Visar inlägg med etikett barn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett barn. Visa alla inlägg

tisdag 21 januari 2014

PiMs Veckomatsedel: Vecka 5 - Grekisk lammfärslimpa, italiensk cannelloni och thailändsk soppa

Vecka 5, 2014
Denna vecka slår vi på ugnen och passar på att laga två rätter i den samtidigt som vi drömmer oss bort mot varmare breddgrader med lite enklare rätter denna vecka. Vi testar en köttfärslimpa på lammfärs som doftar av medelhavet med soltorkade tomater, oliver, fetaost, rödlök och vitlök i smeten och en superenkel italiensk cannelloni med färska pastaplattor och smarriga fyllningar, så enkel att barnen kan ansvara för denna rätt! Dessutom tar vi en tripp till Thailand och gör en kryddig soppa med nudlar och räkor, uppmjukad av favoritingrediensen kokosmjölk. Supermaten vi får i oss är rikligt med uppvärmd tomat, räkor, yoghurt, apelsin, oliver och både färsk och tillagad lök. Välj också gärna bladspenat till cannellonin.
Köttfärslimpa med ugnsrostad potatis och zucchini,
serveras med tsatsiki och sallad.


Man kan enkelt anpassa veckans matsedel för hur många portioner man vill göra, lammfärslimpan blir 8 portioner om man gör den i en vanlig brödform, cannellonireceptet till 4 pers kan man med fördel dubbla och då använda två gratängformar som man ställer in i ugnen samtidigt och växlar efter halva tiden så att båda får fin gratinerad yta. Grundreceptet till soppan blir 6 portioner, vilket kanske räcker om det mest är de vuxna i familjen som ska äta av den lite starkare soppan som luncher. De två ugnsrecepten ska ju helst göras samtidigt för att utnyttja att man redan satt på ugnen, under tiden som köttfärslimpa och klyftpotatis är i ugnen kan man enkelt svänga ihop cannellonin och sedan medan man äter middag (köttfärslimpan blir en riktigt lyxig söndagsmiddag) kan pastan stå och gratinera i ugnen. Ta ut när den är nästan 100% färdig, kyl av den snabbt och när man sedan ska servera middag kan den värmas i ugn på 100 grader eller i micro med grilleffekt, då blir den som om den var helt nygjord. Soppan blir också godare av att stå ihop sig någon dag, men tillsätt nudlarna och räkorna när den värms upp. 

I inlägget om PiMs veckomatsedel kan ni läsa mer om tankarna bakom matsedeln, portionsberäkning, tips om hur man värmer upp maten på ett bra sätt, mm. 


Allergier: För att anpassa veckans rätter till laktosfritt eller mjölkfritt måste man göra något annat tillbehör till köttfärslimpan än tsatsiki (kanske klarar man sig bra utan tillbehör, eller gör en skysås av något slag), och fundera på om man behöver utesluta eller byta ut fetaosten och gratängosten till andra alternativ. Använd glutenfri pasta och risnudlar eller byt ut cannelloni mot en annan vegetarisk rätt och skippa nudlarna i soppan. . Kontrollera också redningar och tillbehör så att de är fria från eventuella allergener.


Köttfärslimpa i en vanlig brödform, redo för ugnen.
Lammfärslimpa med medelhavssmaker och klyftpotatis samt tsatsiki (8 portioner) Man kan förstås göra köttfärslimpan med nötfärs eller blandfärs, men vi hoppas att många av er vill testa lammfärsen, dels för att vi kan behöva äta mer lamm än vad vi gör och dels för att det passar så bra ihop med de övriga ingredienserna i köttfärslimpan samt tillbehören. En riktigt mustig köttfärslimpa är perfekt när barnen är sugna på hemrullade köttbullar men man inte orkar med allt mekande och stekande och vill dryga ut med olika grönsaker i smeten. För att fullända känslan ska rätten gärna serveras med klyftpotatis, tsatsiki och grekisk sallad, men såhär på vintern kan man nöja sig med lite körsbärstomater, oliver, fetaost och rödlök och skippa gurkan. Vill ni testa att skippa gurkan även i tsatsikin kan man med fördel byta ut den mot fänkål (se här) Receptet på köttfärslimpan blir 8 portioner, och ifall man vill kan man planera för att variera tillbehören - kanske göra klyftpotatis till hälften och potatisgratäng till resten, eller skippa potatisen när rätten äts som lunch och istället ha bröd, tsatsiki och sallad.

Cannelloni, drygt 4 portioner i en gratängform
Cannelloni med vegetarisk fyllning (4-8 portioner). Receptet innehåller förslag på olika fyllningar, testa att göra flera olika eller välj en, men för att passa in i veckomatsedelns tema med en kötträtt en fisk/skadjursrätt och en vegetarisk rätt bör man välja en vegetarisk fyllning. Gör man en gratängform med cannelloni räcker det till drygt 4 portioner om den serveras med sallad, men det är också enkelt att dubbla receptet och göra två gratängformar. Ställ då in dem samtidigt men byt efter halva tiden mellan uppe och nere (passa på att vrida 180 grader på formen också) så att de blir mer jämt tillagade. 

Thaisoppa med nudlar, stekt svamp och räkor
Thaisoppa med nudlar och räkor (6 portioner) Gör gärna receptet med både nudlar och räkor för att få det matigare. Var försiktig med currypastan om barnen också ska äta. Tillsätt nudlar, räkor och svamp först när ni ska äta rätten (nudlarna kan dock kokas i förväg, spolas direkt med kallt vatten och förvaras i burk tills det är dags att tillsätta dem i den heta soppan mot slutet av uppvärmningen. OBS - köp ekologiska räkor om ni kan, Änglamark har fina räkor. Anledningen är att odlade räkor har mycket stor miljö- och social påverkan i fattiga länder och att viltfångade räkor oftast fångas med bottentrålning där räkorna står får några få procent av fångsten medan resten slängs tillbaka överbord men överlever sällan. Det är ett enormt resursslöseri. Så ta hellre några räkor mindre i soppan men satsa på ekologiska. Och om man bara ska ha några stycken var, som i denna soppa, kanske man kan satsa på att handskala dem själv, det blir godare, rom kan tillsättas i soppan, och man slipper bidra till att räkor från nordatlanten skeppas till exempelvis Litauen, eller ännu värre, till Marocko eller Tunisien för att handskalas innan de skeppas till Sverige...


Lycka till i köket! Vi har förstått att det är svårt för vissa att skriva feedback i kommentarsfältet, tråkigt, vi jobbar på det! Kontakta oss gärna via formuläret på webbsidan istället om ni har kommentarer! Veckomatsedel för vecka 6 publiceras tisdag vecka 5. 

torsdag 16 januari 2014

Baka med småbarn - små utflyktsscones (ungerska pogácsa)

Barn älskar ju ofta att baka, vilket inte minst vi börjar märka med lilla Freja som nu är drygt 2,5 år. Det har blivit ett stående inslag bland aktiviteterna, men nu efter jul kanske man inte hela tiden vill baka olika sötsaker.

Då kan det vara läge att dessa ungerska små pogácsa (kallade "pogi") som är som små salta mini-scones med keso eller potatis i. De är godast helt färska men fungerar också bra de närmaste dagarna som mellanmål på vinterutflykten, eller istället för macka till en värmande soppa. Receptet kommer från Frejas mormor, som brukar baka dessa med Freja när hon är där och hälsar på. Det är kul för barn att vara med och ta ut de små kakorna med mått och sedan kan de vara med och pensla varje pogi.

Nygräddade små pogi!
Pogácsa (pogi) med keso 

250 gr keso (bearbetad gärna lite med mixerstav tills den blir slät)
250 gr smör
250 gr mjöl
1 tsk salt

Ovanpå:
ägg, kummin och ost

Arbeta ihop mjöl och smör med fingertopparna. Tillsätt keso och salt och bearbeta degen tills den är jämn och går att kavla ut. Om man vill göra på traditionellt ungerskt vis kan man kavla ut, vika ihop och låta vila 15 minuter, upprepa detta och låta vila 15 minuter igen och sedan börja med att ta ut rundlar med form. Det blir gott ändå, även om man skippar detta moment!

Kavla ut degen till en rektangel, ca 1,5-2 cm tjock. Ta ut små runda former eller använd någon annan form, exempelvis en liten pepparkaksform. Pensla med uppvispat ägg och strö över lite ost (och gärna lite hel kummin).

Grädda i 175 grader i ca 30 minuter.
Mormor och Freja bakar pogi, penslar dem noga!


Pogácsa med potatis

250 gr kokt potatis (pressad)
250 gr smör
250 gr mjöl
1 ägg
1 tsk salt

Ovanpå: ägg, ost och kummin

Arbeta ihop den kallnade och pressade potatisen med mjöl, smör, ägg och salt tills det blir en deg som kan kavlas ut. Kavla ut den till en rektangel ca 1.5-2 cm tjock, vik den och kavla ut igen (två gånger efter varandra, utan att vila emellan) och vik den igen, låt den vila den på en kall plats 3-4 timmar.

Kavla ut degen till en rektangel, ca 1,5-2 cm tjock. Ta ut små runda former eller använd någon annan form, exempelvis en liten pepparkaksform. Pensla med uppvispat ägg och strö över lite ost (och gärna lite hel kummin).

Grädda i 175 grader i ca 30 minuter.

lördag 11 januari 2014

Resträddaren nr 3 : Lasagne!

Vi har ju haft en liten drive här på bloggen om att inte slänga mat med tips på vad man kan göra av rester och uppmärksammat "resträtter" som pyttipanna och stekt ris. Här kommer tredje resträtten, från Italien denna gång, i form av lasagne. Många kanske anser att man ska följa ett specifikt recept när man gör lasagne, men vi menar att lasagne är en klassisk resträtt där man kan göra ta alla möjliga tråkiga rester man kan tänkas ha hemma, lägga lite lasagneplattor emellan, strö över ost och gratinera. Vips, har man en god rätt istället för tråkiga rester!

Man tager vad man haver - lasagnebygge
Häromdagen hade vi just en sådan situation här hemma. Vi hade lite tomatsås över från att ha ätit kyckling med tomatsås, samt en del redan ugnsstekt palsternacka och morot. Lite överbliven rödlök hade vi också och en del keso som behövde göras åt. När vi var och handlade såg vi dessutom några stackars ekologiska zucchins som låg och såg ledsna ut (man brukar få köpa dem för halva priset då om man frågar, det är inget fel på dem om man skär bort det som ser lite fult ut). Någon gång innan jul hade vi gjort alldeles för mycket köttfärsås,så vi hade lite i frysen och under julen fick vi dessutom över bladspenat som vi också stoppade i frysen.

Spenaten tinade vi och stekte i stekpanna med lite vitlök, fräste på även rödlök och zucchinibitar och sedan lagrade vi köttfärssås, tomatsås, lök, zucchini och spenat med lasagneplattor och keso, hyvlade på ost ovanpå och plötsligt hade vi en hel ugnsform med lasagne, fast resterna först såg ut som någon ynka bit här och där! Lite koka soppa på en spik kändes det som!

Här hittar ni annars ett recept på vegetarisk lasagne här ifall ni inte har en massa rester hemma men blev sugna på lasagne (och ja, man får förstås ha köttfärs i tomatsåsen om man vill också). Bon apétit!

lördag 4 januari 2014

Rödbetssoppa och piroger

Rödbetssoppa med hemgjorda lammfärsfyllda piroger.

En favorit kring jul och under hösten och vintern här hemma är rödbetssoppa (borsjtj) och piroger, som är populärt i Polen och Ryssland. Adrians polska mamma gör en jättegod soppa på ett avancerat polskt recept där hon kokar egen buljong, men vi brukar göra en enklare variant som också blir god. Till den behövs de lite matigare pirogerna som traditionellt är köttfärsfyllda. Vi har ett eget recept på piroger fyllda med lammfärs som vi tycker blir väldigt goda och som dessutom är roliga att göra tillsammans med barn då deg ska kavlas, måttas ut, piroger ska fyllas och tryckas till med gaffel och penslas med ägg, allt detta kan barnen hjälpa till med. Pirogerna fungerar förstås även utmärkt som plockmat, på en buffé eller till någon annan slags soppa!

Detta recept är på 4 rejäla portioner som passar för en middag eller en ordentlig lunch efter en vinterutflykt, alternativt räcker det som en lättare sopplunch eller middag för 6 personer. Vi brukar servera den som middag tidigt på kvällen den 23:e december (för 4 personer) och då äter vi inte så mycket för att vi vill ha lite plats kvar till ostbrickan som kommer lite senare på kvällen. Vi brukar då få över så mycket att det räcker till en lätt lunch den 25:e för ca 4 pers, då alla fortfarande är mätta efter julmaten och vill skapa plats i magen för juldagens middag. Soppan går bra att förbereda någon dag innan, vilket är smidigt, men pirogerna är som allra godast helt färska! Den julröda färgen gör att den passar extra bra som julsoppa!


Freja kavlar sin egen lilla deg, Adrian gör fyllningen.
Rödbetssoppa + piroger
drygt 4 portioner


Rödbetssoppa
2 st gul lök
8 stora rödbetor
1/8 rotselleri
2 liter vatten + grönsaksbuljong
8 st lagerblad
Salt och svartpeppar

Finhacka löken och fräs löken i olja. Skala och skär rödbetorna och rotsellerin i mindre bitar. Lägg dem i grytan, tillsätt, vatten, rotselleri, buljong, salt och peppar. Koka i 30-40 minuter (eller tryckkoka i 20 minuter), tills rödbetorna är mjuka och urlakade. Sila bort bort rödbetor, rotselleri och lagerblad. Grönsakerna ska nu ha avgett sin smak till buljongen och är inte särskilt goda att äta utan kan läggas i komposten. 

Piroger
Rundlar ligger till höger om plåten, en rundel med fyllning på
och de andra redan ihopvikta.
Tryck med gaffel på kanten av pirogen för att den ska hålla ihop.

ca 16 st

1 sats Pizzadeg:
25 g jäst (torrjäst eller vanlig)
1,5 dl ljummet vatten,
2 dl olivolja,
½ tsk salt,
4,5 dl mjöl (hälften vetemjöl, hälften grahams/dinkelmjöl)

2 gula lökar
300 g köttfärs
100 g svamp
upp till 1 dl vatten
½ msk soja
1 msk balsamvinäger 
1 msk honung
1 tsk salt
1,5 krm peppar
 2 tsk rosmarin

1 ägg till pensling

Gör en sats pizzadeg genom att lösa upp jäst i ljummet vatten, tillsätta olivolja, salt och mjöl och blanda ihop ordentligt. Låt jäsa under bakduk i 40 minuter (minst, den kan också jäsa i kylskåp ett helt dygn om man föredrar det). Kavla ut och ta ut rundlar ca 12-15 cm i diameter, använd t.ex. en liten uppochnervänd skål. Lägg dem på plåt med bakplåtspapper. Fräs under tiden lök, köttfärs och svamp, tillsätt resten av ingredienserna utom vattnet och låt fyllningen puttra ihop i någon minut. Tillsätt vatten i den mån det behövs för att ingredienserna inte ska bränna fast medan man kokar ihop köttfärsen, men inte så mycket att fyllningen är vattnig (blir den ändå vattnig så låt det puttra lite mer tills vattnet ångat bort. Lägg en liten sked med fyllning på varje pirogrundel, vik ihop och tryck ihop kanterna med en gaffel. Ta lite vatten på kanten av pirogdegen om det krävs för att degen ska fästa. Låt ev. pirogerna jäsa lite till under bakduk (smidigt om man vill förbereda), eller grädda direkt. Pensla med ägg och grädda i 10-12 minuter på 225 grader.

Övrigt: soppan är vegetarisk/vegan-vänlig, mjölkfri, äggfri och glutenfri (kontrollera buljongen). Pirogerna innehåller allt detta, utom mjölk. Mjölkfria piroger, laktosfria piroger. 

torsdag 19 december 2013

Julmat - bara favoriterna från julbordet eller en lyxig middag med vilt?

Jullunchen uppdukad julafton 2013.
Så var det dags att planera för julmaten och det märks på era sökningar, kära bloggläsare, att ni söker julmatsinspiration. Tänkte dela med oss av hur vi tänker kring julmaten i år. Vi har sedan 2010 alltid haft julfirandet hos oss och vår släkt består enbart av våra båda föräldrapar samt oss två vuxna och ett barn. Vi har över åren haft lite olika upplägg men tänkte i år satsa på lite mindre julmat och mer finmat! Tänkte satsa på bara de saker vi uppskattar mest av julmaten och undvika allt som bara är med "bara för att". 
Ostbrickan den 23:e är en kär tradition.

Ingen orkar inte äta för många olika sorters kakor på julafton.
Mormors fruktkaka, hembakta pepparkakor och mandelskorpor
räcker bra i år, tillsammans med choklad.
Vad gäller avvägningen mellan att göra själv och att köpa färdigt eller delegera har vi med åren också kommit fram till vad som fungerar och inte. I början tyckte vi det var jättekul att laga mat och experimentera, gjorde egna chokladpraliner med proffs-formar specialbeställda från Belgien, och gjorde eget hemgjort nästan allting. Såg vi ett recept på vitlökssill som innehöll 1/2 dl majonnäs, jag då började vi med att göra majonnäsen själva och sedan göra sillen. Sådär höll vi på ända tills vi julen efter att dottern föddes då vi insåg att det var en ohållbar ambitionsnivå med en 6 månaders bebis - insikten kom två dagar innan jul då en av oss stressat försökte underhålla bebisen som satt i sin babysitter med att vispa på den egna majonnäsen samtidigt som den andra  försökte fixa med den hemgjorda gravlaxen. Dottern var inte imponerad, och våra föräldrar hade ändå bara ögon för henne när de väl dök upp på julafton ... de lyssnade knappt på oss när vi presenterade julbordet som var hemlagat in i minsta detalj vilket ju kändes lite överflödigt.... Samtidigt tycker vi inte om färdiglagade köttbullar och risgrynsgröt. En kompromiss har blivit att föräldrarna får bidra mer till julmaten samt att vi dragit ner på antalet rätter och verkligen tar favoriterna. 

Reninnanlår med potatisgratäng, chokladsås, rödkålssallad och
ångkokt brysselkål till julaftonsmiddag. 
Hjortronparfait med varm hjortronsylt och mandelskorpa till
efterrätt på julaftonsmiddagen. 
I år kände vi dock att vi inte var så sugna på julmat i några större mängder utan snarare på en riktig finmddag. Ibland känns köttbullar och prinskorv som rätt tråkig mat till årets stora middagsbjudning... I år kände vi oss sugna på viltkött som renfilé eller reninnanlår med chokladsås, potatisgratäng och brysselkål, alternativt tillbehören potatiskaka, portvinssås och svartrot, eller varför inte trattkantarellsås

Och ursäkta alla som älskar ris-a-la Malta men vi tycker den är lite överskattad - det är ju bara gammal risgrynsgröt med grädde och burkfrukt, en resträtt som egentligen passar bättre efter jul? På julafton kan man ju lyxa med läckerheter som denna saffransmousse (eller denna panna cotta där man också kan tillsätta saffran och garnera med tinade sockrade hjortron istället för hallon), en hjortronparfait, en semifreddo med dadlar och torkade fikon, eller superenkelt tillredda glöggkokta päron med nougatgrädde? Alla dessa efterrätter är också väldigt juliga, och mycket mer spännande än godis och pepparkakor som brukar vara populära bland julbordets efterrätter...

Det vi kom fram till att vi verkligen gillade var främst förrätterna - sill, gravad lax, paté och rökta korvar, samt en god griljerad skinka, julbröd, stark senap, julöl och snaps. Och till det gärna sallader med inslag av rödkål och grönkål, eller kanske en gratäng med bara grönsaker istället för Jansson, som denna italienska auberginegratäng. Av huvudrätterna var det främst de hemlagade köttbullarna som var mest omtyckta, men köttbullar är ju inte heller särskilt festligt egentligen, så vi tänkte ta dem på ett större julbord på annandagen. Såhär blev årets julmatsplanering: 

Julbordet 2014

Den 23e när farmor och farfar kommer upp äter vi rödbetssoppa med hemgjorda piroger till middag, följt av ostbricka på kvällen.

Salladerna brukar bli mäkta populära!
På julafton har vi minijulbord till lunch: två sorters hemgjord sill, egen gravlax med sås, paté, inlagd gurka, korv (från marknad), avokado, paprika, griljerad skinkarödkålssallad med apelsin och grönkålssallad med valnötter och ädelost och hårt bröd samt Saltå kvarns goda vörtbröd.  Vi serverar ingen potatis till julbordet, det räcker med bröd eftersom det finns så mycket annat att äta och flera sallader.

Fikat vid 15-tiden är med glögg, pepparkakor, biscottis, fruktkaka och praliner. Till presentöppningen skålar vi i champagne och innan middagen tar en del av oss en fördrink som heter cinnamon kiss med något litet tilltugg till fördrinken istället för förrätt. 

Middagen är på reninnanlårpotatis- och getostkaka, ångkokt brysselkål och trattkantarellsås. Till efterrätt äter vi hjortronparfait.

På juldagen upprepar vi lunchen med enbart farmor och farfar och äter middag tillsammans hos mormor och morfar.

På annandagen äter vi upp resterna av rödbetssoppan och pirogerna från den 23:e till lunch och äter julbordet igen till middag, med tillägg av farmors köttbullar (som hon steker hemma och fryser in innan hon kommer), stekt färsk viltkorv (från Sigtunaföretaget Viltbilen som har gratis hemkörning inom 10 mil från Sigtuna och säljer riktig viltkorv utan en massa fläskkött inblandat), och en potatisgratäng.
Sill, gravlax, paté, skinka, 2 sorters sallad, inlagda gurkor,
köttbullar och viltkorv samt olika sorts bröd utgjorde julbordet.

Den 27e äter vi vid behov upp resterna av julbordet till lunch och resterna av reninnanlåret med potatisgratäng tillsammans med farmor och farfar innan de åker hem den 28e och vi gör pyttipanna på de rester som blivit över!

OBS! Väljer ni att köpa vissa saker på marknad och tänker att ni ska gynna småproducenter från närområdet som gör kvalitetsprodukter, läs då först detta inlägg och se upp för företaget "svenskt mathantverk"!

Farmors köttbullar och stekt korv från Viltbilen. 

Funderar ni över hur mycket man ska köpa av olika ingredienser och hur man ska beräkna att folk äter på julbordet kanske Coops portionsguide för julbordet kan hjälpa. Generellt tycker vi att man ska försöka lugna sig, det blir nästan alltid så att man köper för mycket av allting, och sen ställer man fram för mycket också som står och blir sunkigt. Man kan faktiskt skära upp lite mer gravlax eller skinka om den tar slut. Och tar en rätt slut på julbordet så finns det alltid något annat man kan äta av, eller hur? Det är ingen som kommer gå hungrig. Någonstans har vi ett ansvar att försöka slänga så lite som möjligt när det kommer till mat, och spara på jordens ändliga resurser. Särskilt julmat som ofta är ganska dyrbart producerat mat som fisk och kött, förädlat till olika korvar, patéer, eller med inläggningar och griljeringar, eller exotiska kryddor, ostar, torkade frukter och liknande. Försök att ha en nollvision på slängd mat i jul! Med lite planering borde det gå, och till det hör att inte lägga upp för mycket åt gången på sin tallrik, och särskilt inte till barn som väldigt plötsligt kan bli mätta. Det är sällan särskilt jobbigt att ta mer mat!

Planera gärna även för att göra åt resterna efter julen! 
Efter juldagarna brukar man ha rätt mycket rester kvar, som förstås kan ätas som plockmat i mellandagarna, men man kan också frysa in mer än man tror också. Inkludera gärna planering för att göra åt rester i er julmatsplanering och försök att ha en nollvision på slängd mat! Grädde, äggvita och äggula kan frysa i små burkar och sedan hällas i en sås eller göras omelett på. Mjuka kakor av olika slag kan med fördel skivas och frysas (liksom bullar förstås) för att senare tinas en och en på svag värme i micron. Pepparkakor och andra hårda kakor bör förvaras i glasburk eller plåtburk för att inte bli mjuka och kan då hålla i många veckor efter jul. Ost som blir över kan man riva och frysa in och ha som gratängost senare, ädelost kan man göra ädelostsås till pasta på i mellandagarna. Överbliven marmelad eller sylt från ostbrickan kan man röra ner i såsen nästa gång man gör svampsås, brunsås eller någon annan sås som är lite mustig. Tärna frukt som håller på och bli gammal till en fruktsallad som man kan komplettera med torkad frukt och överblivna nötter, alternativt mixa frukt, juice, överbliven mjölk och liknande till en smoothie. Allting som känns som att det kanske är på gränsen att bli lite gammalt kan man med fördel koka eller steka på så brukar det inte vara några problem. Gör en omelett eller en pastasås på lite rester. Julskinka, korvar, köttbullar, kokt potatis, paprikaringar och brysselkål som blir över kan man med fördel tärna och spara i en burk i kylen. I mellandagarna kan man sedan steka på allting ordentligt till en pyttipanna och servera med stekt ägg, inlagd gurka och rödbetor. Ett klassiskt sätt att göra åt julmatsresterna! I detta inlägg skriver vi fler idéer om vad man kan göra av rester och länkar till en sida om hållbarhet på olika slags mat. Under etiketten rester samlar vi idéer på hur man kan göra åt rester!

God jul på er allihop nu!

Julmatsplanering - julmat planering - planera julmaten

lördag 7 december 2013

Julklappstips - tankar kring klappar och tips om att göra själv eller ge bort ätbara klappar!

Få saker med julen är så laddat som julklappar, och många har starka åsikter om julklappsgivandet. Vi tycker det lätt tenderar att gå överstyr åt båda hållen. Dels finns det familjer där julklappsgivandet tycks ha tagit över fullständigt och blivit själva meningen med julen, med berg av julklappar som många förblir oanvända samtidigt som givarna ibland till och med skuldsatt sig för att ha råd. Som motpol mot denna konsumtionshysteri (och kanske många gånger som ett resultat av en motreaktion mot detta) så finns det många som fnyser åt att ge julklappar överhuvudtaget och tycker att det är meningslöst, stressande, jobbigt att tänka ut vad man ska ge varandra, och att "folk har ju redan allt".

Båda sidorna kan vara lite tradiga att lyssna på. De som fastnat i konsumtionshets fast de själva tycker att det är jobbigt borde kunna ta tag i och göra något åt sin situation genom att protestera mot familjetraditioner av överdrivet mycket julklappar och själva fokusera på att göra egna julklappar eller köpa billigare julklappar på Blocket. De enda som verkligen med trovärdighet kan klaga på julklappshets är de som på riktigt har svårt att ha råd med julklappar alls, eller de som ingår i en familjekonstellation där alla andra har betydligt mer pengar än man själv eller är väldigt oflexibla och svåra att resonera med. Det är dock inte alltid sådana personer man hör klaga över detta.

Den andra sidan, som helst vill avskaffa julklapparna helt, kan ofta framstå som att de inte orkar ta sig tid att fundera lite extra över vad som skulle kunna glädja personer i deras närhet. Samma personer som stönar över att behöva fundera ut en julklapp till sina nära och kära kan med lätthet ägna timtal åt att kolla upp senaste prylarna till sig själv inom området man är intresserad av, må det vara teknik, sport, kläder eller matlagning. Häromdagen kunde man läsa precis en sådan kolumn i Metro, där skribenten deklarerade att i år kunde minsann hennes släktingar gott få köpa sina egna klappar, det hade de ju råd med. Detta med att folk redan har allt klingar ofta lite tomt, eftersom presenter inte primärt måste handla om att man prompt ska få något som man verkligen behöver och inte skulle kunna köpa själv. Det kan också handla om att visa lite omtanke, och det finns nog väldigt få personer som har så mycket att en burk hembakta kakor, en flaska ekologiskt vin eller lite fair trade choklad är fullständigt överflödigt. Att inte få en julklapp med motiveringen "du har ju redan allt" kan nog många gånger tolkas som "jag orkar inte fundera ut något åt dig" (dock finns det säkert många som ärligt menar att de inte vill ha några presenter, och det ska man också respektera förstås). Visst finns det säkert familjer där alla är helt överens och där det fungerar bra att antingen köpa massvis med julklappar åt varandra eller inte ge varandra julklappar alls, och så länge alla känner sig nöjda så är det ju det som spelar roll (så ta nu inte åt er om det är så i er familj!). Men i många fall kanske en medelväg vore något att satsa på för dem som inte känner att de hittar rätt än? Någon eller några enkla, trevliga, genomtänkta julklappar som visar att man tänkt lite extra på varandra, som förgyller julfirandet och får lagom med uppmärksamhet?

Många försöker dra ner på julklapparna genom att bara ge dem till barnen i familjen, men det kan också bli lite konstigt tycker vi. Att barnen också får se att andra personer ger och får presenter och att de själva i möjligaste mån får göra något själva och ge bort kan vara en viktig del av upplevelsen. Annars blir det lätt att barnens fokus blir uteslutande på att själv få klappar, när både givandet och tagandet är det roliga med presenter och de berövas faktiskt halva upplevelsen och glädjen av att få ge bort något och se mottagaren öppna paketet och bli glad åt det man tillverkat åt dem. Barn generellt får ju väldigt sällan uppleva att ge något utan de tar hela tiden emot och det kan vara väldigt stort att själv få vara den som ger någon gång. Det kan vara något man ritat, bakat eller pysslat ihop, kanske tillsammans med föräldrarna om man är liten.


Hos oss ger vi varandra relativt mycket julklappar i familjen, men försöker hålla givandet på en rimlig nivå och tänka ut saker som de andra verkligen kommer uppskatta och ha nytta av, annars känns det som ett onödigt slöseri med både pengar och världens resurser. Det blir ofta något ätbart, en bok eller en aktivitet, teater eller kultur. I de fall det blir någon form av pryl så försöker vi försäkra oss om att den behövs och kommer komma till nytta. Det finns massor av bra böcker, roliga aktiviteter och saker som man kan få biljetter till. Medlemsskap i SNF, STF, Friluftsfrämjandet eller någon annan bra förening med aktiviteter är en annan rolig idé. Matlagningskurser både hos Medborgarskolan eller Restaurangakademien har förekommit under granen hos oss och alltid blivit mycket uppskattade.

Att göra julklapparna själv är ju mest personligt och roligast om man har tid och möjlighet. Eftersom december snabbt tenderar att fyllas upp kan det vara bra att redan under november, då man ofta har en del inomhustid att slå ihjäl p.g.a. regn och mörker, tänker på julklappar och passar på att baka eller göra något som man senare kan ge bort. Exempelvis myntasocker, rosmarinolja, chilisås, sweet chilisås, inlagda päron eller äppeldjem passar bra att göra tidigt och ge bort till jul. Eller så kan man göra julgodis, baka mandelbiscotti eller fina pepparkakor som man dekorerar själv. Hemgjorda kroppsskrubber eller inpackningar, tvålar och liknande med naturliga ingredienser kan också vara roliga presenter att julpyssla med.

Jul är väl också ett perfekt tillfälle att slå till och köpa en god ekologisk och närodlad eller fair trade ingrediens eller godsak som man med glädje kan ge bort och kanske hjälpa till att få upp någons ögon för eko eller bidra till lokala småbönder alternativt bättre villkor för fattiga bönder eller plantagearbetare världen över. Det gäller förstås att välja något som man tror den andra kommer uppskatta och faktiskt äta upp, men det finns ju väldigt mycket att välja mellan, från lokala ostar, korvar, kallpressad rapsolja och ekologisk honung till fair trade choklad, lakrits, te och kaffe. Passa också på att upptäcka ekologiska viner, som innehåller mycket färre tillsatser än vanliga viner.

Glad jul allihop, vare sig ni väljer att ge många, några eller inga julklappar!

onsdag 4 december 2013

Mannagrynspudding med saffran och varma hjortron

En matigare och lite nyttigare variant på adventsfika är denna supergoda mannagrynspudding med saffran som vi hittade recept på i en Ica Buffétidning för flera år sedan och som sedan blivit en återkommande favorit. Vi gjorde den i helgen till första advent och det passar bra att dricka kaffe eller cappuccino, te eller glögg till. Det som gör att vi tycker den är lite nyttigare än vanligt kak- och bullfika är att den innehåller relativt lite socker och smör (som är ganska näringsfattiga kaloribomber) jämfört med vanliga kakor och att den dessutom innehåller flera ingredienser som bidrar med näringsämnen som är bra för kroppen, som mannagryn, kokos, keso, mjölk ägg och mandelmassa.

Puddingen tillsammans med hjortron och honungsnötter är matig, det räcker som fika och behöver inte kompletteras med fler kakor eller sötsaker, vilket gör att det är ett ganska smidigt fika att röra ihop frampå eftermiddagen. Förberedelsen tar inte lång tid alls, och sedan kan den stå i ugnen medan man tar en pulkatur i snön eller en promenad innan man kommer in till nybakat fika.

Mannagrynspudding med saffran och varma hjortron
8 portioner
Mannagrynspudding i hjärtformad ugnsfast skål från LeCreuset

2 dl mannagryn/
eller dinkelmannagryn
2 dl råsocker
1,5 dl kokos
1 dl dinkelmjöl
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
2 paket saffran
1 dl keso
50 g mandelmassa
3 dl mjölk
50 g smör
2 ägg

Mortla saffran med en nypa råsocker för att få fram smaken. Blanda alla torra ingredienser i en bunke (de som står först ovan fram till och med saffran). Tillsätt sedan keso, grovriven mandelmassa, smält smör, ägg och mjölk och rör ihop till en smet. Häll smeten i en smord form, gärna bröad med mannagryn istället för ströbröd. Vi brukar också göra puddingen i små portionsformar ibland, som här på bilden. Gör inte för stora portioner då puddingen är ganska mastig.

Grädda mitt i ugnen på 175 grader i ca 40 minuter, kontrollera att kakan inte är kladdig inuti. Servera ljummen. Som tillbehör fungerar det jättebra med varma hjortron (värm i kastrull eller micro med lite råsocker) och kanske honung eller honungsnötter och eventuellt grädde.

Hoppas ni får en härlig andra advent!

fredag 29 november 2013

Barn och mat - aptit, grönsaker och inställning till maten i åldern 1-ca 3 år

Första gången äta med pinnar. Det blir tummen upp för
haricots verts med chili, sötsur fisk och jasminris, tummen
ner denna gång för mangold med bacon och stekt ris med räkor.
 I detta blogginlägg diskuterar vi ett ämne som många oroar sig över/klagar på - barns matvanor... Många oroar sig för att barnen inte äter ordentligt, och/eller att de äter väldigt ensidigt och framförallt att de inte äter grönsaker - och vi har lite tankar kring hur mycket man bör oroa sig över det. Vi tänkte även dela med oss av lite tips och idéer om hur vi har gjort, eftersom detta är något som vi ägnat en hel del tankemöda och energi åt att  fundera och läsa på kring. 

När vi som haft ett stort matintresse och älskat att ägna en massa tid åt att laga mat tillsammans skulle få barn fick vi höra många uppgivna kommentarer av stilen: "jaja, det där matintresset kan ni ju lägga på hyllan nu när ni får barn, ni kommer inte hinna laga avancerad mat och det blir till slut köttbullar var och varannan dag eftersom det är det enda barnen äter..." Detta kändes lite som en utmaning nästan och vi har varit överens om att det är något vi tänker satsa på som föräldrar - att få dottern intresserad av mat och matlagning, smaker, grönsaker och en varierad kost (och ja, det innebar naturligtvis att vi inte kunde satsa på en rad andra saker, se nedan). 

Hittils har vi lyckats bra med det tycker vi själva, hon är nu 2,5 år har ätit med god aptit, en mycket varierad kost med många olika sorters ingredienser och grönsaker och vi behöver anpassa oss väldigt lite till henne när vi lagar mat. Se även ett inlägg vi skrev när hon var i 10-årsåldern som ett slags "utvärdering" av hur vi lyckats i längden (spoiler: vi behövde anpassa oss mer när hon blev äldre men hon åt fortfarande mycket mer varierat än de flesta andra barn)

Det är dock viktigt att inse att alla barn är olika och att en del har lättare att ta till sig nya smaker än andra som är mer skeptiska i grunden. Troligen har vi haft tur med hennes tolerans för nya smaker samt att vi som är matintresserade får ett likadant barn. Barn har en naturlig inbyggd rädsla för vissa smaker och för ny mat, detta är för att de inte ska bli förgiftade av att stoppa vad som helst i munnen. Hos en del barn är denna rädlsa starkare än hos andra. Så testa gärna olika tips här nedan - men stressa inte upp er för mycket om ert barn fortfarande är skeptisk till många olika maträtter! Då är det nog bara att gilla läget!

I detta inlägg skriver vi om att grundlägga matvanor från 1-årsåldern och hur man kan tänka där. Dessutom har vi sedan tidigare skrivit om välling och barnmat för barn under 1 år samt om metoden baby-led weaning som fungerar från 7-8 månader och uppåt. Vi har också länkat till etiketten barn då vi tyckt att vissa rätter brukar vara populära hos barn eller där de lättare kan vara med och laga maten.

Vi tror att det som varit vår främsta "hemlighet" är att vi prioriterat just denna fråga. Livet med barn karaktäriseras av brist på tid och ork, därför orkar man inte prioritera allt och ta alla strider. Det man brinner för och väljer att kämpa med brukar man få igenom - tycker exempelvis vissa föräldrar att det är jätteviktigt att barnen är ute mycket så ser de till att få tid för friluftsliv, kanske på bekostnad av att laga mat från grunden hela tiden. Vi har istället fokuserat på matlagning från grunden och gemensamma måltider som får ta lång tid, på bekostnad av annat. T.ex. har vi ofta fått prioritera bort att rita eller bygga med lego med henne till förmån för matlagningen (för att inte tala om att vi endast har ett barn som gör att vi har mer tid och färre viljor och smaker att tillgodose). Visst har vi ofta känt oss som dåliga föräldrar för att vi prioriterar bort andra saker! Därför tycker vi att den första frågan ni ärligt ska försöka ställa er innan ni ens funderar på att ta strid för maten är: Är jag/vi tillräckligt intresserade av matfrågan för att orka fokusera på och prioritera att lägga energi på matvanorna hemma? Eller känns det mest som att vi "borde" detta? Vad kan vi tänka oss att prioritera bort? Det går inte att satsa på allt, så enkelt är det!

Nu till tipsen! Ett första tips är att ha en realistisk förväntning på hur mycket barnen äter, redan här kan många problem undvikas. Många upplever att problemen med dålig aptit börjar kring 1-års åldern. Föräldrarna är vana vid att babyn har haft god aptit innan, men sedan börjar 1-åringen rata mat och äta mindre, och föräldrarna får panik och börjar truga. Faktum är dock att barn kring 1-års åldern genomgår en ganska dramatisk minskning i sin aptit, vilket är helt naturligt. 

För det första så fokuserar barnet under första levnadsåret på att växa väldigt mycket - under den tiden tredubblar babyn sin vikt, och skulle den fortsätta med det efter 1-års åldern skulle man få en tvååring som väger över 30 kilo. Mellan 1 och 2 år ökar barnet dock relativt lite i vikt och utvecklingen fokuserar på andra saker - exempelvis att utveckla hjärnan och motoriken, och för detta är det jätteviktigt att barnen får i sig mat av hög kvalité snarare än att de får i sig mycket mat/många kalorier. Bättre ibland med en mindre portion lax, broccoli, ärtor och potatis än att de "äter ordentligt" men bara vitt bröd med smör eller pasta med ketchup. Därför kan det vara bra att fokusera på bra mat just i den åldern!

För det andra har man mellan 6 och 12 månader övergått stegvis från amning/flaskmatning till mer och mer fast föda, vilket ger illusionen av att barnets aptit ökar i rasande takt, när det egentligen handlar om att andelen fast föda ökar samtidigt som barnet förstås äter mer eftersom det blir större. För det tredje - när barnet börjat bemästra ätandet och utvecklar mer självständighet i 1-års åldern börjar det också inse att det själv kan välja att äta eller inte äta, och därmed kontrollera någonting konkret i sin omgivning i en period när det känner att det inte kan kontrollera mycket annat omkring det. Detta kan ge en lust att experimentera med egen vilja och att äta eller inte äta olika sorters mat, "för att jag kan". 

Det blir lite olyckligt om dessa tre faktorer samspelar redan i 1-års åldern till att skapa en jobbig situation kring maten där barnet känner sig pressat att tycka om vissa saker eller att äta och föräldrarnas tjat ger dålig stämning kring maten. Försök därför att ha en mer avslappnad attityd till maten och tänk på att barns kroppar ger dem impulser att äta på samma sätt som er egen kropp. Det är ovanligt att barn på riktigt blir undernärda av att äta för lite - däremot blir de ofta felnärda av att få för mycket chips, läsk, sötsaker, vitt bröd och annan näringsfattig föda och för lite protein av bra kvalité samt grönsaker och frukt. 

Det är dock klart - vi vill gärna att barnen ska äta när vi har varm mat förberedd och inte att deras kropp signalerar hunger en timme senare, vilket förstås är en viktig anledning till trugandet. Något som de flesta egentligen tycker är självklart men som faktiskt är lätt att glömma bort är att se till att inte ge barnet snacks eller juice innan måltiderna för att aptiten ska vara på topp när ni har förberett mat. Två timmar innan en måltid ska barn helst bara dricka vatten (detta är också viktigt för tänderna förstås). Det blir exempelvis följande måltidsrytm för en 1-åring:  frukost kl 7, mellanmål kl 9.30, lunch kl 12, mellanmål kl 15.30, middag kl 18 och välling kl 19.30. Ingenting däremellan! Detta blir ibland svårt eftersom barnen kan börja tjata om hunger/mat ca 1/2 timme innan maten. Att planera så att maten inte blir försenad i onödan är då viktigt, samt att ha lite is i magen när tjatet sätter in. När gnället börjar "jag är hungrig!" kan man svara t.ex. "Vad bra! Vi ska ju äta snart! Vill du hjälpa till?" (Är det ofta mycket tjat innan tex just lunchen så bör man förstås fundera på ifall frukosten/mellanmålet borde bli större). Det kan också vara smart att ställa fram lite grönsaker i ett sådant läge när tjatet börjar, tex tomater, morotsstavar mm. som plcok-förrätt. 

Att ha relativt regelbundna måltider gör också mycket för aptiten då kroppen snabbt lär sig att förvänta sig mat vid dessa tidpunkter. Mellanmålen kan hållas relativt små, men ska inte enbart bestå av frukt eller kex som ger blodsockret en skjuts utan att ge magen så mycket att smälta, det bäddar för hungerattacker och tjut innan nästa måltid. En mindre macka med matigt pålägg som ost och skinka, jordnötssmör, avokado eller leverpastej, en liten skål med yoghurt och müsli eller keso med skinkbitar i funkar bra. Är man på språng kan det duga med en banan eller en näve blandade nötter (om de är tillräckligt stora för att äta nötter). Läs mer om förslag på lämpliga mellanmål i detta inlägg. Saft, läsk, kakor och godis ska man undvika i möjligaste mån till vardags tycker vi, annars riskerar gnäll och matproblem att komma som ett brev på posten när blodsockret sjunker igen. Dessutom är det viktigt att små barn får i sig många olika näringsämnen, bra fetter och bra protein så egentligen har vi inte "råd" att slösa bort kalorier på näringsfattiga men mättande sockerbomber som sedan förtar aptiten när nyttig, näringsrik mat serveras.

En till sak som vi upptäckt är att det finns mycket uppfattningar i samhället om vad barn tycker om och inte tycker om för mat och att många föräldrar tror från början att barnen inte kommer att tycka om exempelvis spenat, broccoli, oliver, mörk choklad eller starkare kryddor och därför aldrig ens testar. Vårt tips är att vara fördomsfri och låta barnen testa det mesta. Vi har också märkt att många snabbt bestämmer sig för att barnet tycker om x och y och tycker inte om z och sedan följer detta utan att testa igen. Barn behöver dock tid på sig att vänja sig vid och acceptera en ingrediens, och försök har visat att om man serverar samma sak (tex ärtor) några gånger så vänjer sig barnet vid att se ärtorna och att andra personer äter dem och börjar kanske äta själv när man serverar dem för 5:e gången. Har man då tjatat och trugat om ärtorna en massa redan kanske intresset för dem har minskat radikalt. 

Barn börjar ju också utveckla egen vilja och egen identitet och det blir lätt en vad man tycker om passar bra som något att hänga upp identiteten på: 'pasta är min favoriträtt, jag gillar inte broccoli'. Men, det är viktigt att inse och förmedla att smaken utvecklas hela tiden, även hos vuxna, och om man inte låst sig fast vid vad man gillar och inte gillar utan är öppen för att testa kan det ofta hända att man plötsligt börjar tycka om något man inte tyckte om innan. Detta är viktigt att påpeka för barnen. Säg t.ex: "jaha, tyckte du inte om det nu, det kanske du börjar göra när du blir äldre". Bara att prata i termer av "tycker du inte om det än" antyder att detta inte är hugget i sten. Vi upplever att många föräldrar nästan förekommer barnen, exempelvis om de är bortbjudna och det serveras spenat genom att säga "Kalle gillar inte spenat" innan han ens har testat. Detta är säkert för att det känns dumt om barnet inte äter något som lagts upp på tallriken , men när nu spenaten redan är tillagad, varför inte säga "senaste gången Kalle testade spenat verkade han inte tycka om det, men nu har du ju blivit lite större så nu kanske du tycker om det, vill du testa?", eller bara inte säga något och se om inte Kalle kanske testar självmant?

Ett tips om man vill att barnet i alla fall ska smaka på något som det inte vill äta är att inte vara så "på" och så angelägen utan försöka väcka barnets nyfikenhet. Man kan börja med att själv ta för sig av något och prata om den maten och hur den smakar, för att sedan försiktigt sträcka fram matbiten, inte för nära, och säga "lukta!". Barnet kan då själv sträcka fram näsan och lukta. Sedan kan man ta bort maten och lukta själv, prata lite om hur den luktar och vad det är och äta av det. När man tar bort maten tar man också bort pressen att smaka och det får ofta effekten att barnets nyfikenhet kan växa. Då kan man hålla fram maten igen och säga "vill du smaka lite, lite?" och visa själv hur man tar lite, lite på tungan. Detta tycker ofta barn känns ofarligt. Låt barnet igen själv sträcka sig mot skeden/matbiten. Prata igen om hur det smakar. Säger nu barnet att det inte tycker om det, så kan man säga "Ok, då behöver du inte äta, kanske tycker du om det nästa gång" och äta upp maten med god aptit själv, inte försöka truga mer. Kanske ger det inte resultat denna måltid, men nästa gång kanske barnet smakar självmant och äter. Ett tips vi fått från en bok om detta som vi tycker fungerar väldigt bra är att prata mycket om maten medan man äter, om dess färg, form, konsistens o.s.v. Man kan prata om olika grönsaker exempelvis, vilka som är mjuka och vilka som är krispiga och knastrar när man äter. Det både känns bättre och fungerar bättre än att truga och lirka (en för pappa... här kommer bilen brum brum etc.) eller muta (ät lite till så får du mer efterrätt sedan...).

Sist men inte minst har vi en viktig princip hos oss - det är inte OK att prata om mat som äcklig. Detta kanske känns som att försöka kämpa emot samhället i stort där detta tenderar att vara fullständigt accepterat, men vi tror det är jätteviktigt för att visa på matens värde och det har fungerat här hemma hittills, trots att andra barn på förskolan pratar om äcklig mat. Maten hemma är lagad med omsorg och kärlek, oftast tycker man det är gott, ibland tycker man inte om vissa ingredienser eller maträtter. Maten ÄR inte god eller inte god, utan olika människor TYCKER den är mer eller mindre god, vilket faktiskt är en viktig skillnad. När barn säger "broccoli är äckligt" menar de ju egentligen "jag tycker broccoli är äckligt" - någon annan kommer dock tycka tvärtom! 

Vi tycker inte heller det är rimligt att använda ordet äckligt om mat - avloppsvatten är äckligt och bajs luktar äckligt. Viss mat kan ha blivit dålig ibland, men då kan man prata om den som att den har blivit dålig och oätlig. Det är helt enkelt otrevligt att säga att mat som någon lagt ner tid och energi på att laga är äcklig och andra personer som tycker att maten är god ska inte behöva höra att den 'är' äcklig. Så här hemma är vi noga med att säga "jag tyckte inte om xx" och då kan en någon t.ex. svara "nehej, ok, jag tyckte den var god, men om du inte tyckte det så kan du väl peta bort det" och så behöver det inte bli någon större sak av det. Ibland kanske maten inte blev helt bra, ett nytt recept kanske inte blev så lyckat eller så blev pastan överkokt, eller potatisen bränd, men då kan man ta upp just detta och fokusera på att identifiera problemet istället för att bara konstatera att det inte är gott ("den här broccolin kokade nog lite länge, den ät lite mjuk att tugga på och det är godare om den är lite mer tuggig eller hur...")  - det förhindrar kanske att barnen konstaterar  "jag gillar inte broccoli" istället för att "denna gång blev inte broccolin så god som den kan vara".

Ska man erbjuda något annat om barnen inte tycker om maten? Vi försöker att inte studsa upp direkt och duka fram något annat. Ibland börjar dottern äta efter ett tag ändå fast hon klagat på något eller varit skeptisk i början, det har hänt att hon äter upp allt trots allt, och kanske går det att äta något av det som finns på bordet (man kan ju planera så att man kombinerar någon favoritingrediens med andra mer oprövade). Vi kan ta fram något enstaka komplement om det är rimligt att hon inte gillar det som erbjuds (tex om det är för starkt). Är det mat som hon ätit flera gånger förut och borde tycka om så erbjuder vi inget annat om hon plötsligt inte vill ha. Blir det en måltid som barnet knappt äter något är det bra att ändå försöka vänta till nästa måltid så att det inte blir så att det åker fram mackor direkt efter middagen om barnet inte ville ha middag, det blir lätt en ond cirkel. Är ni oroliga för att barnet ska bli på dåligt humör p.g.a. hunger eller vakna på natten kan ni kompensera lite i smyg genom att flytta fram nästa måltid lite, ge ett matigare mellanmål, eller ge lite mer välling än vanligt på kvällen om middagen blev skral. 

Vad serverar man lämpligast till småbarn över 1 år då? Ja, de flesta recept som finns på denna blogg har vi serverat till vår dotter när hon var liten. Anpassningen har oftast handlat om hur vi lägger upp maten, särskilt vissa rätter som är "sammanblandade" kan få separeras lite så att hon får koll på ingredienserna. Som en wok med kokosmjölk exempelvis, då lägger vi upp riset på ena sidan av tallriken och sedan ser vi till att det går att se vilka grönsaker som simmar runt i såsen, så att hon känner igen morotsbitar, broccoli och laxbitar exempelvis (då äter hon ofta tex först alla morotsbitar, sedan alla laxbitar, osv). Hon har liksom många barn svårt för grönsaker som är för sönderkokta i konsistensen utan föredrar när de är råa eller åtminstone krispiga, men det passar ju bra med att det är godare och nyttigare att inte överkoka grönsaker. Mer "ihopkokta" rätter som lasagne eller köttfärsås funkar bra, så det är något med halvt igännkännbara grönsaker som är lite "sladdriga" som inte funkar. Det ska vara antingen eller - mat som har bitar som går att identifiera tydligt och äta separat, eller mat som kan klassas som "sås". Detta har säkert något att göra med ett psykologiskt behov av att kunna klassifiera saker i tydliga kategorier för att känna att man har koll på omvärlden.

Detta blev ett riktigt långt inlägg, grattis till er som orkade igenom hela! Dela gärna med er av egna tips eller tankar i kommentarerna, och utkik efter nästa inlägg på detta tema om ni tyckte detta var intressant! Kom ihåg att kika på inlägget från när dottern blivit 10 år om ni är nyfikna på hur det gick!

fredag 22 november 2013

Äppeldjem

Detta recept på äppeldjem med citronskal, kanelstång, och nejlika har Floras mamma fått från en väninna, och det blir kanongott. Alla ni som har fallfrukt, eller som kan få tillgång till äpple från någon som har lite för mycket, passa på att koka en sats, det är hur gott som helst i gröt, yoghurt eller på skorpor, mycket mer smakrikt och hållbart än traditionellt äppelmos (och sötare förstås, så ät ändå med måtta). Nyligen fick vi ca 10 kg äpplen och gjorde två stora kastruller med djemen, det är svårt att få för mycket eftersom det också är perfekt som present. 


Äppeldjem

2 kg äpple
1 citron (ekologisk)
2 dl vatten
2 små kanelstänger
4 nejlikor
6 dl fruktsocker

Skala bort skadat skal eller skadade delar på äpplena, övrigt skal kan man lämna, det blir ändå gott och nyttigare. Kärna ur med urkärnare, dela på mitten och hacka i småbitar med en alligator, alternativt grovriv med matberedare eller på rivjärn. Lägg i en rejäl kastrull tillsammans med kanelstång, nejlikor och vatten. 

Tvätta citronen, skala den och skär citronskalet i smala strimlor, lägg ner i kastrullen, pressa även ur saften i kastrullen. Koka upp och koka under lock i 10 minuter. Rör ner sockret och låt koka 15-20 min till. Koka utan lock tills massan blir trögflytande, lägg sedan på lock tills det är färdigt. Smaka av.

tisdag 19 november 2013

Vardagsmaten - tips och tricks

Nu när mörkret verkligen sänkt sig över vardagen och man är extra trött på kvällarna får man lätt en känsla av hopplöshet när man tänker på hur man ska hinna laga god och nyttig mat varje kväll när man har jobb, fritidsaktiviteter m.m. som pågår, samtidigt som det kanske även behöver lagas lunchlådor. Vi har båda skaffat träningskort nyligen och vill gärna utnyttja dessa - därför har vi fokuserat på att effektivisera matlagningen här hemma så gott det går, utan att kompromissa för mycket med kvaliteten. Här har vi samlat 5 tips som kan ge hjälp på traven i vardagstöcknet. Dela gärna med er av egna tips och idéer!

1. Veckohandla
Om ni inte redan gör det, så testa, det sparar jättemycket tid! Vi brukar planera maten på ett ungefär för en vecka framåt, utgå ifrån vad vi har hemma som behöver ätas upp, vad vi nyligen ätit och vad vi känner för och bestämma oss för 3-4 rätter som ska lagas. Vi försöker också sträva efter en bra blandning mellan vegetariskt, fisk och kötträtter samt att en variation av tillbehör med ris, pasta, rotfrukter, nudlar, gryner eller bröd. Ingredienserna skrivs upp på en gemensam handla-lista i Evernote som vi båda kommer åt från mobilerna. Detta är hur smidigt som helst, den ena kan skriva upp någonting som nyss tagit slut på den gemensamma handlalistan och den av oss som handlar har alltid tillgång till den uppdaterade inköpslistan. Sedan försöker vi passa på att handla med Freja strax efter att en av oss hämtat henne från förskolan någon gång under veckan (onsdag eller torsdag oftast) så att man slipper vara i affären i "rusningstid". Hon sitter i kundvagnen och får frukt i affären och är nöjd och glad, man sparar tid på att det är ganska lite folk i affären och slipper handla under helgen. OBS - vill ni testa detta så kolla in PiMs veckomatsedel - varje vecka publicerar vi tips på tre goda rätter som passar bra att laga tillsammans!

2. Storkoka
Vi har alltmer börjat fokusera på rejäla storkok när veckorna är som hetsigast, och inte bara en middag i taget, utan 2-3 rätter. De senaste veckorna har vi avsatt lördag kväll till matlagningskväll. Efter att ha gjort något kul med Freja på eftermiddagen och ätit middag tillsammans så lägger vi henne, sätter på musik i köket och sätter igång med flera maträtter samtidigt. Det blir en hel del synergieffekter när en av oss kan hacka lök och grönsaker till flera rätter samtidigt, utan att behöva röra i någon gryta eller så under tiden, medan den andra rör om, kryddar, passar grytor, öppnar burkar och sköljer grönsaker. Visst, man kan känna sig lite trött i början av matlagningsorgien, men sedan brukar man komma igång. Det är skönt att varva ner efter veckan på fredag kväll och vila inför nästa vecka på söndag, därför kör vi oftast lördag kväll för storkoket. Under veckan har man mindre ork för att ställa sig framför spisen på kvällen.

Ofta brukar vi koka något i tryckkokare, exempelvis en rejäl gryta, samtidigt som vi gör en soppa som vi vuxna kan ha som matlåda under veckan och kanske en gratäng, paj, wok, pastasås eller lasagne. Både grytor och gratänger vinner i princip på att stå någon eller några dagar, och det är  få av maträtterna som blir tråkigare av att värmas upp. I alla fall inte så tråkiga att det skulle kompensera för de enorma tidsvinster man gör på att slippa laga mat varje dag. De flesta dagarna under resten av veckan kan vi då komma hem, värma på färdiga rätter som väntar i kylen, möjligen koka pasta eller hacka ihop lite sallad till, och äta! Lyxigt värre. Visst, det kan bli lite enformigt att äta 3-4 maträtter under större delen av veckan, men man hinner bara äta samma maträtt ca 3 gånger, sedan kan man byta och behöver inte laga den rätten igen på flera veckor. Det som blir över när man känner för att laga ny mat kan man alltid frysa in som portionsrätter och så kan man variera med lite upptinad mat ibland också. Låter det bra så börja gärna botanisera efter recept under etiketterna storkoksoppagryta eller wok, eller som sagt se PiMs veckomatsedel för tips på lämpliga storkok)



3. Matlådor 
Matlådor kan vara jobbigt att få ihop när man har svårt att hinna laga middagsmat, men som tur är så passar ovanstående princip om storkok bra för att producera matlådor. Samma mat som blir god att värma upp till kvällsmat tenderar att fungera bra som matlådemat. Ofta brukar vi som sagt försöka göra en soppa som kan bli lunchlåda under större delen av veckan, alternativt en gryta eller maträtt som vi vet att Freja kanske inte gillar men som vi gärna vill äta. Krisar det kan man kombinera flera olika restslattar till en matlåda, tina något ur frysen som man sparat en tidigare vecka eller göra en matig macka till lunch. Ibland är det förstås också kul att gå och äta lunch med kollegorna, så det kan man ju passa på att göra om man inte lyckats få ihop till matlåda. Tidigare har vi skrivit några tips om hur man kan tänka kring matlådor för att hålla dem så fräscha som möjligt.

4. Hantering av rester. 
I vardagen kan det lätt bli mycket rester över som är svåra att göra åt eftersom man inte har tid att ställa sig och laga något på resterna innan de blir dåliga och måste slängas. Här har vi tidigare samlat tips på hur man kan hantera rester, och hur man kan frysa in slattar av det som oftast blir över - potatis, ris och bröd och spara ihop till "resträtter", exempelvis lasagne, pyttipanna eller stekt ris, eller till goda krutonger. Försök jobba med en nollvision på slängd mat, för miljöns, plånbokens, tidsvinstens och samvetets skull!

5. Hämtmat
Om planeringen havererar och man inte har mat hemma och inte hinner handla, då ligger förstås hämtmaten nära till hands. Vi brukade äta sushi sådana gånger när vi bodde i Stockholm, här ute finns det dock inget bättre sushiställe så istället brukar vi beställa pizza från vår lokala pizzeria och kolgrill. De har en pizza med grillade grönsaker på som känns som ett kap. Det tar ju rätt mycket tid att själv grilla grönsaker, men det blir himla gott. Deras grillade grönsaker är jättegoda och vi brukar välja bort både smaklösa urkärnade oliver och burk-kronärtskockan på pizzan till förmån för extra mycket grillade grönsaker. Sedan lägger vi på egna kalamataoliver och strimlad soltorkad tomat i olja, som båda två är lätt att ha hemma i skafferiet. Medan man väntar på pizzan kan man enkelt köpa hem ruccola och tomat, sedan har vi alltid parmesan och fetaost hemma, båda står ju sig i kylen länge. Vips kan man värma på en pizza med grönsaker, servera med hyvlad parmesan och ruccola samt göra en tomatsallad med fetaost till. Det är jättegott och mättande! Med extra topping, parmesan och ruccola som tillbehör och tomatsallad (samt gärna ett glas rött vin!) till blir pizzan så mättande att det faktiskt brukar räcka med att beställa en enda pizza till hela familjen (2 vuxna och en 2,5-åring). Gör som italienarna - ät långsamt och njut av smakerna och upptäck att du blir mätt på mindre än en halv pizza. På så sätt blir inte hämtmat-kvällarna särskilt dyra eller onyttiga!

måndag 11 november 2013

Farfars frukostkakor - baka med barn till Fars dag

Fars dag inföll i år lägligt samtidigt som farmor och farfar är på besök i en vecka och vi passade på att fira lite extra. Farfar är nu pensionär, men han har alltid arbetat med händerna och under tiden han arbetade tidigt morgonskift lade han sig till med (o)vanan att äta kakor och kaffe till frukost, något han fortsatt med ända sedan dess (men det är förstås svårt att moralisera över när på dygnet man intar sina kalorier!). Frukost består alltså idag av först kakor och kaffe och sedan gröt. Vi kom därför på idén att  Freja skulle få vara med och baka en burk med "farfars frukostkakor" som han kunde äta av varje morgon.
Efter lite letande på nätet hittade vi ett recept på småkakor som uppfyllde kravet på att en 2,5-åring skulle kunna vara med och baka (dessa ska tas ut med formar, precis som pepparkakor, penslas med ägg och pudras med kanel och socker, alla dessa moment kunde Freja faktiskt hjälpa till med). De var smidiga eftersom vi kunde göra degen dagen innan, ha den i kylskåp och sedan baka ut kakorna när det var dags. Kanel är dessutom Frejas favoritkrydda (eftersom vi har det i hennes välling som hon älskar) så det passade därför extra bra. 
Kakorna blev fina och spröda. Småkakor är ju inte jättespännande i smaken men man kan alltid testa variationer genom att pudra med råsocker, krydda med kardemumma eller ingefära etc. om man vill. Farfar uppskattade förstås kakorna mycket!
Farfars frukostkakor eller Fars dags-kakor
ca 50
3 1/2 dl vetemjöl 
1 dl potatismjöl
1/2 dl socker
1 äggula
200 g smör (Ok med salt smör)
1 msk kallt vatten
Garnering:
1 ägg
florsocker eller råsocker
kanel

Börja med att blanda mjöl, potatismjöl och socker i en bunke. Tillsätt därefter äggulan, rumsvarmt smör i skivor och vatten. Arbeta ihop degen snabbt. Låt degen vila i plastpåse i kylskåp i ca 30 min (eller över natten om man vill). Ta ut degen ca 1/2 timme innan ni ska använda den ifall den varit i kylskåp länge. 
Kavla/tryck ut degen på mjölat bort tills den är ca 3 mm tunn och ta ut kakor med hjälp av formar eller mått, pepparkaksformar går bra. Lägg kakorna på plåt med bakplåtspapper och pensla kakorna med uppvispat ägg. Strö därefter ett tunt lager kanel och socker på dem. Grädda mitt i ugnen i ca 9-10 min på 200 grader. Låt dem svalna och pudra gärna med lite florsocker vid servering. 
Övrigt: Innehåller ägg, gluten och laktos.