon för henne när de väl dök upp på julafton ... de lyssnade knappt på oss när vi presenterade julbordet som var hemlagat in i minsta detalj vilket ju kändes lite överflödigt.... Samtidigt tycker vi inte om färdiglagade köttbullar och risgrynsgröt. En kompromiss har blivit att föräldrarna får bidra mer till julmaten samt att vi dragit ner på antalet rätter och verkligen tar favoriterna. 

Reninnanlår med potatisgratäng, chokladsås, rödkålssallad och
ångkokt brysselkål till julaftonsmiddag. 
Hjortronparfait med varm hjortronsylt och mandelskorpa till
efterrätt på julaftonsmiddagen. 
I år kände vi dock att vi inte var så sugna på julmat i några större mängder utan snarare på en riktig finmddag. Ibland känns köttbullar och prinskorv som rätt tråkig mat till årets stora middagsbjudning... I år kände vi oss sugna på viltkött som renfilé eller reninnanlår med chokladsås, potatisgratäng och brysselkål, alternativt tillbehören potatiskaka, portvinssås och svartrot, eller varför inte trattkantarellsås

Och ursäkta alla som älskar ris-a-la Malta men vi tycker den är lite överskattad - det är ju bara gammal risgrynsgröt med grädde och burkfrukt, en resträtt som egentligen passar bättre efter jul? På julafton kan man ju lyxa med läckerheter som denna saffransmousse (eller denna panna cotta där man också kan tillsätta saffran och garnera med tinade sockrade hjortron istället för hallon), en hjortronparfait, en semifreddo med dadlar och torkade fikon, eller superenkelt tillredda glöggkokta päron med nougatgrädde? Alla dessa efterrätter är också väldigt juliga, och mycket mer spännande än godis och pepparkakor som brukar vara populära bland julbordets efterrätter...

Det vi kom fram till att vi verkligen gillade var främst förrätterna - sill, gravad lax, paté och rökta korvar, samt en god griljerad skinka, julbröd, stark senap, julöl och snaps. Och till det gärna sallader med inslag av rödkål och grönkål, eller kanske en gratäng med bara grönsaker istället för Jansson, som denna italienska auberginegratäng. Av huvudrätterna var det främst de hemlagade köttbullarna som var mest omtyckta, men köttbullar är ju inte heller särskilt festligt egentligen, så vi tänkte ta dem på ett större julbord på annandagen. Såhär blev årets julmatsplanering: 

Julbordet 2014

Den 23e när farmor och farfar kommer upp äter vi rödbetssoppa med hemgjorda piroger till middag, följt av ostbricka på kvällen.

Salladerna brukar bli mäkta populära!
På julafton har vi minijulbord till lunch: två sorters hemgjord sill, egen gravlax med sås, paté, inlagd gurka, korv (från marknad), avokado, paprika, griljerad skinkarödkålssallad med apelsin och grönkålssallad med valnötter och ädelost och hårt bröd samt Saltå kvarns goda vörtbröd.  Vi serverar ingen potatis till julbordet, det räcker med bröd eftersom det finns så mycket annat att äta och flera sallader.

Fikat vid 15-tiden är med glögg, pepparkakor, biscottis, fruktkaka och praliner. Till presentöppningen skålar vi i champagne och innan middagen tar en del av oss en fördrink som heter cinnamon kiss med något litet tilltugg till fördrinken istället för förrätt. 

Middagen är på reninnanlårpotatis- och getostkaka, ångkokt brysselkål och trattkantarellsås. Till efterrätt äter vi hjortronparfait.

På juldagen upprepar vi lunchen med enbart farmor och farfar och äter middag tillsammans hos mormor och morfar.

På annandagen äter vi upp resterna av rödbetssoppan och pirogerna från den 23:e till lunch och äter julbordet igen till middag, med tillägg av farmors köttbullar (som hon steker hemma och fryser in innan hon kommer), stekt färsk viltkorv (från Sigtunaföretaget Viltbilen som har gratis hemkörning inom 10 mil från Sigtuna och säljer riktig viltkorv utan en massa fläskkött inblandat), och en potatisgratäng.
Sill, gravlax, paté, skinka, 2 sorters sallad, inlagda gurkor,
köttbullar och viltkorv samt olika sorts bröd utgjorde julbordet.

Den 27e äter vi vid behov upp resterna av julbordet till lunch och resterna av reninnanlåret med potatisgratäng tillsammans med farmor och farfar innan de åker hem den 28e och vi gör pyttipanna på de rester som blivit över!

OBS! Väljer ni att köpa vissa saker på marknad och tänker att ni ska gynna småproducenter från närområdet som gör kvalitetsprodukter, läs då först detta inlägg och se upp för företaget "svenskt mathantverk"!

Farmors köttbullar och stekt korv från Viltbilen. 

Funderar ni över hur mycket man ska köpa av olika ingredienser och hur man ska beräkna att folk äter på julbordet kanske Coops portionsguide för julbordet kan hjälpa. Generellt tycker vi att man ska försöka lugna sig, det blir nästan alltid så att man köper för mycket av allting, och sen ställer man fram för mycket också som står och blir sunkigt. Man kan faktiskt skära upp lite mer gravlax eller skinka om den tar slut. Och tar en rätt slut på julbordet så finns det alltid något annat man kan äta av, eller hur? Det är ingen som kommer gå hungrig. Någonstans har vi ett ansvar att försöka slänga så lite som möjligt när det kommer till mat, och spara på jordens ändliga resurser. Särskilt julmat som ofta är ganska dyrbart producerat mat som fisk och kött, förädlat till olika korvar, patéer, eller med inläggningar och griljeringar, eller exotiska kryddor, ostar, torkade frukter och liknande. Försök att ha en nollvision på slängd mat i jul! Med lite planering borde det gå, och till det hör att inte lägga upp för mycket åt gången på sin tallrik, och särskilt inte till barn som väldigt plötsligt kan bli mätta. Det är sällan särskilt jobbigt att ta mer mat!

Planera gärna även för att göra åt resterna efter julen! 
Efter juldagarna brukar man ha rätt mycket rester kvar, som förstås kan ätas som plockmat i mellandagarna, men man kan också frysa in mer än man tror också. Inkludera gärna planering för att göra åt rester i er julmatsplanering och försök att ha en nollvision på slängd mat! Grädde, äggvita och äggula kan frysa i små burkar och sedan hällas i en sås eller göras omelett på. Mjuka kakor av olika slag kan med fördel skivas och frysas (liksom bullar förstås) för att senare tinas en och en på svag värme i micron. Pepparkakor och andra hårda kakor bör förvaras i glasburk eller plåtburk för att inte bli mjuka och kan då hålla i många veckor efter jul. Ost som blir över kan man riva och frysa in och ha som gratängost senare, ädelost kan man göra ädelostsås till pasta på i mellandagarna. Överbliven marmelad eller sylt från ostbrickan kan man röra ner i såsen nästa gång man gör svampsås, brunsås eller någon annan sås som är lite mustig. Tärna frukt som håller på och bli gammal till en fruktsallad som man kan komplettera med torkad frukt och överblivna nötter, alternativt mixa frukt, juice, överbliven mjölk och liknande till en smoothie. Allting som känns som att det kanske är på gränsen att bli lite gammalt kan man med fördel koka eller steka på så brukar det inte vara några problem. Gör en omelett eller en pastasås på lite rester. Julskinka, korvar, köttbullar, kokt potatis, paprikaringar och brysselkål som blir över kan man med fördel tärna och spara i en burk i kylen. I mellandagarna kan man sedan steka på allting ordentligt till en pyttipanna och servera med stekt ägg, inlagd gurka och rödbetor. Ett klassiskt sätt att göra åt julmatsresterna! I detta inlägg skriver vi fler idéer om vad man kan göra av rester och länkar till en sida om hållbarhet på olika slags mat. Under etiketten rester samlar vi idéer på hur man kan göra åt rester!

God jul på er allihop nu!

Julmatsplanering - julmat planering - planera julmaten

lördag 7 december 2013

Julklappstips - tankar kring klappar och tips om att göra själv eller ge bort ätbara klappar!

Få saker med julen är så laddat som julklappar, och många har starka åsikter om julklappsgivandet. Vi tycker det lätt tenderar att gå överstyr åt båda hållen. Dels finns det familjer där julklappsgivandet tycks ha tagit över fullständigt och blivit själva meningen med julen, med berg av julklappar som många förblir oanvända samtidigt som givarna ibland till och med skuldsatt sig för att ha råd. Som motpol mot denna konsumtionshysteri (och kanske många gånger som ett resultat av en motreaktion mot detta) så finns det många som fnyser åt att ge julklappar överhuvudtaget och tycker att det är meningslöst, stressande, jobbigt att tänka ut vad man ska ge varandra, och att "folk har ju redan allt".

Båda sidorna kan vara lite tradiga att lyssna på. De som fastnat i konsumtionshets fast de själva tycker att det är jobbigt borde kunna ta tag i och göra något åt sin situation genom att protestera mot familjetraditioner av överdrivet mycket julklappar och själva fokusera på att göra egna julklappar eller köpa billigare julklappar på Blocket. De enda som verkligen med trovärdighet kan klaga på julklappshets är de som på riktigt har svårt att ha råd med julklappar alls, eller de som ingår i en familjekonstellation där alla andra har betydligt mer pengar än man själv eller är väldigt oflexibla och svåra att resonera med. Det är dock inte alltid sådana personer man hör klaga över detta.

Den andra sidan, som helst vill avskaffa julklapparna helt, kan ofta framstå som att de inte orkar ta sig tid att fundera lite extra över vad som skulle kunna glädja personer i deras närhet. Samma personer som stönar över att behöva fundera ut en julklapp till sina nära och kära kan med lätthet ägna timtal åt att kolla upp senaste prylarna till sig själv inom området man är intresserad av, må det vara teknik, sport, kläder eller matlagning. Häromdagen kunde man läsa precis en sådan kolumn i Metro, där skribenten deklarerade att i år kunde minsann hennes släktingar gott få köpa sina egna klappar, det hade de ju råd med. Detta med att folk redan har allt klingar ofta lite tomt, eftersom presenter inte primärt måste handla om att man prompt ska få något som man verkligen behöver och inte skulle kunna köpa själv. Det kan också handla om att visa lite omtanke, och det finns nog väldigt få personer som har så mycket att en burk hembakta kakor, en flaska ekologiskt vin eller lite fair trade choklad är fullständigt överflödigt. Att inte få en julklapp med motiveringen "du har ju redan allt" kan nog många gånger tolkas som "jag orkar inte fundera ut något åt dig" (dock finns det säkert många som ärligt menar att de inte vill ha några presenter, och det ska man också respektera förstås). Visst finns det säkert familjer där alla är helt överens och där det fungerar bra att antingen köpa massvis med julklappar åt varandra eller inte ge varandra julklappar alls, och så länge alla känner sig nöjda så är det ju det som spelar roll (så ta nu inte åt er om det är så i er familj!). Men i många fall kanske en medelväg vore något att satsa på för dem som inte känner att de hittar rätt än? Någon eller några enkla, trevliga, genomtänkta julklappar som visar att man tänkt lite extra på varandra, som förgyller julfirandet och får lagom med uppmärksamhet?

Många försöker dra ner på julklapparna genom att bara ge dem till barnen i familjen, men det kan också bli lite konstigt tycker vi. Att barnen också får se att andra personer ger och får presenter och att de själva i möjligaste mån får göra något själva och ge bort kan vara en viktig del av upplevelsen. Annars blir det lätt att barnens fokus blir uteslutande på att själv få klappar, när både givandet och tagandet är det roliga med presenter och de berövas faktiskt halva upplevelsen och glädjen av att få ge bort något och se mottagaren öppna paketet och bli glad åt det man tillverkat åt dem. Barn generellt får ju väldigt sällan uppleva att ge något utan de tar hela tiden emot och det kan vara väldigt stort att själv få vara den som ger någon gång. Det kan vara något man ritat, bakat eller pysslat ihop, kanske tillsammans med föräldrarna om man är liten.


Hos oss ger vi varandra relativt mycket julklappar i familjen, men försöker hålla givandet på en rimlig nivå och tänka ut saker som de andra verkligen kommer uppskatta och ha nytta av, annars känns det som ett onödigt slöseri med både pengar och världens resurser. Det blir ofta något ätbart, en bok eller en aktivitet, teater eller kultur. I de fall det blir någon form av pryl så försöker vi försäkra oss om att den behövs och kommer komma till nytta. Det finns massor av bra böcker, roliga aktiviteter och saker som man kan få biljetter till. Medlemsskap i SNF, STF, Friluftsfrämjandet eller någon annan bra förening med aktiviteter är en annan rolig idé. Matlagningskurser både hos Medborgarskolan eller Restaurangakademien har förekommit under granen hos oss och alltid blivit mycket uppskattade.

Att göra julklapparna själv är ju mest personligt och roligast om man har tid och möjlighet. Eftersom december snabbt tenderar att fyllas upp kan det vara bra att redan under november, då man ofta har en del inomhustid att slå ihjäl p.g.a. regn och mörker, tänker på julklappar och passar på att baka eller göra något som man senare kan ge bort. Exempelvis myntasocker, rosmarinolja, chilisås, sweet chilisås, inlagda päron eller äppeldjem passar bra att göra tidigt och ge bort till jul. Eller så kan man göra julgodis, baka mandelbiscotti eller fina pepparkakor som man dekorerar själv. Hemgjorda kroppsskrubber eller inpackningar, tvålar och liknande med naturliga ingredienser kan också vara roliga presenter att julpyssla med.

Jul är väl också ett perfekt tillfälle att slå till och köpa en god ekologisk och närodlad eller fair trade ingrediens eller godsak som man med glädje kan ge bort och kanske hjälpa till att få upp någons ögon för eko eller bidra till lokala småbönder alternativt bättre villkor för fattiga bönder eller plantagearbetare världen över. Det gäller förstås att välja något som man tror den andra kommer uppskatta och faktiskt äta upp, men det finns ju väldigt mycket att välja mellan, från lokala ostar, korvar, kallpressad rapsolja och ekologisk honung till fair trade choklad, lakrits, te och kaffe. Passa också på att upptäcka ekologiska viner, som innehåller mycket färre tillsatser än vanliga viner.

Glad jul allihop, vare sig ni väljer att ge många, några eller inga julklappar!

fredag 29 november 2013

Barn och mat - aptit, grönsaker och inställning till maten i åldern 1-ca 3 år

Första gången äta med pinnar. Det blir tummen upp för
haricots verts med chili, sötsur fisk och jasminris, tummen
ner denna gång för mangold med bacon och stekt ris med räkor.
 I detta blogginlägg diskuterar vi ett ämne som många oroar sig över/klagar på - barns matvanor... Många oroar sig för att barnen inte äter ordentligt, och/eller att de äter väldigt ensidigt och framförallt att de inte äter grönsaker - och vi har lite tankar kring hur mycket man bör oroa sig över det. Vi tänkte även dela med oss av lite tips och idéer om hur vi har gjort, eftersom detta är något som vi ägnat en hel del tankemöda och energi åt att  fundera och läsa på kring. 

När vi som haft ett stort matintresse och älskat att ägna en massa tid åt att laga mat tillsammans skulle få barn fick vi höra många uppgivna kommentarer av stilen: "jaja, det där matintresset kan ni ju lägga på hyllan nu när ni får barn, ni kommer inte hinna laga avancerad mat och det blir till slut köttbullar var och varannan dag eftersom det är det enda barnen äter..." Detta kändes lite som en utmaning nästan och vi har varit överens om att det är något vi tänker satsa på som föräldrar - att få dottern intresserad av mat och matlagning, smaker, grönsaker och en varierad kost (och ja, det innebar naturligtvis att vi inte kunde satsa på en rad andra saker, se nedan). 

Hittils har vi lyckats bra med det tycker vi själva, hon är nu 2,5 år har ätit med god aptit, en mycket varierad kost med många olika sorters ingredienser och grönsaker och vi behöver anpassa oss väldigt lite till henne när vi lagar mat. Se även ett inlägg vi skrev när hon var i 10-årsåldern som ett slags "utvärdering" av hur vi lyckats i längden (spoiler: vi behövde anpassa oss mer när hon blev äldre men hon åt fortfarande mycket mer varierat än de flesta andra barn)

Det är dock viktigt att inse att alla barn är olika och att en del har lättare att ta till sig nya smaker än andra som är mer skeptiska i grunden. Troligen har vi haft tur med hennes tolerans för nya smaker samt att vi som är matintresserade får ett likadant barn. Barn har en naturlig inbyggd rädsla för vissa smaker och för ny mat, detta är för att de inte ska bli förgiftade av att stoppa vad som helst i munnen. Hos en del barn är denna rädlsa starkare än hos andra. Så testa gärna olika tips här nedan - men stressa inte upp er för mycket om ert barn fortfarande är skeptisk till många olika maträtter! Då är det nog bara att gilla läget!

I detta inlägg skriver vi om att grundlägga matvanor från 1-årsåldern och hur man kan tänka där. Dessutom har vi sedan tidigare skrivit om välling och barnmat för barn under 1 år samt om metoden baby-led weaning som fungerar från 7-8 månader och uppåt. Vi har också länkat till etiketten barn då vi tyckt att vissa rätter brukar vara populära hos barn eller där de lättare kan vara med och laga maten.

Vi tror att det som varit vår främsta "hemlighet" är att vi prioriterat just denna fråga. Livet med barn karaktäriseras av brist på tid och ork, därför orkar man inte prioritera allt och ta alla strider. Det man brinner för och väljer att kämpa med brukar man få igenom - tycker exempelvis vissa föräldrar att det är jätteviktigt att barnen är ute mycket så ser de till att få tid för friluftsliv, kanske på bekostnad av att laga mat från grunden hela tiden. Vi har istället fokuserat på matlagning från grunden och gemensamma måltider som får ta lång tid, på bekostnad av annat. T.ex. har vi ofta fått prioritera bort att rita eller bygga med lego med henne till förmån för matlagningen (för att inte tala om att vi endast har ett barn som gör att vi har mer tid och färre viljor och smaker att tillgodose). Visst har vi ofta känt oss som dåliga föräldrar för att vi prioriterar bort andra saker! Därför tycker vi att den första frågan ni ärligt ska försöka ställa er innan ni ens funderar på att ta strid för maten är: Är jag/vi tillräckligt intresserade av matfrågan för att orka fokusera på och prioritera att lägga energi på matvanorna hemma? Eller känns det mest som att vi "borde" detta? Vad kan vi tänka oss att prioritera bort? Det går inte att satsa på allt, så enkelt är det!

Nu till tipsen! Ett första tips är att ha en realistisk förväntning på hur mycket barnen äter, redan här kan många problem undvikas. Många upplever att problemen med dålig aptit börjar kring 1-års åldern. Föräldrarna är vana vid att babyn har haft god aptit innan, men sedan börjar 1-åringen rata mat och äta mindre, och föräldrarna får panik och börjar truga. Faktum är dock att barn kring 1-års åldern genomgår en ganska dramatisk minskning i sin aptit, vilket är helt naturligt. 

För det första så fokuserar barnet under första levnadsåret på att växa väldigt mycket - under den tiden tredubblar babyn sin vikt, och skulle den fortsätta med det efter 1-års åldern skulle man få en tvååring som väger över 30 kilo. Mellan 1 och 2 år ökar barnet dock relativt lite i vikt och utvecklingen fokuserar på andra saker - exempelvis att utveckla hjärnan och motoriken, och för detta är det jätteviktigt att barnen får i sig mat av hög kvalité snarare än att de får i sig mycket mat/många kalorier. Bättre ibland med en mindre portion lax, broccoli, ärtor och potatis än att de "äter ordentligt" men bara vitt bröd med smör eller pasta med ketchup. Därför kan det vara bra att fokusera på bra mat just i den åldern!

För det andra har man mellan 6 och 12 månader övergått stegvis från amning/flaskmatning till mer och mer fast föda, vilket ger illusionen av att barnets aptit ökar i rasande takt, när det egentligen handlar om att andelen fast föda ökar samtidigt som barnet förstås äter mer eftersom det blir större. För det tredje - när barnet börjat bemästra ätandet och utvecklar mer självständighet i 1-års åldern börjar det också inse att det själv kan välja att äta eller inte äta, och därmed kontrollera någonting konkret i sin omgivning i en period när det känner att det inte kan kontrollera mycket annat omkring det. Detta kan ge en lust att experimentera med egen vilja och att äta eller inte äta olika sorters mat, "för att jag kan". 

Det blir lite olyckligt om dessa tre faktorer samspelar redan i 1-års åldern till att skapa en jobbig situation kring maten där barnet känner sig pressat att tycka om vissa saker eller att äta och föräldrarnas tjat ger dålig stämning kring maten. Försök därför att ha en mer avslappnad attityd till maten och tänk på att barns kroppar ger dem impulser att äta på samma sätt som er egen kropp. Det är ovanligt att barn på riktigt blir undernärda av att äta för lite - däremot blir de ofta felnärda av att få för mycket chips, läsk, sötsaker, vitt bröd och annan näringsfattig föda och för lite protein av bra kvalité samt grönsaker och frukt. 

Det är dock klart - vi vill gärna att barnen ska äta när vi har varm mat förberedd och inte att deras kropp signalerar hunger en timme senare, vilket förstås är en viktig anledning till trugandet. Något som de flesta egentligen tycker är självklart men som faktiskt är lätt att glömma bort är att se till att inte ge barnet snacks eller juice innan måltiderna för att aptiten ska vara på topp när ni har förberett mat. Två timmar innan en måltid ska barn helst bara dricka vatten (detta är också viktigt för tänderna förstås). Det blir exempelvis följande måltidsrytm för en 1-åring:  frukost kl 7, mellanmål kl 9.30, lunch kl 12, mellanmål kl 15.30, middag kl 18 och välling kl 19.30. Ingenting däremellan! Detta blir ibland svårt eftersom barnen kan börja tjata om hunger/mat ca 1/2 timme innan maten. Att planera så att maten inte blir försenad i onödan är då viktigt, samt att ha lite is i magen när tjatet sätter in. När gnället börjar "jag är hungrig!" kan man svara t.ex. "Vad bra! Vi ska ju äta snart! Vill du hjälpa till?" (Är det ofta mycket tjat innan tex just lunchen så bör man förstås fundera på ifall frukosten/mellanmålet borde bli större). Det kan också vara smart att ställa fram lite grönsaker i ett sådant läge när tjatet börjar, tex tomater, morotsstavar mm. som plcok-förrätt. 

Att ha relativt regelbundna måltider gör också mycket för aptiten då kroppen snabbt lär sig att förvänta sig mat vid dessa tidpunkter. Mellanmålen kan hållas relativt små, men ska inte enbart bestå av frukt eller kex som ger blodsockret en skjuts utan att ge magen så mycket att smälta, det bäddar för hungerattacker och tjut innan nästa måltid. En mindre macka med matigt pålägg som ost och skinka, jordnötssmör, avokado eller leverpastej, en liten skål med yoghurt och müsli eller keso med skinkbitar i funkar bra. Är man på språng kan det duga med en banan eller en näve blandade nötter (om de är tillräckligt stora för att äta nötter). Läs mer om förslag på lämpliga mellanmål i detta inlägg. Saft, läsk, kakor och godis ska man undvika i möjligaste mån till vardags tycker vi, annars riskerar gnäll och matproblem att komma som ett brev på posten när blodsockret sjunker igen. Dessutom är det viktigt att små barn får i sig många olika näringsämnen, bra fetter och bra protein så egentligen har vi inte "råd" att slösa bort kalorier på näringsfattiga men mättande sockerbomber som sedan förtar aptiten när nyttig, näringsrik mat serveras.

En till sak som vi upptäckt är att det finns mycket uppfattningar i samhället om vad barn tycker om och inte tycker om för mat och att många föräldrar tror från början att barnen inte kommer att tycka om exempelvis spenat, broccoli, oliver, mörk choklad eller starkare kryddor och därför aldrig ens testar. Vårt tips är att vara fördomsfri och låta barnen testa det mesta. Vi har också märkt att många snabbt bestämmer sig för att barnet tycker om x och y och tycker inte om z och sedan följer detta utan att testa igen. Barn behöver dock tid på sig att vänja sig vid och acceptera en ingrediens, och försök har visat att om man serverar samma sak (tex ärtor) några gånger så vänjer sig barnet vid att se ärtorna och att andra personer äter dem och börjar kanske äta själv när man serverar dem för 5:e gången. Har man då tjatat och trugat om ärtorna en massa redan kanske intresset för dem har minskat radikalt. 

Barn börjar ju också utveckla egen vilja och egen identitet och det blir lätt en vad man tycker om passar bra som något att hänga upp identiteten på: 'pasta är min favoriträtt, jag gillar inte broccoli'. Men, det är viktigt att inse och förmedla att smaken utvecklas hela tiden, även hos vuxna, och om man inte låst sig fast vid vad man gillar och inte gillar utan är öppen för att testa kan det ofta hända att man plötsligt börjar tycka om något man inte tyckte om innan. Detta är viktigt att påpeka för barnen. Säg t.ex: "jaha, tyckte du inte om det nu, det kanske du börjar göra när du blir äldre". Bara att prata i termer av "tycker du inte om det än" antyder att detta inte är hugget i sten. Vi upplever att många föräldrar nästan förekommer barnen, exempelvis om de är bortbjudna och det serveras spenat genom att säga "Kalle gillar inte spenat" innan han ens har testat. Detta är säkert för att det känns dumt om barnet inte äter något som lagts upp på tallriken , men när nu spenaten redan är tillagad, varför inte säga "senaste gången Kalle testade spenat verkade han inte tycka om det, men nu har du ju blivit lite större så nu kanske du tycker om det, vill du testa?", eller bara inte säga något och se om inte Kalle kanske testar självmant?

Ett tips om man vill att barnet i alla fall ska smaka på något som det inte vill äta är att inte vara så "på" och så angelägen utan försöka väcka barnets nyfikenhet. Man kan börja med att själv ta för sig av något och prata om den maten och hur den smakar, för att sedan försiktigt sträcka fram matbiten, inte för nära, och säga "lukta!". Barnet kan då själv sträcka fram näsan och lukta. Sedan kan man ta bort maten och lukta själv, prata lite om hur den luktar och vad det är och äta av det. När man tar bort maten tar man också bort pressen att smaka och det får ofta effekten att barnets nyfikenhet kan växa. Då kan man hålla fram maten igen och säga "vill du smaka lite, lite?" och visa själv hur man tar lite, lite på tungan. Detta tycker ofta barn känns ofarligt. Låt barnet igen själv sträcka sig mot skeden/matbiten. Prata igen om hur det smakar. Säger nu barnet att det inte tycker om det, så kan man säga "Ok, då behöver du inte äta, kanske tycker du om det nästa gång" och äta upp maten med god aptit själv, inte försöka truga mer. Kanske ger det inte resultat denna måltid, men nästa gång kanske barnet smakar självmant och äter. Ett tips vi fått från en bok om detta som vi tycker fungerar väldigt bra är att prata mycket om maten medan man äter, om dess färg, form, konsistens o.s.v. Man kan prata om olika grönsaker exempelvis, vilka som är mjuka och vilka som är krispiga och knastrar när man äter. Det både känns bättre och fungerar bättre än att truga och lirka (en för pappa... här kommer bilen brum brum etc.) eller muta (ät lite till så får du mer efterrätt sedan...).

Sist men inte minst har vi en viktig princip hos oss - det är inte OK att prata om mat som äcklig. Detta kanske känns som att försöka kämpa emot samhället i stort där detta tenderar att vara fullständigt accepterat, men vi tror det är jätteviktigt för att visa på matens värde och det har fungerat här hemma hittills, trots att andra barn på förskolan pratar om äcklig mat. Maten hemma är lagad med omsorg och kärlek, oftast tycker man det är gott, ibland tycker man inte om vissa ingredienser eller maträtter. Maten ÄR inte god eller inte god, utan olika människor TYCKER den är mer eller mindre god, vilket faktiskt är en viktig skillnad. När barn säger "broccoli är äckligt" menar de ju egentligen "jag tycker broccoli är äckligt" - någon annan kommer dock tycka tvärtom! 

Vi tycker inte heller det är rimligt att använda ordet äckligt om mat - avloppsvatten är äckligt och bajs luktar äckligt. Viss mat kan ha blivit dålig ibland, men då kan man prata om den som att den har blivit dålig och oätlig. Det är helt enkelt otrevligt att säga att mat som någon lagt ner tid och energi på att laga är äcklig och andra personer som tycker att maten är god ska inte behöva höra att den 'är' äcklig. Så här hemma är vi noga med att säga "jag tyckte inte om xx" och då kan en någon t.ex. svara "nehej, ok, jag tyckte den var god, men om du inte tyckte det så kan du väl peta bort det" och så behöver det inte bli någon större sak av det. Ibland kanske maten inte blev helt bra, ett nytt recept kanske inte blev så lyckat eller så blev pastan överkokt, eller potatisen bränd, men då kan man ta upp just detta och fokusera på att identifiera problemet istället för att bara konstatera att det inte är gott ("den här broccolin kokade nog lite länge, den ät lite mjuk att tugga på och det är godare om den är lite mer tuggig eller hur...")  - det förhindrar kanske att barnen konstaterar  "jag gillar inte broccoli" istället för att "denna gång blev inte broccolin så god som den kan vara".

Ska man erbjuda något annat om barnen inte tycker om maten? Vi försöker att inte studsa upp direkt och duka fram något annat. Ibland börjar dottern äta efter ett tag ändå fast hon klagat på något eller varit skeptisk i början, det har hänt att hon äter upp allt trots allt, och kanske går det att äta något av det som finns på bordet (man kan ju planera så att man kombinerar någon favoritingrediens med andra mer oprövade). Vi kan ta fram något enstaka komplement om det är rimligt att hon inte gillar det som erbjuds (tex om det är för starkt). Är det mat som hon ätit flera gånger förut och borde tycka om så erbjuder vi inget annat om hon plötsligt inte vill ha. Blir det en måltid som barnet knappt äter något är det bra att ändå försöka vänta till nästa måltid så att det inte blir så att det åker fram mackor direkt efter middagen om barnet inte ville ha middag, det blir lätt en ond cirkel. Är ni oroliga för att barnet ska bli på dåligt humör p.g.a. hunger eller vakna på natten kan ni kompensera lite i smyg genom att flytta fram nästa måltid lite, ge ett matigare mellanmål, eller ge lite mer välling än vanligt på kvällen om middagen blev skral. 

Vad serverar man lämpligast till småbarn över 1 år då? Ja, de flesta recept som finns på denna blogg har vi serverat till vår dotter när hon var liten. Anpassningen har oftast handlat om hur vi lägger upp maten, särskilt vissa rätter som är "sammanblandade" kan få separeras lite så att hon får koll på ingredienserna. Som en wok med kokosmjölk exempelvis, då lägger vi upp riset på ena sidan av tallriken och sedan ser vi till att det går att se vilka grönsaker som simmar runt i såsen, så att hon känner igen morotsbitar, broccoli och laxbitar exempelvis (då äter hon ofta tex först alla morotsbitar, sedan alla laxbitar, osv). Hon har liksom många barn svårt för grönsaker som är för sönderkokta i konsistensen utan föredrar när de är råa eller åtminstone krispiga, men det passar ju bra med att det är godare och nyttigare att inte överkoka grönsaker. Mer "ihopkokta" rätter som lasagne eller köttfärsås funkar bra, så det är något med halvt igännkännbara grönsaker som är lite "sladdriga" som inte funkar. Det ska vara antingen eller - mat som har bitar som går att identifiera tydligt och äta separat, eller mat som kan klassas som "sås". Detta har säkert något att göra med ett psykologiskt behov av att kunna klassifiera saker i tydliga kategorier för att känna att man har koll på omvärlden.

Detta blev ett riktigt långt inlägg, grattis till er som orkade igenom hela! Dela gärna med er av egna tips eller tankar i kommentarerna, och utkik efter nästa inlägg på detta tema om ni tyckte detta var intressant! Kom ihåg att kika på inlägget från när dottern blivit 10 år om ni är nyfikna på hur det gick!

tisdag 19 november 2013

Vardagsmaten - tips och tricks

Nu när mörkret verkligen sänkt sig över vardagen och man är extra trött på kvällarna får man lätt en känsla av hopplöshet när man tänker på hur man ska hinna laga god och nyttig mat varje kväll när man har jobb, fritidsaktiviteter m.m. som pågår, samtidigt som det kanske även behöver lagas lunchlådor. Vi har båda skaffat träningskort nyligen och vill gärna utnyttja dessa - därför har vi fokuserat på att effektivisera matlagningen här hemma så gott det går, utan att kompromissa för mycket med kvaliteten. Här har vi samlat 5 tips som kan ge hjälp på traven i vardagstöcknet. Dela gärna med er av egna tips och idéer!

1. Veckohandla
Om ni inte redan gör det, så testa, det sparar jättemycket tid! Vi brukar planera maten på ett ungefär för en vecka framåt, utgå ifrån vad vi har hemma som behöver ätas upp, vad vi nyligen ätit och vad vi känner för och bestämma oss för 3-4 rätter som ska lagas. Vi försöker också sträva efter en bra blandning mellan vegetariskt, fisk och kötträtter samt att en variation av tillbehör med ris, pasta, rotfrukter, nudlar, gryner eller bröd. Ingredienserna skrivs upp på en gemensam handla-lista i Evernote som vi båda kommer åt från mobilerna. Detta är hur smidigt som helst, den ena kan skriva upp någonting som nyss tagit slut på den gemensamma handlalistan och den av oss som handlar har alltid tillgång till den uppdaterade inköpslistan. Sedan försöker vi passa på att handla med Freja strax efter att en av oss hämtat henne från förskolan någon gång under veckan (onsdag eller torsdag oftast) så att man slipper vara i affären i "rusningstid". Hon sitter i kundvagnen och får frukt i affären och är nöjd och glad, man sparar tid på att det är ganska lite folk i affären och slipper handla under helgen. OBS - vill ni testa detta så kolla in PiMs veckomatsedel - varje vecka publicerar vi tips på tre goda rätter som passar bra att laga tillsammans!

2. Storkoka
Vi har alltmer börjat fokusera på rejäla storkok när veckorna är som hetsigast, och inte bara en middag i taget, utan 2-3 rätter. De senaste veckorna har vi avsatt lördag kväll till matlagningskväll. Efter att ha gjort något kul med Freja på eftermiddagen och ätit middag tillsammans så lägger vi henne, sätter på musik i köket och sätter igång med flera maträtter samtidigt. Det blir en hel del synergieffekter när en av oss kan hacka lök och grönsaker till flera rätter samtidigt, utan att behöva röra i någon gryta eller så under tiden, medan den andra rör om, kryddar, passar grytor, öppnar burkar och sköljer grönsaker. Visst, man kan känna sig lite trött i början av matlagningsorgien, men sedan brukar man komma igång. Det är skönt att varva ner efter veckan på fredag kväll och vila inför nästa vecka på söndag, därför kör vi oftast lördag kväll för storkoket. Under veckan har man mindre ork för att ställa sig framför spisen på kvällen.

Ofta brukar vi koka något i tryckkokare, exempelvis en rejäl gryta, samtidigt som vi gör en soppa som vi vuxna kan ha som matlåda under veckan och kanske en gratäng, paj, wok, pastasås eller lasagne. Både grytor och gratänger vinner i princip på att stå någon eller några dagar, och det är  få av maträtterna som blir tråkigare av att värmas upp. I alla fall inte så tråkiga att det skulle kompensera för de enorma tidsvinster man gör på att slippa laga mat varje dag. De flesta dagarna under resten av veckan kan vi då komma hem, värma på färdiga rätter som väntar i kylen, möjligen koka pasta eller hacka ihop lite sallad till, och äta! Lyxigt värre. Visst, det kan bli lite enformigt att äta 3-4 maträtter under större delen av veckan, men man hinner bara äta samma maträtt ca 3 gånger, sedan kan man byta och behöver inte laga den rätten igen på flera veckor. Det som blir över när man känner för att laga ny mat kan man alltid frysa in som portionsrätter och så kan man variera med lite upptinad mat ibland också. Låter det bra så börja gärna botanisera efter recept under etiketterna storkoksoppagryta eller wok, eller som sagt se PiMs veckomatsedel för tips på lämpliga storkok)



3. Matlådor 
Matlådor kan vara jobbigt att få ihop när man har svårt att hinna laga middagsmat, men som tur är så passar ovanstående princip om storkok bra för att producera matlådor. Samma mat som blir god att värma upp till kvällsmat tenderar att fungera bra som matlådemat. Ofta brukar vi som sagt försöka göra en soppa som kan bli lunchlåda under större delen av veckan, alternativt en gryta eller maträtt som vi vet att Freja kanske inte gillar men som vi gärna vill äta. Krisar det kan man kombinera flera olika restslattar till en matlåda, tina något ur frysen som man sparat en tidigare vecka eller göra en matig macka till lunch. Ibland är det förstås också kul att gå och äta lunch med kollegorna, så det kan man ju passa på att göra om man inte lyckats få ihop till matlåda. Tidigare har vi skrivit några tips om hur man kan tänka kring matlådor för att hålla dem så fräscha som möjligt.

4. Hantering av rester. 
I vardagen kan det lätt bli mycket rester över som är svåra att göra åt eftersom man inte har tid att ställa sig och laga något på resterna innan de blir dåliga och måste slängas. Här har vi tidigare samlat tips på hur man kan hantera rester, och hur man kan frysa in slattar av det som oftast blir över - potatis, ris och bröd och spara ihop till "resträtter", exempelvis lasagne, pyttipanna eller stekt ris, eller till goda krutonger. Försök jobba med en nollvision på slängd mat, för miljöns, plånbokens, tidsvinstens och samvetets skull!

5. Hämtmat
Om planeringen havererar och man inte har mat hemma och inte hinner handla, då ligger förstås hämtmaten nära till hands. Vi brukade äta sushi sådana gånger när vi bodde i Stockholm, här ute finns det dock inget bättre sushiställe så istället brukar vi beställa pizza från vår lokala pizzeria och kolgrill. De har en pizza med grillade grönsaker på som känns som ett kap. Det tar ju rätt mycket tid att själv grilla grönsaker, men det blir himla gott. Deras grillade grönsaker är jättegoda och vi brukar välja bort både smaklösa urkärnade oliver och burk-kronärtskockan på pizzan till förmån för extra mycket grillade grönsaker. Sedan lägger vi på egna kalamataoliver och strimlad soltorkad tomat i olja, som båda två är lätt att ha hemma i skafferiet. Medan man väntar på pizzan kan man enkelt köpa hem ruccola och tomat, sedan har vi alltid parmesan och fetaost hemma, båda står ju sig i kylen länge. Vips kan man värma på en pizza med grönsaker, servera med hyvlad parmesan och ruccola samt göra en tomatsallad med fetaost till. Det är jättegott och mättande! Med extra topping, parmesan och ruccola som tillbehör och tomatsallad (samt gärna ett glas rött vin!) till blir pizzan så mättande att det faktiskt brukar räcka med att beställa en enda pizza till hela familjen (2 vuxna och en 2,5-åring). Gör som italienarna - ät långsamt och njut av smakerna och upptäck att du blir mätt på mindre än en halv pizza. På så sätt blir inte hämtmat-kvällarna särskilt dyra eller onyttiga!