Jordgubbar och sparris - Lokal mat i Uppland just nu!

Ni vet väl om att säsongen för att köpa närodlade grönsaker och frukt har börjat på allvar här i Uppland? De första lokala jordgubbarna har börjat komma, och de är riktigt fina. Vi har köpt både från Ulva kvarn och Fredrikslunds gård än så länge, och de var söta och goda. De från Ulva blev favoriter! Än kostar de en slant, 40 kr för en ask, men eftersom vi vägrar att äta jordgubbar någon annan gång på året så kostar vi på oss ordentligt under säsong. Så småningom kommer ju självplocket också öppna hos Ulvagubben, och vi har redan börjat spara jordgubbsaskar för det syftet, de är överlägsna att plocka i eftersom gubbarna blir lätt och luftigt packade. En 10-litershink är bra bara om man vill att bären längst ner ska bli fullständigt mos... I ett inlägg från förra året samlade vi alla våra tips inför självplocket!

På Fredrikslunds gård har de dessutom Sveriges nordligaste sparrisodling! Just nu går det att köpa helt nyskördad sparris, den är så nyskördad att snittytan fortfarande är färsk och man kan förvara den i vatten i kylen tills det är dags att äta. Sparris vinner ju verkligen mycket på att ätas helt färsk, och därför är det lite ofattbart att det säljs sparris influgen från Peru mitt i vintern. Men testa ny, färsk, lokal sparris och känn skillnaden! Fredrikslunds gård bistår med recept till sparrisköparna och har även påsar med "sopp-sparris" som är i lite mindre bitar, samt recept på soppa. Det måste vi testa nästa gång!

Sedan har ju förstås Bondens egen Marknad öppnat för säsongen sedan några veckor, så producenter från Uppland (inom 25 mils radie från marknaden) står och säljer sina produkter direkt till kunder på torget framför Resecentrum varje fredag. Det är en förening för småproducenter som drivs av medlemmarna gemensamt med viss stöd från kommunen. Flora har precis handlett en kandidatuppsats i landsbygdsutveckling som handlar om Bondens egen Marknad i Uppsala och hon som skrev uppsatsen har intervjuat flera lokala producenter. Alla pratar gott om marknaden och sammanhållningen mellan producenterna samt kontakten de får med kunderna. Många använder tydligen marknaden som ett sätt att knyta kontakter med kunder som senare kommer ut till gårdsbutiker, köper köttlådor eller grönsaksprenumerationer. Det är verkligen hårda tider för det Svenska lantbruket, under 2012 rapporterade väldigt många jordbruk att de inte gick med vinst alls, och gårdar har lagts ner i rasande fart under de senaste två årtiondena. Bondens egen Marknad är i dessa tider ett sätt för småbrukarna att få kontakt med kunder som är intresserade av mervärdet de skapar i sina produkter och är beredda att betala lite mer för att kunna köpa direkt från småskaliga producenter.

Färsk fisk från fiskarna - vilken lyxvara i överfiskets tid!

Adrian med flera kilo fisk köpt
på Buhres fisk i Grisslehamns fiskehamn

För några veckor sedan var vi vid östkusten i Grisslehamn och njöt av en weekend på tumanhand. Väl där passade vi på att köpa på oss mängder av fin färskfångad fisk som såldes i fiskehamnen. Två affärer fanns det, Roslagsfisk och Buhres fisk, vi var inne på båda men till slut handlade vi allting på Buhres fisk. Jättefin kvalitet! Färsk rödspätta kunde vi panera och äta med klyftpotatis samma kväll, och köpte även fryst gädda, frysta fiskburgare samt torsk. Båda återförsäljarna säljer även fisk från Fogdö Lax, en mindre laxodling som finns några kilometer bort ute på Fogdö (Flora besökte odlingen på en studieresa för några år sedan). Laxen simmar i burar nedsänkta i Östersjön, odlingen är småskalig och följer svenska regler kring exempelvis antibiotika, så det känns som ett bättre alternativ på vissa sätt en den norska odlade laxen (som ibland faktiskt kommer från norska laxodlingar utanför Chile). Dock är fortfarande maten som laxen äter importerad från Sydamerika, och har en jämförelsevis hög effekt på miljön eftersom lax är en rovfisk och därför kräver mycket småfisk för att växa. Östersjön är tyvärr heller inte särskilt frisk, exempelvis brukar ju gravida avrådas från att äta för mycket Östersjöfisk, så kanske ska man inte köpa på sig jättemängder av laxen. Med det sagt köpte vi 3 stora färska laxsidor, en varmrökt och en gravad (båda vakuumförpackade) laxfiléer, och en bit paté till påskmiddagen. Det är ju inte varje dag man har vägarna förbi. De rökta produkterna röks i Grisslehamns eget rökeri och vi fick reda på att det går bra att frysa in varmrökt lax, vilket vi nu provat.

Färsk laxsida med olja, citron och timjan i ugn blir så gott!

Vi har kämpat med samvetet då vi ätit ganska mycket lax eftersom det är gott och väldigt nyttigt, exempelvis är de typerna av Omega-3 fettsyror som finns i lax väldigt nyttiga och faktiskt svåra att få i sig på annat sätt än via fet fisk (visste ni förresten att den lite gråare biten av laxen som finns längst upp mot ryggen är den som är mest rik på Omega-3, ät alltid upp den biten!!). Samtidigt är det svårt att få tag på ekologiskt odlad lax och vi vet att det vore bättre att äta fisk som inte är rovfisk för miljöns och klimatets skull. Flora har också varit involverad i ett forskningsprojekt om bland annat laxodlingar i Chile, och kan bekräfta att odlingar som inte har någon form av märkning ofta är av problematisk kvalitet, det är vanligt att fisken inte får tillräckligt bra mat, lever för trångt blir stressad och får en massa antibiotika som blir kvar i fiskköttet. Det var inte ovanligt med storskalig sjukdomsspridning i laxodlingarna heller, för att inte tala om de dåliga villkoren arbetarna som filéar fisken har).

Sist Adrian var på Coop hittade han dock faktiskt änglamarks ekologiska lax (fryst) och i färska fiskdisken när han frågade fick han bekräftat att även fisken som säljs där har ju varit fryst och tinat i butiken (vilket tyvärr tenderar att vara fallet på östkusten) och då känns det ju inte sämre att köpa fryst lax och tina den själv... Vi har också satt press på Fiskbilen som brukar komma förbi med jämna mellanrum och som stoltserar med att ha mycket MSC-märk och ekologisk fisk, men som ständigt verkar ha slut på den ekologiska laxen. De får visserligen fyra stjärnor av fem på www.klimatsmart.se, men har man aldrig grejerna hemma hjälper inte det. Se också upp för deras lite väl vältaliga försäljare som inte alltid är särskilt kunniga om sortimentet men desto bättre på att säga vad de tror att du vill höra. Fråga efter ekolaxen ni också, och fråga på er lokala butik!

Vad gäller övrig fisk som är viltfångad så är ju överfiske ett jätteproblem som egentligen måste tacklas storskaligt på exempelvis EU nivå. Se denna 4-min långa film som väl illustrerar problemen. På grund av överfisket får man kanske äta fisk lagom ofta och se till att inte slänga fisk man köpt. WWF har en fiskguide och en fiskapp som visar om det är grönt ljus (ok att äta), gult ljus (fundera, eller ät mer sällan) eller rött ljus (ät inte) på olika fiskar. Men det är inte så enkelt som vilka arter man får och inte får äta tyvärr, som ni hörde på videon är fiskemetoderna mycket viktiga i sammanhanget. Märkningar som Krav och MSC är bra, men inte perfekta. Tyvärr tillåter fortfarande båda märkningarna fångstmetoden bottentrålning, som är så hemskt dålig för havens miljö att det är nästan ofattbart. Se denna kortfilm med Sigourney Weaver för att få en snabbguide i hur illa det är. I detta sammanhang kan nämnas EU parlamentet nyligen hade en omröstning om att förbjuda bottentrålning där ett förbud röstades ner med några få ynka röster, och värst av allt är att flera av våra EU-parlamentariker säger sig ha råkat rösta fel av misstag... Det känns nästan oförlåtligt faktiskt, och värt att komma ihåg när vi snart ska rösta till EU-parlamentet i maj.

Rökta räkor, chilimajonnäs och rosépepparrökt lax.

Slutligen köpte vi också ett gäng rökta räkor därute i Grisslehamn, som visade sig vara en mycket god delikatess! Vi har haft dem i blomkålssoppa och ätit som plockmat med chilimajonnäs, kanongott var det. Angående räkor är det väl få som har undgått att höra att man inte ska äta jätteräkor (även kallade scampi, gambas tigerräkor) eftersom de är odlade på riktigt dåliga sätt i odlingar som förstör och förgiftar miljön till den grad att odlingarna ganska snart måste flytta på sig, skövlar mangroveskog och förstår lokalbefolkningens försörjningsmöjligheter. En kollega till Flora har skrivit en avhandling på ämnet, i övrigt så sammanfattas budskapet på mindre än 2 minuter och mycket lättsmält (kanske aningen förenklat men inte desto mindre sant) i denna lilla video av naturskyddsföreningen. Tyvärr är jätteräkor fortfarande vanligt på många restauranger samt i sushi, vilket man bör försöka fråga efter att slippa när man köper sushi. WWF rödlistade nyligen räkor fångade på västkusten, vilket i princip innebär att man inte ska köpa färska räkor i Sverige utan enbart frysta. Även här kommer dock problemet med bifångst som togs upp i 4-minutersfilmen in, och det är ju inte så roligt att tänka på att drygt 80% av fångsten som dras upp av räktrålare slängs tillbaka (utan att ha klarat sig). Här kan man ju köpa kravmärkta frysta räkor, då visar man i alla fall vart man står och att man bryr sig om hur räkorna blivit fångade, vilket förhoppningsvis leder till bättre fångstmetoder i längden.

Vad kostade då kalaset med all fisk i Grisslehamn? Förvånansvärt prisvärt tyckte vi. Vi betalade kring 1200 kr för 3 stora hela färska laxsidor, 3 rökta/gravade vakuumförpackade sidor, 10 fiskburgare, 4 (stora) portioner fryst torsk, lika mycket fryst gädda, 4 portioner rödspätta, 400 g paté samt minst 7-800 g rökta räkor med skal. Nu kan vi ha fiskfrossa i flera månader framöver för att senare kanske satsa på annan mat. Angående den ekologiska laxen vi nämnde ovan kostade den nästan 200 kr kilot, alltså nästan dubbelt så dyrt som icke ekologisk fryst lax (men inte mycket dyrare än den "färska" laxen i fiskdisken för ca 180 kr som ju också då varit fryst innan den tinades i butiken). Även om lax är väldigt nyttigt så bör man ju komplettera laxmåltiden med gott om grönsaker och annat så vi tycker inte man behöver räkna på mycket mer än 100 g lax per portion, med andra ord kostar ekologisk lax då 20 kr per portion. Det kan man ju tycka är dyrt, men det beror ju också på vad man jämför med, och äter man vegetariskt flera gånger i veckan kanske man har råd med ekolaxen om man vill prioritera den. Det ska vi i alla fall försöka göra i framtiden!

Gå inte på julmarknads-bluffen – se upp för företaget ”Svenskt mathantverk”!

Det har blivit krispigt kallt i luften och frosten gnistrar på träden, vilket är ovanligt för Göteborg i början av december, men gör det extra stämningsfullt att gå runt på Lisebergs mysiga julmarknad denna decemberdag för några år sedan. När kylan börjar bita extra mycket i kinderna tar vi oss in i en av de olika bodarna som säljer olika former av julbetonade produkter, och trängs med många andra för att titta på korvar, sylt, honung, ostar, must, knäckebröd och julgodis. Egentligen tycker vi om att göra julmaten själva i så stor utsträckning som möjligt, men att göra egen salami, hemystad ost eller hemgjord must går utanför det vi har kunskaper i eller har tid med, liksom för många andra. Då tänker man att man kan passa på att stödja svenska producenter som brukar ha svårt att tävla mot den industriproducerade maten genom att köpa vissa produkter på marknad istället för på Coop. Visst, vi tycker det är tråkigt att det ofta inte är ekologisk korv eller sylt, som vi brukar köpa på Coop, men det kanske kompenseras till viss del av att det är småskaligt och närproducerat? Det är också förstås dyrare än i affären, men man tänker att man får något extra bra för pengarna, att det är svårt för små tillverkare att matcha effektiviteten hos en industriell tillverkare men att man kanske satsar mer på kvaliteten.

Därför blir vi lite förvånade när vi tittar på innehållsförteckningen till renkorven och ser att den innehåller mindre än 20% renkött och i övrigt mest fläskkött. Vi tittar även på älgkorven och vildsvinskorven och upptäcker samma sak. Dessutom finns det en hel del tillsatser i korven som vi inte hade förväntat oss av en småskalig tillverkare. Vi frågar den trevliga mannen som hurtfriskt bjuder ut varorna och är generös med smakproverna om detta faktum. Han skruvar lite besvärat på sig och mumlar något om att det behövs för smakens skull, att det smakar för starkt med enbart ren i korven. Vi funderar lite på detta, och diskuterar sinsemellan vad vi tycker om detta egentligen. Korvarna är rätt dyra, men visst vore det gott med lite renkorv på julbordet… Och enbärsmust vore väl lite festligt för dem som inte kan eller vill dricka öl? Men även på musten ser ingredienslistan lite nedslående ut. Till slut faller vi ändå för fasaden av gammaldags gemytlighet och försäljningssnacket och pungar ut med flera hundralappar för en korv och tre flaskor must. Men känslan av att något inte riktigt var som det skulle biter sig fast och släpper inte riktigt taget.

När så nyligen senaste numret av tidningen Hunger dimper ner i brevlådan och vi läser Mats-Erik Nilssons (författaren bakom Den hemlige kocken, Äkta vara, Döden i grytan och Saltad nota) reportage om företaget ”Svensk mathantverk” och hur de bluffar sig fram på allehanda marknader och får folk att punga ut med hutlösa summor för industritillverkad korv från Tyskland, faller allting på plats! Vi känner väl igen produkterna som vi flera gånger köpt på marknader, trots att vi brukar vara mycket noggranna med vad vi köper och försöker undvika tillsatser och köpa ekologiskt så långt som möjligt. Så grundlurade vi blivit! Genom skicklig marknadsföring som verkligen är långt över gränsen till vad som rimligen borde vara tillåtet lyckas företaget ge sken av att vara något slags paraplyorganisation för svenskt småskaligt mathantverk, vilket man alltså inte är. Visst tillverkas vissa av produkterna i Sverige, men det är vanlig fabrikstillverkning och inte någon småskalig gårdstillverkning eller det som vanligtvis brukar menas med begreppet mathantverk. Drygt 30 procent av varorna tillverkas dock enligt Nilsson inte ens av själva företaget utan köps in, bland annat från tyska fabriker som exportföretaget Astro som säljer över 10 000 ton korv per år till 25 olika länder, eller fabriken Edel som tillverkar karameller som i Tyskland säljs som exempelvis Glühwein Herzchen, medan Svenskt Mathantverk döpt om dem till ”Farmor Ediths glögghjärtan” för att få dem att verka lite sådär gammaldags idylliskt svenska. Farmor Edith som pryder många av deras produkter, är tydligen namnet på företagets VD:s farmor som levde på 1920-talet. Oklart hur hon har påverkat det tyska företagets industrirecept på godis, men tydligen är det faktum att VD:n hade en farmor som levde på 20-talet tillräckligt argument för att Svenskt Mathantverk i sin företagslogga skriver ”anno 1923”, trots att företaget tydligen grundades 1992. Detta enligt vad VD:n själv förklarar för Nilsson vid hans intervju!

Det som kanske är mest upprörande i sammanhanget är väl inte att ett företag försöker slå dunster i folks ögon för att kunna sälja sina varor till mångfaldigt högre pris än vad de egentligen skulle berättiga, utan att Livsmedelsverkets regler är så fullständigt uddlösa att de faktiskt tillåter detta. Det går alltså bra för Livsmedelsverket att ett företag säljer ”renkorv” som innehåller 17% renkött och 67% fläskkött, det går bra att sälja tyska fabriksprodukter under varumärket ”Svenskt Mathantverk” med svenska flaggan på burkarna. Det går bra att skriva ”vildhallonsylt” på burken med svensk flagga på trots att hallonen mestadels kommer från vanliga odlade hallon, och endast 30 % av hallonen är vilt plockade, tidvis i Bosnien. Och ta 169 kr kilot för hallonsylten när den egentligen är jämförbar med en sylt från affären som kostar 100 kr mindre kilot. Livsmedelsverket verkar minst sagt jobba för tillverkarna snarare än för konsumenterna om man ser till vad som får passera deras granskning!

Det tristaste av allt är att detta drabbar de verkliga småskaliga producenterna som försöker slå sig fram och får kämpa inte bara mot stora industriproducenter utan mot dylika blufföretag som konkurrerar ut dem på deras egen planhalva, genom att slå sig in på marknader och sälja industriprodukter under falsk flagg av småskalighet. Säkert har de råd att erbjuda marknaderna någon slags provision eftersom de gör sig en rejäl hacka på försäljningen, det skulle kunna förklara varför vi börjat se detta företags typiska trähyllor med "anno 1923" i liten plåtplakett på marknader över hela landet. Bara den skalan, att producera så att det räcker till större delen av landets marknader, och att kunna producera allt från korv och sylt till senap, must och karameller antyder ju att det handlar om storskalig produktion. 

Men innan man känner sig alltför maktlös i sammanhanget kan man inse att vi faktiskt kan göra något åt detta, vi och alla ni bloggläsare! Nu när vi fått upp ögonen för detta kommer det inte vara lika lätt att låta sig luras igen.  Det är dags att titta lite extra på vad man köper på julmarknaden, läsa på innehållsförteckningen och ställa frågor till försäljaren. Säljer ett stånd mängder av olika slags produkter kan det rimligen inte röra sig om något slags gårdsproduktion, verkar försäljarna ha väldigt dålig koll på produktionsprocessen kanske man också ska dra öronen åt sig. Ser ingredienslistan lite väl industriell ut kan man också utgå ifrån att den är det, och man ska aldrig låta sig luras av fasaden, hur skickligt den än är upprättad med utklädda försäljare, små tyghättor på syltburken, svenska flaggor och annat pynt.

Sen kan man faktiskt ställa krav på sin julmarknad, klaga om det är för stor dominans av detta företag och välja en marknad som har mer småskalig och närproducerad prägel. Att handla på Bondens Egen Marknad är än så länge en garanti för att man handlar från tillverkarna själva, och dessutom för att gården ska vara max 250 km bort från marknaden. Men småskaliga producenter ska ska inte behöva bli utkonkurrerade från större sammanhang som alla julmarknader som finns på Skansen och Liseberg, i storstädernas torg och längs småstädernas gågator, på olika slott med mera.  Om vi tillsammans jobbar medvetet för att stötta de verkliga småskaliga tillverkarna kan de kanske slå sig tillbaka på dessa tacksamma marknadsställen som de nuförtiden många gånger slutat sälja på. Det är ju deras produkter vi egentligen vill åt!

Och tack, Mats-Erik Nilsson, för att du oförtrutet jobbar med att avslöja matbluffarna i samhället! Vi behöver dig! Till er som vill läsa mer om denna och liknande granskning av matfusket, eller ge bort en sista-minuten julklapp till en matintresserad person, kan vi rekommendera en prenumeration på Hunger!

Påverka utbudet i din butik!

Våra ekologiska favoritprodukter, mer om dem här.

Tycker ni som vi att det är tråkigt att matbutikerna inte tar in så många sorters ekologiska varor, inte skyltar ordentligt med dem och inte satsar mer på närproducerat och på produkter utan tillsatser som håller hög kvalitet? Känns det dock som en för stor grej för att man som enskild ska kunna göra något åt? Gör som vi och skicka ett mail till er lokala butik, eller lägg en lapp i deras tycka-till låda! Det är faktiskt inte omöjligt att påverka sin lokala butik, deras kundkrets är ändå begränsad och viktig för dem. Om inte annat tvingar du dem att läsa och svara (därför bättre med mail, och smart att ställa frågor i mailet så att de tvingas svara) och det innebär att det blir någon slags diskussion på butiken om frågan. Det är också bra att vara trevlig och även ge beröm för det ni uppskattar hos butiken, så att inte brevet blir för gnälligt utan ger ett intryck av att vara från kunder som i grund och botten vill handla hos dem.

Såhär skrev vi till vårt lokala Coop:

Hej Coop Märsta,

Som nyinflyttade till Märsta vill vi uttrycka vår uppskattning för Coop, som är den enda butiken i närområdet som har ett bra ekologiskt sortiment. Vi uppskattar verkligen att det finns ekologiska alternativ av nästan allting, att det finns Bosarpkyckling och Änglamarks mjölk. Mer av sådant!

Vi saknar dock att kunna köpa ekologisk lax, ekologiskt osaltat smör (varför skulle man inte vilja ha ekologiskt smör när man bakar, eller till bebisar som inte ska ha salt smör?) och ekologisk fullkornspasta. Ofta finns produkter som är nyttigare inte som ekologiska (t.ex. ryggbacon, fullkornspasta etc.) och ofta tvingas man välja utländska varor om man vill ha ekologiskt (t.ex. honung), vilket också är tråkigt. Vi vill också gärna se mer av mindre producenter och närproducerat. Har ni några planer på att ta in mer av detta?

Slutligen skulle det vara roligt om det fanns lite mer säsongsgrönsaker och ni kanske hade en särskild hylla med grönsaker i säsong. Det är så tråkigt att aldrig kunna köpa sockerärtor eller haricots verts eftersom de alltid kommer från Kenya, även när de är i säsong här hemma i Sverige! För oss så spelar det ingen roll om det är billigt, saker som flugit onödigt långt går bort helt enkelt, hur gärna man än skulle vilja äta det. Det är därför också bra om det står klart och tydligt på all frukt och grönt var de kommer från. Tidigare när ni hade vanliga prislappar i butiken kunde man lätt hitta de ekologiska alternativen i och med att prislappen var grön. Nu när ni bytt till digitala prislappar är det svårare att direkt hitta ekologiska varor. Det vore därför bra om ni märkte ut dem på hyllkanten på något sätt, eller om ni kanske även samlade exempelvis alla ekologiska kylvaror i en kyldisk. Vore det möjligt för er att göra?

Hälsningar,
era trogna kunder

Flora och Adrian

Miljonprogrammens mat - och 4 kg ekologisk rättvisemärkt choklad

Förra lördagen var det skördefest med fokus på ekologiskt och rättvisemärkt alldeles i närheten av där vi bor, nämligen i Vattentornsparken i Valsta. Vi bor ju i ett villaområde, men Märstas eget miljonprogramsområde Valsta ligger ett stenkast bort, och dess rykte är ungefär lika dåligt som andra invandrartäta förortsområden med höghus. Ryktena tenderar dock vara bra mycket värre än den verkliga brottsstatistiken, och forskning visar att folk som bor i dessa områden oftast trivs och känner sig trygga där de bor. Kenny Jansson har skrivit en avhandling där han intervjuat folk i bland annat Rinkeby, som vittnat om att det finns en samhörighetskänsla mellan grannar och att folk ställer upp och hjälper varandra mer än i vanliga bostadsområden. Svenskar som flyttat ner från Norrland liknar det vid stämningen på landet. Flora känner igen det från sitt arbete i Afrika, där fattiga människor i både kåkstäder och på landsbygden som lever utan statliga skyddsnät förlitar sig på sina sociala nätverk för hjälp när det krisar.

Vi har hursomhelst aldrig känt oss otrygga när vi rört oss i Valsta. Det påminner faktiskt lite om stämningen i Kapstaden, där man har en salig blandning av folk från olika länder och kulturer, och marknaderna i Valsta brukar ståta med alltifrån tomatplantor på våren, som någon tycks ha drivit upp på höghusbalkongen, till olika slags hantverk från Latinamerika blandat med gamla svenska damers broderier och pärldekorationer. En salig blandning, och som extra krydda finns alltid entreprenörer som ställer upp grillbord och grillar olika godsaker för att servera med pitabröd, eller serverar chilenska piroger eller baklava. Korv med bröd och våfflor finns förstås också, något för alla.

Vi åt lunch på piroger och avslutade med våffla (till det facila priset 10 kr / våffla, inte de 40 kr vi varit med om att betala i Sälen efter en ländgskidtur!) och under tiden hittade vi Coops stånd där de gjorde reklam för rättvisemärkt. Till vår glädje sålde de vår favoritchoklad, änglamarks mörka 70%-iga choklad, ekologisk och rättvisemärkt, 2 st för 25 kr, dvs 125 kr per kg. Denna choklad är jättegod att äta bara sådär, Adrian har alltid några kakor liggandes på jobbet och tar två rutor efter lunch, men också perfekt att baka chokladtårta eller göra tryfflar på, eller varför inte ha i hemgjord glass (det blir underbart gott!). Till detta pris är ju chokladen till och med billigare än vanlig bakchoklad av lite bättre kvalitet (och då menar vi inte "block" som inte ens får heta choklad!). Vi köpte 1 kg. Sedan funderade vi lite, tittade på utgångsdatum. De håller 1 år. Hur mycket använder vi på ett år? Vi gick tillbaka och köpte mer. Det slutade med att vi kom hem med 4 kg änglamarkschoklad, och då har vi redan ett antal chokladkakor i skafferiet. :) Lite galet kanske, men vi kommer nog inte ångra oss.

Nästa gång ni vill testa något nytt, letar efter spännande ingredienser, mogen frukt eller nötter av hög kvalité, bege er till närmaste miljonprogram på en en liten utflykt. Ni kommer säkerligen hitta butiker med bra utbud och spännande varor. Stora kedjor kommer undan med att sälja sina kunder småhärskna nötter och omogen frukt för att många svenskar faktiskt inte vet bättre. Svenskar i allmänhet tror ofta att valnötter exempelvis ska smaka lite småkonstigt, när nästan alla valnötter som säljs i butik här faktiskt oftast är härskna. Flora, som ätit fina valnötter från Ungern hela sitt liv, spottar direkt ut en härsken valnöt och tittar förbryllat på när andra fortsätter att äta och mumlar något om att de inte är så förtjusta i valnötter egentligen. Samma sak med mango, som är Adrians stora favoritfrukt. Efter att ha ätit ca 10 mango per dag medan vi bodde i Malawi (det är inte en överdrift, dock är de vanligtvis lite mindre där) har Adrian fått en väl utvecklad känsla för hor en god solmogen mango ska smaka. Tyvärr är det nästan omöjligt att få tag på här i Sverige, undantaget är på torghandel eller i vissa butiker drivna av just invandrare, där man kan få tag på sensationellt god pakistansk mango under sommarsäsongen. Vi menar alltså att invandrare generellt vet bättre än svenskar hur frukt och nötter ska smaka - de söker sig till butikerna som saluför mat som de är vana vid från sina länder, och de tolererar inte dålig kvalitet i samma utsträckning, för att generalisera lite. De ställer kanske krav på sina butiker, det är ofta lättare att göra i mindre butiker eftersom man inte tvingas prata med en dussinanställd i en anonym storhandel, utan kan lätt få tag på butikens ägare eller åtminstone någon som har en nära relation till ägaren. Tyvärr är det fortfarande sällan dessa butiker har eko- eller rättvisemärkt fokus, då detta inte tenderar att vara kundernas första prioritet och då det är en alldeles för liten nisch för en redan nischad butik. Men om fler medvetna konsumenter söker sig till dessa butiker och tar sig tid att prata med innehavarna och framföra önskemål, kanske det blir ändring på det? Låt oss testa!

Bondens marknad, Äkta vara, fruktförmedlingen och andra tips!

Ja, i lördags var det ju strålande sol och många matintresserade som vimlande i Botaniska trädgården framför Orangeriet när Bondens egen marknad som vi tipsat om tidigare hade sin matfestival. Vi var på plats och lyssnade med intresse på föredrag, åt gott på Triller mat och bröd som hade en uteservering och handlade på oss alla möjliga godsaker som syns på bilden. Surdegsbröd, finfina gurkor, smaksatt honung (med ingefära, anis och saffran - den blir underbar till julens efterrätter!), päron och plommonmarmelad med calvados, tre sorters ost, najadrökt lax och sk förkylningshonung med tillsatt pepparmynta, propolis mm. Dessutom fanns det möjlighet att prata surdegsbak och kolla på degar och testa att slunga honung och prata om detta med biodlarna, vilket vi tyckte var mycket roligt.

Missade ni detta men är sugna på att titta på godsaker så finns ju Bondens marknad vid centralstationen varje fredag eftermiddag under hösten. Det är lite olika handlare som står där från gång till gång, men tanken är alltid att konsumenterna ska ges en chans att köpa produkter direkt från producenterna utan mellanhänder, vilket också ger en chansen att ställa frågor om produkterna och få svar från dem som verkligen vet. Passa på att fråga om vad som passar med vad, hur sakerna framställts mm.

Visst kan det tyckas dyrt med en del av sakerna på bondens marknad, liksom ekologisk och/eller närproducerad mat i övrigt. Men vi har i alla fall inte fått uppfattningen att producenterna ser till att ta extra mycket betalt för sina produkter. Det är inte lätt att vara relativt småskalig producent som värnar om kvalitet idag när man konkurrerar med stora bolag som hänger sig åt matfusk i hög utsträckning. Så på ett sätt blir det lätt att man jämför äpplen och päron när man jämför priser på till synes liknande produkter. Det handlar också om att vi har blivit vana vid att lägga en mycket liten del av vår disponibla inkomst på mat, från ca 30% på 50-talet, till 19% 1993 och 12% idag. Varför ska maten egentligen vara så billig? Detta skriver Mats-Erik Nilsson om bland annat i denna krönika. Även i faktiska priser har en del matvaror inte blivit dyrare, exempelvis här finns en artikel om myten om den dyra maten i Sverige, med ett exempel på att charkvarorna faktiskt är billigare idag än för nästan 20 år sedan. Vi slänger också alldeles för mycket mat idag, och här finns också en chans att spara mycket pengar som man istället kan lägga på att köpa lite dyrare men mycket bättre mat.

För att komma tillbaka till upplevelserna under helgens marknad så vill vi även tipsa om att Bondens mat i Uppland producerar sin egen Matkarta som finns både som fysisk karta och på nätet, där gårdsbutiker och caféer mm finns utmärkta. Senaste projektet är att också sätta ihop olika "turer" som hugade kan åka för att exempelvis köpa julklappar av lokala producenter, titta på eko-gårdar eller hänge sig åt ostprovningar. Så småningom kommer ett förslag på tur för barnfamiljer, det ser vi fram emot!

Vi passade också i helgen på att bli medlemmar i föreningen Äkta vara, som värnar om den oförfalskade maten utan tillsatser. En av grundarna till föreningen var på plats och berättade om hur de kämpar för att väcka opinion mot att det blivit helt ok att ha långa rader av tillsatser i vanlig mat och fortfarande kalla det för t.ex. glass eller pepparkakor, trots att knappt några av de ingredienser man själv skulle haft i om man gjort det hemma finns med längre. Det kostar 100 kr att vara medlem, och man får olika förmåner, som t.ex. billigare/gratis inträde till vissa mässor mm, så man tjänar snabbt in denna summa om man är matintresserad som vi. Tjänar man inte in summan kan man glädja sig åt att ha bidragit till kampen för bättre matkvalité istället.

Äkta vara ger en nu också rabatt på en provprenumeration på den nya tidningen Hunger, som börjar komma ut i oktober: "Hunger är tidningen som tar maten på allvar. Som inte nöjer sig med smarriga recept, hårdstajlade matbilder och påklistrade leenden. Som granskar fusket i butikerna och på krogen. Som har något intressant att berätta om råvaror, rätter och matkultur. Och som kan göra oss vanliga hemmakockar mer självsäkra och kreativa vid spisen. 

Föreningen har också en smidig fruktförmedling på sin hemsida. Bakgrunden är att vi idag importerar mindre frukt än den som går till spillo genom att inte skördas i svenska trädgårdar. Även nu under högsäsong för äpplen importeras det äpplen från t.ex Argentina i stora mängder. Vi skulle alltså kunna bli självförsörjande på frukt om vi bara ansträngde oss att ta tillvara den frukt vi har. Fruktförmedlingen har en Sverigekarta med nålar där man kan plocka frukt på både offentliga platser och i privata trädgårdar. Gör en insats, spara pengar och bidra till en bättre miljö i höst genom att plocka frukt istället för att köpa!

Så småningom kommer vi ta upp mer här på bloggen om tillsatser i maten, att inte slänga mat och även lite reflektioner om barn och mat. Viljan till att skriva långa inlägg finns absolut, men inte alltid tiden!

Bosarpkyckling med ugnsgrillade grönsaker, tomatsås och quinoa

Vi hade trevligt besök av vännerna Anders och Viki (som har en egen matblogg) nyligen och eftersom de bor ute på landet utanför Töcksfors i Värmland nära gränsen till Norge, och brinner för god ekologisk hemlagad mat liksom vi, lider de av att inte kunna njuta av samma schyssta utbud på råvaror som vi faktiskt har på vårt lokala Coop här i Märsta. Ekologisk kyckling är exempelvis hopplöst att få tag på därute, så det var en önskan från Anders när vi frågade vad de villa ha för något till middag. Viki, som är vegetarian fick ekologisk Portobellosvamp gratinerad med getost istället. Allt blev mycket gott!


Kyckling från Bosarp, om ni kan få tag på det, är den godaste kycklingen i Sverige utan tvekan. De får leva mer än dubbelt så länge som andra kycklingar (undantaget Hagbykyckling och några andra mindre ställen), vistas ute hela tiden, får ekologiskt foder och smakar verkligen därefter! Kanske kan det tyckas som att kycklingen kostar mycket i affären, men en hel kyckling räcker gott och väl till 6 personer. En enda kycklingklubba, som på andra kycklingar är en munsbit, räcker till en måltid eftersom köttet verkligen erbjuder tuggmotstånd samtidigt som det är mört och saftigt. Vanlig kyckling, som knappt får röra på sig utan bara matas med kraftfoder, utvecklar inga ordentliga muskler och köttet blir därefter. Sen sprutar de ju gärna in en massa vatten i köttet också så att det ska väga mer, eftersom kunderna tenderar att se till kilopriset enbart, och då blir det ännu mer smaklöst och vattnigt. Så testa Bosarpkyckling, och känn skillnaden! Flora hade med sig en kycklingklubba i matlådan till jobbet dagen efter och fick kommentaren "är det där kalkon?" - det säger ju allt egentligen.

Receptet uppdaterades 11 maj 2014 - nu gör man tomatsåsen i såskastrull vilket vi tyckte blev enklare efter senaste gången vi lagade maten... Uppdatering 2019: Bosarpkyckling har köpts upp av Kronfågen och har sedan dess inte känts lika småskalig och genuint producerad, så vi har gått över till att köpa kyckling från en producent i Bollnäs via vår lokala Rekoring. Det är svårt att få tag på kyckling som inte massproducerats och matats med kraftfoder men via rekoringarna går det!

Bosarpkyckling med ugnsgrillade grönsaker, tomatsås och quinoa
6 portioner, drygt

1 hel Bosarpkyckling 
(eller 6 styckdelar som kan köpas separat)
Färska rosmarinkvistar (eller torkad)
6 vitlöksklyftor
Rapsolja
Örtkryddor och/eller örtssalt
Salt och svartpeppar
1 burk mixade oliver
1 pkt skogschampinjoner
3 st gul lök alt 6 st smålökar
2 pkt tomatkross
3 dl Oatley havregrädde eller vanlig  matlagningsgrädde
Quinoa (på bilden svart quinoa)

Blanda mortlade örtkryddor, salt, svartpeppar och pressad vitlök. Gör små stick i skinnet på kycklingen och gnugga in kryddblandningen under skinnet så gott det går. Klipp gärna färska rosmarinkvistar och stick in under skinnet också, vik tillbaka löst skinn så att det täcker kycklingen igen. Lägg i en ugnspanna med lite rapsolja i botten och spraya gärna lite rapsolja över kycklingen om ni har en oljespray, ringla annars försiktigt. In i ugnen på 200 grader, gärna med en stektermometer (kyckling ska vara 85 grader innertemperatur) och dra gärna på grillfunktionen om ni har en sådan. Det tar sin lilla tid, särskilt med hel kyckling, minst 30 minuter kan det nog ta. Håll koll och kontrollera att det är färdigt genom att skära ända in till benet på t.ex. en kycklingklubba. Svagt rosa kött är helt OK, blod är det inte.

Lägg skivad/halverad lök, avrunna oliver (urkärnade om man vilI), och hela små eller halverade större skogschampinjoner i  en annan ugnsform, ringla lite rapsolja över och krydda med salt och peppar. Ställ in denna form i ugnen under kycklingen. Om kycklingen börjar se välgrillad ut kan man med fördel byta så att grönsakerna ligger överst så att de också får fin grillyta. 

Häll två paket tomatkross och 3 dl matlagningsgrädde i en stor såskastrull, salta och peppra samt tillsätt lite örtkryddor, koka upp. Ta ut formen med grönsakerna när alla har fått fin färg och börjar se välgrillade ut (efter ca 20-30 minuter), häll oljevattnet som bildats i botten av formen direkt ner i såsen och lägg också med en del av löken och några oliver så att såsen får en fin smak av de rostade grönsakerna. Ifall inte vegetarianer ska äta av såsen kan man också tillsätta lite av kycklingsaften som bildas i ugnsformen som kycklingen är i. 

Koka quinoa eller bulgur. Servera kycklingbitar (obs - ta mindre kyckling än du brukar om det är första gången du äter Bosarp, den är mycket mer kompakt och man blir mätt på mindre kött än normalt) med grillade grönsaker, quinoa och sås.  

Övrigt: Gör fylld Portobellosvamp istället för kyckling till grönsakerna, såsen och quinoan om du vill ha vegetariskt! Använd Oatleygrädde om du vill ha laktosfritt och anrättningen är redan glutenfri eftersom man inte behöver reda såsen.

Fruktig currygryta till fredagsmiddagen

Ikväll har vi besök av Adrians gode vän Robert, som vi bjöd på denna currygryta, som vi lagade igår. Det fick gott betyg av honom! Receptet är ett gammalt urklipp, oklart varifrån, och det står lamm i receptet men vi använde fläskkarré, som kändes som att det skulle passa bra till den torkade frukten och curryn. Vi hade dessutom i flera grönsaker som inte stod i ursprungsreceptet.

När Adrian var föräldraledig under hösten gick han ofta och handlade på Coop på morgonen efter frukost med Freja, då butiken var bekvämt tom på folk. Han upptäckte då att ekologiskt kött som började närma sig utgångsdatum ofta blev nedsatt under personalens morgonrundtur i butiken (och som då ofta blivit slutsålt om man handlar efter jobbet). Bland annat några paket fläskkarré till ordentlig rabatt inhandlades i sådana lägen, som vi sedan stoppade i frysen tills vi skulle komma på något att göra av dem. Det blev en riktigt god gryta, som ingav lite 70-talskänsla, särskilt när vi serverade med banan och jordnötter till. Ett halvtorrt, men ganska fruktigt Riesling passade bra till (Dr L hette det, prisvärt!). I receptet står det att man ska koka grytan långsamt i 1,5 h, men vi var hungriga när vi lagade maten igår och bestämde oss för att köra den i tryckkokaren på maxeffekt i 20 minuter istället, och det blev gott ändå, särskilt till nästa dag när smakerna fått stå ihop sig lite.

Vi har känt av snökaoset här som varit här på ostkusten och har rejäla snödrivor utanför huset. Nedkylningen av grytan var med andra ord inga problem, bara att öppna dörren och ställa ut i snön i 10 minuter!

Currygryta med torkad frukt
ca 7 portioner

1-1,5 kg kött (går bra med kött med ben också), gärna lamm eller fläskkött
4 gul lök
1 pkt skogsschampinjoner
1 gul paprika
2 stora morötter
2 äpplen, färska, eller frysta äppelringar alt ca 15 torkade äppelringar
ca 15 katrinplommon
ca 10 torkade aprikoser (köp osvavlade aprikoser, de har en helt annan smak, t.ex. från Saltå kvarn)
ca 1,5 dl russin
ca 1,5 l buljong (gärna köttbuljong)
1,5 msk äppelcidervinäger
2 tsk salt
ca 2-3 msk curry
maizena

Skär köttet i mindre bitar och ge dem en stekyta (även bitarna med ben), stek i omgångar i stekpanna eller wokpanna i rapsolja, pudra på curry mot slutet av stekningen, häll över bitarna i en stor kastrull och skölj ur pannan efter varje stekning och häll ner i grytan. Strimla eller hacka lök, halvera större champinjoner och strimla paprikan, skär moroten i slantar. Fräs lök och champinjoner i mer rapsolja, pudra över curry även här och lägg alla grönsaker också i grytan. Häll på mer curry om ni inte redan använt 2-3 msk under stekningen och ha i saltet. Lägg i all torkad/färsk frukt (vi körde frysta äppelringar som vi fryste in tidigare i höst), häll på äppelcidervinäger, fyll på med vatten så att grönsakerna nästan är täckta, eller upp till maxstrecket på tryckkokaren, samt ha i buljong (vi nöjde oss med 1 köttbuljongskub, det blev gott). Tryckkoka på maxeffekt i 25 minuter, eller låt koka i minst 1 timme på spisen, smaka av och kontrollera att köttet är mört och genomkokt, ha ev. i mer salt eller curry och red med maizena så att det blir en lagom konsistens. Servera med basmatiris, skivad banan och jordnötter.

Övrigt: laktos och glutenfritt. Grytan passar säkert bra att göra med exempelvis tofu eller quornbitar om man så vill, kommentera gärna om ni testat!

Köttfilosofi - tankar kring hållbar köttkonsumtion

Vi håller på och förbereder oss för en kortare resa och äter upp rester i kylen, därför blir det tyvärr inga recept denna vecka på bloggen! Passar istället på och diskuterar lite om matfilosofi som ligger oss varmt om hjärtat, och tänkte börja med kött. Idag fick vi köttlådan vi beställde förut (se detta inlägg). De skulle leverera i Uppsala och Stockholm och eftersom de åkte förbi Märsta fick vi levererat hit, åkte och mötte dem vid Coop bara 5 minuter bort - smidigt! Snyggt och prydligt förpackat och uppmärkt med vilken styckningsdetalj det är (mycket viktigt), var djuret är fött, uppvuxet, slaktat och styckat. Köpte lite extra korv till samt ett paket lammentrecote. In i frysen med alltihop!

Vår köttfilosofi består av fyra principer som vi tycker är viktiga när vi nu bestämt att vi vill äta kött:

1. Endast kravmärkt kött (fast vi gör undantag för mindre gårdar där vi själva kan besöka och resonera med ägarna om hanteringen, eftersom Kravmärkning kan vara dyrt och kostsamt och inte är en perfekt märkning på något sätt). Det finns många anledningar till att det är viktigt för oss, dels att bidra till bättre djurhållning (som Krav även om det inte främst fokuserar på djurhållning åtminstone bidrar till), bidra till att man inte använder bekämpningsmedel i djurproduktion (eftersom de får ekologiskt odlad mat) och att man tar tillvara gödsel och strävar mot ett oberoende av fossila bränslen, bidra till mindre antibiotikaresistens och mindre antibiotika i maten och i naturen genom att man inte ger antibiotika i förebyggande syfte, bidra till att djuren äter ett mer naturligt foder (naturbeteskött - att kor äter främst gräs t.ex. istället för kraftfoder), bidra till att köttet får en bättre fettsammansättning (köttet får mer Omega-3 fettsyror om korna äter gräs), mm. I Sverige har vi bra regler kring köttproduktion jämfört med de flesta andra länder, och alla bönder har krav på sig att ta tillvara gödsel och inte ge antibiotika i förebyggande syfte. Dock tycker vi att vi genom att välja Kravmärkt visar att detta är frågor som är viktiga för oss, vilket förhoppningsvis bidrar till strängare regler för all djurproduktion. Vill ni bli övertygade om att djurhållningen i de flesta fall är riktigt illa - läs t.ex. "Döden i grytan" eller "Matens pris" - se länklistan intill.

2. Hålla en relativt låg köttkonsumtion - anledningarna till detta är också många, främst att det inte är hållbart att alla äter jättemycket kött på jorden. Det finns faktiskt, i motsats till vad många tror, tillräckligt med resurser i världen för att föda en befolkning på 10 miljarder (mer än så verkar det inte som att vi blir enligt prognoserna), men då kan alla inte äta massvis med kött. Forskarna är också rätt överens om det inte heller är hälsosamt att äta för mycket kött, utan man mår bra av en balanserad kost där man äter även andra typer av protein samt grönsaker, kolhydrater och fett. Det är inte lätt att veta vad som är en hållbar köttkonsumtion, men en siffra som SLU-kollegor har kommit fram till (se bland annat boken Mat och Klimat, länk här intill) är mellan 20 och 40 kg/person/år. I Sverige har köttkonsumtionen istället ökat med 50% de senaste 20 åren till - håll i er - 86 kg/person/år!! Det är helt klart en ohållbar och ohälsosam nivå på den konsumtionen. Vi försöker satsa på 50 g kött per dag i genomsnitt (vissa dagar blir det helt vegetariskt, vissa dagar blir det kanske en större köttbit) - det blir ca 18 kg/person/år, vilket känns bra för oss. Nu väger vi inte köttet på våg eller så, men vi försöker tänka i dessa banor och det är ganska lätt att uppskatta på ett ungefär hur stora portionerna är trots allt.

3. Äta olika delar av djuret - inte bara filé och kotlett exempelvis. Vi försöker köpa ett helt eller halvt djur med lite olika styckningsdetaljer och göra grytor, soppor och stekar samt använda färs. De "fina" bitarna av djuren är ju bara en liten del av hela djuret, och det känns rimligast att främst att äta andra delar av djuret till vardags och äta "finbitarna" när det ska vara lite extra festligt någon gång ibland. Säkert finns det också hälsoeffekter av att äta blandat även här, där man får i sig olika saker från olika slags kött, även om det inte forskats mycket på detta än.

4. Försöka köpa närproducerat och i säsong, samma som med grönsaker. Med kött köper vi gärna mycket på en gång och fryser in och då är det roligast om man själv kan bege sig till gården och få en känsla av vart maten kommer ifrån. Det finns säsonger även för kött - exempelvis är hösten den naturliga säsongen för lamm och även förstås för vilt, liksom senvåren är säsong för kalv. Om man fryser in kan man ju äta även lamm till påsk exempelvis, bara det inte prompt ska vara färskt då.

Detta är alltså våra fyra kött-principer som vi försöker hålla oss till. Man skulle förstås kunna ha fler och andra principer, men dessa är viktigast för oss. Man kan förstås välja bort kött helt och hållet, och äta helt vegetariskt eller bli vegan. Vi ser dock inget egentligt etiskt problem med att äta kött, plus att vi tycker det är gott förstås, utan problemen är främst dagens djurhållning och dagens höga köttkonsumtion - och dessa problem jobbar man på att komma tillrätta med om man stödjer ekologiskt och försöker hålla en lägre nivå på konsumtionen. Vi vill därför stötta just utvecklingen mot detta. Det är ett faktum att mycket av det svenska köttet är en biprodukt av mjölkproduktionen, och därför behöver ju inte alla vara vegetarianer, även om det är långt ifrån ett problem idag förstås. Veganer löser ju detta dilemma genom att inte äta animaliska produkter alls, men i Sverige idag är det verkligen svårt att vara vegan, både när man ska äta ute och ifall man vill äta grönsaker i säsong. Nä, ifall vi bodde i Indien eller kanske i Kalifornien eller Kapstaden så skulle vi kunna vara veganer, men här i Sverige känns det för svårt. Även om djurhållningen kan lämna övrigt att önska även på Kravgårdar så finns det problem med allting och man kan inte använda att något inte är perfekt som ett argument för att inte göra så bra man kan under tiden, anser vi. Vi använder inte heller olika "ersättningsprodukter" för att försöka ersätta kött (t.ex sojafärs). Detta för att att sojaproduktionen i sig är problematisk och vi känner att eftersom vi ju äter kött så behöver vi inte ersätta det med något när vi lagar vegetariskt, utan äter då gärna ärtor, bönor, linser, svamp, ost och mjölkprodukter som proteinkälla (plus att vi inte tycker ersättningsprodukterna är särskilt goda...).

Det finns också olika åsikter om vilka djur man ska äta mer av än andra, men här är forskningen än så länge ganska kluven. Det finns mycket som talar för att nötkött orsakar den största påverkan på naturen och den värsta klimatpåverkan. Samtidigt är kor gräsätare och betar oftast på marker som inte kan användas för jordbruk, så det känns som ett större energislöseri att äta djur som gris och kyckling som äter mat som vi själva skulle kunna äta direkt istället. Svenskt naturbeteskött bidrar till öppna landskap och biologisk mångfald och är en viktig del av ett ekologiskt jordbrukssystem där korna bidrar med gödsel. Kyckling och gris får ofta foder som baseras på soja, vete, majs och andra grödor som man behöver odla på fält där man istället skulle kunna odla mat till människor. Kycklingproduktionen är riktigt hemsk på många olika sätt, och tyvärr kan ekologisk kyckling nästan vara svårt att hitta - men jag rekommenderar verkligen alla att testa en Bosarpskyckling om ni inte har gjort det. Det är jättegott och otroligt drygt eftersom köttet har en helt annan kvalité i och med att kycklingarna fått leva mycket längre, fått röra på sig och äta upp sig långsamt - man kan tycka att det är dyrt men det har hänt att en enda kyckling blivit 8 portioner mat. Hellre lite mindre kött men av god kvalité är ju vår devis. Och eftersom det finns ganska lite efterfrågan på ekologisk kyckling och fläsk (förutom på julskinka tydligen...) så känns det också viktigt att stödja den produktionen. Lamm slutligen är troligtvis det allra bästa i köttväg - de betar ju också gräs och lever ganska naturligt jämfört med andra slaktdjur, plus att de har mindre klimatpåverkan. Många har fördomar om att lamm skulle smaka dåligt eller smaka kofta - då har man inte testat fint ekologiskt lammkött av bra kvalité tror vi.

Sedär, det blev en ganska lång utläggning om detta, nu är vi nyfikna på er bloggläsares reaktioner och egna idéer kring detta!