Miljonprogrammens mat - och 4 kg ekologisk rättvisemärkt choklad

Förra lördagen var det skördefest med fokus på ekologiskt och rättvisemärkt alldeles i närheten av där vi bor, nämligen i Vattentornsparken i Valsta. Vi bor ju i ett villaområde, men Märstas eget miljonprogramsområde Valsta ligger ett stenkast bort, och dess rykte är ungefär lika dåligt som andra invandrartäta förortsområden med höghus. Ryktena tenderar dock vara bra mycket värre än den verkliga brottsstatistiken, och forskning visar att folk som bor i dessa områden oftast trivs och känner sig trygga där de bor. Kenny Jansson har skrivit en avhandling där han intervjuat folk i bland annat Rinkeby, som vittnat om att det finns en samhörighetskänsla mellan grannar och att folk ställer upp och hjälper varandra mer än i vanliga bostadsområden. Svenskar som flyttat ner från Norrland liknar det vid stämningen på landet. Flora känner igen det från sitt arbete i Afrika, där fattiga människor i både kåkstäder och på landsbygden som lever utan statliga skyddsnät förlitar sig på sina sociala nätverk för hjälp när det krisar.

Vi har hursomhelst aldrig känt oss otrygga när vi rört oss i Valsta. Det påminner faktiskt lite om stämningen i Kapstaden, där man har en salig blandning av folk från olika länder och kulturer, och marknaderna i Valsta brukar ståta med alltifrån tomatplantor på våren, som någon tycks ha drivit upp på höghusbalkongen, till olika slags hantverk från Latinamerika blandat med gamla svenska damers broderier och pärldekorationer. En salig blandning, och som extra krydda finns alltid entreprenörer som ställer upp grillbord och grillar olika godsaker för att servera med pitabröd, eller serverar chilenska piroger eller baklava. Korv med bröd och våfflor finns förstås också, något för alla.

Vi åt lunch på piroger och avslutade med våffla (till det facila priset 10 kr / våffla, inte de 40 kr vi varit med om att betala i Sälen efter en ländgskidtur!) och under tiden hittade vi Coops stånd där de gjorde reklam för rättvisemärkt. Till vår glädje sålde de vår favoritchoklad, änglamarks mörka 70%-iga choklad, ekologisk och rättvisemärkt, 2 st för 25 kr, dvs 125 kr per kg. Denna choklad är jättegod att äta bara sådär, Adrian har alltid några kakor liggandes på jobbet och tar två rutor efter lunch, men också perfekt att baka chokladtårta eller göra tryfflar på, eller varför inte ha i hemgjord glass (det blir underbart gott!). Till detta pris är ju chokladen till och med billigare än vanlig bakchoklad av lite bättre kvalitet (och då menar vi inte "block" som inte ens får heta choklad!). Vi köpte 1 kg. Sedan funderade vi lite, tittade på utgångsdatum. De håller 1 år. Hur mycket använder vi på ett år? Vi gick tillbaka och köpte mer. Det slutade med att vi kom hem med 4 kg änglamarkschoklad, och då har vi redan ett antal chokladkakor i skafferiet. :) Lite galet kanske, men vi kommer nog inte ångra oss.

Nästa gång ni vill testa något nytt, letar efter spännande ingredienser, mogen frukt eller nötter av hög kvalité, bege er till närmaste miljonprogram på en en liten utflykt. Ni kommer säkerligen hitta butiker med bra utbud och spännande varor. Stora kedjor kommer undan med att sälja sina kunder småhärskna nötter och omogen frukt för att många svenskar faktiskt inte vet bättre. Svenskar i allmänhet tror ofta att valnötter exempelvis ska smaka lite småkonstigt, när nästan alla valnötter som säljs i butik här faktiskt oftast är härskna. Flora, som ätit fina valnötter från Ungern hela sitt liv, spottar direkt ut en härsken valnöt och tittar förbryllat på när andra fortsätter att äta och mumlar något om att de inte är så förtjusta i valnötter egentligen. Samma sak med mango, som är Adrians stora favoritfrukt. Efter att ha ätit ca 10 mango per dag medan vi bodde i Malawi (det är inte en överdrift, dock är de vanligtvis lite mindre där) har Adrian fått en väl utvecklad känsla för hor en god solmogen mango ska smaka. Tyvärr är det nästan omöjligt att få tag på här i Sverige, undantaget är på torghandel eller i vissa butiker drivna av just invandrare, där man kan få tag på sensationellt god pakistansk mango under sommarsäsongen. Vi menar alltså att invandrare generellt vet bättre än svenskar hur frukt och nötter ska smaka - de söker sig till butikerna som saluför mat som de är vana vid från sina länder, och de tolererar inte dålig kvalitet i samma utsträckning, för att generalisera lite. De ställer kanske krav på sina butiker, det är ofta lättare att göra i mindre butiker eftersom man inte tvingas prata med en dussinanställd i en anonym storhandel, utan kan lätt få tag på butikens ägare eller åtminstone någon som har en nära relation till ägaren. Tyvärr är det fortfarande sällan dessa butiker har eko- eller rättvisemärkt fokus, då detta inte tenderar att vara kundernas första prioritet och då det är en alldeles för liten nisch för en redan nischad butik. Men om fler medvetna konsumenter söker sig till dessa butiker och tar sig tid att prata med innehavarna och framföra önskemål, kanske det blir ändring på det? Låt oss testa!